Adyar

Geoffrey Farthting 1909-2004

2011-02-02 13:58 #0 av: Aldebaran

Om Teosofen och författaren Geoffrey Farthing.

 

Geoffrey A. Farthing föddes i England i december 1909, utbildades konventionellt i två internatskolor, inskrevs vid London University men sattes i lära i ingenjörsteknik, gick i kvällsskola vid the Manchester Collage of Technology där han blev bundsförvant; tjänade sex år i armén i the Royal Signals, lämnade tjänsten som major.

Han har föredragit i många länder och haft de flesta poster i Teosofiska Samfundet i England [Adyar] inklusive en kort period som generalsekreterare (1969 - 72).

Han har skrivit ett antal teosofiska böcker: Theosophy, What's it all about? , When We Die och Exploring the Great Beyond, och har hållit den ansedda Blavatsky Lecture vid en engelska Teosofiska Samfundets årskongress om "Liv, död och drömmar". Han tjänade en period som medlem av samfundets General Council i Adyar, Indien, och satt i styrelsen för Europeiska Federationen under ett antal år.

En intressant redogörelse från Farthing's egna noteringar är följande:

Som pojke var GAF av gudfruktig natur. Han uppfostrades anglikanskt kristet och redan vid tidig ålder kände han att kyrkans gudstjänster hade betydelse. Han förberedde sig för konfirmation (vid 16 års ålder) mycket allvarligt och trodde obetingat på varje ord som hans lärare yttrade. Vid själva ceremonin för konfirmation kände han inget annat än en stor antiklimax. Ingenting av hans stora förväntningar förverkligades. Detta reste många tvivel och frågor om vad religion verkligen handlade om. Under ett antal år sökte han medvetet efter upptäckter, frågade många människor och läste många böcker för att försöka upptäcka existensens fakta, kosmos' natur och särskilt om hans ev. förhållande till en ev. Gud.

Hans sökande under ett antal år gav ingenting av betydelse förrän, till följd av ett till synes slumpartat möte, han tillsändes några böcker. De var skrivna av Cyril Scott och omfattade vad som är känt som en serie om "invigda".

De berättade om en visdomsmästare i västerländsk miljö och hans verkan på människor han mötte. Det var både tankeväckande och inspirerande. Vid slutet av den sista boken fanns en bibliografi med en anmärkning om att böckerna kunde erhållas från Teosofiska Samfundets bibliotek. Därefter hade sökandet inga gränser. Hela kontinenter av kunskap blev tillgängliga för undersökning. GAF tillbringade sedan alla timmar han kunde avvara från sina formella studier till elektroingenjör - kvällar, veckoslut och semestrar - med läsande och studier. Efter några år med detta började han tänka att han verkligen visste någonting.

Det finns ett uttryck i Bibeln: Knacka och det skall öppnas för er, fråga och ni skall mottaga, sök och ni skall finna. Detta tycks vara uttryck för lag. Trots allt sitt läsande kände GAF hela tiden att han missat något av vital vikt, men vadhelst det kan ha varit så var det oklart och ett fullständigt mysterium. Men hans passionerade och långvariga sökande ställde tydligen vissa krav, och hursomhelst frågade eller knackade han på rätt sätt. Men naturligtvis var han då okunnig om det.

Sedan kom ett totalt avbrott i hela processen. 1939 bröt kriget ut. Dessförinnan hade GAF tillhört hemvärnet och vid krigets utbrott kallades han omedelbart till tjänstgöring. Han skulle tjäna under fem år i olika positioner för militära kommunikationer. Han hade alltid haft intresse för radio. Som en följd av detta tillbringade han mycket av sin första tid i armén åt att lära sig och undervisa andra i telekommunikationer, och trots att han mot krigets slut blev ledande officer för en speciell enhet uppstod för honom aldrig aktiv tjänst utomlands.

Huvudpunkten med detta är, att under de fem åren i armétjänsten var hans intresse för teosofiska saker totalt avstängt. Det var som om ljuset hade släckts. Han hade inget intresse alls i alla de ting som tills dess varit så fängslande. Men mot slutet av fientligheter i Europa flammade hans intresse plötsligt upp och genom en underlig lyckans egendomlighet befann han sig vara i mycket komfortabla omständigheter utan allvarliga förpliktelser, bekvämt inkvarterad i ett trevligt hus med en tjänare som såg till hans behov, så att han kunde tillbringa - och även gjorde det - åtskilliga timmar varje dag med att läsa Den hemliga läran. Detta varade under ett år.

Han blev sedan hemförlovad och återvände till civilt liv i Leeds där han gick in i den lokala teosofiska logen, sedan han då blivit medlem i Teosofiska Samfundet [Adyar]. Med hans bakgrund i läsanden upptäckte logemedlemmarna snart att han var tillräckligt kunnig för att börja ge föredrag och det gjorde han nästan så snart han blev medlem. En gång satt han emellertid bland publiken under ett logemöte när en gammal man gav ett kvällsföredrag. När det hela var över erbjöd GAF att i sin bil köra hem talaren, en resa på omkring 10 engelska mil. Under den korta åkturen hände någonting. GAF sade att han skulle hålla ett föredrag nästa söndag. Hans passagerare verkade intresserad och frågade vad han skulle tala om. Han började berätta för honom. Och omedelbart, utan att veta vad GAF verkligen avsåg att komma med, sade den gamle mannen, helt eftertryckligt: "Du vet inte vad du talar om". Detta tämligen irriterade GAF, som fortsatte att säga att han hade ägnat många år åt att lära sig ämnet. Den gamle mannen höll inte med. Han bara upprepade sina ord, gång på gång. Detta startade en lång förbindelse. GAF kände på något sätt att den gamle mannen "visste" vad han talade om och att det fanns någonting som vara värt att veta. Under två år besökte han honom i hans mycket enkla hus - en gammal arméstuga av trä från första världskrigets dagar placerad på sidan av en kulle med utsikt över en vacker dal (Wharfedale i Yorkshire). Vår författare genomled många förödmjukelser i den gamle mannens samvaro som, till vadhelst GAF sade, alltid återkom med anmärkningen "du vet inte vad du talar om", och om GAF försökte rättfärdiga sig sade bara den gamle mannen "Du lyssnar inte". Och detta höll han på med att upprepa. Konversation var ytterligt svår. "Du vet inte vad du talar om" och "Du lyssnar inte" upprepades om och om igen.

Helt varför GAF fortsatte med sina besök visste han verkligen aldrig, förutom att den gamle mannens konversation sannerligen inspirerade och yttrades vackert och med ett starkt språk. Men okänt för honom var en process i gång som kulminerade i ett klimax. Det finns inget riktigt sätt att beskriva vad som hände, utom att det var en initieringserfarenhet. En dag tycktes det för GAF att han verkligen hörde vad som sades. Detta var mera en psykisk än en fysisk erfarenhet, och plötsligt sprängde sig medvetandet fritt från gränser och begränsningar av ett tänkande sinne som blivit uppstoppat med boklig lärdom och en massa livserfarenheter, alla tolkades i ljuset av 'idéer'. Tills dess hade GAF förvisso inte verkligen vetat vad han talade om. Han hade memoriserat och fantiserat mycket. T. ex. haft många idéer om Gud men kände inte Gud. Hans medvetande hade nu blivit fritt från allt mentalt bagage som det hade burit omkring på så länge, och som faktiskt hade blivit mycket tungt, om än värdefullt, och erfor en befrielse och glädje, nästan obeskrivlig. Det tycktes honom, att till detta ögonblick hade han varit liksom en ung fiskmås, nästan fullt flygfärdig men sittande på en stenkant på en hög klippa över ett kaos av svallvågor som slog mot klipporna långt nere under honom. Den gamle mannens närvaro och kraftfullhet var som om han utövade ett visst tryck på den unga fågeln för att den skulle frigöra sig från klippan, och detta hände så småningom. Men den unga fågeln fann att istället för att falla till förintelse på klipporna och i svallvågorna nedanför hade han ett par vingar som med säkerhet höll honom uppe i en fullständigt ny miljö. Han bara svävade in i det storartade rike där han fann sig vara ensam men självtillräcklig. Därefter sade aldrig den gamle mannen mera "Du vet inte vad du talar om."

Efter denna 'befrielse'-händelse fann sig nu GAF - som tills dess alltid entusiastiskt hade fortsatt med sina studier och, när han hade möjlighet därtill, vidarebefordrat vad han upptäckte - vara så att säga oskiljaktig från sitt ämne, från vad som tills dess endast hade varit saker av intresse och ihågkommen information. Nu var det på något sätt han själv, hans liv. Hans vision av naturen och kosmos' processer relaterade sig nu till honom själv. Vad han var visste han inte; det hade ingen definition så som en människa som normalt verkar i sin personlighet har. Han känner sig nu vara 'någonting' men vad kan han inte säga. Det tycks inte finnas något svar på denna fråga, och hur som helst är den irrelevant, ty universum endast är. Medvetande är kanske det enda meningsfulla ordet.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2011-02-02 14:01 #1 av: Aldebaran

Lägger ut lite historik ang Geoffrey Farthing, då jag kommer att lägga ut en hel del av vad han skrev och gjorde, på sajten.

Alltid trevligt att få ett ansikte och lite historia bakom texter i synnerhet esoteriska.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2011-02-03 23:17 #2 av: Tricolori

Ja, här har vi honom. Tack A.

Anmäl
2011-02-03 23:32 #3 av: Aldebaran

Så du har träffat honom här i GBG säger du? I Logen?

Är du teosof?

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2011-02-04 01:19 #4 av: Tricolori

Ja, jag är teosof.

Jag har haft mycket kontakt med Bo Johnson i göteborgsgruppen. Han är ju pensionär nu men han är också som du vet överläkare inom psyk. Och specialicierade sig på Kundlini bl.a.

PM:ar dig om detta..

Anmäl
2011-02-04 01:22 #5 av: Aldebaran

Se där en TS-medlem till på sajten, va bra...

Oki, gör så.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.