Adyar

Karma- Lagen om orsak och verkan 1

2010-12-27 10:42 #0 av: Aldebaran

Av Annie Besant

 

KARMA ÄR LAG.

 

Det fundamentala begrepp, på vilket allt senare studium av karma vilar, är att karma är lag - evig, oföränderlig, orubblig lag, lag som aldrig kan brytas, lag som innebor i tingens väsen. Det är okunnighet om detta begrepp som kommer den illa underrättade att säga: "Man får inte blanda sig i någons karma". Men var helst en naturlag arbetar så får man blanda sig i den så mycket man någonsin kan. Man får aldrig höra en person högtidligt förklara: "Man får inte blanda sig i tyngdlagen". Det förstås av sig självt att tyngdlagen är ett av de villkor man har att räkna med, och man har full frihet att motverka varje olägenhet som den orsakar genom att sätta en annan kraft emot den, genom att bygga ett stöd för att uppehålla det, som annars skulle störta till marken till följd av tyngdlagen, eller på annat sätt.

När någonting i naturen gör oss besvär så begagnar vi oss av vårt förstånd för att kringgå det, och ingen människa drömmer om att säga oss, att vi inte får "blanda oss i" eller förändra ett förhållande som är oss obehagligt. Vi kan endast träda emellan, när vi äger kunskap, ty vi kan inte upphäva någon naturkraft eller hindra den att verka. Men vi kan neutralisera, vända åtsidan dess verkningar, om vi har till vårt förfogande någon annan tillräcklig kraft, och fastän den aldrig för vår skull slår av det minsta på sin verksamhet, kan den dock motverkas, kringgås, allt efter vår kunskap om dess natur och verkningssätt och de krafter vi råder över.

Karma är inte mer "helig" än någon annan naturlag; alla naturlagar är uttryck för den gudomliga naturen, och vi lever och rör oss i dem, men de är inte heller mer än krafter, vilka skapar de förhållanden, vari vi lever; krafter som verkar såväl inom som utom oss. Vi kan handskas med dem allteftersom vi förstår dem, och allteftersom vår intelligens utvecklas blir vi mer och mer deras herrar, till dess människan blir övermänniska, och den materiella naturen blir hennes tjänare.

Mycket förvirring har uppstått i detta hänseende, emedan man i Västerlandet betraktar "naturlagar" såsom skilda från mentala och moraliska lagar, under det att mentala och moraliska i själva verket är naturlagar likaväl som elektricitetslagarna, och alla lagar är led i naturens ordning. Naturlagarna har ofta beblandats med mänsklig lag, och den mänskliga lagstiftningens godtycke har tillämpats på naturlagarnas område. Lagarna för de fysiska företeelserna har räddats undan detta godtycke av vetenskapen, men i de mentala och moraliska världarna tros ännu ett laglöst kaos råda.

Icke en gudomlig befallning utan den inneboende gudomliga naturen betingar vår tillvaro, och när profeterna har förkunnat moraliska lagar, har de endast konstaterat oundvikliga följder i den moraliska världen, kända av profeten, okända av hans okunniga åhörare. Och på grund av sin okunnighet har hans åhörare betraktat hans bud som en gudomlig, laggivares godtyckliga befallningar istället för såsom ett blott konstaterande av fakta rörande de moraliska företeelsernas ordning i en värld, lika lagbunden som den fysiska.

Lag är i socialt hänseende ett beslut, fattat av en såsom legitim betraktad auktoritet. Det kan vara en envåldshärskares påbud eller en lagstiftande församlings förordning; i vardera fallet beror dess kraft på den lagstiftande auktoritetens makt och myndighet. Hos hinduerna finner vi föreställningar om såväl mänsklig lag som naturlag. Konungen, uppfattad såsom Manu, är envåldshärskare, och hans undersåtar måste lyda, men över konungen står en lag, vilken han i sin tur måste lyda, en lag som verkar automatiskt och ligger i tingens natur. Trots sin envåldsmakt är han bunden av den högsta lagen, som krossar honom om han ringaktar den. De förtryckta och svaga sägs vara konungars farligaste fiender; de svagas tårar undergräver tronen, och folkets lidande störtar härskaren. De fysiska och överfysiska världarna genomtränger varandra, och orsaker som sätts igång i den ena bringar resultat i den andra. Konungen och hans råd i det gamla Indien stiftade lagar för staten, men dessa var artificiella, icke naturlagar; de var bindande och understöddes av straff, men sådana lagar skiljer sig fullkomligt från naturens lagar. Det är illa att samma ord används för två så olika begrepp som naturlag och konstgjord lag, de skiljs dock lätt ifrån varandra av sina olika karaktärer.

Konstgjorda lagar är föränderliga; deras stiftare kan förändra dem eller upphäva dem. Naturlagar är oföränderliga; de kan inte rubbas eller upphävas utan att ligga i tingens natur. Konstgjorda lagar är lokala, naturlagar universella. Lagen mot stöld i ett land innehåller straffbestämmelser valda av lagstiftaren: mistandet av en hand, fängelse eller hängning. Vidare är straffets utkrävande beroende på brottets upptäckt. Ett straff, som är föränderligt och konstgjort och som kan undflys, står uppenbarligen inte i orsakssammanhang med brottet. En naturlag har inga straff, men ett tillstånd följer oföränderligt på ett annat; om en människa stjäl blir hennes natur mera tjuvaktig, benägenheten för oärlighet ökas, och svårigheten att bli hederlig blir större; denna följdverkan inträder i varje fall, i varje land, och andras vetskap eller okunnighet om brottet inverkar så tillsvida inte på följderna. Ett straff som är föränderligt, lokalt och möjligt att undkomma är ett tecken på att lagen är konstgjord.

En naturlag är en följd av tillstånd; efter ett visst tillstånd följer oföränderligt ett visst annat. Om man önskar frambringa tillstånd nr. 2, måste man först åstadkomma tillstånd nr. 1, och då skall tillstånd nr. 2 oundvikligen följa. Dessa följder förändrar sig aldrig, om de lämnas åt sig själva, men om ett nytt tillstånd införs, så blir det följande annorlunda. Sålunda rinner vatten utför en sluttande ränna i enlighet med tyngdlagen, och o man häller vatten i rännan, så rinner det oföränderligt nedför sluttningen; men man kan hämma vattnet genom att sätta ett hinder i vägen, och då balanseras tyngdkraften av hindrets motstånd, men tyngdkraften förblir verksam och finns i trycket mot hindret. Detta första tillståndet kallas orsak, och det följande tillståndet verkan, och samma orsak har alltid samma verkan, så vida inte någon ny orsak införs; i senare fallet blir verkan resultaten av båda.

Karma är en naturlag i ordets fulla betydelse; den är det universella kausualitetsförhållandet, lagen om orsak och verkan. Den kan sägas innebo i alla särskilda lagar, i alla orsaker och verkningar. Den är naturlag i alla sina aspekter och i alla sina kategorier; den är ingen speciallag, utan ett universellt tillstånd, den enda lagen, på vilken alla andra lagar bero, och av vilken alla andra lagar är partiella uttryck. Bhagavad Gita säger, att ingen förkroppsligad varelse kan undgå den - De Högt Lysande, människor, djur, växter, mineraler, alla utvecklas inom denna universella lag; även Logos själv, förkroppsligad i ett universum, omsvepes av en större våg av denna lag för all manifestation. Så länge någon står i förhållande till materien, är förkroppsligad i materien, så länge står han under den karmiska lagen. Han kan undgå eller överstiga en eller annan av dess aspekter, men han kan inte, så länge han dröjer sig kvar i det manifesterande varat, gå utanför denna lag.

Forts. i kap 2

 

Förord

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-12-27 11:22 #1 av: rore

Såå otroligt stort och som vanligt hamnar jag i grubbleri över människans liv och leverne,,,

Förr trodde jag att Karmat i sig straffade,, mig. Även om jag höll tanken ifrån mig så fanns den med mig, på ett omedvetet plan.

(Trots att jag egentligen inte visste vad Karma var)

Men nu kan jag se att uppfostran och påtvingade normer som skapats av människansjälv var det som försatte mig i offer koftan.

Även om jag inte ville se på mig själv som ett offer, så gjorde jag det invändig.

Och jag kunde inte förstå varför det var som det var eller varför jag mådde/betedde mig som jag gjorde.

Svårt att ta sig ur,, när man som jag vände mig bort från mitt inre..

KAnske är det svårt att se över huvudtaget? Vad vet jag.

Just detta att kunna se/eller förstå skillnaden mellan naturlagarna och de lagar som vi människor själva skapar i våra sociala sammanhang.

Karma hotar inte med hårda ord eller slag.

Människan däremot försöker få makten och styra oss genom bestraffning, genom att hålla oss kvar i rädslan,,

Låter nitiskt när jag skriver det. Men det kan inte hjälpas,,,,,

Karma : Sammanhängande kedjereaktioner oavsett vad som sker.

             Som skapar känslor som blir till handlingar, som tolkas olika beroende på person. Som formar oss eller omformar oss. Beroende på vad vi ger livet för möjligheter eller omöjligheter,,,,,,,

Nä, nu har jag flummat klart för denna gången.

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2010-12-27 12:41 #2 av: Aldebaran

mmm rätt så bra flummat  tycker jag... Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-12-27 12:46 #3 av: Aldebaran

Sedan att Karma är en lag likt tyngdlagen är en rätt så bra liknelse.

Vad man än sätter för hinder mot det rinnande vattnet så ökar bara trycket mot själva hindret, som till slut nöts bort, om man inte tillför mera hinder. Och det är vi nog allihopa bra på, att tillföra mera hinder.... Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-12-27 12:53 #4 av: rore

#3. Jo men absolut, jag började skratta för mig själv när jag läste de raderna....

Det blev så självklart på nått vis,,,Glad

och sen just det där att man trott att man inte ska ingripa i andras karman,,som det tydligen sagts tidigare...Tycker jag också var så himla skönt skrivet,, att man visste ska det,,,,

I allting tycks det som att Karman går igen och vi är ju alla delaktiga i den,,,,,,,,,,

För hur skulle vi annars kunna växa?

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2010-12-27 13:39 #5 av: Aldebaran

Får man chansen att kunna ingripa i någon annans karma så är ju bara därför att eran karma är sammanflätad på något vis. Sedan är det ju som alltid det "sunda förnuftet" som får avgöra.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-12-27 14:45 #6 av: rore

#5

"Får man chansen att kunna ingripa i någon annans karma,,,,,,"

Kunde inte släppa den meningen och nu har jag grunnat en stund på den,,, och bollar iväg min tanke:

Jag vet inte men tanken slog mig att "karma" är ständigt aktiv i våra möten med oss själva och med andra människor.

Är det inte så att vi i alla möten egentligen påverkar varandra. Vi befinner oss ständigt i kanske inte direkt ingripande,, men vi påverkar och påverkas.

Både på gott och ontObestämd

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2010-12-27 14:58 #7 av: Aldebaran

Sedan har vi ju dem som har som sitt yrke att "blanda sig i andras" karma.. Ta t.exv dem som har som yrke att vara bödel och förpassa andar människor till astralplanet.

Deras karma de har dragit på sig genom att tillexempelvis mörda någon får ju ett abrupt slut här i den fysiska fenomenvärlden.

Den tar ju dessa bödlar/domare indirekt på sig till stora delar i och med deras gärningar gentemot den skyldige.

Jag vågar still påstå att jag skulle inte vilja vara i en yrkesbödels kläder den dag just deras orsak kommer att följas av verkan..

So han själva sa i programmet på dicovery ang. sin proffession och hans syn på det han gjorde med den dömde..  "What goes up, must come down".....

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-12-27 15:14 #8 av: rore

Kanske är jag lite blåögd (trots mina bruna),,

Det här med karma och reinkarnation,,, hör det ihop?

I min tanke värld så käns det ju så.Obestämd

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2010-12-27 15:29 #9 av: Aldebaran

Ja, det hör ihop... Det är bara i manifestationen (den fysiska världen)som Karma är aktiv. Den dag vi blir fria från Karma då behöver vi inte återfödas mer (reinkarnera). Då tar vi steget upp från det ofullkomliga till det fullkomliga. Alltså det som Jesus av Nasaret gjorde på korset med orden "Det är fullbordat"   Alltså reinkarnationscylkeln är fullbordad....

Nedan en liten strof i ett kommande kapitel  Glad

Utan manifestationen är karma latent, ty varelserna i det manifesterade är blott idéer i det omanifesterade, i manifestationen är karma aktiv, ty alla delar av en värld, av ett system, av ett universum är samhöriga.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-12-27 15:54 #10 av: rore

Glad

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2010-12-28 20:59 #11 av: Aldebaran

Har nu läst igenom hela boken och den verkar vara ganska så lättskriven och mycket förstålig trots detta mycket laddade och svåra ämne..

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.