Adyar

Vägen till självkännedom 7

2009-11-30 13:12 #0 av: Aldebaran

Sjunde delen av Vägen till självkännedom av I.K.Taimni Översättn. Gunnel Bernhard.

 

Kapitel 7. Kontroll, rening och förfining av känslolivet.                

Sedan vi i föregående kapitel behandlat astralkroppens funktioner skall vi övergå till den viktiga frågan hur denna medvetandekropp kan kontrolleras, utvecklas och renas.  Först och främst måste vi skaffa oss en viss kontroll över astralkroppen. Detta är nämligen en förutsättning som mycket underlättar den senare och svårare uppgiften att utveckla och rena den. Som redan sagts om den fysiska kroppen är det inte möjligt att kontrollera en medvetandevehikel så länge vi identifierar oss med dess aktiviteter.  Om vi identifierar oss med våra begär, med förnimmelser som ger oss behag eller obehag, eller med känslor som fyller oss, kommer vi aldrig att bli herrar över astralkroppens verksamhet. 

Det första steget är därför att vi medvetet frigör oss från de olika känslor som uppstår i den. Vi måste lära oss att objektivera dem, som det heter inom psykologin. Vi måste så att säga placera dem på dissektionsbordet och där iakttaga och analysera, tills vi inser att de bara är fenomen, som äger rum inom oss men inte  är faktorer som ingår i vårt egentliga väsen. När ett begär dyker upp i medvetandet, måste vi inse att det bara är en vibration i våra astralkroppar, som vi kan förändra om vi vill.  När vi upplever något behagligt måste vi försöka spåra den serie förändringar som slutligen framträder i medvetandet som detta behagliga. Dessa förändringar har redan diskuterats i föregående kapitel och behöver därför inte tas upp på nytt.  Det viktiga är att vi skiljer mellan oss själva och våra begär, känslor och förnimmelser, och att vi kan höja oss över dem.  Först då kan vi nå verklig kontroll över dem.  Ju grundligare denna förberedande förberedelse är, desto fortare och varaktigare kan vi bli herrar över astralkroppens verksamhet.

För att kunna utveckla denna förmåga till frigörelse krävs för det första ständig besinning och för det andra observation och eftertanke. Vi är alla vana vid att ge efter för våra önskningar och känslor. Bara sällan, eller när vi blir särskilt upprörda, förstår vi riktigt hur dessa affekter kan dominera oss och hur lite vi kan kontrollera dem. Ständig självbesinning betyder här att vi observerar astralkroppen med dess oupphörligt växlande begär och känslor. Vi måste alltid iaktta vad som sker.  Blir vi t ex arga eller irriterade eller står under inflytande av någon annan känsla, vare sig god eller dålig, stark eller svag, måste vi observera den förändring som pågår i astralkroppen. Till en början kommer vi alltför ofta att finna, att vi blivit känslomässigt upprörda utan att ens vara medvetna om det. Men genom ständig uppmärksamhet och övning växer sakta ett medvetande någonstans i bakgrunden av sinnet, som verkar känna till alla växlingar som äger rum i vår känslonatur.  En tyst iakttagare tycks uppmärksamma  varje förändring som sker men kan ännu inte kontrollera situationen.

Denna ständiga uppmärksamhet bör följas av observation och eftertanke.  Vi får aldrig slappna av när det gäller att följa de processer som sätts i gång av alla begär och känslor som dyker upp i sinnet. De måste granskas objektivt, spåras tillbaka till sina respektive källor och kritiskt utvärderas. Observation och eftertanke blir mer effektiva om de görs omedelbart när vi styrs av känslorna än om detta sker i efterhand. Vi måste se förloppet medan det pågår och skilja oss från det just när vi påverkas av det.  Detta betyder inte nödvändigtvis att vårt normala arbete eller vår dagliga rytm behöver utsättas för störningar, eftersom bara en mindre del av medvetandet är upptaget av denna underordnade aktivitet, ungefär på samma sätt som en dam som sitter och stickar samtidigt kan delta i ett samtal.

När vi någorlunda har lärt oss att objektivera våra känslor och begär kan vi börja utöva en mera direkt kontroll över dem.  Observation och eftertanke bör redan ha hjälpt oss att utveckla förmågan att skilja mellan olika slag av begär och känslor. Vad vi nu måste ta itu med är att hindra sådana sinnesförnimmelser som inte harmonierar med våra ideal att komma till uttryck, och bara släppa fram sådana som hjälper oss framåt på vår väg. Bara det faktum att vi försöker iaktta de förändringar som försiggår i astralkroppen får en del av de grövre begären och känslorna att försvinna och andra att tonas ner.  En sådan gallring och kontroll måste praktiseras intensivt och ihärdigt tills vi helt behärskar vårt känsloliv. Bara sådana begär och känslor som vi godkänner och bestämt tillåter får komma till uttryck. Detta innebär en lång och besvärlig övning, och den framgång vi kan nå beror på vår andliga utveckling och kraften och allvaret i våra ansträngningar. De individer, hos vilka de högre  buddha- och atmaprinciperna har utvecklats tillräckligt, kommer att inom sig själva  finna det nödvändiga tålamod och den styrka som behövs för att lyckas med detta arbete. Andra som inte hunnit lika långt kommer snart att tröttna på den tråkiga uppgiften och ge upp den som ett ouppnåeligt ideal. Men vi får aldrig glömma att den enda väg som verkligen leder till full kontroll av känslolivet är och förblir den långsamma metod som består i oupphörliga ansträngningar och övningar. Det finns ingen magisk formel som ger oss herravälde över vår lägre natur över en natt. Men vi kan glädja oss åt tanken, att när vi en gång nått detta mål är den ständiga ansträngningen praktiskt taget över. Våra känslor och begär rättar sig  då automatiskt efter det andliga livets krav och ideal. 

För att få kontroll över astralkroppen är det till stor hjälp om vi förstår några praktiska viktiga saker. Först måste vi vara på det klara med att vi bara kan få kontroll över våra känslor under förhållanden som vi vanligen försöker fly från. Det är bara i pressande och stressiga situationer som vi kan lära oss att medvetet behärska vår lägre natur, en absolut förutsättning för verklig andlig utveckling. Det är bara när vi lever omgivna av lockande saker som vi kan utveckla vairagya. Bara när vi har att göra med folk som tycker illa om oss, motverkar oss, ja kanske hatar oss, kan vi verkligen visa prov på det storslagna tålamod och sinneslugn som är kännetecknande för den som behärskar sin lägre natur. Det är lätt att vara lugn och oberörd under omständigheter som inte prövar tålamodet. Det är lätt att vara rättskaffens när det inte finns några frestelser. Men bara den, som kan förbli lugn och ren under de mest påfrestande förhållanden, kan anse att han behärskar sitt lägre jag.

Det är alltså uppenbart att om vi verkligen menar allvar när det gäller den svåra uppgiften att besegra våra lägre begär och känslor, får vi inte fly från de krävande och ibland plågsamma förhållanden som vi ofta råkar in i.  Tvärtom bör vi medvetet utnyttja situationen för att träna upp de särskilda egenskaper som den kan utveckla hos oss.  För att pröva och stärka de egenskaper vi önskar utveckla kan vi till och med själva medverka till att försätta oss i besvärliga och påfrestande situationer. Men det är vanligen inte nödvändigt. Enligt karmalagen drabbas vi i regel av just sådan karma som bidrar till vår andliga utveckling, och ju starkare vi blir, desto svårare blir de prövningar vi utsätts för. Vi lever i ett kosmos, och miljön där vi placerats är inte bara den vi förtjänar utan också den som är lämpligast för vår vidare utveckling på det stadium vi befinner oss.  Vårt dagliga liv erbjuder alltså många olika situationer med goda möjligheter att bygga upp en kontroll av astralkroppens aktiviteter, om vi menar allvar med våra föresatser.

Många frågar sig kanske nu: Vad finns det egentligen kvar att leva för om vi måste analysera och granska våra känslor och begär så hårt?  Livets krydda ligger ju inte bara i att uppleva dessa begär och känslor, men också i att vi kan identifiera oss med dem när vi inbillar oss att vi upplever dem. Frågan är verkligen på sin plats, och det är ett faktum att alla som försöker besegra sina begär måste uppleva att livet har blivit tomt och inte längre är värt att leva.  Många nybörjare klarar inte denna prövning utan tappar modet och sjunker tillbaka i sin gamla livsstil med den extra krydda vi får när vi identifierar oss med vår begärsnatur.

Men enligt personer som underkastat sig denna disciplin är detta bara en övergående men ofta plågsam fas och den som eftertraktar andlig kunskap får inte dra sig för detta. Allteftersom vår lägre natur underkuvas och astralkroppen blir lugn och fri från orenheter kommer ljuset från buddhiplanet att allt klarare genomlysa sinnet och ge oss "den frid som övergår allt förstånd".  När buddhis ljus  belyser sinnet på detta sätt får vi inte bara förmåga att se livsproblemen utan illusioner och i riktigt perspektiv; vi får också en försmak av det sällhetstillstånd, ananda, som är vår sanna natur.  Det lägre livets glädjeämnen och njutningar bleknar i ljuset av denna sällhetskänsla på samma sätt som artificiellt ljus eller månens och stjärnornas sken bleknar när solen går upp.  Men för att kunna uppnå denna varaktiga sinnesfrid, denna sällhet i det högre livet, måste vi vara tålmodiga, beslutsamma, orädda och beredda att försaka det lägre livets njutningar och nöjen.  Vi får inte tappa modet.  Vi får inte förskräckas när livet förefaller trist och ödsligt,  först när det tycks ha ebbat ut, just då är vi allra närmast dess fullhet.  Vi måste också  med större allvar och kraft ständigt arbeta på att rena vårt lägre jag och skingra den slöja som skymmer ljuset från vårt högre medvetande.

Vad gäller de allmänna principerna för att kontrollera astralkroppens aktiviteter måste man nämna faran för förträngning  Den moderna psykoanalytiska forskningen har påvisat de skador som kan uppstå genom att borttränga känslor och begär. Den som vill kontrollera dem bör helst i förväg se på huvuddragen i de framsteg som gjorts inom denna forskning. Vi skall inte här behandla frågan i detalj, men kort återge den grundläggande teorin för uppkomsten av psykiska skador vid bortträngning av känslor och begär.

Det har konstaterats att varje begär och varje känsla, som kraftigt undertrycks, pressas tillbaka till det undermedvetna. Därifrån ger den sedan upphov till och bevarar vissa sjukliga symptom som utåt sett inte tycks ha något samband med den bortträngda känslan. Sådana symptom eller grupper av symptom kallas på fackspråket komplex.  Komplexen utgör en viktig faktor i en människas emotionella, mentala och fysiska liv och har stort inflytande över individen, fast han inte är medveten om detta. För att befria patienten från hans komplex har psykoanalytikerna utarbetat en teknik, varigenom psykets onaturliga spänningstillstånd kan lösas och ett normalt och friskt mentalt sinnestillstånd återställas.

Vare sig vi godtar de psykoanalytiska teorierna eller inte, så måste vi ha klart för oss att våra känslor och begär representerar en psykisk energi som - enligt lagen om energins oförstörbarhet - inte kan förstöras utan bara omvandlas från en form till en annan.  När energin en gång har alstrats kan vi alltså inte utan vidare bli av med den.  Däremot kan vi bestämma vilken form den skall övergå i. När vi förtränger ett begär eller en känsla håller vi källan till energiflödet intakt samtidigt som vi avleder flödet till vårt undermedvetna. Där tar det sig många icke önskvärda former, som till slut tränger upp i dagsmedvetandet.  Låt oss ta ett exempel.  Anta att vi har ett vattenrör som saknar kran och att vi vill stoppa vattenflödet genom röret.  Vi vinner ingenting genom att sticka ner rörändan i jorden.  Vattnet kommer att fortsätta att rinna och stiger förr eller senare upp till ytan, där det blandas med lera och smuts och ställer till kaos.  Vi måste antingen plugga till röret och på så sätt stoppa vattenflödet, eller använda vattnet på lämpligt sätt, t ex genom att avleda det till trädgården där det kan gynna växtligheten.

På liknande sätt måste vi, när vi inte vill ha ett begär, antingen upphöra med att alstra energin eller ändra den till någon annan form som är bättre och hjälper vår utveckling. Det första fallet inträffar när vi förstår begäret så grundligt, att vi helt enkelt kan höja oss över det, d.v.s. vi blir så intensivt medvetna om dess verkliga natur, att det mister sin attraktionsförmåga. Det dör då helt enkelt ut, därför att motivationen för att hålla det vid liv har försvunnit. Det andra alternativet är att förändra energins form, med andra ord att sublimera den. Den nya energiformen bör då väljas så att den hjälper oss framåt mot våra ideal i stället för att hindra oss. Problemet hur begär och känslor sublimeras är mycket intressant och viktigt, men vi skall inte här gå in på de praktiska aspekterna.

Vi kommer nu till frågan om rening och utveckling av astralkroppen. För att rätt kunna förstå detta problem måste vi ha en viss uppfattning om hur denna kropp är uppbyggd och hur den bevaras. Till skillnad från den fysiska kroppen, som intar och tillgodogör sig föda, blir renings- och utvecklingsprocessen svårare och mera komplicerad.

Vi har sett att våra begär och känslor uppstår i medvetandet när astralkroppen vibrerar, antingen som svar på impulser utifrån eller på aktiviteter inifrån.  Om vi för enkelhetens skull låter känslorna representera de olika slagen av inre aktivitet i astralkroppen, så kan man säga att mot varje slag av känsla svarar en speciell vibrationshastighet och en speciell täthetsgrad hos det material, som astralkroppen är uppbyggd av.  På liknande sätt svarar alltid en speciell färgnyans mot en viss vibration på astralplanet.  Antag t ex att någon vid ett tillfälle förnimmer en stark känsla av kärlek.  Av de otaliga kombinationer av astral materia, som astralkroppen är uppbyggd av, försätts då vissa bestämda kombinationstyper i vibration, och vibrationernas våglängd svarar med matematisk noggrannhet mot tätheten av det material som påverkas. Samtidigt färgas astralkroppen av en viss färg och färgen har ett matematiskt förhållande till känslans vibrationshastighet.

Detta fenomen motsvaras på det fysiska planet av de välkända färger som utvecklas vid ett fyrverkeri. När en metall, t ex barium, blandas i krutet upphettas den kraftigt. Partiklarna börjar vibrera i en viss takt och de lätta vibrationerna ger upphov till det gröna ljus som är typiskt för visst fyrverkeri. Om i stället ämnet strontium tillsätts till krutet ger atomernas vibration upphov till en scharlakansröd färg osv. Både på det fysiska och på det astrala planet uppstår alltså en specifik vibrationshastighet och en särskild färg motsvarande materialet.

Ockulta undersökningar har också visat att när astralkroppen börjar vibrera i en särskild våglängd på grund av att en viss känsla uppträder i medvetandet, så har denna rörelse i sinnet den effekten att en del av det astrala materialet, som inte är i samklang med vibrationerna, kastas ut. I stället tas en viss mängd materia upp som förmår vibrera i samma takt från den omgivande astrala atmosfären. Resultatet blir att varje vibration som uppstår i astralkroppen i samband med någon känsla ökar andelen komponenter i kroppen som vibrerar i den bestämda takten. Samtidigt minskar andelen av andra komponenter, som inte kan vibrera harmoniskt.  Benägenheten för vissa känslotillstånd ökar därför i takt med att motsvarande vibrationer uppträder i astralkroppen. Och omvänt: ju sparsammare den speciella vibrationen förekommer i astralkroppen, desto svagare reagerar den på samma vibration vid en impuls utifrån eller inifrån.

Det framgår att astralkroppen som helhet förändrar sin konstitution och sin vibrationsförmåga med varje begär eller känsla som uttrycks genom den.  Det finns inte den känsla eller det begär, som inte i någon mån förändrar astralkroppens tendens att vibrera på liknande sätt i fortsättningen.  Om vi därför tar för vana att bara släppa fram högre känslor och ädla tankar blir astralkroppen så småningom alltmer förädlad och förmår allt bättre återge finare vibrationer, medan önskningar och känslor av lägre typ gör den grövre, så att den får allt svårare att uttrycka högre sinnesrörelser .

En rätt förståelse av dessa lagar och deras tillämpning på vårt liv är grundläggande för de metoder som används för att rena och förfina vårt känsloliv.  Låt oss först se på  reningens speciella problem. För en fysisk kropps rening  är det väsentligt med närvaron av sådana beståndsdelar som harmonierar med och hjälper det högre Självet och frånvaron av sådana faktorer som strider mot det och försvagar det. Detsamma gäller astralkroppen. De fina energier som har sitt ursprung i den andliga delen av vårt väsen kan komma till uttryck på astralplanet endast om astralkroppen har en övervikt av sådana beståndsdelar som är känsliga för dessa energier. Ju renare astralkroppen är, desto lättare har den att vibrera i harmoni med impulserna från det högre medvetandet och desto mindre mottaglig är den för de grova vibrationer som förbinds med det vanliga jordelivet.

Som vi redan sett sker denna rening eller förfining av astralkroppen genom att vi utövar strikt kontroll över våra känslor och begär, och att vi inte låter andra känslor och begär att ta sig uttryck än sådana som överensstämmer med våra andliga ideal  Ju mer vi kan utveckla kärlek, vördnad, sympati, tillgivenhet, medlidande, och önskan att tjäna våra medmänniskor och de stora visdomsmästarna, desto renare och mera fulländad blir astralkroppen. Då kommer t o m den svagaste impuls som utgår från vårt högre Själv att försätta hela astralkroppen i harmoniska och känsliga vibrationer, medan däremot grova och våldsamma impulser från de lägre planen lämnar den helt oberörd. Bara tanken på  Ishta-Devata eller föremålet för den hängivnes dyrkan, kommer hans hjärta at svälla av djup och fin kärlek. Och om hans sympati har utvecklats i hög grad, väcker bara synen av andras lidanden ett omedelbart gensvar av djupt medlidande och en önskan att hjälpa.  När detta stadium nåtts, har astralkroppen verkligen utvecklats till ett lämpligt och effektivt instrument för själen - känsligt och förfinat - som i det lägre medvetandet förmår återspegla det högre.

 När det gäller utvecklingen av ett högre känsloliv måste vi komma ihåg att det krävs något slag av stimulans för att en vibration skall uppstå i astralkroppen. Vår känslonatur kan bäst liknas vid en harpa: bara när vi lyckas vidröra den rätta strängen ljuder den önskade tonen. Hemligheten med att kunna väcka en speciell känsla till liv är att öva upp förmågan att vidröra de rätta känslosträngarna. Lägre känslor framkallas lätt genom stimuli från omvärlden, eftersom astralkroppen redan från början vant sig vid att svara på sådana impulser. Men för att väcka högre känslor måste man gå till sitt inre för att få den nödvändiga impulsen. Ett upphöjt tänkande kan ibland ge sådana impulser. Ibland kan också innerlig bön hjälpa till att frigöra energier som kan uttryckas i vackra känslor på det astrala planet. Men detta är en svår uppgift, och bara genom tålamod och uthållighet kan vi bygga upp en harmonisk och förfinad känslonatur. I detta svåra arbete har sökaren god hjälp av regelbunden meditation.  Meditationen öppnar och utvidgar efter hand kanalen mellan astralkroppen och buddhi-vehikeln och möjliggör nedstigandet av energier som genom sin inverkan på astralkroppen kan framkalla de upphöjda och förfinade känslotillstånd som alltid förbinds med andlig utveckling.

Vi måste vara medvetna om att när finare känslor uttrycks på de lägre planen är de en återspegling av vårt högre medvetande och representerar bara en fas i vår utveckling.   De blir onödiga och mindre framträdande när  deras högre motsvarigheter i de andliga värderingarna utvecklas. När t ex  para-bhakti eller starkare hängivenhet utvecklats tillräckligt, blir den hängivne lugn, rofylld och självständig. Då har han inte längre de ständigt växlande och motstridiga känslorna passionerad kärlek, apati, lycka, sorg etc. som är typiska för hängivenhetens lägre stadier. Helgon, visa män och mästare visar vanligen inte utåt sådana känslor som medlidande, kärlek etc. Detta betyder inte att de blivit likgiltiga eller kallsinniga.  Men de är direkt medvetna om livets enhet och sin egen delaktighet i detta liv. Deras gensvar på livet eller dess uttryck på de lägre planen ligger därför på en mycket högre nivå, långt över astralplanet.

Av vad som sagts ovan framgår att utvecklingen av ett finare känsloliv mindre är en fråga om att bygga upp eller skapa någonting nytt än att få det inre ljuset att klarare genomlysa sinnet. Det handlar egentligen om att rena sinnet, utveckla vår andliga natur och öppna förbindelserna mellan de lägre och de högre delarna av vårt väsen. När t ex hängivenheten inför vår Ishta-Devata har utvecklats i tillräckligt hög grad och astralkroppen fylls av kärlek som strömmar ner från buddhi-planet har alla orenheter i vår lägre natur så att säga tvättas bort och de lägre känslorna försvinner snabbt. En enda sådan våg av intensiv kärlek gör mera för att rena sinnet och öppna kanalerna mellan buddhi- och astralplanen än månader av vanlig meditation och andlig disciplin.

Självfostrans hemlighet för vår andliga utveckling består i att rena sinnet, ta bort dåliga mentala vanor som döljer vår gudomliga natur, underordna det lägre jaget under det högre och att slutligen utrota det lägre jaget.

Forts. kap 8.

Kap 6

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-11-30 22:18 #1 av: [Jeremina]

Jag skrev en massa och sedan raderade jag det men kan säga i alla fall att det var mycket intressant att läsa. Dock är jag inte redo att skriva mina funderingar kring detta tydligen.... Obestämd

 

Anmäl
2009-11-30 23:24 #2 av: [Jeremina]

Ingen annan som har något att skriva så att jag kan få se hur ni andra funderar över detta??

Anmäl
2009-12-01 00:11 #3 av: Aldebaran

Det handlar om att försöka ta kontroll över sina känslor, inte låta känslorna styra vad vi gör, och hur vi gör..

Vi är ju idag helt styrda av begär och känslor, men för att komma vidare måste vi en dag överge dessa för ett högre medvetande..

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-12-01 00:25 #4 av: [Jeremina]

#3 Det är det jag undrar över när jag läser artikeln om det är så många som kommer till ett högre medvetande då?? De flesta människor verkar styras av sin känslor, både positiva och negativa!!

Anmäl
2009-12-01 00:35 #5 av: Aldebaran

Det är och finns en mening med allt, och vi vandrar ju sakta på vägen uppåt. Ingen av oss (inkl. jag) som läser på detta forumet är ju ens inärheten av detta, men kanske för någon kan det vara en början..

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-12-01 00:46 #6 av: [Jeremina]

Så är det nog ja......men det låter verkligen bra att kunna nå ända fram, eller? Flört

Anmäl
2009-12-01 17:00 #7 av: rore

Tack Alde!

Jag tycker om dessa texter,,,,

Att rena sinnet,,,, som vanligt är det många tankar som väcks,, och jag tror att jag behöver låta dem vara ifred en stundGlad

Så de kan landa och stilla sig och omformas till ord och meningar som är begripligaTungan ute.

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2009-12-01 18:06 #8 av: rore

En viktig aspekt i texten,, Om jag nu fattade rätt,, var att kunna se skillnaden.,,,,

Mellan bortträngandet av känslorna och att ta kontrollen över känslorna.,,

Den biten är nog allt lite lurig och helt enkelt är det inte att göra sig till en betraktare,,, av sina egna känslor.Förvånad

Men men,

med små försiktiga medvetna kliv och en stor portion av tålamod, så tror jag nog att det går att ta sig frammåt, på denna väg.

Det tar den tid det tar,,,,,

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2009-12-01 19:17 #9 av: Aldebaran

Till och med i en Hollywoodbaserad filmserie (Star Wars) finns detta omnämnt.

"Lita inte på dina känslor för dom kan bedra dig"

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-12-01 19:20 #10 av: Aldebaran

Den sk. "magkänslan" är som intuitionen helt ionnifrån och kan inte jämföras med våra vanliga vardagskänslor.

Sedan skall man också passa upp med att gå på vad den sk. magkänslan säger då den på våran medvetande/utvecklingsnivå till största graden och delen helt är styrd av vårt lägre jags känslor.

 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-12-01 19:53 #11 av: rore

Men i den medvetande nivån som vi befinner oss i så har vi ju inget annat val,,,,

Än att känna oss framTungan ute 

och där efter lära oss att hantera, se igenom våra känslor,,, allt efter som vi växer som individer och människor,,,,Obestämd

Kanske når vi inte målet i detta liv,,, men vandringen påbörjas,,

Eller?

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2009-12-01 21:59 #12 av: Moonwing

Nä, du har rätt rore, i det steget man befinner sig själv..har man inte mer val än den mognaden man har fått,  ger!Tungan ute

Men vi har ju också hjälp energimässigt att utvecklas rätt..hela tiden, vi är ju långt ifrån "ensamma", i vår utveckling !Skrattande

Och för vart enda lite myrsteg vi tar i andlig utveckling (som hela vår kropp följer )..så får vi en allt bättre skärpa vid svåra val i livet!Flört

Tack för allt besvär med de fina inläggen, Alde..de är verkligen härliga o insiktsfulla att läsa..SkrattandeKyss..de benar ut, förståelserna bra!Skrattande

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2009-12-01 23:07 #13 av: Aldebaran

#11. Nja, vi kan ändå göra val, även om det bär emot. Kanske inte  fullt ut i tanken men i prd och handling, men givetvis är detta mycket svårt ochg du utsätts ju hela tiden för olika påfrestningar pga din karma från tidigare. På så sätt är det ju alltid (till 90%) lätt att tappa "sugen" när man väl har börjat. Jmf. "Thomas tvivlaren" som det står omtalat om i bibeln. En direkt härledning till det jag skrivit nu...

#12 Tack själv/själva...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-12-02 15:53 #14 av: rore

#13

Kan inte så mycket om de som står i bibeln,, ska erkännasSkäms

Men nog är det väl ändå så att vi på vår vandring här på jorden,,, ändå hittar våra guldkorn,, som vi tar med oss vidare,, till Alltet,,,

När den dagen kommer,,,,,Obestämd

Att sen leva livet här och nu,, gör vi väl efter våra egna förutsättningar,, och möjligheterTungan ute,,, Visst tappar vi sugen emellanåt,,

tappar gnistan,, en del fastnar i bitterhet,,Förvånad andra söker envist vidare.

Livet går i vågor,, livet gör ont, många gångerGråter,,, men likt små barn som lär sig gå,, så reser vi oss upp igen och går vidare. Med nya insikter,,, mot nya mål.

Även om vi inte når teosofins fulländning i detta livet så ,,,,tror jag i alla fall,,, att stegen tas mot detta,, i detta livet och i nästa,, och nästa,,,

Men vad vet jag egentligen?

Jag bara spånar,,,,,Flört

 

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2009-12-03 19:18 #15 av: Moonwing

Hej rore..dragit ut en bit av historien om den Apostel som hette Tomas..och var en av Jesus Lärjungar...så förstår man lättare att jämföra..Flört

 

(Jesus) "....avskedstal till lärjungarna säger: "Och vägen dit jag går, den känner ni", invänder Tomas: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" (Joh. 14:5)....

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

(..här menar "man"..att denne Lärjunge borde vara så "andligt insatt".. och ha en sådan tro-att han ej ens skulle ifrågasatt vad Jesus menade..)Flört

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

... Och slutligen förekommer hos samme evangelist (20:24-29) den kända berättelsen om Tomas tvivel på Jesu uppståndelse och om hur hans tvivel hävdes.

Av den först omtalade händelsen ser man, att Tomas med orubblig troshängivenhet är fäst vid Jesus och hans sak, ända därhän att, när medlärjungarna ryggar tillbaka för lidande och död med mästaren, han utan tvekan beslutar sig för att följa honom.

En viss likhet företer han i detta avseende med Petrus. Men då den senare var den glödande entusiasten, som lät hänföra sig av sina känslor, var Tomas däremot en reflekterande och prövande ande, som i sitt inre måste kämpa sig till visshet, men sedan också var orubblig i sin tro och beredd att dö för den.

Vad särskilt beträffar berättelsen i Joh. 20 förstås den först då riktigt, när den sammanställs med de båda andra ställena. Den har ofta blivit missförstådd på det sätt att Tomas fått gälla för en vanlig "tvivlare", varför uttrycket "att vara en Tomas" blivit liktydigt med att vara en otrogen tvivlare..."

källa;W.P

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2009-12-04 08:31 #16 av: Farwuq

Mycket intressant att läsa, jag tror mig förstå vad som avses, men har svårt att göra någon mer substansiell kommentar.

Men tydligt är att det ingår många svåra övingar på vår väg genom liven.

 

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2009-12-04 18:15 #17 av: rore

Tack Moonwing!Kyss

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2009-12-04 18:44 #18 av: Farwuq

I förordet står det något om att texen är i tre delar del I, del II och del III.

Var går skiljegränsen?

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2009-12-04 19:20 #19 av: Aldebaran

Del 1 är kapitlen 1-5 och handlar om den teoretiska grunden till självförverkligandet. Del 2  (Självdiciplin och självfostran)börjar med  kap. 6 (Astralkroppens funtion).

Del 3 "Upptäckande av Självet och Självförverkligande" börjar i kap. 17....

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-12-04 21:57 #20 av: Farwuq

Man tackar!

Glad

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2009-12-05 16:49 #21 av: Aldebaran

totalt är det 26 kapitel så vi har snart hunnit en tredjedel...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.