Annons:
Etikettadyar
Läst 5471 ggr
Aldebaran
2010-04-18 12:59

ASTRALVÄRLDEN 7

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Sjunde delen av Panchadasis ockulta undersökningar

VII Astrala miljöer

Vi vibrerar nu på en mycket låg underavdelning på det lägsta astrala underplanet. Ni är medveten om en ytterst obehaglig förnimmelse och känner en nästan fysisk avsky för atmosfären som omger er. En del mycket känsliga naturer erfar en känsla av att vara insvepta i en tät, kvav, stinkande, dimmig atmosfär, vilken de nästan måste tvinga sig igenom när de besöker dessa regioner. Denna erfarenhet är besläktad med de känslor den andligt strävande personen på jordeplanet upplever när hon råkar komma in i ett hus som bebos av liderliga, vulgära och depraverade människotyper. Detta tillstånd förstoras här fler gånger på grund av de astrala lagarna.

Det är inte konstigt att en gammal egyptier skrev följande på en gravsten för fyratusen år sedan: "Vad är detta för en vidrig plats som jag så dåraktigt har hamnat på? Den saknar vatten och har ingen luft; den är ofattbart djup; den är mörk som den svartaste natt då himlen är täckt av tjocka moln och ingen ljusstråle kan tränga genom dess ridå. Själarna strövar förtvivlade och hjälplösa omkring här; här finns ingen lugn, ingen ro, ingen hjärtats stilla frid; här är en vederstyggligt och tröstlöst. Ve den själ som bidar här!"

Se er omkring i det diffusa, spöklika ljuset som utgår från denna plats. Lägg märke till de otaliga människoskepnaderna som för det mesta har ett högst motbjudande utseende. Några av dem är så lågtstående att de snarare ser ut som monstrum än människor. Det finns ännu lägre varelser på underavdelningen strax under denna, men jag skall bespara er den motbjudande synen. Dessa varelser är desinkarnerade själar i sina astralkroppar, och de lever här på detta låga plan, som de nedsteg till då de vaknade upp från sin korta astrala sömn.

Om ni tittar genom dimbältet blir ni medveten om närvaron av den materiella världen som en slags bakgrund. För er verkar den avskiljd och på en viss distans i rymden, men för dessa varelser - dessa låga själar - tycks de två planen vara sammanblandade. De tycker själva att de deltar i händelserna och blandar sig med personerna som tillhör de lägsta skikten på jorden. Själv kan ni också bara se de allra lägsta företeelserna på jordeplanet i bakgrunden - de högre scenerna är dolda av stora fläckar, som en censurerad tidningssida under kriget. För dessa stackars själar finns ingen värld utöver de miljöer som svarar mot deras gamla begär.

Men samtidigt som de till synes lever mitt i dessa tarvliga gamla bekanta och närbesläktade miljöer på jordeplanet, lider de i själva verket alla Tantali kval. Ty trots att de tydligt ser dessa scener framför sig och allt vad som försiggår i dem, kan de inte delta i de utsvängningar och liderligheter som de klart kan uppfatta. De kan bara se. Deltar gör de bara i ställföreträdande bemärkelse. Detta får platsen att te sig som ett veritabelt helvete för dem, ty de pinas och torteras ständigt av att kunna se scener som de inte kan delta i. De kan endast praktisera "ögats lustar" och detta känns som en nagel i ögat på dem. På alla sidor ser de sina gelikar på jordeplanet (i köttet) äta, dricka, spela och engagera sig i alla former av liderlighet och brutalitet - och hur ivrigt de än skockar sig runt omkring, kan de inte påkalla någon uppmärksamhet (under normala omständigheter), och de kan som sagt ej heller ta del i de scener de bevittnar. Avsaknaden av den fysiska kroppen är under sådana omständigheter ett veritabelt helvete för dem.

Den astrala atmosfären kring skumma krogar, spelhålor, kapplöpningsbanor, "klubbar" och bordeller - samt deras fashionabla motsvarigheter - är fyllda av de lägsta astralformernas själar. Emellanåt är de i stånd att påverka någon kollega på jordeplanet som är genomdränkt av sprit eller droger och på så sätt är fysiskt öppen för sådan påverkan. När de utövar sin påverkan, försöker de leda honom till ytterligare förnedring och än större utsvängningar, ty genom en sådan handling erhåller de själv en reflexnjutning. Men jag skall inte dröja längre vid detta ämne - det är allt för vämjeligt.

Ibland kan vistelsen på detta låga astrala underplan alstra ett så starkt begär efter att återfödas i köttet i en liknande omgivning, att den stackars själen med stor iver pressar sig fram mot en reinkarnation på ett motsvarande lågtstående plan. I andra fall, kan jag glädjande nog säga, får denna erfarenhet den stackars själen att känna en sådan avsky dylika ting, att den vänder sina begärströmmar i motsatt riktning. Den får då möjlighet att böja sig på den astrala skalan, och dess bättre tendenser uppmuntras så att den slutligen går en bättre återfödelse till mötes.

I så gott som samtliga fall höjer sig även de lägsta själarna till slut. Ett fåtal av dem sjunker dock så lågt att de inte är istånd att höja sig, och de möter det slutliga ödet att utplånas (ej fördömas). Även i dessa astrala helveten blir de desgenererade  själar "inte bestraffade för sina synder -  ytan av dem", som en gammal skriftställare så eftertryckligt uttryckte sig.

Men denna speciella scen är inte den enda man kan se på detta astrala underplan. Det finns många motsvarigheter. Jag har inte tid att visa er dem alla eller beskriva dem i detalj. Jag kan emellertid illustrera principen med att säga, att det strax intill den scen som ni just har bevittnat finns det en annan där aktörerna utgörs av dessa bedrövliga, penning-galna själar, som har sålt sina högre egenskaper för den världsliga vinningens skull. Straffet, som föranledes snarare av än för synden, är av samma slag som i föregående scen. De eggas av åsynen men hålls på sträckbänken genom att inte kunna deltaga. Följden blir praktiskt taget densamma som i föregående fall - några finner att deras begär stegras, andra känner äckel och avsky och söker sig mot högre ting.

Det finns hundratals liknande områden på de lägre astralplanen, varav somliga dock är mycket högre än dem vi nu har studerat. Samtliga tjänstgör de som en skärseld eller en plats där de lägre begären bränns ut - inte så att det slår upp eldflammor, utan att begären bränner ut sig själva med sin inneboende eld. Denna föreställning att bränna bort eller luttra de lägre begären genomsyrar nästan alla religioner och har sin grund i astral realitet.

Vi höjer vibrationerna och stiger till de högre underplanen. Vi passerar hastigt  den ena scenen efter den andra. Ni lägger med förvåning märke till att många av dessa scener tycks vara arrangerade som stora teaterscener. Ni förundras också över landskapets artificiella natur, och över att folket här verkligen tycks betrakta det hela som naturligt och verkligt och inte so en illusion. Det hela verkar mycket skugglikt och bristfälligt för er, men för dem är det högst verkligt. Förklaringen är att sceneriet är en skapelse av de deltagandes tankar hos dem som varit före dem på detta plan. Alltsammans är en illusion -  en hägring så att säga - men högsta verklighet för dem som deltager i scenerna.

Det är inte min avsikt att här beskriva astralvärldens kemi, genom vilken man genom tanken kan bygga upp landskap och scener med astral materia. För den utvecklade ockultisten, som studerat ockult kemi på djupet, är det lika enkelt att göra is av vatten - vilket i sin tur var ånga. Den som färdas på astralplanet kan bekräfta dessa under när som helst - scenerierna som helt och hållet byggts upp på detta sätt - även om han kanske inte kan förklara kemin bakom daningsprocessen.

Härav kommer det sig att vi på de högre astralplanen finner berg och dalar av utsökt skönhet, floder och sjöar, städer, byar och landsbygd - ja, alla miljöer som vi känner från jordelivet. Vi ser också byggnader av alla slag för att inte tala om hushållsredskap, verktyg, möbler, etc. Alla ting är uppbyggda av astral substans som formats av de fantasirika själar som vistats på dessa plan. För besökaren verkar de ganska overkliga. Man kan faktiskt se rakt igenom dem och ser alla sidorna på en gång, som när man studerar en genomskinlig kristall. Men för astralinvånarna är de lika fasta och påtagliga som sina materiella motsvarigheter, och de hyser aldrig det minsta tvivel beträffande dess soliditet.

Vad är då ändamålet bakom denna teaterlika illusionsvärld på astralplanet? Om en stund skall ni få se det, när jag ger er nyckeln som öppnar de hemliga dörrarna till det astrala livet och dess mening.

Kap 8

Kap 6

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
Gaiatri
2010-04-18 13:54
#1

Det är intressant det här med skumma krogar och spelhålor som "är fyllda av de lägsta astralformarnas själar". Energin på platsen även långt efter att gamla krogar etc har stängts och används för andra saker är ofta mycket tung och många gånger upplever jag att de finns mycket aktivitet av "osaliga andar" i området. Bor i närheten av ett sådant område.

Vad menas med att ett fåtal av de lägsta själarna inte kan höja sig och möter det slutliga ödet att utplånas?

Sajtvärd på Andlig utveckling

Farwuq
2010-04-18 15:48
#2

#1

Jag antar att det är själar så låga att de kan förmå sig att "se sig" själva. De är därför helt förtappade och kan aldrig höja sig.

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Huygens
2010-04-18 16:58
#3

#1

Jag funderade över det också. Kan det vara så att vissa andar inte kan lära sej av sina erfarenheter eller har begått så dåliga handlingar utan tanke, och därmed bidrar väldigt lite till den sammansatta reinkarnationssjälen?

Dvs astralkroppen upplöses och det som sedan återstår är så lite att själen inte kan använda något alls av resterna, utan tvingas återfödas på samma grund som innan den förlorade anden upplöstes. Dvs själen är tillbaka på ruta 1, i samma tillstånd som innan den senaste reinkarnationen? *spekulerar*

[rore]
2010-04-18 17:38
#4

Alde Tack!!

Men??Skäms

När kommer nästa del??

Är ju lite ivrig,,,Tungan ute

[yodhe]
2010-04-18 17:56
#5

Underbar! Tack

Moonwing
2010-04-18 18:50
#6

Härlitt,Alde..härlitt!SkrattandeTungan uteSkrattande

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Annons:
Aldebaran
2010-04-18 20:16
#7

#1. Har hört detta från flera olika håll även inom teosofiska diskutioner angående utplåning….

Jag vet inte om det menas total utplåning av medvetandet som sådant (har mycket svårt att tro detta), eller om det handlar om ett utplånande av reinkarnatinscykeln i våran evolution och denna stackars själ lägs någon slags dvala i väntan på nästa evolution som så småningom kan komma ikapp.

Denna evolution består av vårt djurrike idag….

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Aldebaran
2010-04-19 11:12
#8

#1 Sedan har du mycket rätt i detta med osaliga andar, men det finns mer än så som "spökar" från astralplanet. Det finns även sk. "platsminne" på ställen och platser där saker och ting inträffat.

Man behöver inte vara särskilt klärvojant för att känna detta. Koncentrationslägret i Auschwitz ä en mycket "bra" plats att känna detta. Platsminnet på denna plats är mycket starkt och "underhålls" också av alla besökar som helt naturligt mår dålig och känner avsky för vad som pågick där.

DVS. våra tankeformer håller liv i detta under alla år… Bäst vore att riva, bränna och glömma platsen (alltså ur esoterisk synpunkt).

Nu fyller den platsen en funktion för kommande genrationer och kanske kan vi undvika detta "meningslösa" mördande i framtiden, men detta är ju helt beroende på om vi tar lärdom om denna karma som utarbetades (förhoppningsvis) på dessa ställen där detta pågick…

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Farwuq
2010-04-19 11:21
#9

Ja, det är mycket som skulle behövas glömmas och förlåtas i vår värld.

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Aldebaran
2010-04-19 11:44
#10

ja, sålänge vi inte kan detta lever vi kvar på samma punkt.. en paradox kan tyckas men så är det nog är jag rädd..

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Farwuq
2010-04-19 12:24
#11

Men samtidigt väldigt rättvist.

De som inte kan förlåta och gå vidare det är de som får bli kvar.

Men de som släpper det förflutna de har möjligheten att gå vidare.

Man väljer själv.

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Aldebaran
2010-04-19 12:33
#12

Så är det nog… Ansvaret ligger till 100% på var och en av oss.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Gaiatri
2010-04-19 14:06
#13

Ja, platsminnen finns det en hel del eller tankeformer som ligger kvar på många ställen. Det kan också vara både platsminnen och osaliga andar på samma ställe. Jag tänkte innan att det mesta var gamla tankeformer som man känner av men har den senaste tiden märkt av skilnader i energierna.

Jag gjorde "rening" i min lägenhet i somras då jag använde mig av bl.a sjungande skålar för att rensa lite gamla tankeformer tänkte jag. Det verkar som att jag rensade ut mer än tankeformer och jag blev lite förvånad. Gjorde sedan rening i några hus och en lägenhet. Det var olika tankeformer, känslor etc och i ett och annat hus upptäckte jag osaliga andar. Jag blev faktiskt förvånad för jag hade varit i dessa hus många gånger tidigare och tänkt att det nog bara var mycket rädsla som satt i väggarna.

Det skulle nog vara svårt att besöka en plats som Auschwitz…

Sajtvärd på Andlig utveckling

Annons:
Aldebaran
2010-04-19 14:27
#14

Osalig andar är ju oftast tomma skal av sin föregångare, som redan har dragit vidare. Särskillt på platser som Aus…. Där är allt sådant här mycket starkare. Pga att allt dras dit som flugor kring en sockerbit och då ordentligt påhejade av våra (besökarnas) helt naturliga fasansfull tankar kring vad som skett på denna plats. So gödningsmedel alltså.

Tror alltså inte att det finns några kvarvarnade själar som hjälplöst irrar omkring på platsen ifråga, de har sedan länge fått den hjälp som erfodras för att komma vidare…

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Gaiatri
2010-04-19 20:38
#15

Jag tror nog att själarna från en sån stor händelse har fått hjälp att komma vidare även om platsen i sig har jobbiga minnen. Jag tänker också att det många gånger misstolkas som att det finns kvar andar på olika ställen, men ibland är det ändå mer än bara skal och tankeformer.

Sajtvärd på Andlig utveckling

Aldebaran
2010-04-19 22:11
#16

#15 Visst är det så ibland att det misstolkas som riktiga andar.

I Kap 5 kan du läsa om dessa skuggvarelser (tomma skal)

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Gaiatri
2010-04-19 22:37
#17

Har ju gjort det jue. Glad Men tänker att det borde gå att urskilja de tomma skalen från själar som inte kommit vidare.

Tex hur mycket kan de tomma skalen påverka aktivitet på en plats. När man känner av dess sjukdomar och rörelse på platsen.

Sajtvärd på Andlig utveckling

Aldebaran
2010-04-20 01:50
#18

Nu skall jag inte gå händelserna i förväg alldeles förmycket, men efter kommande kapitel så kommer vi se och förstå att astralplanet är inget viloplan för oss när vi väl kommer dit.

De flesta 90-95 % av oss har mycket att leva ut, mycket att göra samt utarbeta på detta plan.

Väldigt få kommer att ha tid om ens någon som helst lust att gå tillbaka närmare jordeplanen…

Ur detta perspektiv så kan vi utgå ifrån att det är dessa tomma skal och elementaler som står för 90% av "showerna" på dessa ställen samt i mediala sammanhang…

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Upp till toppen
Annons: