Annons:
Etikettsjälens-resor
Läst 4452 ggr
Moonwing
2010-05-24 02:39

Livet efter detta Del;2

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Den spiritualistiska bilden av livet efter detta

Äktenskap kan fortsättas eftersom alla andar behåller den könstillhörighet de hade på jorden. Det föds dock inga barn i andevärlden, så hade makarna inga barn på jorden får det bli äktenskapets andra glädjeämnen som förenar dem. Huruvida nya äktenskap kan ingås tycks vara en öppen fråga. Däremot är det uppenbart att andarna normalt lever i grupper och samhällen. De dras till varandra av kärlek, sympati och gemensamma intressen.

Som redan nämnts så spelar konstruktiva sysselsättningar en framträdande roll i andarnas tillvaro. En del ägnar sig åt hjälparbete bland nyanlända eller olyckliga andar, andra åt lärarverksamhet och många bedriver studier. Vidare kan man producera diverse nyttigheter åt varandra. Om nu detta sker med blotta tankekraften kan det tyckas att var och en bör vara i stånd att producera det han vill ha på egen hand, men kanske är det så att tankeskapandet förutom uppslagsrikedom kräver en viss skärpa i fantasi och visualiseringsförmåga för att resultatet skall bli bra. Hur som helst så är vissa andar specialister på det ena eller andra tillverkningsområdet, och ställer sina tjänster till de övrigas förfogande. Men sådana tjänster ges utan betalning, ty några pengar finns det inte i andevärlden.

Man ägnar sig också åt musik och andra kulturaktiviteter och de religiösa andarna utövar sin religion i sedvanliga former. Det finns kyrkor där gudstjänster hålls osv. Andelivet lär därför aldrig bli tråkigt eller meningslöst. Tvärtom har man mycket bättre möjligheter än under jordelivet att odla sina intressen och upptäcka nya mål att sträva mot. Ingen behöver därför bli besviken på det som väntar efter döden. Om inte förr, så får var och en av oss då tillfällen att förverkliga sig själv och leva det liv han vill leva.

Det finns dock en för alla andar gemensam källa till bedrövelse, nämligen den att man i princip inte kan kommunicera med sina efterlevande på jorden annat än i drömmar och via spiritualistiska medier. Man vet att de efterlevande sörjer och man skulle så gärna vilja trösta dem och tala om att man lever och har det bra på andra sidan. Men möjligheterna att få göra detta är alltså mycket små. En del andar kan dock se sina efterlevande. De är så att säga klärvoajanta från andra sidan sett.

Så några ord om tidsupplevelsen i andevärlden. Enligt många sagesmän skiljer sig denna från vår dagvakna tidsupplevelse, där ju skeendet alltid rör sig framåt så att skillnaden mellan gången tid, nutid och kommande tid är uppenbar. Enligt sagesmännen lever andarna i ett nu som kan omfatta inte bara det som händer i detta nu, utan också förflutna och kommande händelser. Med andra ord skulle de leva i ett tidlöst tillstånd av det slag som näradödenupplevelserna vittnar om.

Hur det nu än förhåller sig med tidsupplevelsen i andevärlden så tycks livet där - i motsats till livet på jorden - inte vara tidsrelaterat i den betydelsen att någon fortlöpande förändring av de allmänna levnadsbetingelserna äger rum. Den enskilde anden verkar inte känna till de tekniska och andra framsteg som gjorts på jorden efter dess eget frånfälle. En ande som dog på 1700-talet vet inte vad en bil är, och det är svårt att förklara för den att vi numera färdas i vagnar som inte dras av hästar. Samma sak med andra nutida ting. Anden tycks leva kvar i sin egen tidsperiod och dess begivenheter, utan att känna till de förändringar i levnadsmönstren som civilisationernas utveckling på jorden har medfört för senare generationers människor. Dessutom talar den fortfarande sin egen tids språk. Andelivet sägs visserligen vara utvecklande, men tycks inte vara det på så sätt att det hänger med framstegen på jorden. Och ändå fylls andevärlden hela tiden på med folk från våra industrialiserade samhällen.

Andevärldens zoner

Detta stillastående, plus den omständigheten att de västerländska andarna aldrig rapporterar om några österländska inslag i andevärldens begivenheter, tyder på att andarna lever i zoner som dels är indelade efter tidsepoker, dels begränsas av kulturella och andra skiljelinjer. Många andar säger också mycket riktigt att andevärlden är indelad i sfärer. Dessa sfärer skall enligt en del utsagor ses som materiella vibrationstillstånd där lägre sfärer har lägre svängningstal än högre. Man lever då i den sfär som vibrerar inom samma frekvensområde som en själv, och man kan bara varsebli och uppleva den sfärens begivenheter. Enligt andra utsagor skall sfärerna ses som koncentriskt genomträngande och omgivande jorden, varvid en av de lägre sfärernas ytor sammanfaller med jordytan, medan de högres ytor påträffas på successivt stigande avstånd över denna. Egentligen föreligger det inte någon motsägelse mellan de här två synsätten. Vibrationstillstånden kan ju betraktas som koncentriskt utbredda.

Hur sfärerna än betraktas så är de inte skilda från varandra genom några skarpa gränser. Andarna kan under vissa betingelser bege sig från en lägre sfär till en högre och omvänt. Det finns sagesmän som säger att vi vid döden dras till den sfär som bäst motsvarar vår själsliga status och som vi med vår livsföring på jorden gjort oss förtjänta av. I den sfären vaknar vi upp och där påbörjar vi vår andetillvaro.

För de människor som levt ett mycket själviskt och materiellt inriktat liv på jorden blir uppvaknandet inte särskilt angenämt. Förmodligen befinner de sig inte på en ljus och vacker plats utan på en dunkel och dyster sådan. Där kan de hållas kvar under lång tid, bundna av materiella jordiska begär som inte kan tillfredsställas i andevärlden. Sådana andar är jordbundna och de söker sig ofta till levande människor för att genom kontakt med dessa - ibland genom ren besättelse - få sina begär efter jordiska begivenheter tillfredsställda. En jordbunden ande kan t ex få sitt alkoholbegär tillfredsställt på så sätt, men får dröja kvar i sitt dystra tillstånd tills begäret klingat ut.

De flesta av oss dör dock inte med jordiska begär rasande inom sig, särskilt inte om vi dör vid hög ålder, och kan därför se fram mot andetillvaron med tillförsikt. Efter en tid i en lägre sfär som svarar mot vår själsliga status, avancerar vi efter förtjänst och förmåga till högre sfärer. Och ju högre vi stiger, desto mindre formbunden och mer själsligt avancerad blir vår tillvaro.

Om vad som händer efter det man vistats en tid i högre sfärer har andarna ingen entydig uppfattning. En del av dem uttrycker sin tro på ett himmelrike med evighetstillvaro, medan andra ger stöd åt reinkarnationsläran och säger att de så småningom skall återvända till jorden för ett nytt jordeliv. Reinkarnationsläran står tydligen under debatt i andevärlden. En del andar förklarar att den är sann, andra att den är påhittad, och många vet varken ut eller in i frågan.

Värdering av andeutsagorna

Den spiritualistiska bild av livet efter detta som nu tecknats är inte särskilt skarp i konturerna, ty det går inte att ställa samman de många andeutsagorna till en entydig beskrivning av vad som väntar oss efter döden. Utsagorna går alltför mycket isär. Vill man trots detta ta till sig något av innehållet i dem och införliva det med sin världsbild och livsåskådning, skall man givetvis bara benytta sig av utsagor som på goda grunder kan bedömas härstamma från äkta andar. Och andarna skall dessutom vara kunniga och ärliga.

En utsagas äkthet får bedömas utifrån faktorer som omständigheterna vid dess tillkomst, mediets skicklighet och pålitlighet, andens identitet osv. Ty det är ett faktum att andeutsagor kan fabriceras av mentalt material från levande människor med hjälp av telepati, supertelepati och klärvoajans. Troligen spelar i sådana fall s k sekundärpersonligheter hos mediet en stor roll vid organiserandet av materialet. En sekundärpersonlighet kan ju uppträda som ett självständigt väsen och besitta en beundransvärd fabuleringsförmåga. Många föregivna andeutsagor torde därför vara rena fantasiprodukter, hopkokade av sekundärpersonligheter som hämtat ingredienserna från mediets egen minnesbank, från seansdeltagare och t o m från helt främmande personer.

Den utsaga som klarat äkthetsbedömningen och klassificerats såsom kommande från andevärlden måste sedan bedömas vad trovärdigheten beträffar, ty det finns indikationer på att åtskilliga av de uppgifter som kommer därifrån bör förpassas till papperskorgen. När människan dör genomgår hon ju inte någon moralisk förvandling så det finns alltså lögnare och bedragare även i andevärlden. Och givetvis finns där också andar med måttlig begåvning. Bland det äkta andematerialet finner man därför en hel del som är naivt och enfaldigt, och säkerligen utgörs åtskilligt material av lögner och annan desinformation.

Det är uppenbarligen inte lätt att sortera fram de utsagor som är värda att ta vara på. En viss hjälp har man dock av att studera vad levande människor berättat om sina utomkroppsliga besök i det som kan ha varit andevärlden. Låt oss därför se vad de två utanförkroppenresenärerna Robert Monroe och Sylvan Muldoon säger. Båda påstår sig ha varit i sfärer där de träffat döda människors andar.

Levande jordemänniskors vittnesbörd

Robert Monroe säger att andevärlden tycks genomtränga, men sträcka sig långt utanför, vår fysiska värld. Den verkar vara indelad i nivåer eller plan och ha alla de aspekter vi förknippar med himmel och helvete. Den befolkas av intelligenta varelser som man kan kommunicera med. Tid i vår bemärkelse existerar inte. Händelse följer visserligen på händelse i sekvensordning, men det förflutna och det kommande sammanfaller med nuet.

Andevärlden är en tankevärld. Det är med tankekraft som materian ges form och gestalt, och det är tankekraften som producerar energi osv. Av den anledningen finns där inga mekaniska ting. Man förflyttar sig genom att helt enkelt tänka på rörelse och med tankekraft tillfredsställer man också alla andra behov och önskningar. Man tycks inte behöva någon mat, så det finns inga anläggningar för växtodling och boskapsskötsel. Det finns inte heller några fabriker och butiker. Även de är ju onödiga. Men det finns byggnader och många av de övriga ting som andarna är vana vid från jorden, och materian uppfattas som lika fast och solid.

Tänkande är där detsamma som handling och varje ande avslöjar därför sina sanna karaktärsegenskaper för de övriga. Och eftersom tänkandet ofta styrs av emotioner, gäller det för varje ande att lära sig behärska sina känslor och begär.

Monroe gjorde många besök i andevärlden och berättar detaljerat om sina iakttagelser och erfarenheter. Han träffade andar av den mest skiftande karaktär - vänliga, hjälpsamma, fientliga, aggressiva etc - och han kunde konstatera att livet i andevärlden gestaltar sig i otaliga variationer. Vid ett tillfälle t ex besökte han en mötesplats för nyanlända andar. Denna liknade en park med träd, gräsmattor och blomsterrabatter. Där vandrade andarna omkring eller satt på bänkar och väntade på släktingar och vänner, som skulle komma och ta dem med sig till den plats där de hörde hemma. Vid ett annat tillfälle hamnade han i en stad där man uppfattade honom som fientlig och försökte ta honom till fånga. Några gånger färdades han till vad som kan kallas ett himmelskt ställe eller tillstånd, där han hade underbara känslo-, ljus- och musikupplevelser. Från detta återvände han inte frivilligt till sin fysiska kropp.

I de av andevärldens zoner som ligger närmast jorden tycks många själsligt störda andar som drivs av sina emotioner uppehålla sig och där påträffas också drogade eller sovande jordemänniskor av samma slag. I dessa zoner är det därför inte särskilt angenämt att uppehålla sig, men där får man efter döden stanna tills man lärt sig tygla de grövsta emotionerna. Först då kan man gå vidare till högre zoner och går då förmodligen till sådana där man enligt sina personliga karaktäristika hör hemma.

I Sylvan Muldoons beskrivning av andevärlden sammanfaller denna med den fysiska, precis som människans eteriska kropp under jordelivet sammanfaller med den fysiska kroppen. Muldoon har inte sett några ting i andevärlden som inte också finns i den fysiska, och han har inte heller träffat särdeles många andar. Vid sina besök fann han sig vanligen vara ensam - en främling i ett märkligt, men bekant land.

Men liksom Monroe fann han att allting i andevärlden styrs av tänkandet. Som man tänker, sådan är man. Andens tankar manifesteras ögonblickligen. Varje ande tycks själv skapa sin omgivning, men denna upplevs ändå som verklig. Den ande som genom sitt tänkande skapat sig en dyster och oangenäm omgivning, kommer bara ur denna genom att tänka i annorlunda banor.

Muldoon ser andevärlden som en skärseld där vars och ens själstillstånd bestämmer hans levnadsvillkor. En andes jordiska vanor och böjelser kan därför alstra en bedrövlig tillvaro för vederbörande.

Andevärlden är förunderlig och förvirrande. Muldoon har intrycket att det som är sant vid ett tillfälle i ett visst själstillstånd kan framstå som osant vid ett annat tillfälle i ett annat själstillstånd. Det är därför svårt att få grepp om andevärlden. Den är alltför komplicerad.

Ja, förmodligen är det så, och man bör därför vara mycket selektiv när man tar till sig information från andar, näradödenupplevare och utanförkroppenresenärer. Åtskilligt i den informationen är säkerligen korrekt, men det gäller som sagt att skilja agnarna från vetet. När man försöker göra detta är det givande att hålla de stora mystikernas, ockultisternas, världsbild för ögonen. Den världsbilden utges ju för att vara resultatet av en metodisk utforskning av de icke-fysiska världarnas strukturer och processer. Och utforskningen skall ha företagits av kvalificerade gränsöverskridare som dels i icke-fysisk gestalt har gjort egna observationer och erfarenheter av den osynliga verkligheten, dels erhållit kunskap av identifierade övermänskliga varelser. Ockultisternas världsbild är framlagd i Den esoteriska traditionens olika versioner, bl a i teosofin. Den bör sökaren alltså ta del av.

Av Herbert Edlund

Källa;Teosofiska läror

Utlagd av Moonwing

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Annons:
Aldebaran
2010-05-24 02:53
#1

Anden är ju idetta fallet inget annat än astralkroppen då…

Andevärlden är ju astralplanet och jag personligen tror inte att det finns så värst många "1700-tals andar" (som inte vet vad en bil är) då majoriteten av oss reinkarnerar fortare än så..

Annars var det en intressant artikel Glad

Lite kul att han som teosof använder begreppet "andevärlden" Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Moonwing
2010-05-24 17:22
#2

Ja, jag funderade på just detta med..men det kanske var en envis, långsamtväxande.."ande"..Flörtdet där med hur, man reinkarnerar är också väldans spännande..det verkar ju inte vara någon som tvingar en..direkt sas..Obestämd

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Tride
2010-05-25 12:26
#3

Det är alltid intressant att läsa om dessa aspekter av vår tillvaro. sedan kan vi ju ta det med hur många nypor salt som helst. Jag föredrar att ta det både på ett visst allvar och med en viss distans. Särskilt intressant tycket jag att avsnittet om att andarna inte alltid är att lite på, och kanske inte så värst utvecklade, att de kan fara fram med osanning eller vara lite korkade.Cool

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

[rore]
2010-05-25 19:15
#4

Intressant läsning. Tack Wingen…Glad

[yodhe]
2010-06-02 22:00
#5

Tack igen Wingen!

Ja, det finns mycket i detta att förundras över..

Upp till toppen
Annons: