Kapitel I - Om esoterisk vetenskap

Det finns över hela världen en tradition om en gyllene tidsålder, en tid när det fanns gudomliga lärare som instruerade en ung mänsklighet i de dugligheter och kunskaper som var nödvändiga för dess överlevnad och utveckling. Det fanns en tid när gudarna rörde sig bland människor, när det fanns hjältar eller halvgudar som utförde mäktiga stordåd av djärvheter och uthålligheter, när det fanns helgon och profeter, magiker och visa män. Mycket av denna tradition är bevarad i folklore, legender och sagor som upptänder fantasin. Medan vi vet att sagorna bara är sagor, känner vi en bakomliggande sanning under berättelsens dikt. Instinktivt beundrar vi dygderna och de heroiska kvaliteterna av de ledande karaktärerna, tar dem till oss som ideal och söker imitera dem, i fantasin om än inte i handling. Ändå kan frågan uppkomma av sig själv: finns det verkligen möjlighet, för den vanliga individen, att bli någonting annat än vanlig? - att utveckla kvaliteter och krafter liknande dem som hjältars och helgons? - att förvärva den hemliga kunskap som vår barndoms sagors magiker och visa män besatt?

Folklorstraditionernas universaliteter för tanken till att de populära berättelserna är täckmantel för en djup vetenskap, en genuin kunskap om naturen och hennes lagar. Hjälten uppnår sitt mål genom att vara trogen mot de villkor som påläggs honom, och kvarstår i sitt sökande, genom yttersta prövningar och frestelser. På liknande sätt måste den som skulle vilja genomtränga naturens hemligheter anpassa sig själv till naturens egna lagar, utveckla sig i förståelse och moralisk styrka när han överlämnar sig till en strävan mot ett enda mål som han har.

Denna bok skrivs för dem i vilka en önskan att veta har vaknat och som är beredda att göra den nödvändiga ansträngningen, intellektuellt och moraliskt, som behövs för att träda den urgamla men alltid närvarande vägen. De visa som har gått den vägen har lämnat oss all information vi behöver för att göra detsamma. Deras instruktioner inkluderar regler för uppförande i det vardagliga livet, varningar om faror och svårigheter, som säkert kommer att mötas, och detaljerad information om människans natur - vår natur - och hennes möjligheter.

Emedan mycket av läran nödvändigtvis har behållits hemlig, för att bevara dess renhet och förhindra dess missbruk, har tillräckligt alltid varit tillgängligt i de stora religionernas skrifter och i mystikers och upplysta filosofers skrifter för dem som allvarligt har sökt att ge gensvar till det inre livets kallelse. Men under 1800-talet, på grund av hotet som materialistisk vetenskap innebar för mänsklighetens andliga utveckling, blev några delar av den hemliga läran för första gången offentliggjorda genom den teosofiska rörelsen och särskilt genom HPB:s skrifter.

På titelsidan i hennes encyklopediska arbete, Den hemliga läran, beskriver Madame Blavatsky den såsom "syntesen av vetenskap, religion och filosofi", en beskrivning som antyder teosofins allomfattande natur, som är ockult vetenskap. "Den hemliga läran" skriver hon (här med hänvisning här till den arkaiska traditionen) " var den urgamla och förhistoriska världens universellt utspridda religion. Ändå är teosofin inte en religion i någon sekterisk betydelse, ty den är inte ett trossystem, inte heller kan dess ursprung spåras till någon särskild lärare. Religionsbildare, säger hon vidare, "var alla översändare, inte ursprungliga lärare. De var författare till nya tolkningar och former, medan sanningarna som de senare var grundade på var lika gamla som mänskligheten. " Ty teosofi är kunskap (sofia) - "sista ordet i möjlig mänsklig kunskap"  - som omfattar universum i sin totalitet, dvs. den synliga och osynliga naturen,

Precis som de fysiska vetenskaperna lär sig mer och mer om den externa naturen genom att utveckla nya instrument och tekniker för observation och experiment, har ockult vetenskap kommit fram till kunskapen om existensen fakta genom utveckling, hos undersökarna själva, av erforderliga förmågor. Dessa forskare, de stora adepter som är erkända i varje tradition, hade

"… utvecklat och fullkomliggjort sina fysiska, mentala, psykiska och andliga förmögenheter till den ytterst möjliga graden. Ingen syn, synförmåga eller klarsyn av en adept godtogs, förrän den kontrollerats och bekräftats av de synförmågor etc. - erhållna till att kunna utgöra självständiga bevis - av andra adepter och genom århundraden av erfarenheter."

Insisterande på att ockult vetenskap inte är ett hypotetiskt ämne utan "kunskap grundad på observation och erfarenheter" skriver Madame Blavatsky vidare:

Metoderna som våra vetenskapsmän och studerande i psyko-andliga vetenskaper använder skiljer sig inte från vad som gäller i naturliga och fysiska vetenskaper, … Forskningsfälten ligger bara på två olika plan, och våra instrument är inte tillverkade av några mänskliga händer, något som gör att de kanske endast är mera tillförlitliga. Kemistens och biologens retorter, batterier och mikroskop kan gå sönder; teleskopet och astronomens tidmätningsinstrument kan bli förstörda; våra registreringsinstrument ligger bortom väders eller ingrediensers inflytanden.

Vägen till upplysning, som är vägen till direkt kunskap, är ett gemensamt kännemärke för alla kulturers stora skrifter och mystiska verk. Under olika förklädnader är det myters och legenders ämne och översänds i de enklaste sagoberättelser. Det är vägen för självtransformation, som börjar med den medvetna beslutsamheten att börja - bristfällig som man vet att man är - vända sig mot den mänskliga fullkomlighetens mål och förverkligandet av "de gudomliggörande krafterna i människan och de möjligheter naturen innehåller".

Forts i KAP 2