Adyar

Vägen till självkännedom 8

2009-12-07 23:23 #0 av: Aldebaran

Åttonde delen av Vägen till självkännedom av I.K.Taimni Översättn. Gunnel Bernhard.

Kapitel 8.  Den lägre mentalkroppens funktioner.                          

I detta kapitel skall vi ägna oss åt de funktioner som utövas av den lägre mentalkroppen, som är det konkreta tänkandets instrument.  Liksom astralkroppen kommer den att behandlas främst med tanke på självfostran.  Vi kommer att ta upp sådana fakta och metoder som kan ge en bättre förståelse och hjälpa den studerande att effektivare utnyttja den lägre mentala vehikeln under hans självfostransarbete.

Det mänskliga intellektet är inte bara det största under som skapats utan också det största problemet för den som bestämt sig för att påbörja vägen som leder till andlig fullkomning och upplysning. Det är vår särskiljande princip som får oss att se mångfalden i enheten. Det är egoismens kärna som får oss att känna oss som en individ med intressen som strider mot andras. Sinnet skapar en illusion som ger en förvrängd bild av verkligheten. För att lära känna den verklighet som ligger bakom detta universum av fenomen måste vi först kontrollera sinnet och sedan gå bortom det.

Först några ord  om begreppet 'sinne' (mind) innan vi tar itu med den lägre mentalkroppens funktioner. På grund av den rådande okunnigheten om sinnets verkliga konstitution, natur och funktioner använder den moderna psykologin ordet 'sinne' i en mycket generell betydelse. Den sammanför nämligen fenomen som har ursprung i helt skilda delar av vårt väsen och sammanfattar dem under det allmänna och ganska vaga begreppet 'sinne'. Våra känslor, vårt konkreta och abstrakta tänkande och vår intuition har alla sammanblandats till en komplicerad röra; de inbördes relationerna mellan dessa olika förmågor är mycket ofullständigt utredda även bland forskare som ingående studerat ämnet.

Främsta orsaken till det kaos man finner inom psykologin på detta område är att felaktiga metoder, som stöder sig på den moderna vetenskapens materialistiska syn, används vid studiet av olika psykiska fenomen. Psykologin studerar sinnet så som det manifesterar sig genom sitt fysiska instrument hjärnan och saknar därför alla medel att observera krafter och principer som är aktiva bakom hjärnan. Ända tills helt nyligen ansågs hjärnan till och med vara upphovet och källan till alla mentala fenomen, något som uttrycks i Lombrosos kända uttalande: "Hjärnan avsöndrar tankar på samma sätt som levern avsöndrar galla."  Men närmare undersökningar har visat att en sådan uppfattning är ohållbar. Den moderna psykologin måste motvilligt acceptera tanken att sinnet är något som fungerar oberoende av den fysiska hjärnan, men är beroende av den för att kunna manifestera sig på det fysiska planet.

Ett av ockultismens främsta bidrag till psykologin har varit att klarlägga de mentala fenomenen, spåra dem till deras respektive källor och klassificera dem enligt deras natur och ursprung. Därigenom har den medverkat till förståelsen av det mänskliga psyket i en omfattning som aldrig förr.  Undersökningar som ockultister utfört inom naturens överfysiska värld har lyckats åstadkomma klarhet och ordning på detta område.  Genom att utveckla sina överfysiska sinnen har ockultisterna kunnat utforska människans mentala uppbyggnad, skilja mellan olika komponenter och spåra de olika fenomen, som manifesteras genom den fysiska hjärnan, till deras ursprung på högre plan.

Det första viktiga allmänna faktum som har upptäckts är att människans känslor och konkreta och abstrakta tänkande kommer från tre olika källor. De är i själva verket resultat av medvetande som arbetar genom tre olika finare vehikler. Hjärnan och nervsystemet förmedlar till vårt fysiska medvetande dessa olika principer som fungerar på de högre planen.

Vi har redan behandlat några av de fenomen som fungerar genom astralkroppen och ger upphov till sinnesförnimmelser, känslor och begär. Vi skall nu övergå till mentalkroppen som är det instrument varigenom själen kan uttrycka sig på mentalplanet, solsystemets tredje plan.

Först och främst bör vi observera en väsentlig skillnad mellan mentalkroppen och astralkroppen. Den senare är en helhet som innefattar materia som tillhör alla de sju underplan som ingår i astralplanet. Mentalkroppen däremot, som är tankeorganet på mentalplanet, består av två olika medvetandesvehikler: den lägre och den högre mentalkroppen.

I den lägre mentalkroppen, som tjänar som organ för det konkreta tänkandet, ingår materia från de fyra lägre subplanen, medan den högre mentalkroppen, också kallad kausalkroppen, är ett organ för abstrakt tänkande och är uppbyggd av materia från de återstående tre högre subplanen. Dessa två vehikler, den lägre mentalkroppen och kausalkroppen är helt skilda från varandra. De har olika funktioner och ingår som beståndsdelar i två helt olika komponenter i människans konstitution: personligheten respektive individualiteten. Den lägre mentalkroppen utgör en del av den tidsbegränsade personlighet som formas vid varje ny inkarnation, medan kausalkroppen eller Jivatman är den lägsta vehikel som ingår i individualiteten.  Kausalkroppen fortlever från inkarnation till inkarnation, och kommer delvis till uttryck i de successiva personligheterna.  Sinnet (mind) är alltså mötesplatsen för det högre och det lägre självet.  Den temporära personligheten med alla dess begränsningar och illusioner möter här det oförgängliga Egot, som manifesterar sig som atma-buddhi-manas, och är vår andliga själ.

Eftersom de två vehikler som fungerar på mentalplanet har helt olika uppgifter, skall vi i detta kapitel begränsa oss till den lägre mentalkroppen, dvs. det konkreta tänkandets organ.  Den högre mentalkroppens funktioner kommer att diskuteras i ett senare kapitel. 

Innan vi tar itu med den lägre mentalkroppens funktioner kan det vara lämpligt att säga något om det nära släktskap som råder mellan denna kropp och astralkroppen.  Trots att de två medvetandevehiklerna är helt skilda åt och tillhör två olika plan är de mycket likartade och fungerar vanligtvis i kombination med varandra. Detta samband är i själva verket så intimt och deras sätt att fungera så likartade, att de i praktiken ofta behandlas som en enda vehikel. I den äldre teosofiska litteraturen omnämns således Kama-manas som en enda princip. Vedanta använder Manomaya-kosha som beteckning för båda vehiklerna tillsammans.

Det nära släktskapet mellan Kama och Manas har sitt ursprung i de båda vehiklernas gemensamma utveckling och förstås bäst om man betänker att begäret och tanken växelvis har påverkat varandra redan från första början av människans historia.  Vid våra försök att spåra begärets ursprung märkte vi, hur sinnet och den lust- eller olustkänsla som olika objekt skapar, ger upphov till attraktion och motvilja och också  andra slags begär.  Denna växelverkan mellan behagliga och obehagliga erfarenheter som förbinds med astralkroppen, och minnena och förväntningarna, som förbinds med den lägre mentalkroppen, är början till den sammansmältning och det intima samband mellan begär och tanke, som har överlevt ända till utvecklingens nuvarande stadium. Allteftersom begäret utvecklats har det ständigt tagit den lägre mentalkroppen till hjälp för att uppnå sina mål och tänka ut lämpliga medel för att tillfredsställas. Det konkreta tänkandet har under lång tid bara varit begärets slav, och det har sakta utvecklats genom att tjäna det. Men i takt med att sinnet utvecklats har det vunnit i styrka och börjar så småningom utöva en tilltagande kontroll över begäret för att till sist bli herre över det. I uppgiften att besegra begäret understöds det av krafter som kommer från högre andliga källor när dessa blivit mer tillgängliga under evolutionens senare stadier.

En tydlig samverkan mellan astralkroppen och den lägre mentalkroppen visas också  i vårt känsloliv. Som redan nämnts kommer våra känslor från en växelverkan mellan begär och tanke, och för varje gång vi grips av en känsla får vi båda vehiklerna att vibrera samtidigt. Hur intimt de två samverkar framgår klart, när vi inser den viktiga roll som känslorna spelar hos genomsnittsmänniskan. 

Låt  oss nu återvända till den lägre mentalkroppens funktioner. Som tidigare nämnts är astralkroppens främsta uppgift att omvandla de vibrationer som upptas av den fysiska kroppens sinnesorgan till sinnesförnimmelser. De vibrationer som påverkar sinnesorganen leds av nerverna till motsvarande centra i den fysiska hjärnan, varifrån de reflekteras till astralkroppen där de omvandlas till förnimmelser. Reflektionskedjan slutar emellertid inte här, utan vibrationerna reflekteras vidare till den lägre mentalkroppen där de framträder som olika slag av sinnesbilder. Låt oss se närmare på detta sistnämnda ord. Precis som ljuset efter att ha passerat en kameralins ger upphov till en bild av det omgivande landskapet på filmremsan, framkallar vibrationerna som kommer in via de fysiska sinnena olika bilder på sinnets skärm. Dessa bilder produceras i ett medium som på sanskrit kallas Chidakasha (ordet kommer från Chitta, den bildskapande aspekten hos lägre manas). Det kanske kan förefalla lite underligt att beskriva mentala intryck, som framkallas av vibrationerna som kommer genom de fem sinnena med ordet 'bild', men denna  utvidgade betydelse av ordet har nu godkänts inom psykologin. När vi hör en ton från ett musikinstrument kallar vi det för en ljudbild ( på samma sätt som vi säger 'visuell bild' när det rör sig om ett föremåls form).  Den lägre mentalkroppens främsta uppgift är alltså att omvandla de astrala sinnesintrycken till mentala 'bilder' av färg, form, ljud, smak, lukt och känsel.

Den näst viktigaste funktionen är att kombinera de mentala förnimmelserna eller bilder, som når oss via de olika sinnesorganen, till en sammansatt bild.  Låt oss ta ett konkret exempel. Antag att jag har en apelsin framför mig. De intryck jag får när jag ser på den ger mig en uppfattning om apelsinens färg och form. Det intryck jag får genom näsan säger mig hur den luktar. Om jag tar i apelsinen vet jag hur den känns vid beröring.  Slutligen ger mig min tunga en idé om hur den smakar. I den kompletta uppsättningen tankebilder om apelsinens natur ingår alla dessa fem element, och det är den lägre mentalkroppens uppgift att sätta ihop dem till en kombinerad bild som ger ett fullständigt begrepp om objektet i fråga.

Men sinnet sätter inte bara ihop dessa fem element till en kombinerad bild. Det hämtar också fram de element som eventuellt saknas ur minnets förråd. När vi ser en apelsin på avstånd får vi i själva verket bara en visuell bild som anger formen och färgen, men mentalt utläser vi ur den bilden mycket mera om apelsinen än den ofullständiga rapport som våra sinnesorgan givit. Vad som sker är att sinnet ur sitt förråd av minnen hämtar fram några av de felande elementen och på så sätt ger oss en mycket fullständigare uppfattning om apelsinen än vi annars skulle fått.  Om det mentala ögat bara registrerade vad sinnena förmedlat till det skulle denna yttre värld som vi ser genom sinnena verka mycket torftig och ointressant, men den kompletteras genom de felande och i sinnet lagrade elementen.

Att kombinera bilder som kommer genom Jnanandriyas eller sinnesorganen hänger ihop med den motsatta funktionen att i sina komponenter bryta ner en mental impuls som kan uttryckas genom ett antal motoriska organ eller Karmendriyas. Den lägre mentalkroppen är den koordinerande faktorn i alla rörelser vi utför i vårt dagliga liv för att möta de växlande situationer vi råkar in i.  När vi ser något komma emot oss som kan hota eller skada den fysiska kroppen, intar våra ben, händer och alla muskler automatiskt och ögonblickligen den ställning som bäst bidrar till att undvika faran.  Alla dessa  komplicerade och effektiva rörelser är möjliga bara genom den lägre mentalkroppens samordning, och ofta sker detta så snabbt att vi inte hinner lägga märke till det.

Individens erfarenheter växer under livets gång och då ökar också det antal bilder av olika objekt som förvaras i minnets förrådsrum. Sinnet börjar så småningom bearbeta denna samling bilder på olika sätt, det ordnar och omordnar dem, jämför dem inbördes, etc. Härigenom utvecklar vi undan för undan olika mentala förmågor; resonemang, bedömning osv. Med andra ord: vi lär oss efter hand att tänka.

Tänkandet är ingenting annat än upprättandet av samband mellan de bilder som förvaras i sinnet, och kvaliteten på tankeförmågan beror därför i stor utsträckning på  bildernas natur och antal. Ett sinne fyllt med klara och konkreta bilder har en mycket bättre tankeförmåga än det som har en sämre uppsättning bilder. Det verkar ofta som om vi tänker utan dessa bilder men om vi studerar saken närmare ser vi att vi i dessa fall bara använder symboler för dessa bilder eller för grupper av bilder och att vår tankeverksamhet vilar på de bilder vi fått genom observation, läsning eller på annat sätt. Något liknande kan sägas om t ex en bank. Där ser vi inte mycket kontanter. De flesta transaktioner som äger rum där sker genom checkar och växlar, men dessa är bara symboler för pengar, som ju alla transaktioner ytterst rör sig om.

Sinnesbilderna är visserligen av allra största betydelse, men som enda underlag för god tankeförmåga räcker de inte. Det behövs en konstnär som förmår sammanfoga de mentala bilderna i vackra tankemönster. En vanlig människa åstadkommer inte särskilt mycket med en låda full av ädelstenar, medan däremot en skicklig juvelerare av dem kan skapa smycken av olika form och utsökt skönhet. Det är därför inte nog att vi ökar vår kunskapsmassa genom läsning och observation för att mångfaldiga det mentala bildförrådet. Vi måste tänka klart och intensivt tills vi lärt oss att av det insamlade materialet skapa vackra tankemönster eller tankar som kommer till användning i vårt liv.

I samband med diskussionen om den lägre mentalkroppen måste några ord sägas om den illusionen att vi kan få verklig kunskap om ett ting när det observeras genom dess ljusbrytningsmedium. Själva det faktum att vi ser världen från den lägre mentalkroppens utsiktspunkt och därmed begränsar den till benämningar och former - med andra ord till mentala bilder - betyder att vi inte kan få någon sann kunskap om tingens verkliga natur.  En bild är alltid relativ, den förmedlar aldrig total kännedom om någonting. Vi får, så att säga, bara ett tvärsnitt av föremålets verkliga väsen. Vi inbillar oss felaktigt att vi vet allt man kan veta om ett föremål när vi fått  kontakt med det genom sinnet (mind). Även när det gäller sinnesförnimmelser kan vi få tusentals olika intryck av ett enkelt föremål genom att studera det från olika sidor och på olika avstånd. Inget av dessa intryck representerar föremålet i dess helhet. I de fall vi inte har direkt kontakt med föremålet genom våra sinnen är svårigheten att få en sann bild av det naturligtvis mycket större. Våra åsikter och tankar grundar sig på intellektet. Vi måste akta oss för att se dem som livets realiteter. De återger dem bara delvis eller felaktigt. Detta faktum borde också få oss att inse det meningslösa i att försöka förstå eller känna tingen, så som de presenteras i intellektets spegel. Vi får inte något verkligt grepp om dem förrän vi överskridit intellektet och iakttar dem i verklighetens ljus, den verklighet där de existerar. En varelse som alltid levat i de färgade fälten av spektrum vet t ex inte vad vitt ljus vill säga förrän han kommer på andra sidan det brytande prismat och får se det ljus som ger upphov till ett spektrum.

Det finns två andra punkter som den studerande bör uppmärksamma i fråga om den lägre mentalkroppens funktioner. Den ena är att bilden av ett föremål bara existerar inom oss, i vårt sinne, och att den bilden aldrig fullt ut kan ge en tillfredsställande beskrivning av föremålet i fråga. De välkända fysiska föremål vi ser runt omkring oss är ju bara mängder av vibrerande atomer och molekyler, och formen, storleken och  färgen som vi tycker oss se hos dem, existerar egentligen bara i våra sinnen.  Vi lever faktiskt i en värld av mentala bilder, som skapats av våra sinnen och som vi projicerar utanför oss genom en process som på sanskrit kallas Vikshepa. Processen som får den mentala bilden att framträda utanför oss och som borde vara fullständigt klar för var och en som bemödar sig att tänka igenom varseblivningens verkliga natur, kan övertyga oss om två saker. Den första är att omvärlden i själva verket skapas inom oss men projiceras utåt, och den andra är att vårt liv omges av illusioner av det grövsta slag, utan att vi ens är medvetna om det.

Vad den lägre mentalkroppens funktioner beträffar bör vi slutligen ha klart för oss att mentalkroppen och det konkreta tänkandet är två olika saker.  Mentalkroppen är en vehikel bestående av överfysisk materia, som kan betraktas som ett icke-förnimmande, objektivt instrument som är rotat i prakriti (materien). Det konkreta sinnet eller lägre manas är en modifikation av medvetandet, som arbetar under de lägre planens begränsande villkor och använder den lägre mentalkroppen som ett verktyg att uttrycka sig genom. Det är alltså en förnimmande enhet  av samma stoff som medvetandet och har sitt ursprung i Purusha. Tendensen att förväxla mentalkroppen med manas är mycket vanlig, och sammanblandningen av dessa två förklarar den förvirring man ibland finner hos många när det är fråga om överfysiska fenomen.

 

Forts. kap 9

Kap 7

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-12-08 22:55 #1 av: [yodhe]

 

Vilken bra beskrivning på sinnet och hur det verkar på oss, speciellt den med apelsinen...

Vi lever faktiskt i en värld av mentala bilder, som skapats av våra sinnen och som vi projicerar utanför oss genom en process

Väldigt svårt att ta in det om att vår värld är en illusion,

när den känns så fysisk och närvarande.

 Tack  Aldebaran

Anmäl
2009-12-09 19:48 #2 av: Tricolori

Detta var oerhört intressant, även om jag nu börjat med kap 8.

Kan jag spara och printa dessa kapitel? Är det OK?

Anmäl
2009-12-10 00:40 #3 av: [yodhe]

 

#2 Det är så vi andra gör, så det är nog OK..

man orkar inte läsa allt på dataskärmen, dessutom behöver man oftast gå tillbaka och läsa flera gånger, det kan ju vara skönt och göra det någon annanstans än vid datorn...

så gör jag...

Anmäl
2009-12-11 18:56 #4 av: rore

Tack Alde!

Har fått huvudbry,,intressant läsning,,Återkommer om Skämsjag kan sammanfatta mina tankar,,, Glad

Stort,, djupt,, vitt och brett,,, Tankarna åker bergochdalbana,, som vanligt efter dessa texter.....

,,,,,,,,,,,,,,,,

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2009-12-26 23:17 #5 av: Tricolori

tack för en fin artikelserie, sparar dom som worddoc i datan. Hoppas att det är okay?

Anmäl
2009-12-26 23:22 #6 av: Aldebaran

det är ok....

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl