Annons:
Etikettkrafter-och-energier
Läst 5177 ggr
[yodhe]
2010-08-21 08:29

Del 6 Observatören

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

en serie som inspirerar och lär ut förmågan att utnyttja sina inre krafter för att nå en meningsfullare tillvaro. Av Wayne W Dayer Fortsättning på kap 5……och sista delen i denna serie

Öva på nya formuleringar som ersätter din gamla identifiering med din fysiska kropp och som du kan använda när du talar för dig själv.

” Jag är det som äger kroppen. Jag är inte den fysiska kroppen i sig. Du kan inte komma åt mig om du kommer med hat eller ilska. Jag kan inte oroa mig när jag vägrar att vara den som oroar sig och nöjer mig med att observera den som oroar sig och det som oroar”.

När du talar för dig själv hjälper det dig att hålla dig koncentrerad på ditt andliga jag. Du ska finna att mycket av det du oroade dig för, eller upplevde som negativt, långsamt krymper och tonar bort tills det försvinner ur ditt liv.

Hellre än att du ger dig in i konfrontation med andra kan du försöka ta steget in i observatörsrollen.

Höj dig över frestelsen att bevisa att någon annan har fel och observera istället dig själv och din ”motståndare” från positionen som vittne. Du inser snart det dåraktiga i att engagera dig i den här sortens orosproducerande konfrontationer och växlar gradvis om till en mer ”andlig” hållning. Håll i minnet den enda formulering som gör mer för att ta luften ur konfrontationen och förbättra relationen än något annat jag har hört: ”när du måste välja mellan att ha rätt och att vara snäll, välj alltid att vara snäll.”Jag hörde den frasen medan jag observerade hur jag var i uppror över något någon inte förstod. Jag hade varit så upptagen med att bevisa att personen hade fel och övertyga denna om det riktiga i min ståndpunkt att jag blev alltmer ångestfylld. När jag bevittnade denna händelse kom den formuleringen till mig. Jag har upptäckt att den är mycket användbar när det gäller att desarmera kritiska situationer.

Dra dig undan och sök tystnaden medan du under en halvtimme övar dig i att observera dina egna tankar.

Stäng bara av ditt medvetande och se tankarna komma och gå. Medan du gör det kan du påminna dig dessa tankar inte är du. Du ska upptäcka hur en tanke dyker upp i huvudet och hur några ögonblick senare en helt motsatt tanke stiger till ytan. Notera tankarna som kommer och se dem sedan försvinna igen. Detta är särskilt användbart när du plågas av någon yttre händelse i ditt liv, som vilket arbetserbjudande du ska tacka ja till eller om du ska sälja ditt hus eller ej. Din uppmärksamhet kommer att växla över till de tankar som förser dig med en lösning. Vad du bör göra kommer ofta att framstå kristallklart för dig. Du kommer att ha bannlyst allt tvivel och skapat en insikt i ditt inre, allt tack vare att du har observerat dina egna tankar från en plats vid sidan av dig själv. Det är ofrånkomligt att du får uppgifter att utföra som är obehagliga eller som inte intresserar dig det bittersta. Hellre än att gruffa för sig själv om hur illa du tycker om den sortens jobb, kan du påminna dig om att du inte är den kroppen, att du är det som är evigt och föränderligt och att du har valmöjligheten att inte känna dig som ett offer. Du kan ställa dig vid sidan av kroppen, iaktta när den utför den tråkiga sysslan och vägra att identifiera dig med den. Du befinner dig då i den positionen att du iakttar dig själv utan att identifiera dig med kroppen som jobbar på. Denna observationsprocess avlägsnar omedelbart det negativa omdömet från själva arbetet och för in dig i ett tillstånd av sällhet. Jag brukade använda den tekniken när jag som ung arbetade hos en snabbköpsgrossist . Till mina uppgifter hörde att regelbundet lasta av ett långtradarsläp med tunga kartonger. Ofta tvingades jag göra jobbet ensam. Det var tråkigt, svettigt och slitsamt. Jag visste inte att den utväg jag valde kallades att gå in i observatörsrollen, men när jag nu ser tillbaka på det, var det exakt vad jag gjorde. Jag kunde se mig själv arbeta med lossningen och plötsligt var kartongerna inte längre tunga. Jag lyfte dem inte. Jag såg min kropp göra det. Tiden flög fram och innan jag ens hann tänka på hur tråkigt arbetet var eller känna hur trött jag blev, var alltihop klart. Jag hade förmågan att förvandla mig själv och göra jobbet utifrån observatörens perspektiv, något som ledde till att jag avlägsnade stressen och alla negativa tankar från uppgiften. Jag har talat med fångar som använt samma teknik för att ta sig igenom sitt straff, särskilt när de har placerats i isoleringscell. En del har förmågan att observera hela upplevelsen istället för att hänga fast vid den, och de märker då hur känslan av isolering försvinner. Faktum är att soldater som har överlevt tortyr i krigsfångeläger ofta rapporterar att de vägrade tänka på sig själva som tortyroffer. De lyckades lämna den egna kroppen och iaktta hur tortyren utfördes, och därigenom avlägsnade de smärtan från sitt medvetande. I varje ögonblick, vid vilken uppgift du än utför, kan du överlämna uppgiften till din kropp och gå in i observatörsrollen för att på det viset vända ryggen åt plågan och det inre lidandet.

Gör ett försök med rekapitulation.

Du kan sätta dig på en stol och rekapitulera ditt liv från i dag och bakåt ända till din födelse, om du anser att det är till nytta. Denna process innebär att du skapar bilder av personer och händelser i ditt liv, inklusive den närmaste familjen, arbetskamrater, älskade, nära vänner, skolkamrater, grannar och vem som helst annan ur ditt förflutna.

Börja med att röra huvudet mycket långsamt från vänster till höger medan du för upp personer och de omgivande miljöerna i ditt medvetande. När du rör huvudet sakta från sida till sida börjar du svepa tillbaka den energi in i dig som du förbrukade vid dessa möten. Du återkallar energin som du slösade bort.

Vissa har använt ända upp till två år på denna rekapitulationsprocess. När den hade slutförts var de fyllda med ny energi som de kunde koppla in sig på och genom det förflytta sig själva inåt till nya dimensioner av verklighet – nya inre världar som trotsar allt de tidigare hade trott var möjligt. Arbetet med att rekapitulera återskaffar energi. Det ger dig en betydligt klarare bild av varför allt som hänt i ditt liv inträffade exakt som det gjorde. Rekapitulationen undanröjer åsikten att energi som en gång har förbrukats är förlorad. Genom den får du tillgång till både din fysiska kropp och din energikropp och kommer på det viset i kontakt med nya världar av varseblivning. Rekapitulationen är själva inkörsporten till dessa världar. Tanken på att återskaffa energi, sopa undan meningslöshet energi och utväxla energi mellan personer framstår kanske som absurd för dig. I så fall beror det på att du har satt så stor lit till dina fem sinnen att allt utomsinnligt tycks dig otroligt. Allt i universum är energi. Du kan inte röra dig uran att påverka energin omkring dig. Du är ett energiförråd och det har du alltid varit. Ge dig själv tillstånd att gå bortom dina sinnen och uppleva en ny sorts formlös energi som sätter dig i kontakt med världar du kanske aldrig har föreställt dig. Processen med rekapitulation är utomordentligt intressant. Du kan omfördela din normala energi och förstärka den så att du bildligt talat gör en volt in i det oföreställbaras värld. Jag rekommenderar dig att läsa Taisha Abelars ” Trollkarlens korsning” där du finner en detaljerad beskrivning av rekapitulationsprocessen.

Även om det känns arbetsamt för dig att gå in helt i observatörsrollen i din dagliga tillvaro så ge åtminstone en del av de här idéerna en chans. Mer än något annat gör observatörspositionen att du lär känna ditt högre jag. Den ger dig tillträde till den stora hemligheten: du är inte dina problem, din vanmakt eller ens ditt fysiska liv. Du är det som observerar allt detta. Du kan inte ta ett fast grepp om eller undersöka denna heliga del av dig själv eftersom den har sin hemvist i ditt osynliga jag. Ändå är den målet för ditt heliga sökande. Du vill att ditt heliga jag, snarare än ditt ego, ska vara den styrande kraften i ditt liv. Du längtar efter att djupare och rikare liv. Allt det kommer att gäcka dig ifall du inte lär känna denna högre del av ditt jag. Observatören ger dig tillgång till denna kunskap. Nisargadatta Maharaj skriver i ”Jag är det” ” Det är ”jag-är-min-kropp”-idén som är olycklig. Den gör dig blind för din verkliga natur. Tro inte ens för ett ögonblick att du är din kropp. Ge inte dig själv något namn, någon form. I mörkret och tystnaden finner du verkligheten”.

När du odlar denna nya medvetenhet upptäcker du hur du njuter ännu mer av tystnaden än då du brukade söka ljudet som din följeslagare. Att odla observatörsrollen introducerar dig till dig själv, inte som aktör utan som iakttagare av aktören. Du kommer att se detta rike som en tillflyktsort undan den jäktade värld du har levt i.

Lycka till…

Utlagd av Yodhe

Annons:
[yodhe]
2010-08-21 08:32
#1

Jag hoppas att alla kan läsa texten nu!!!

Aldebaran
2010-08-21 12:36
#2

Japp det gick bra.. Glad

Tack för ännu ett intressant kapitel

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Moonwing
2010-08-22 04:49
#3

" Det är "jag-är-min-kropp"-idén som är olycklig. Den gör dig blind för din verkliga natur."

..mycket bra,Yodhe..mycket kärnfullt..Tack!Kyss

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

[yodhe]
2010-08-22 04:58
#4

Vassegoda!

Joho, wingen visst är det så…

Mm, det var ju sista delen detta, sen vet man aldrig vad som dyker upp….

[rore]
2010-08-22 11:15
#5

*niger fint*

Tack Yodhe! För inspirerande läsning,, Kyss

Jag är inte min kropp, jag är inte mina tankar,,, Hisnande och stort,, Det är vad det är

Gaiatri
2010-08-22 12:28
#6

Tack! Intressant att läsa om observatören… många intressanta vinklingar.

Jag har aktivt jobbat med observatören i flera år nu men tappar ändå fokus ibland och är då helt identifierad med mina känslor och tankar, men stunderna när jag kan vara medveten som observatör blir längre med tiden som jag jobbar med det…

Det var bra för mig att bli påmind om detta. Glad

Sajtvärd på Andlig utveckling

Annons:
[yodhe]
2010-08-22 18:04
#7

# 6 Joho visst, man blir aldrig färdig känns det som, ramlar ofta tillbaka i gamla mönster..

men ibland när det verkligen kniper, är det som om hjärnan kopplar på automatiskt…

Moonwing
2010-08-22 19:39
#8

 Håller verkligen med dig!..-ibland verkar det som självaste "livs-sammanhanget"..hjälper till..när man kör fast i gamla hjulspår..om man varit hårdnackad, länge ..så verkar det som livskarman gör sitt yttersta för att styra in på rätt spår igen..Tungan ute

..tur att man ändå har upptäckt denna lilla livsviktighet -även om man ser den allför sällan..Skäms

-utan ändå in i det längsta försöker "slå pannan blodig"..för att lösa situationen på sitt eget invanda vis, utan att se de dörrar som står öppna!FörvånadCool

 Man börjar sakteliga förstå dem, som tackar kriserna för sina framgångar..hur vridet det än låter..Skrattande

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Balettnu
2010-08-23 01:03
#9

Wayne Dayer fina och bra böcker han skrivit,och hans blå fina vänliga ögon som jag en gång mötte.Alltid tänkvärt det han har skrivit.

Upp till toppen
Annons: