Annons:
Etikettadyar
Läst 4399 ggr
Aldebaran
2010-07-31 04:39

Vårt liv i tre världar 6

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Av Annie Besant

Forts. Kap III. Begärskroppen

Jag begagnar här det vanliga ordet "begär", ehuru begär i detta fall avser vårt förhållande till olika slags föremål, som antingen är tilldragande eller frånstötande. Medvetandet strävar efter att erfara njutning och söker undvika smärta och det dras till de föremål som åstadkommer det förra, och stötes bort av dem, som framkallar det senare.

Njutning kan förfinas till att betyda den höga extas, som hängivenhet, kärlek eller självuppoffring skänker, eller sjunka till den lägsta avgrund av djurisk lusta eller ännu lägre, ty njutning genom att tillfoga andra lidande förekommer knappast inom djurriket.

Liksom människan kan höja sig över djuret, så kan hon sjunka under det. När begäret efter njutning söker ett föremål, som kan åstadkomma vad det åtrår, måste också medvetandet ha ett sinnes-centrum för att uppfatta erfarenheten och ett sinnesorgan för sin verksamhet. Sinnesförnimmelsernas centra finns i begärskroppen och sinnesorganen i handlingskroppen, dvs. den fysiska kroppen.

De mera förfinade begär, i vilka förnuftet spelar en betydande roll, kallas känslor, och den materia, som bildar sinnesförnimmelsernas centra, är det finare stoffet, etermateria, i astral eller begärsvärlden. I dessa sinnesförnimmelsernas centra ingår också mental materia av ett slag, som svarar mot astralmaterien, på samma sätt som fysisk eter genomtränger de fasta och flytande ämnena i vår fysiska kropp.  Den tyngre materien inom begärsvärlden används för att ge uttryck åt begär av lägre slag.

Då Människan nu med hjälp av sin deva eller ängel har nått ett visst stadium i den nya mentalkroppens uppbyggande, vivifierar den kärna av astral materia, som hon haft kvar inom sig under den långa perioden i Svarga, Devachan eller himlen, som hela tiden förblivit orörlig, overksam. Denna kärna av astral materia, som nu väcks till liv, kallas med en teknisk term den permanenta atomen. Det sägs, att den hembäres åt Parjanya, regnets deva, eller åt vattnet.

Vattnet eller vatten, är i alla religioner en symbol för astralvärldens materia, och begagnas därför här som symbol för astralkroppen, den andra klädnad som Människoanden tar på sig.

Denna är alldeles speciellt drömmedvetandets kropp i Svapna eller naturlig sömn, och Människan bibehåller den från den stund hon påtager den och till dess hon efter döden lämnar denna andra värld och inträder i den tredje, den himmelska världen.

Denna kropp sammansätts så, att den kan arbeta i ett harmoniskt förhållande med den redan delvis färdiga mentalkroppen. Materien i dessa efter varandra påtagna kroppar måste vara av likvärdig kvalitet, eftersom de skall arbeta tillsammans, på samma sätt som de finare och grövre strängarna på en fiol. De måste vara samstämda. Även vid en blott tillfällig disharmoni uppstår svåra olägenheter. Detta andra klädesplagg hindrar också i många avseenden medvetandet, som arbetar däri från att kunna uttrycka sig, ty åtskilliga av dess krafter kan vi ej här finna en tillräckligt fin materia för att göra sig gällande. Känslor, lidelser och begär ha här sin hemvist, och deras kraftiga vibrationer inverkar på den fysiska kroppen och åstadkommer många reaktioner i denna. Vi skall återkomma till detta längre fram.

Den fysiska kroppen

Människan själv deltar ej i denna kropps uppbyggande. Den fysiska permanenta atomen vivifieras och tycks ingå i någon fysisk substans, mineralisk, vegetabilisk eller animalisk - alltså ett jordelement - och föres med födan in i den av Karma valde faderns kropp. Från honom går den vidare till den av Karma utsedda modern och i och med konceptionen börjar den fysiska kroppens uppbyggande. Den formas av en deva, som fått detta anförtrott, och som av Karmas Herrar får modellen, den gjutform i vilken den fysiska materien inpassas, så att kroppen blir sådan att den lämpar sig för att arbeta ut det kommande livets karmiska skuld.

I denna kropp formas nu de sinnesorgan, som motsvarar sinnesförnimmelsernas centra i astralkroppen. Hjärnan är organet för det sjätte sinnet, förnuftet, som står i förbindelse med mentalkroppen.

Den fysiska kroppen har kortare livslängd än de andra, ty den bortlägges i döden. Den är för övrigt att likna vid en ytterrock, som man ständigt tar av och på. Ty Människan, iklädd astralkroppen och mentalkroppen, lämnar den varje natt, då hon faller i sömn, och fastän hon är förenad med den genom ett magnetiskt band, vandrar hon vida omkring i den andra världen. Där träffar hon sina vänner, hjälper dem att sörja och utför mången kärleksfull och barmhärtig handling - men också mången ond och grym gärning, om hon är en av sina lidelser behärskad människa - medans den fysiska kroppen ligger orörlig, försjunken i sömn.

En människa kan lära att lämna den, när hon behagar, och kan göra hjärnan mera mottaglig för intryck från den ickefysiska världen, ty denna kropp behöver inte vara ett fängelse, den kan vara endast ett boningsrum, till vilken Människa själv har nyckeln. Den är den enda kropp, som genomsnittsmänniskan oupphörligt lämnar och åter glider in i, ehuru hon i vaket tillstånd ej är medveten om detta.

Forts i kap 7

Kap 5

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
Moonwing
2010-08-02 01:47
#1

Det är så vackert skrivet, att man eljest inte har lust att kommentera..endast njuta och instämma..Flört

..läste om hur Devorna arbetar så intensivt och kärleksfullt med fostren i moderlivet-så även om den fysiska kroppen fyller en annan funktion , så bör vi uppskatta den,  för det verktyg den är åt oss,och vad som möjliggörs genom att kunna använda den..Tungan uteSkrattande

" Materien i dessa efter varandra påtagna kroppar måste vara av likvärdig kvalitet, eftersom de skall arbeta tillsammans, på samma sätt som de finare och grövre strängarna på en fiol."

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Aldebaran
2010-08-02 02:08
#2

Ja, denna bok är fin och mycket lätt skriven trots att den snart är nära 100 år…

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Moonwing
2010-08-02 02:26
#3

SkrattandeFlört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

[yodhe]
2010-08-04 22:17
#4

En människa kan lära att lämna den, när hon behagar, och kan göra hjärnan mera mottaglig för intryck från den ickefysiska världen,

Det finns andra tillstånd som gör att man automatiskt kan föra sig själv ut ur kroppen (UKU) som vid yttre våld tex..har själv upplevt det…det går på sekunden fort…som en ren reflex.. en märklig upplevelse…

Tack igen…..

Det är såååå bra…….

Aldebaran
2010-08-07 21:58
#5

ja denna lilla bok ab A.B är mycket bra…

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Upp till toppen
Annons: