Annons:
Etikettadyar
Läst 4826 ggr
Moonwing
6/15/10, 8:09 PM

Opersonlig kärlek är magisk.

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Kärlek är den kraft som sammanhåller världsalltet! "Lär att förlåta, ty det är sublimt. Lär att älska, ty det är gudomligt"

Kärleken visar vägen och belyser vandringen. Den är utflödet av den buddhiska glansen - Kristusljuset - i världsalltets hjärta. Den lär oss se storhet och glans hos andra därför att vi känner storheten och glansen i vår egen innersta varelse.

Kärlek är den kraft som sammanhåller världsalltet. Den håller alla ting på deras plats. Kärlekens själva natur är frid, dess utmärkande kännetecken är harmoni. Den genomtränger alla ting, den är gränslös, den är odödlig, den är evig.

Kärleken är den vackraste, den heligaste företeelse, vi människor känner till. Den ger oss hopp och väcker de ädlaste egenskaperna i vår natur till verksamhet. Den medför självförglömmelse. Den skänker frid och glädje som inte vet av några gränser.

Kärleken är ett skydd. Ju opersonligare den är, desto högre och starkare är den. Den vet inte av några hinder i vare sig tid eller rum, ty den är det universella föreningsbandet mellan allt som är. Kärleken fräter bort envisheten hos de hårdaste människohjärtan och sprider sin livgivande värme överallt. Ingenting kan hindra den, ty den är världsalltets själva liv och väsen. Alla varelser och ting är ytterst ett. Alla har de sin rot i all-livet, och genom dem alla flödar den allsmäktiga kärlekens jämna, oavbrutna ström.

Kärleken är den väldiga attraherande kraft som länkar ting vid ting, människohjärta vid människohjärta. Ju högre man stiger i utveckling desto mer vidgas hjärtat av kärlek, tills det slutligen famnar hela världsalltet så att man älskar allting, stort som smått. Vilken sällhet ligger det inte i denna känsla, i att förverkliga densamma! Den är gudomlig, ty opersonlig kärlek är gudomlig.

Den personliga kärleken är bara en återspegling av den gudomliga. Vid personlig kärlek tätnar personlighetens slöjor framför det inre ögat och fördunklar dess syn, ty personliga begär samlas i och förtätar ens aura - den omgivande psykiska atmosfären. Den sanna kärlekens väsen är självförglömmelse. Från denna regel ges inga undantag.

Om en människas hjärta och sinne är fyllda med personlig kärlek, då älskar hon det ena men inte det andra, och hennes kärlek är begränsad i direkt förhållande till hennes personliga karaktär. Detta är det slags kärlek som inte är alltigenom sann därför att den är begränsad.

Den opersonliga kärleken är älskvärd, den är vacker och har inga spår i sig av det vi alla tycker illa om. Den är alltid välvilligt stämd mot allt och alla - mot både stora och små varelser och ting. Den är intuitiv.

Ansvarskänsla, tillit, förtroende och kärlek bringar oss lycka, styrka och glädje! Odla dessa dygder! Men du kan inte förstå dem om ditt hjärta är fyllt av rent personliga, begränsade känslor och tankar. Ditt hjärta har inte rum för dem om det är fyllt med enbart dina egna personliga angelägenheter.

Personlig kärlek är aldrig ansvarskännande, kan inte hysa tillit och förtroende, kan inte ge helt och fullt, eftersom jag hela tiden finns där i all sin styrka. Detta är det sorgliga i världen i våra dagar. Men alla bekymmer och bedrövelser kommer att nästan försvinna när män och kvinnor kan älska varandra med en opersonlig kärlek, vilket de skall göra när de förvärvar den inre synförmågan.

Det är just den själviska personliga kärleken som fört sorg, lidande och olycka in i människornas liv, liksom det är den opersonliga kärleken som luttrar, förädlar och gör människornas hjärtan glada.

Det ligger någonting vackert i att ge av sig själv utan tanke på belöning. Den kärlek som ges utan någon tanke på en själv, som inte har några gränser och inte ställer några villkor, den är gudomlig. Sann kärlek är alltid opersonlig.

Kärlek är frid. Kärlek är harmoni. Kärlek är självförglömmelse. Kärlek är styrka, den är makt, den är inre skådande, den är utveckling.

Opersonlig kärlek upplyser hjärtat, vidgar sinnet och fyller själen med en känsla av samhörighet med allt som lever.

Kärleken är mäktig. Den är det högsta i människolivet eftersom den är det högsta i gudarnas liv. Hela ens natur sänder ut ett flöde av sympati till allt som lever. Man ser framför sig alla varelser och tings återförening i ett enda medvetande, fritt från hat, oenighet och missförstånd.

En persons kärlek till en annan är en svag återspegling av denna kärlek, men dock början till självförglömmelse.

Opersonlig kärlek begär ingen belöning. Den öppnar sinnets portar, ty den spränger det lägre jagets gränser som hämmar den inre guden. När man älskar opersonligt flammar de gudomliga eldarna, och människan blir i sann mening människa.

Kärleken är en mäktig kraft. Fullkomlig kärlek förjagar allt vad rädsla heter. Den vars hjärta är uppfyllt av kärlek och barmhärtighet vet inte vad rädsla vill säga. Älska allt som lever. Du ingår då förbund med oövervinneliga kosmiska krafter, du blir stark, du blir andligt och intellektuellt klarsynt.

Du kan övervinna rädsla genom att för dig själv skapa bilder av ädelmodiga handlingar och tankar. Tänk dig själv utföra modiga handlingar. Studera och beundra andra människors modiga handlingar, studera och beundra deras modiga tankar. Lär dig att älska mod. Då blir du modig och rädslan försvinner liksom nattens dimmor för den uppgående solen. Bruka din skapande fantasi.

Detta är praktiska etiska regler. Hur beklagligt är det inte att mänskligheten har förlorat dem ur sikte! Människorna skall regeras av rädsla så länge de älskar sig själva, ty de är då rädda för vad som kan hända. De är rädda för att våga, rädda för att handla, rädda för att tänka, ty de kan ju förlora. Och de kommer då att förlora. Det är alltid så.

Det är de stora själarna som inte är rädda, som vågar, som handlar, som tänker och uträttar något. De älskar de saker och ting de utför, därför är de inte rädda.

Det är den som älskar som är stark, inte den som hatar. Den svage hatar därför att han är lågsinnad och begränsad. Han kan varken förstå eller känna en annans bekymmer och smärta, inte heller sätta sig in i en annans situation. Men den människa som älskar inser sin släktskap med allt som lever. Hela hennes varelse växer av den inre eld, vilken flammar av vackra och harmoniska tankar som leder till kärleksfulla och hjälpande handlingar. Hennes utseende bli mjukare och vänligare. Hon blir inte fruktad. Hon blir inte hatad.

Opersonlig kärlek är magisk. Den gör underverk. Den spränger till och med stenhårda människohjärtan. Ingenting kan stå emot den. Hata inte. Besegra hat med kärlek. Återgälda hat med förbarmande och rättvisa. Var rättvis när du möter orättvisa. På så sätt samverkar du med naturens eget andliga tillvägagångssätt.

En annan dygd på den gudomliga kärlekens väg är förlåtelse. Sann förlåtelse kräver karaktärsstyrka, omdöme och intellektuell förmåga. Det är att inte vara hämndlysten, inte hysa agg, inte hata. Förlåtelse innebär också att du befriar ditt eget hjärta från dessa lumpna och neddragande impulser.

Den illasinnade vet inte vad han gör. Han är svag. Han är blind. Den däremot som har ett förlåtande hjärta ser och är stark.

Förlåt och älska. Då sätter du dina fötter på den väg som för dig direkt till den andliga solen. Förlåt och älska, och innan du vet ordet av känner du det ljuva inflytandet från den buddhiska glansen - från Kristusanden - i hela din varelse. Då blir du en välgörande kraft på jorden, inte bara älskad av dina medmänniskor, utan en välsignelse för alla varelser. Du kommer att förstå alla ting eftersom sann kärlek är klarsynt och en mäktig kraft.

Lär att förlåta, ty det är sublimt. Lär att älska, ty det är gudomligt.

G de Purucker

- Sammandrag av kapitlet "Love is the Cement of the Universe" i boken "Golden Precepts of Esotericism".

Källa;Teosofiska läror mm

Utlagt av Moonwing

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Annons:
[rore]
6/16/10, 11:16 AM
#1

Mmmmm, Tack Wingen!!Kyss

Moonwing
6/16/10, 2:50 PM
#2

FlörtKyss

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

[yodhe]
6/16/10, 5:40 PM
#3

Tack så väldans mycke Wingen!

kan ju tala om att detta med att vända ilska och hat till förlåtelse och kärlek fungerar alltid….och jag menar verkligen alltid….

Men för att också göra det, krävs att du stannar upp och ifrågasätter Varför….

Moonwing
6/16/10, 8:51 PM
#4

Det lustiga är med kärlek, att ju svårare det är att bjuda på den(om nån har varit dum i åratal tex)..ju mer frid får man själv, om man förlåter..när man väl gör det..det är ju inte det man tror när man ä bitter å går å retar sig på någon direkt! (det är svårt å ta sig över den tröskeln)

Det nåt märkligt i hjärnan det där,..lustigt är det i alla fall, när det händer..Tungan ute

"Förlåt och älska, och innan du vet ordet av känner du det ljuva inflytandet från den buddhiska glansen - från Kristusanden - i hela din varelse. Då blir du en välgörande kraft på jorden, inte bara älskad av dina medmänniskor, utan en välsignelse för alla varelser. Du kommer att förstå alla ting eftersom sann kärlek är klarsynt och en mäktig kraft." Skrattande

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Aldebaran
6/17/10, 12:08 AM
#5

Tack wingen, denna text är ju en annan spegling av Martinus texter jag lagt ut här förut.. Förälskelse heter en av artiklarna Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Moonwing
6/17/10, 9:33 PM
#6

HA!..den måste jag kolla..FörvånadTungan uteKyss..igen -brukar hänga på "hans" hemsida faktiskt..mycke´bra grejer där minsann!

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Annons:
Aldebaran
6/18/10, 2:12 AM
#7

artiklar hav honom finns här med…Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Moonwing
6/18/10, 2:15 AM
#8

Vet det , Alde..naturligtvis lusläser jag här mä!.Tungan ute.men jag sökte efter "Livets Bog"..när jag stötte på hans ideer första gången..Flört..(nu först har jag hittat sidan på Svenska)

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Aldebaran
6/18/10, 2:18 AM
#9

Jag har de tre första delarna av den serien.. tror att de är 7…

Men jag har massor av böcker av Mertinus som jag knappt har öppnat ännu.. Flera lådor fulla med saker efter min mamma..

Vet inte vilken ände man skall börja i så läser lite här och där  Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Moonwing
6/18/10, 2:21 AM
#10

Du kan väl inte läsa här å där heller!Förvånad

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Aldebaran
6/18/10, 2:26 AM
#11

joooo varför inte? Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Moonwing
6/18/10, 2:30 AM
#12

Förvånad.ok..som de gör bibeln då..lite som det passar.Oskyldig.men man måste väl skapa sig en bild av  buskapet sas..?Tungan ute

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Aldebaran
6/18/10, 2:33 AM
#13

Ja, men budskapet har ju mycket likheter vartefter man kommer in i olika skrifter..

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
Moonwing
6/18/10, 2:37 AM
#14

Jo, jomenvisst Alde..Oskyldig…Hhmmprffff..nog är det så.., men allvarligt talat så är den ju lite uppbyggd som en bibel..det slog mig när jag läste första gången..Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

[yodhe]
6/18/10, 1:26 PM
#15

Skulle gärna dyka ner i Aldes bokhögar…Flört

hehe, blev välan inget annat gjort heller….Förvånad

Huygens
6/20/10, 12:01 PM
#16

Det finns ett problem med "opersonlig" kärlek för mej. Jag kan inte göra mej en tydlig bild av den andre personen om jag inte känner till något om denne rätt så väl. Jag har försökt sända positiva känslor till folk jag inte känner, men det känns som det funkat dåligt.

Aldebaran
6/20/10, 2:38 PM
#17

Det finns ju en anledning att vi är personliga fortfarande och det är ju att vi inte har kommit så långt att vi klarar av att se allt opersonligt.

Vi är så självupptagna med vår egen personlighet och att det måste passa in i våra personliga planer, och vi är fullständigt oförmögna att se något annat.

Annat än i enstaka undantagsfall då vi verkligen anstränger oss till vårt yttersta, men även då vill jag hävda söker vi ändå en gnista av belöning inom oss..

"om jag gör detta så kanske jag får det och det"  men som vi alla vet så är det ju inte så det funkar i de högre medvetandetillstånden utan där gäller fullständigt opersonlig kärlek till allt och alla levande.

Nu skall vi ju inte heller fullständigt förringa det förra då det enligt min tolkning torde vara ett steg i rätt riktning hellre än att inte ens försöka alls…

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Moonwing
6/20/10, 4:51 PM
#18

Du kan övervinna rädsla genom att för dig själv skapa bilder av ädelmodiga handlingar och tankar. Tänk dig själv utföra modiga handlingar. Studera och beundra andra människors modiga handlingar, studera och beundra deras modiga tankar. Lär dig att älska mod. Då blir du modig och rädslan försvinner liksom nattens dimmor för den uppgående solen. Bruka din skapande fantasi.Tungan ute

…meningen är ju att vi skall ha ett mål..om vi redan var där..behövde vi ju inte ta upp det här…Flört

Men har man ett sk rättesnöre..så vet man ju i alla fall var man skall börja!..sen är vi olika och gör så gott vi kan -under olika livsomständigheter..målet är ju att nå det bättre och mer upplysta, för mig i alla fall..även om det är lättare sagt än gjort!OskyldigSkrattande

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

suddis
3/31/12, 6:52 PM
#19

Förtjänas att puttas upp.Glad

Man behöver påminna sig själv.fort kan man glömma i brådrasket och sen komma på sig hur fel det blev igentligen.

Lär att förlåta, ty det är sublimt. Lär att älska, ty det är gudomligt.

Upp till toppen
Annons: