Adyar

Vägen till självkännedom 12

2010-01-27 21:47 #0 av: Aldebaran

Tolfte delen av Vägen till självkännedom av I.K.Taimni Översättn. Gunnel Bernhard.

 

Kapitel 12. Buddhis roll i människans liv.

I ett av de föregående kapitlen beskrevs huvuddragen av den evolutionsprocess människan genomgick innan hon nådde sitt nuvarande mänskliga stadium samt de ytterligare utvecklingsstadier hon skall genomgå i framtiden. I samma kapitel påpekades också att evolutionen, under stadierna före det mänskliga och innan självmedvetandet har utvecklats, helt och hållet styrs utifrån av externa krafter. Livet som manifesteras i olika former kan inte medvetet samarbeta med dessa yttre krafter. Först i och med att människan utvecklar självmedvetande - vilket markerar själens födelse och uppbyggandet av kausalkroppen - blir det möjligt för det inkarnerade livet att medverka till sin egen tillväxt och utveckling. En sådan själslig medverkan är naturligtvis i början bara formell, och evolutionen styrs fortfarande i allt väsentligt utifrån. Först på ett mera framskridet stadium av utveckling och mognad kan den aktivt ta del i sin egen utveckling och samarbeta med de krafter som hela tiden driver individen till vidare utveckling. När detta stadium väl har nåtts har själen redan till stor del utvecklat de lägre instrumenten för medvetandet och är beredd att börja sin andliga utveckling. Buddhivehikelns uppbyggnad markerar början på den fas i människans liv som förbinds med andlighet. Den som vill påskynda sin egen utveckling mot högre andliga ideal bör därför veta en hel del om den roll buddhiprincipen spelar i våra liv.

Buddhi står för de speciella manifestationer av medvetandet som äger rum genom buddhivehikeln, det instrument som kommer näst efter kausalkroppen när vi tränger inåt från periferin mot vårt väsens kärna. Buddhis verkningsområde ligger just bortom gränserna för vårt sinne, dvs. det lägre konkreta och det högre abstrakta sinnet - det senare arbetar som vi vet med allmänna principer och har kausalkroppen som instrument.  Detta förklarar varför buddhifunktionerna överskrider de mentala vehiklernas  räckvidd och inte kan underkastas sådana intellektuella kriterier som brukar betraktas som slutgiltiga och avgörande.  Det faktum att intellektet inte kan förstå de finare förnimmelser som registreras i buddhimedvetandet får också sin förklaring.  Det enda medvetandetillstånd som överskrider och omsluter buddhimedvetandet är atma-medvetandet, som kan betraktas som själva centrum för vår varelse, vårt väsens kärna, där alla gudomliga möjligheter ligger latenta.

När vi nu känner till buddhis plats i vår uppbyggnad/konstitution, låt oss då först uppmärksamma en allmän princip om medvetandets manifestation på olika plan.  På så sätt får vi en klar förståelse av buddhis funktion i vårt liv.  Vi måste ha klart för oss att det finns en skillnad mellan medvetandets sätt att manifestera sig genom en viss vehikel, och när vibrationerna från samma vehikel har växlats ner till ett lägre plan, dvs. när de fortplantas genom ett tätare medium.  De vibrationer som åstadkommes när medvetandet arbetar genom den lägre mentalkroppen kallas tankar, men det är en enorm skillnad mellan tankar som iakttas på sitt eget plan - i detta fall genom mentalkroppens egna organ -  och när de har vidarebefordrats genom den fysiska hjärnans täta och osmidiga medium. När tankar uppfattas klärvoajant på sitt eget plan tycks de utgöra en värld för sig full av former och färger av  överväldigande skönhet, en värld som världsreligionerna har försökt förmedla i sina beskrivningar av himmelriket. När samma tankar uttrycks genom den fysiska hjärnan och uppträder i vårt fysiska medvetande har de kvar något av sin ursprungliga karaktär, men de har förlorat mycket av de egenskaper och den kraft som kännetecknar dem på deras eget plan. Där förefaller de verkliga, medan de på det fysiska planet får en otydligare och subjektivare prägel. Detsamma gäller astralplanet.  Astralkroppens vibrationer på det egna planet framkallar de fenomen vi kallar känslor och begär och ger upphov till olika former och färger. På astralplanet har dessa former och färger objektiv karaktär och bildar en värld för sig. När de astrala vibrationerna växlas ner till det fysiska planet och manifesteras genom det sympatiska nervsystemet, förlorar  de det mesta av sin ursprungliga prägel, och det enda som finns kvar är det egendomliga medvetandetillstånd som vi kallar känsla.

Dessa exempel bör hjälpa oss att förstå skillnaden mellan buddhis liv så som det medvetet kommer till uttryck på det egna planet, dvs. i vår anandamaya-kosha som buddhivehikeln kallas inom vedantafilosofin, och samma liv när det når vårt fysiska medvetande efter att ha stigit ner genom mellanliggande plan. När en yogi i samadhi har passerat mentalkroppen och höjer sig till buddhiplanet, blir han medveten om en värld full av gränslös lycka och kunskap. I jämförelse med detta hav av sällhet som han sänks ner i förbleknar även himmelsvärldens fröjder. Ord kan inte beskriva buddhiplanets översinnliga lycksalighet och transcendenta kunskap. Alla mystiker och skådare som fångat även den minsta skymt av detta plan blir totalt hjälplösa, när de försöker beskriva för andra den ofattbara upplevelse detta innebär. När buddhiplanets vibrationer växlas ner till den fysiska hjärnans nivå förlorar de mycket av sin intensitet, och när de framträder i det fysiska medvetandet har bilden i hög grad tonats ner vid passagen genom de mellanliggande planen.  Den omedelbara insikten om livets Enhet, som äger rum på buddhiplanet, övergår då till en allomfattande medkänsla och sympati, och den direkta kunskapen om det högre livets sanningar blir endast intuitiv.  När manifestationen på buddhiplanet återspeglas i det fysiska medvetandet, sker det som ett svagt återsken av en överjordisk strålglans, eller som svaga ekon av en gudomlig musik från en källa någonstans i vårt väsens innersta.

Efter dessa preliminära betraktelser skall vi övergå till huvudproblemet, nämligen hur vi, med våra nuvarande begränsningar, skall kunna få en klar uppfattning om buddhis funktioner i människans liv. Det första vi upptäcker när vi tar itu med problemet är att buddhi förefaller ha en multifunktionell kapacitet, inte en enkel, som hävdas av många som saknar djupare insikter i medvetandets problematik. Med multifunktionell kapacitet menas att medvetandet genom buddhi kan fungera på ett antal olika sätt som åtminstone på vårt fysiska plan och mentalt förefaller vara skilda från varandra. Det är möjligt att dessa skilda manifestationssätt inte är i grunden olika, när de iakttas på det egna planet,  men de verkar vara det när de bryts genom intellektets prisma.  Buddhifunktionens mångfaldiga natur kan bäst illustreras genom ett exempel.  Ordet 'sinne' är som vi vet ett mycket komplicerat begrepp.  Det omfattar många egenskaper och funktioner, såsom tankeförmåga, minne, omdöme, observationsförmåga etc., som uppträder under evolutionsprocessens olika skeden.  Vi kan kalla alla dessa olika förmågor för sinnesfunktioner. På motsvarande sätt uppvisar buddhi olika manifestations- eller funktionsformer, och precis som hos mentalkroppen utvecklas dessa funktioner efter varandra, parallellt med buddhivehikelns utveckling. Om vi bara identifierar buddhi med en enda av dess olika funktioner blir det svårt att riktigt förstå den - och dessutom uppstår mängder av motsägelser och oklarheter. Många människor som läser exempelvis Bhagavadgita, blir förvirrade när ordet 'buddhi' används i olika betydelser.  Om vi vet att texten på olika ställen avser helt olika buddhifunktioner blir det mycket lättare att fatta innehållet.

Vi skall nu närmare undersöka några av dessa funktioner och försöka förstå dem så långt det är möjligt.  Vi tänker oss att vi håller en slipad diamant i handen och vänder dess olika facetter mot oss i tur och ordning.  Facetterna reflekterar olika mycket ljus och uppvisar olika färgnyanser, men vi vet ändå att diamanten är en och densamma och att det ljus den återkastar kommer från samma källa.

Låt oss börja med buddhivehikelns enklaste funktion, den att kunna förstå.  En modern psykolog anser att denna förmåga i vanlig mening är en mental funktion.  Men i själva verket har vi här att göra med den högre princip som kommer närmast efter kausalkroppen, dvs. buddhi. Mentalkroppens uppgift är ju bara att kombinera och koordinera intryck som via något av sinnesorganen mottagits från ett yttre objekt, och forma dem till en sammansatt bild. Men inte förrän ljuset från buddhi belyser bilden kan vi förstå den. I böcker om yoga läser vi ofta om hur intryck från yttervärlden först reflekteras inåt genom sinnesorganen till det mentala sinnet och därefter vidare till buddhi, för att slutligen presenteras till Jivatman, det immanenta Självet. Många förstår inte vad denna passage genom buddhivehikeln innebär, nämligen att tankebilden när den bryts genom buddhi-mediet modifieras på ett sätt som gör att det objekt den representerar blir begripligt.  Det lägre sinnet har ingen möjlighet att förstå objektet om inte buddhis ljus belyser den mentala bilden.  Det mentala sinnet är enligt österländsk psykologi mekaniskt och saknar förmåga att förstå.  Att möjliggöra själva 'förståendet' av det objekt som presenteras av sinnet till det immanenta medvetandet är en av buddhis primära och enklaste funktioner, en funktion som existerar redan från första början när buddhivehikeln bara är rudimentärt utvecklad. 

Den funktion som sedan står i tur att utvecklas och som i viss mån är besläktad med den första, är vad vi i vanligt tal kallar intelligens - alltså inte intellekt utan intelligens.   Vi är benägna att blanda ihop dessa två förmågor, men de är faktiskt helt olika fast det är svårt att definiera skillnaden. Alla har vi ett vagt begrepp om vad som skiljer en intellektuell människa från en intelligent. Den intellektuelles sinne är väl utvecklat och späckat med fakta, och det kan lätt och effektivt utföra olika mentala transaktioner. Intelligent är däremot den, som intuitivt förstår innebörden av den kunskap han har, som har så att säga vaskat fram essensen av sin kunskapsmassa och sina erfarenheter och fått den subtila egenskap vi kallar vishet. Han ser tingen så som de är. Att kunna se tingen så som de verkligen är, är kanske den mest träffande beskrivningen på intelligens. Alla känner vi personer som är mycket intellektuella men inte intelligenta, och som mycket ofta missuppfattar den verkliga innebörden av ting och situationer. De två världskrigen kan anföras som talande exempel på skillnaden mellan intellekt och intelligens. De utgör skolexempel på vad intellektet kan ställa till med när det inte genomlyses av intelligens. Denna skillnad mellan egenskaperna intellekt och intelligens beror på att det förra har sitt ursprung  i mentalkroppen, medan det senare utgår från den närmast högre principen -  buddhi.

Efter att ha ägnat oss åt dessa elementära men föga uppmärksammade funktioner hos buddhi, skall vi övergå till några som utvecklats under evolutionens senare skeden. En av dessa funktioner kallas urskillningsförmåga eller på sanskrit Viveka. I böcker som handlar om yoga och näraliggande ämnen läser vi ofta att den som vill beträda vägen till upplysning först måste ha utvecklat Viveka. Urskillningsförmågan kan kallas det andliga livets ABC. Men vad är då den egenskap som kallas Viveka? I allmänhet definieras den som förmågan att skilja det verkliga från det overkliga, men jag tror vi förstår bättre vad Viveka är om vi tänker att det är att kunna se livet och dess problem sådana som de verkligen är. Vi lever i en värld av illusioner utan att ha klart för oss detta faktum, men när vi börjar vakna upp andligen inser vi så småningom att det faktiskt förhåller sig så.  Detta uppvaknande, denna begynnande insikt om illusionernas natur när de skingras inför våra ögon, den ena efter den andra, är urskillningsförmåga eller Viveka.  Urskillningsförmågan anses i allmänhet var något annat än intelligens, men vid närmare eftertanke ser vi att det förra begreppet bara betecknar en mera utvecklad eller utvidgad form av det senare. Vi kan också kalla det intelligensens arbete på ett högre plan.  När vi ser våra vardagsproblem i ljuset från buddhi, kallas det intelligens, När buddhi belyser livets djupare och mer fundamentala problem och visar illusionerna, handlar det om urskillning. Här finns en gradskillnad och olika verksamhetsområden.

En viktig omständighet framgår ur relationen mellan intelligens och Viveka. Det krävs mer intelligens att leva det andliga livet än det vanliga världsliga. Den som har ett rörigt vardagsliv eller visar bristande intelligens i samband med vardagsproblem kommer troligen inte att lyckas med det andliga livets djupare och mera svårbemästrade problem.  Det är nödvändigt att i detta sammanhang säga ett varningens ord, eftersom många noviser tycks tro att de kan lägga intelligensen åt sidan, när de väl har börjat söka sanningen, eftersom Guds nåd ändå kommer att se till att de får vad de behöver.  Den som föredrar att leva i sin egen fantasivärld håller gärna fast vid denna bekväma idé, men den har aldrig bekräftats av erfarenheten.   De som redan satsat sina liv på det gudomliga äventyret och haft att utkämpa den oundvikliga strid, som det innebär att kuva den lägre naturen och att skingra de illusioner som snärjer oss alla under jordelivet, kan intyga detta.

Låt oss övergå till en annan av buddhis viktiga funktioner, nämligen förmågan att känna igen och förstå det andliga livets sanningar.  Som vi sett hjälper oss Viveka, urskillningsförmågan, att genomskåda det fysiska livets illusioner.  Detta är den negativa aspekten av en funktion, vars positiva aspekt är det direkta igenkännandet av det andliga livets sanningar - alltså förmågan att skilja det verkliga från det overkliga.  När vi tänder ljus i ett rum som ligger i mörker, jagar vi inte bara bort mörkret utan vi fyller rummet med ljus.  När den sanna urskillningsförmågan föds blir vi på samma sätt inte bara medvetna om vardagslivets illusioner, utan vi börjar också ana något av de realiteter och sanningar som döljer sig bakom deras slöjor.

Det faktum att det är buddhi och inte det mentala sinnet som ger vår själ del av de eviga sanningarna är mycket viktigt och kan förklara många fenomen i det dagliga livet.  Människor förhåller sig t. ex. mycket olika när det gäller att uppskatta och förstå det högre livets sanningar. Somliga bejakar dem instinktivt, medan andra tycker att de är osannolika eller rent av absurda. Förståelsen beror inte på någon intellektuell tankemöda eller något logiskt resonemang, utan är en aspekt av buddhiprincipen - i Västerlandet kallad intuitionen - som väcker oss till medvetande om andliga ting utan att vi behöver gå den besvärliga omvägen över logiska tankeprocesser. Innan intuitionen har utvecklats kan människan inte se dessa sanningar. Tidigare ansågs intellektet vara den slutliga domaren i dessa frågor, men den västerländska psykologin har motvilligt fått godta, att vi har en annan förmåga som kallas intuition.

Inte nog med att buddhi förmedlar eviga sanningar utan intellektets hjälp; den kunskap som utgår från buddhi är också till sin natur annorlunda. Insikter som förmedlats genom direkt iakttagelse på buddhiplanet vilar på fast grund och skakas inte så lätt av våra ständigt växlande individuella erfarenheter och tankar, till skillnad från intellektuell kunskap, som lätt kan sopas undan eller förvanskas av tvivel och misstankar. Överallt möter vi människor, vilkas tro på det högre livets sanningar vacklar. I dag möter de kanske angenäma personer och lever i en harmonisk omgivning, och de inser att människan är gudomlig till sin natur, att allt är väl ställt på jorden och att Gud är i sin himmel.  Men i morgon kanske de utsätts för vad de uppfattar som uppenbar orättvisa eller behandlas ovänligt av kolleger, och tron på människans gudomliga natur dunstar bort; de blir bittra och skeptiska.  Endast när buddhis ljus osvikligt genomlyser vår övertygelse och vår tro kan vi lugnt vandra genom livet mot målet, oberörda av ödets växlingar, svårigheter och ibland kanske även personlig förföljelse.

Men vi måste se upp så att vi inte förväxlar våra irrationella och ibland enfaldiga infall med intuitionens viskningar.  Det är mycket bättre att stå kvar på intellektets fasta men torftiga grund till dess buddhi har utvecklats tillräckligt för att kunna ge klar ledning än att hänge sig åt impulser och vidskepelser, något som känslosamma personer alltför lätt kan tolka som Guds röst.

Buddhi gör det inte bara möjligt för oss att inse det högre livets sanningar, utan ger oss också pålitlig ledning i vårt dagliga liv.  Alla ställs vi nästan dagligen inför besvärliga problem och är ofta osäkra på hur vi skall handla.  Intellektet förser oss med fakta som kan användas när vi fattar våra beslut, men dessa fakta är aldrig fullständiga, eftersom vi sällan känner alla faktorerna i en given situation. På grund av förutfattade meningar kan våra bedömningar bli ensidiga. Därför kan vi aldrig riktigt avgöra om våra beslut är riktiga eller felaktiga. Finns det då ingen möjlighet att komma fram till riktiga beslut i våra livsangelägenheter? Jo - det finns faktiskt ett sätt, men den förmågan kan vi förvärva bara genom att utveckla buddhiprincipen inom oss. Det finns alltid ett riktigt handlingssätt, och det är att göra rätt sak vid rätt tid på rätt sätt, utan att först behöva resonera sig fram till lösningen. Buddhi kommer dock inte att i detalj säga oss precis hur vi skall gå tillväga.  Sättet och medlen för vårt handlande måste vi själva fundera ut genom normal tankeverksamhet, men vi kan få en tydlig och korrekt antydan om vad som bör göras.  Ju mera vår andliga natur utvecklas och ju klarare buddhis ljus lyser i vår själ, desto bättre blir vi i stånd att leva varje stund på dagen så som vi bör leva - i full harmoni med den gudomliga viljan.

Buddhi är alltså det instrument som ger oss förmågan att känna igen de andliga sanningarna. För att illustrera detta kan det vara värt att ägna några rader åt hur en av dessa sanningar kan ta sig uttryck i det lägre fysiska medvetandet. Som exempel väljer vi sanningen om livets Enhet. På de lägre planen där vi bländas av illusioner ser vi oss själva som skilda och isolerade från alla andra. Vi identifierar oss med den fysiska kroppen.  Våra respektive intressen tycks kollidera med andras. Därför slåss vi och trampar ner våra medmänniskor för att tillfredsställa våra egna behov. Men hos somliga individer utvecklas, i växlande grad och trots alla uppenbara olikheter och inbördes motstridiga förhållande, så småningom en insikt om att det dock existerar ett mänskligt broderskap. En medkänsla med allt levande börjar sakta vakna inom dem, och de anar att ingen kan bli lycklig bara genom att fylla sina egna individuella behov. Deras innersta natur vägrar att tillfredsställas till dess andras behov också har blivit tillgodosedda. När de ser andra lida, lider de med dem. När de ser grymhet och våld utövas känner de en stark önskan att ingripa och hjälpa sin misshandlade broder. Denna äkta sympati och detta varma intresse för andras välfärd får inte förväxlas med den rent ideologiska uppfattning av broderskapet, som helt bygger på intellektuella tankegångar. Den uttrycks i vår moderna tid i ohyggliga konflikter, som åtföljs av den mest barbariska grymhet och känslolöshet.

Varifrån kommer då denna sanna sympati, denna äkta känsla av släktskap med allt levande? I varje fall inte från intellektet, som är den verkliga källan till särskiljande och själviska tendenser. Saken är den att när buddhivehikeln har utvecklats tillräckligt och Egot  blir medvetet om livets Enhet, filtreras denna vetskap sakta ner i det lägre medvetandet, där den uttrycks genom sympati och ömsinthet mot allt levande.   Alla helgon och visdomsmästare kännetecknas av de två egenskaperna kärlek och medkänsla.  Vad beträffar yngre själar är deras buddhivehikler inte tillräckligt utvecklade, och de kan därför inte på de högre planen urskilja den stora sanningen om livets Enhet.  Den allomfattande enhetsupplevelsen och medkänslan med andra har ännu inte hunnit växa fram , och själviskhet och grymhet blir därför ett normalt inslag i deras livsmönster.

Hur långt insikten om livets Enhet kan tränga ner på de lägre planen beror på två faktorer.  Den första är i vilken utsträckning Egot är medvetet på de högre planen, och hur långt buddhi har utvecklats.  För det andra beror det på hur mycket passagen mellan de lägre och de högre har öppnats upp, så att kunskap från de högre planen kan filtreras ner till de lägre. Buddhivehikeln kan vara väl utvecklad och synen på de högre planen klar, men passagen mellan de lägre och de högre vehiklerna kanske blockeras av själviskhet, småaktighet och världsligt sinnelag, så att ljuset från de högre sfärerna förgäves slår mot sinnets väggar utan att väcka gensvar. Medan vi på de högre planen lever i ett allomfattande gudsmedvetande, kan vi på de lägre mycket väl vara omedvetna om vår gudomliga natur. För att kunna öppna vägen från de högre till de lägre planen för enhetsvisionens ljus, måste de mentala vehiklerna tränas och renas, så att ljuset obehindrat kan lysa igenom. För på samma sätt som kausalkroppen återspeglar det universella sinnet, återspeglar buddhivehikeln det universella livet i den manifesterade världen och som i olika grad genomlyser allt levande. Ju bättre putsad spegelytan är, desto klarare speglas det universella medvetandet i ett rent och harmoniskt sinne.

Vad som ovan sagts om buddhi ger oss en viss uppfattning om denna andliga förmåga, vars utveckling inleder uppvaknandet av vår gudomliga natur. Den ger oss en kompass, med vars hjälp vi tryggt kan lotsa oss över livets stormiga hav och nå fram till den andra stranden, till upplysning.  En av buddhis funktioner är, som vi har sett, förmågan att direkt känna igen andliga sanningar utan att behöva gå omvägen över intellektuella tankeprocesser. Den människa hos vilken denna förmåga har blivit aktiv, blir helt enkelt medveten om dessa sanningar. Kunskapen om sanningen förmedlas inte till henne utifrån och inte heller från något av de inre planen genom tankeöverföring eller dylikt utan denna kunskap väller spontant upp i hennes hjärta liksom vattnet från en källa. Hon vet kanske inte varifrån den kommer och kan inte heller förmedla den till andra, men den finns där och hon vet att den är sann med en visshet, som aldrig kan uppstå när kunskapen förvärvas genom intellektet. De flesta helgon och visa människor som levat i världen har inte varit vad vi kallar lärda.  De har inte hämtat sin kunskap ur böcker men ändå har de visat en insikt i livets fundamentala problem som höjer dem skyhögt över deras samtida.

Vi bör lägga märke till två fakta beträffande den kunskap som kommer från buddhiplanet.  För det första berör den inte vardagliga ting som hör till de mentala verksamhetsområdena.  Ett helgon må vara aldrig så upplyst andligen, men om vi ber honom utföra en differentialkalkyl eller yttra sig om mekanismen i en bilmotor, så blir han svarslös, om han inte tidigare har studerat dessa speciella ämnen.  Det är det mentala sinnets uppgift att inhämta detaljerad kunskap om dylika praktiska ting, inte buddhis.  När en andligen upplyst vill veta något på det praktiska området måste han gå den vanliga vägen och studera de speciella läroämnena. Han kan visserligen äga överfysiska förmågor som gör kunskapsinhämtandet lätt, kanske till och med ögonblickligt, men han måste ändå hålla sig inom intellektets sfär och arbeta genom sin mentala utrustning.

Den av buddhi förmedlade kunskapen hänger ihop med livet och dess grundläggande problem, med de väsentliga relationerna mellan olika ting. Den kan bäst liknas vid en ljuskälla som belyser livet både inom och utom oss. Buddhi ger oss en säker känsla för vad som är rätt och orätt, sanning och osanning. Den ger oss förmågan att se de rätta proportionerna och den rätta naturen i allt .  Men den befriar oss inte från nödvändigheten att använda vår mentala förmåga så länge vi lever i de lägre världarna.  Vi måste ha alldeles klart för oss vad vi kan och inte kan förvänta oss som resultat av buddhivehikelns utveckling. Buddhimedvetandet får inte förväxlas med samvetet.

Ett annat faktum som vi måste hålla i minnet när det gäller buddhimedvetandet är dess dualistiska natur. Det är förbundet med fenomen som vi i tankarna förknippar dels med intellektet och dels med känslolivet. När energi från buddhiplanet stiger ner till de lägre planen manifesterar den sig på ett sätt som påverkas  av naturen hos den mekanism den arbetar genom. När buddhi speglas på intellektets område uppträder den som andlig kunskap. När den speglas inom känslolivet och arbetar genom astralkroppen, uppträder den som andlig kärlek. Energin är en och densamma men den tycks ta sig olika uttryck allt efter den mekanism genom vilken den arbetar. Inom fysiken är vi väl förtrogna med detta slag av fenomen, eftersom en och samma kraft kan uppträda i olika former beroende på hur den används. Samma elektriska ström ger oss t.ex. ljus, när den leds genom en elektrisk glödlampa men värme när den kopplas till ett värmeelement.

Rent allmänt har man funnit att buddhimedvetandet, när det börjar utvecklas hos en känslomänniska, uppträder som intensiv kärlek i bhaktis välkända form. Hos en person med intellektuell läggning ger det en klarsyn som belyser livsfrågorna.När kärleken eller kunskapen djupnar inträder så småningom ett nytt medvetandetillstånd som vi brukar kalla visdom. Denna dualistiska karaktär hos buddhi gör det möjligt för oss att använda den ena eller den andra av två olika metoder för att utveckla buddhivehikeln. Vi kan t.ex. gå vägen över bhakti, den intensiva kärlek som fullständigt underkastar sig objektet för sin tillbedjan, eller över urskillningsförmågan, denna inträngande intelligens som löser upp illusionerna och kontaktar livet  bortom sinnet. Detta betyder naturligtvis inte att kärlek eller intelligens i och för sig skulle vara nog, utan att den ena eller den andra av dessa aspekter av medvetandet överväger i de tidigare stadierna för att slutligen övergå i ett medvetandetillstånd, som varken är ren kärlek eller ren intelligens utan en syntes av båda.

Buddhis karaktär är också på ett annat sätt dualistisk. När buddhi fungerar så som beskrivits ovan, rör det sig om något som kan kallas perception, dvs. förnimmelse eller varseblivning, och som då har att göra med sann insikt i tingens natur, eller 'seende' i andlig bemärkelse. Det har också kallats den passiva funktionen och svarar då mot Jnanendriyas (sinnesorganens ö.a.) funktion på det mentala planet. Även när den yttrar sig som andlig kärlek är denna funktion i grunden perceptiv eller iakttagande, eftersom andlig kärlek uppstår genom direkt eller indirekt iakttagelse av livets Enhet. Men buddhi har också en aktiv funktion som motsvarar Karmendriyas (de viljeinriktade organens ö.a.) uppgift på det mentala området. Denna funktion hänger samman med buddhis roll som instrument för Atman vid sinnets vitalisering. Denna senare vilje- och handlingsinriktade funktion förbises vanligen, men ett närmare studium av yogapsykologi visar att den är lika viktig som den perceptiva eller iakttagande funktionen.  Buddhi är känd som Vishnus Vahan, och Vishnu representerar inte bara det universella medvetandet som omsluter allting i sin gudomliga vision; han är också livgivaren, uppehållaren och laggivaren i den värld han härskar över.  I monadens fall utövas denna dubbla funktion genom buddhivehikeln när den fungerar på de buddhiska och mentala planen.  På grund av denna dubbla funktion hos buddhi kan man inte skilja på att 'se' sanningen och 'leva' livet  när det handlar om sann visdom.

FORTS kap 13

KAP 11

 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-01-28 11:58 #1 av: [yodhe]

När manifestationen på buddhiplanet återspeglas i det fysiska medvetandet, sker det som ett svagt återsken av en överjordisk strålglans, eller som svaga ekon av en gudomlig musik från en källa någonstans i vårt väsens innersta.

Det här är något jag ofta upplever efter jag har sovit, mina drömmar har färger och ett ljus som jag inte kan återskapa med ord,

ibland undrar jag verkligen var jag har varit under sömnen??

 

Anmäl
2010-01-28 12:06 #2 av: Aldebaran

Det är ju bl.a detta som förknippas med din sk. "personliga guide" som många tror är någen egen personlig ängel.

Visst är det en ängel, dvs ditt eget egenliga jag/ditt unika själv.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-01-28 14:51 #3 av: [yodhe]

 

Det är nödvändigt att i detta sammanhang säga ett varningens ord, eftersom många noviser tycks tro att de kan lägga intelligensen åt sidan, när de väl har börjat söka sanningen, eftersom Guds nåd ändå kommer att se till att de får vad de behöver.

Det här är den vanligaste fallgropen tror jag som många går i, att inte ta ansvar, utan tror att det löser sig bara för att man är andligt upplyst.

Anmäl
2010-01-28 18:37 #4 av: Aldebaran

#3 Precis...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-01-29 00:36 #5 av: Moonwing

   " Kunskapen om sanningen förmedlas inte till henne utifrån och inte heller från något av de inre planen genom tankeöverföring eller dylikt utan denna kunskap väller spontant upp i hennes hjärta liksom vattnet från en källa.

Hon vet kanske inte varifrån den kommer och kan inte heller förmedla den till andra, men den finns där och hon vet att den är sann med en visshet, som aldrig kan uppstå när kunskapen förvärvas genom intellektet."

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

  Det här är så vackert o man blir så lycklig när man läser texten..

 Det finns ju ett talesätt; "Man känner igen Sanningen, när man ser eller hör den.."

..ofta i ren stillhet i tanken-under omständigheter, där allt förefaller kaos..runt omkring dig..när Världen förefaller stanna..i sina,ibland vansinniga vindlingar..

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

    " Endast när buddhis ljus osvikligt genomlyser vår övertygelse och vår tro kan vi lugnt vandra genom livet mot målet, oberörda av ödets växlingar, svårigheter och ibland kanske även personlig förföljelse."

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2010-01-29 10:30 #6 av: Tricolori

Mycket bra text och bok. Denna gick som en studiecirkel i Sthlm för några årsedan...

Anmäl
2010-01-29 10:33 #7 av: Aldebaran

Och även här i Gbg Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.