Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

24 Bilder 00. Existensiella frågor 01. Livsåskådning 02. Energier och krafter 04. Övernaturligt 05. Tarot 06. Andligt 10. Själen 11. Kroppen 12. Drömmar 13. Egna berättelser 14. Personligt 20. Intressanta budskap 21. Böcker, filmer och TV 22. Musik 23. Uppmaningar och citat 30. Sajten 31. Medlemmarna 32. Dagens hälsningar 33. Tävlingar 34. Skoj och humor 35. Anslagstavlan 40. Aktuellt i världen och hemma 41. Tidigare civilisationer 42. Kultur och folktro 50. Övrigt 60. Presentation av nya sajter
Adyar

Självanalys

2010-05-17 00:44 #0 av: Aldebaran

Av Paul Brunton

 

Paul Brunton säger att man borde stanna upp ett ögonblick och fråga sig: Vad är jag egentligen för slags människa, ty säger han "vi har en oförsvarbar okunnighet". Detta tolkar jag som om han ville säga att vi inte kan försvara, stå till svars för eller ge tillräckliga skäl för att vi inte ger oss tid för att skaffa oss nödvändiga kunskaper om det som han tycker är det viktigaste... Nämligen att LÄRA känna sig själv.

Vi äger ett inre arv - DET GUDOMLIGA MEDVETANDET. Hur skall man nå fram till detta? Jo, genom att förstå skillnaden mellan icke- jaget dvs. Det personliga jaget (egot) och JAGET= SJÄLVET= ATMAN.

Man måste börja med att undersöka vilka beståndsdelar vi är uppbyggda av och deras inbördes förhållande.  Vilket är då naturligare än att börja med den FYSISKA KROPPEN? Kan man sätta likhetstecken mellan det GUDOMLIGA MEDVETANDET dvs. JAGET - SJÄLVET med vår fysiska kropp? Vad säger min kropp? Vem är ägaren? Man säger ju inte att kroppen går igenom rummet, utan att JAG går igenom rummet. Brunton kommer fram till att kroppen är ett instrument. Ett instrument i medvetandets tjänst.

Han går vidare och undersöker känslor och tankar. Känslor kan växla under en enda dag från sorg till glädje. Men Det Gudomliga Medvetandet förblir detsamma.

Likadant med våra tankar som kommer och går under en fortlöpande ström. Brunton säger att det inte existerar någon skillnad mellan tankar och känslor, utom det att tankarna förändras fortare. Men Det Gudomliga Medvetandet förblir detsamma. Trots alla dessa olika känslor, tankar och tillstånd känner man sig som samma person från vaggan till graven.

Brunton uppmanar oss att inte förväxla Det Gudomliga Medvetandet JAGET med intellektet. Han säger: Ditt psyke består dels av tankar, dels av något annat som möjliggör medvetenheten om dessa tankar. Summan av alla tankar under dagens lopp kan vi kalla intellektet. Om du lyckas stoppa alla dina tankar under några få korta ögonblick, så förblir du ändå medveten. Det verkar finns något hos dig som är medveten men inte tänker. Något som ger dig JAG - KÄNSLA. Du behöver medvetandet för att kunna se genom ögonen, eller genom känseln som blinda gör. Någonstans i hjärnans vindlande labyrinter förvandlas sinnesnervernas meddelanden/vibrationer till mentala bilder/meningar. Hur denna förvandling sker från det fysiska till det mentala vet man inte.

Medvetandet är det som vet, det som ser hos dig. Ögat är bara ett instrument. Ditt intellekt är en ändlös ström av tankar. Det finns många mentala tillstånd, men bara ett enda medvetande som innesluter dem alla.

Vad är det som är medvetet om alla förändringar? Hur vet du att du har sovit gott? Det som är medvetet om alla förändringar måste vara något som självt förblir oförändrat. Hur skulle du kunna veta om dina många olika tankar, om det inte finns något konstant och oförändrat hos dig, mot vars bakgrund du kunde varsebli skillnaden.

Målet med denna självanalys är att nå fram till och gå upp i DET RENA MEDVETANDET = ATMAN

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-05-17 08:40 #1 av: rore

Tack Alde!!

Det är detta som jag kallar personligutveckling,,

Att lära känna sig själv och komma förbi det "falska" jaget,,,,,Med dess föreställningar om vem eller vad "jag" är,,,,,

För hur det än är så Är jag,,,,,

Oavsett och detta kan vara oerhört marigt att komma till insikt med,,,,

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2010-05-17 12:33 #2 av: [yodhe]

 

Tack!

Att medvetandegöra sin kropp är det första steget i sin andliga utveckling....

helt plötsligt, bara så där...upptäcker man att den är där...i det har man lämnat okunskapen för alltid och kan aldrig mer gå tillbaka( om man inte får ett rejält slag i huvét vill säga)...

Men även när man har kommit en bit in i sin andlighet, tror jag, att man gör personlig utveckling, den fortgår ju alltid, vilket många  upplysta inte tycks tro...

Anmäl
2010-05-18 01:34 #3 av: Moonwing

"Hur skulle du kunna veta om dina många olika tankar, om det inte finns något konstant och oförändrat hos dig, mot vars bakgrund du kunde varsebli skillnaden.."

...mycket fint skrivet, visar att där måste finnas en referens,.."något" som vi använder ..-att spegla allt i,  vi uppfattar och tar in, i våra liv.

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2010-05-20 13:39 #4 av: Hukanson

"Vi äger ett inre arv - Det Gudomliga Medvetandet" .

Antag att det gudomliga medvetandet skulle vara samma sak som det Jesus beskrev som Tro-Hopp-Kärlek--Livet-Sanningen-Vägen.

I så fall skulle vi ha en inre tro som är det gudomliga medvetandet och allt vi behöver göra är att börja leva och praktisera det.

Att göra det är att nå fram till Atman .

Faran är då att inte kunna skilja mellan vårt eget inre sanna Medvetande och det falska egot som skriftstudier och grupptryck förleder oss att följa.

 

Oneness can not be divided.

Anmäl
2010-05-20 14:17 #5 av: rore

#4

Men är det inte det som är livets lärdom ändå??

Att lära oss lyssna till det inersta, som ryms inom oss,,,,,,

Så länge tilliten till det djupa inre varandet,, hela tiden,, över vinns av rädslan från att bryta ut ur den sociala normen,, som vi människor byggt upp och överfört i generationer till varandra,,,,,

Så fortgår den kampen,, och rädslan för att våga lita till livet fortgår,,,,

Är det inte så att det är i rädslor och i motstånd som uppstår inom oss,( om vi lever efter dessa),, som otillräckligheten och den inre tomheten gör sig känd,, och plågar oss??

För mig är detta det "falska Jaget" dvs, egot,,

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2010-05-20 17:55 #6 av: Hukanson

Nja jag tror det är otillräckligt med ett bara Varandet perspektiv.

Hittills kan man generalisera till att sociala normer har varit organiserad Rädsla (för krig, oording, fattigdom, slöseri, förstörelse etc) och därmed använt våld för att upprätthålla En God Ordning.

Att sedan, som du skriver, folk har varit rädda att lämna Rädslan är ju förståeligt.

Detta kallas för försvarsmekanismer - rädslan rationaliserar sitt existensberättigande.

Men när vi verkligen lämnar Rädslokulturen och ger oss in i Regnbågslandet av mod och Kärlek så behöver vi vara aktiva och inte bara bejaka vårt större Vara. Vi behöver varandra att lära varandra att dela mod och Kärlek för i Regnbågslandet delar vi Rikedom och Överflöd och det finns inga begränsningar för hur kreativa och och kärleksbejakande vi kan vara, göra säga skapa oss som att finnas till.

 

Oneness can not be divided.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.