Annons:
Etikettövrigt
Läst 6238 ggr
Moonwing
11/27/10, 9:14 PM

Var i hjärnan uppstår medvetande? (del.1)

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Hur ser relationen mellan medvetande och hjärna ut? Detta är det klassiska kropp-själ-problemet.

Ett grundantagande i dessa diskussioner är att medvetandeproblemet har en biologisk förankring, att medvetandet är kopplat till aktivitet i ett nervsystem. Men detta är ingen självklarhet. Mer fysikaliska (och därmed mer statiska?) hypoteser är vanliga, särskilt i österländskt tänkande. Ett annat antagande är att medvetande är korrelerat till en viss komplexitet hos nervsystemet. Ju komplexare nervsystem, ju högre medvetande. Inte heller detta är någon självklarhet. Inte ens begreppet komplexitet ser ut att vara entydigt definierbart (Davies 1988).

Mot denna bakgrund är det naturligt att fråga: hur komplext måste ett nervsystem vara för att ett medvetande skall uppstå? Och vilka delar av nervsystemet är de kritiska (om inte medvetandet är en holistisk konsekvens av hela nervsystemets aktivitet)?

Låt oss se på nervsystemets evolution. Ett kännetecken på nervceller antas ofta vara deras elektriska retbarhet. Men redan encelliga organismer kan vara elektriskt retbara (exempelvis toffeldjur). De första nervcellsliknande cellerna är myckct tidiga i evolutionen (se Århem 1988). Det finns inget i den enskilda nervcellens utveckling som antyder utveckling av ett medvetande.

Det är rimligare att se medvetandet som en konsekvens av nervcellernas organisation. Frågan om existensen av ett medvetande blir antagligen meningsfull först på vertebratnivå. Här kan vi spåra en enhetlig utvecklingslinje, en linje som grovt kan kvantifieras.

Centraliseringen av nervsystemet som vi kan se hos evertebrater övergår här i en encefalisering, i utvecklingen av en alltmer komplicerad hjärna. Plottar vi hjärnvikt mot kroppsvikt för olika arter i ett log-logsystem finner vi grupperingar av punkter kring parallella linjer. En linje för fiskar, groddjur och reptiler och en annan för fåglar och däggdjur. Med hjälp av sådana diagram har encefalisationskoeficienten för olika arter beräknats (Jerison 1973).
Det är inte orimligt att dessa koefficienter svarar mot artens medvetandenivå. I särklass högst ligger hominiderna; Homo habilis med 3.8, Homo erectus med 4.5 och Homo sapiens med 8.6.

Men hjärnvikt är ett grovt mått på hjärnans utveckling. Olika delar utvecklas olika mycket under evolutionen. Vilken del är viktigast för medvetandet? Ett mått på en hjärnstrukturs utveckling är dess progressionsindex (Staphen & Andy 1969). Studerar vi dessa index finner vi att den struktur som hos primater utvecklats i särklass mest är den del av barken som kallas neocortex; för människorna ligger värdet på 120 mot människoapornas ca 10. Detta är en indikation på barkens roll för medvetandet liksom även för ett specifikt mänskligt medvetande.

Men inte heller neocortex har utvecklats enhetligt. Olika delar har utvecklats olika mycket. Ett sätt att förfina jämförelsen mellan barken hos olika arter är att använda Brodmanns histologiska klassificering av olika barkområden (Brodmann 1909). Tyvärr finns inget underlag för en mer omfattande jämförelse mellan de högre primaterna och människan. Vid sidan av människa verkar bara orangutang ha studerats på detta sätt (Mauss 1911).
Men en jämförelse mellan dessa båda visar att människans språkareor, i regel lokaliserade till vänster sida, och motsvarande områden på höger sida är dåligt representerade hos orangutang; Brocas area (area 44 och 45 i Brodmanns klassificering) verkar inte finnas alls hos orangutangen och Wernickes area (area 37, 39 och 40) är liten. Detta tyder inte oväntat på att språket spelar en roll för det mänskliga medvetandet. Det tyder också på att dessa areor är fylogenetiskt yngre än andra barkområden. Studier av den mänskliga hjärnan under fosterutvecklingen (ontogenesen) tyder på samma sak.

Den för vertebraternas nervfibrer typiska myeliniseringen (att nervfibrerna elektriskt isoleras genom ett lager av myelin) utvecklas senare i språkareorna och högerhalvans motsvarande areor än i andra barkområden. Dessa nya områden av neocortex bildar neo-neocortex.

Ett område vid sidan av Brocas och Wernickes areor som är kopplat till språkfunktionerna är den supplementära motorarean (SMA) i hjässloben. Detta område verkar spela en kritisk roll vid viljemässig aktivitet. Med hjälp både av elektriska registreringar och med blodflödesmätningar har man kunnat visa att aktiviteten i de motoriska areorna föregås av aktivitet i SMA vid viljemässiga muskelrörelser hos både apor och människor. Speciellt intressant är att aktiviteten i SMA också ökar specifikt vid mentalt arbete utan att någon rörelse utföres (Roland 1981). Försökspersonen behöver bara tänka på att utföra en rörelse.

Sedan Brocas tid vet vi, som redan antytts, att vänster hjärnhalva är mer verbalt begåvad än höger. Sedan Sperrys (1974) studier av split-brain-patienter (med de två hjärnhalvorna delvis isolerade från varandra genom att hjärnbalken, corpus callosum, av medicinska skäl kirurgiskt avskurits) vet vi också att andra kognitiva funktioner är lateraliserade. Mycket grovt kan vi säga att vänster halva står för en analytisk förmåga, högerhalvan för den spatiala intelligensen och en förmåga till syntes. Ingen annan art verkar visa samma grad av lateralisering.

Detta gäller även hjärnans anatomi. Tinningloben (speciellt området planum temporale) på vänster sida är större än på höger sida hos en majoritet av befolkningen. Men former av lateralisering finns även hos andra arter. Vissa fågelarter verkar exempelvis sjunga med vänster hjärnhalva (se Århem 1986).

Vad innebär den tydliga lateraliseringen hos människan för medvetandeproblemet? Är det mänskliga medvetandet också lateraliserat? Tolkningarna går här vitt isär. Den ena extremståndpunkten i detta spektrum innebär att ett självmedvetande är kopplat till aktivitet i enbart vänster halva, både i intakta och i splittrade hjärnor. Eccles (1979) och MacKay (1987) ligger nära denna ståndpunkt.
En medelväg innebär att medvetandet är kopplat till vänster halva i en splittrad hjärna men till hela hjärnan i normala fall. Sperry (1974) själv antyder en sådan tolkning av sina försök. Den andra extremståndpunkten är att vardera halvan har var sitt jag, oavsett om hjärnan är intakt eller splittrad. Filosofen Puccetti (1973) förfäktar en sådan syn.

Sammanfattningsvis kan vi från dessa neurofysiologiska medvetandestudier dra slutsatsen att den mänskliga hjärnan verkar unik. Neo-neocortex finns enbart hos människan. Men är det här det specifikt mänskliga medvetandet uppstår? Är båda sidorna kritiska eller gäller det bara språkareorna på vänster halva? Dessutom: vilken roll spelar SMA? Det är helt klart att samtidigt som vissa problem har lösts har mängder av nya frågor uppstått.

Det filosofiska medvetandeproblemet
Hur ser relationen mellan medvetande och hjärna ut? Detta är det klassiska kropp-själ-problemet. Sannolikt har det diskuterats ända sedan neandertalmänniskans tid. Rituella begravningar tyder på att teorier om jaget och döden fanns bland neandertalmänniskorna för redan 80 000 år sedan (Solecki 1971).
Problemet är alltså mycket gammalt, liksom olika försök till lösning. Två huvudfamiljer av teorier har kommit att utkristallisera sig. Den ena är den psyko-fysiska interaktionismen och omfattar teorier som alla innebär att mentala och neurofysiologiska processer i hjärnan är i någon mening autonoma men växelverkar.
Den andra är den psyko-fysiska parallellismen och omfattar teorier som innebär att de båda typerna av processer är fullständigt parallella och utan kausalt inflytande på varandra.

En klassisk interaktionistisk teori är Descartes'. Han utgick från att själ och kropp var principiellt skilda substanser. Materien var utsträckt, själen var det inte. De två substanserna växelverkade i tallkottkörteln. Problemet med Descartes' teori var att den gav upphov till inre motsägelser. Det berodde på Descartes' syn på kausalitetens natur. Han antog att all kausalitet skulle kunna förklaras i intuitivt självklara termer, ytterst i form av enkla mekaniska stötar (Popper kallar en sådan syn essentialism; se Århem 1987).

Men hur kunde en immateriell substans (själen) påverka en materiell (tallkottkörteln) i detta system? Detta gick inte att lösa. Konsekvensen blev att Descartes interaktionistiska teori kom att ersättas av parallellistiska teorier. I olika skepnader har de dominerat det filosofiska landskapet fram till våra dagar.

Psyko-fysisk parallellism
Den gemensamma nämnaren för alla dessa teorier är att mentala processer är parallella med neurofysiologiska processer i hjärnan. Detta innebär att alla mentala processer är fullständigt beskrivbara i fysikalisk-kemiska termer. Parallellistiska teorier är alltså materialistiska. De omfattar den materialistiska grundtesen om den fysikaliska världens slutenhet. Klassificeringen av parallellismens olika grenar varierar med olika författare. Här använder jag mig av Poppers indelning (Popper & Eccles 1977).

(a) Pan-psykism är en mycket gammal form och innebär att allt materiellt har en mental insida. Leibniz' monadlära var pan-psykistisk liksom i våra dagar Teilhard de Chardins (1959) och Whiteheads processfilosofi.

(b) Epifenomenalismen var 1800-talets dominerande parallellistiska teori. Den innebär att medvetandet är ett bifenomen till aktivitet i vissa delar av hjärnan. En ofta använd analogi är röken över fabriken. Den mest framträdande representanten var antagligen biologen Thomas Huxley.

(c) Identitetsteorin är i sina många varianter våra dagars dominerande teori. Den innebär att medvetandet i någon mening är identisk med fysikaliska-kemiska processer i vissa delar av hjärnan. Sin dominerande ställning har teorin antagligen fått därför att den är enkel att anpassa till en fysikaliskt baserad världsbild.

Alla parallellistiska teorier drabbas åtminstone av två kritiska argument. Det ena rör evolutionen. Det är svårt att förstå hur ett medvetande kan utvecklas när det inte är kausalt effektivt (Popper & Eccles 1977). Det andra argumentet rör den fria viljan. Det utgår från att en deterministisk världsbild är självmotsägande. En determinist kan inte argumentera för en determinism därför att argument inte existerar i en deterministisk världsbild. Detta argument rubbas inte i princip av den fysikaliska indeterminism som är resultatet av kvantmekanikens genombrott (Popper 1972). Och parallellistiska teorier är antingen deterministiska eller indeterministiska i den senare meningen.

Ett annat argument mot parallellismen har framkastats av Popper (1972). Det bygger på postulatet att kunskap existerar i en objektiv mening. Popper kallar denna värld av idéer, vetenskapliga hypoteser, kritiska argument, konst och litteratur för värld 3 och menar att den är autonom men samtidigt påverkar den materiella världen (värld 1 i hans nomenklatur). För att detta ska kunna ske följer postulatet av en i någon mening autonom mental värld (värld 2).

Parallellistiska tankegångar ligger också till grund för forskningen kring artificiell intelligens. Ett kritiskt och nu närmast klassiskt tankeexperiment (det kinesiska rummet) mot denna form av parallellism har framförts av filosofen John Searle (1984) och går ut på att formella syntaktiska system aldrig kan bli semantiska, dvs meningsfyllda.

En annan form av kritik som är mindre principiell och mer riktad mot forskningen kring artificiell intelligens som den ser ut idag bygger på bristen på likhet mellan hjärnstrukturerna och modellerna (Crick 1989). Sammanfattningsvis vågar vi nog påstå att trots många framsteg har datorbaserade modeller knappast kunnat hjälpa oss att förstå de djupare aspekterna av medvetandeproblemet.

Källa; http://paranormal.se/topic/paranormalse.html
Utlagt av Moonwing på Existens

Materialet kommer från flera olika författare och Medarbetare
Referenser;
Ayala FJ, Dobzhansky T (eds) (1974) Studies in the Philosophy of Biology. Macmillan.

Blakemore C, Greenfield S (eds) (1987) Mindwaves. Blackwell.

Brodmann K (1909) Vergleichende Lokalisationslehre des Grosshirnrinde in der Prinzipen dargestellt auf Grund des Zellenbaues. J.A. Barth.

Churchland PM (1984) Matter and consciousness. The MIT Press.

Churchland PS (1986) Neurophilosophy. The MIT Press.

Crick F (1989) The recent excitement about neural networks. Nature337: 129 - 132

Davics P (1988) A new science of complexity. New Scientist 26 november.

Dobzhansky T (1967) The biology of ultimate concern. The American Library.

Eccles JC (1979) The human psyche. Springer Verlag.

Ecclcs JC (19X9) Evolution of thc brain: Creation of the self. Routledge.

Griffin D (1976) The question of animal awareness. The Rockefeller University Press.

JaynesJ (1976) The origin of consciousness in the breakdown ofthe bicameral mind. Houghton Mifflin.

Jerison HJ (1973) Evolution of the brain and intelligence. Academic Press.

Lihet B (1985) Unconscious cerebral initiative and the role of conscious will in voluntary action. The behavioural and brain sciences. 8: 529 - 539.

MacKay D (1987) Divided brains - divided minds? I Blakemore C, Greenfield S.

MaussT (1911)Die Faserarchitektonische Gliederingdescortexcerebri der anthropomorphen Affen. J Psych Neurol 18:410 - 467.

Margenau H (1984) The miracle of existence. Ox Bow Press.

Popper KR (1972) Objective knowledge. Clarendon.

Popper KR, Eccles JC (1977) The self and its brain. Springer Verlag.

PucceHi R (1973) Brain bisection and personal identity. BrJ Philos Sci 24: 33Y - 355.

Roland PE (1981) Somatotopic tuning of postcentral gyrus during focal attcntion in man. J Neurophysiol 46: 744 - 754.

Rosing H (19X2) Medvetandets filosofi. Akademilitteratur.

Scarle J (1984) Mind, brain and science. Harvard University Press.

Solecki RS (1971) Shanidar. Knopf.

Sperry R (1974) Lateral specialization in the surgically separated hemispheres. I Schmitt FO, Worden FG (eås) The Neurosciences Third Study Program pp 5 - 19. MIT Press.

Stephan HJ, Andy OJ (1969) Quantitative comparative neuroanatomy of primates: An attempt at a phylogenetic interpretation. Ann N Y Acad Sci 167:370 - 387.

Teilhard de Chardin P (1959) The phenomenon of man. Harper.

Århem P (1986) Vad fågelsången lär oss om den mänskliga hjärnan. Forskning och framsteg Nr 5: 10 - 15.

Århem P (1987) Den fria viljans fysiologi. Forskning och framsteg Nr 2: 28 -32.

Århem P (1988) Dina nervceller är 700 miljoncr år gamla. Forskning och framsteg Nr 2: 20 - 25.

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Annons:
Tride
11/30/10, 1:14 PM
#1

Oj, det var mkt att läsa här. Men uppstår medvetandet verkligen i hjärnan? Eller är det tvärtom? Enligt esoteriken, således.

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

Moonwing
11/30/10, 6:23 PM
#2

" Popper kallar denna värld av idéer, vetenskapliga hypoteser, kritiska argument, konst och litteratur för värld 3

och menar att den är autonom men samtidigt påverkar den materiella världen (värld 1 i hans nomenklatur)

. För att detta ska kunna ske följer postulatet av en i någon mening autonom mental värld 2"

*********************************************************

..alltså hur vi än tolkar en sak, upplevelse, sammanhang..-så blir en mental värld det "tolkas ifrån"..(vår hjärna-autonom mental värld)

-eftersom människorna fortfarande drar slutsatserna av forskningsresultaten! Flört..å då blir det… va då, Tride?Tungan ute

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Tride
11/30/10, 6:30 PM
#3

Ja, vad blir det? De där får väl stå för Popper, vem nu det kan vara. Jag har alltså inte läst texten, men har den esoteriska uppfattningen av hjärnan, dvs att den är en tillfällig materiell skapelse för att vi skall kunna orientera oss i den materiella världen. Den delvis begränsar oss, delvis leder oss vidare, delvis miss - leder oss.

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

Moonwing
11/30/10, 6:34 PM
#4

tillfällig materiell skapelse=likadan tolkning..är jag rädd, helt rätt Tride!

..om några år ser vår tokning emellan sambanden som sker helt annorlunda ut, en del naturligtvis på fakta från idag-men vad är vår fakta värd om 20 år..ja, det kan man undra..Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

NiklasEri
12/5/10, 4:09 PM
#5

Jag tror att människan har ett medvetande, som inte är kopplat till det större Medvetandet. Det är att vara medveten om saker i begränsningen av rummet.
När detta lilla medvetande, kopplas, och förenas med det stora Medvetandet, då uppstår förnimmelse av hela skapelsen.

Det lilla medvetandet, är begränsat i sinnet. Där alla förnimmelser sammankopplas. Där sitter det lilla medvetandet. Det stora Medvetandet, tror jag inte direkt sitter någonstans, eftersom att det stora Medvetandet är allt.

/ Niklas

Moonwing
12/9/10, 2:22 AM
#6

Hej Nicklas!..kul att du fann detta spännande, å välkommen!Flört

..om man i grova drag skulle beskriva detta så att man i (förenklat sagt) menat att vår (o)medvetna tankegång, skulle finnas i en dels kollektiv å även personlig form, är man inne på det Tride ovan nämner..-Esoterikerns förståelse om hur vi utvecklas  under våra inkarnationer..sen människans begynnelse..och tidigare ändå..

..då kommer vi ändå in på ovanstående forskning om att man funnit en ev. koppling emellan den fysiska utvecklingen och behovet (även frånvaron) -av ett gemensamt kollektivt medvetande..

..kanske är det kollektiva alltid där..om än , även den!..- i olika form-beroende på hur vi själva befinner oss på utvecklingsstegen!

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Annons:
Moonwing
12/9/10, 3:00 AM
#7

För den intresserade…Flört

" Pan-psykism är en mycket gammal form och innebär att allt materiellt har en mental insida. Leibniz' monadlära var pan-psykistisk .."

***

"Sina filosofiska åsikter har Leibniz själv inte utvecklat utförligt eller i systematisk ordning. På detta område, liksom på flera andra, älskade han att uppträda förmedlande och försonande mellan olika åsikter, särskilt mellan den gamla teologiska och den nya naturvetenskapliga kosmologin.

Grundtanken i Leibniz' system är att den teologiska och den mekaniska kosmologin inte nödvändigtvis utesluter varandra, utan mycket väl kan förenas, så att de ömsesidigt kompletterar varandra.

Det metafysiskt onda är nämligen enligt Leibniz en nödvändig följd av flera monaders tillvaro, eftersom endast en enda monad kan vara fullkomlig. Det moraliskt onda och det fysiskt onda är i sin tur följder av det metafysiskt onda, och åtminstone det moraliskt onda beror till sin verklighet huvudsakligen på människans vilja. Slutsatsen blir därför, att världen är den bästa av alla tänkbara världar.

Leibniz ansåg inte att det finns någon fri vilja eftersom människan i varje fall vore bestämd av perceptionen av det goda, vilket visserligen i ett särskilt fall kunde vara ett totalt eller ett partiellt gott; väljer viljan det partiellt goda, blir hon därigenom ond.

I kunskapsteoretiskt hänseende indelade Leibniz perceptionerna i sensationer, varseblivningar och begrepp, och antog som högsta princip för erfarenhetskunskapen den så kallade principium rationis determinantis, det vill säga att varje företeelse förutsätter en annan som sin orsak, och för begreppskunskapen principium contradictionis, det vill säga att inget begrepp kan strida mot sig självt."

Källa;Wikipedia

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

NiklasEri
12/18/10, 5:02 PM
#8

#6

Hejsan.

Jag menade egentligen inte just det kollektiva medvetandet. För även det tror jag är begränsat. En sammansättning av fler små medvetanden…

..det stora Medvetandet tror jag är allt. Medvetande som icke medvetande. Det stora M tror jag är iaktagaren. Alltets iaktagare.

Hälsningar /Niklas

Moonwing
12/21/10, 2:32 AM
#9

"Alltets iaktagare"=..dit vi vill komma, "bli"..,"medvara i varandet"..Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

NiklasEri
12/21/10, 3:42 AM
#10

Låter härligt. Att "medvara i varandet"!

Upp till toppen
Annons: