Adyar

Vägen till självkännedom Del 6

2009-11-23 20:02 #0 av: Aldebaran

Sjätte delen av Vägen till självkännedom av I.K.Taimni Översättn. Gunnel Bernhard.

 

Självdisciplin och självfostran

 

Kapitel 6. Astralkroppens funktion                               

Detta kapitel skall ägnas åt nästa komponent i människans uppbyggnad, nämligen astralkroppen och dess funktioner. Som nämndes i kapitel 2 följer astralkroppen närmast efter den fysiska kroppen när vi tränger inåt från periferin mot vårt väsens kärna. Astralkroppen är sammansatt av materia som tillhör astralplanet, och däri ingår materia från alla de sju delplanen. När vi utvecklar klärvoajant förmåga genom att stimulera eterkroppens chakras, kan vi komma i förbindelse med astralplanet. De fenomen som uppträder på detta plan kan sedan undersökas med hjälp av astralkroppens sinnen på ungefär samma sätt som vi använder den fysiska kroppens sinnen på det fysiska planet.

Då astralkroppen kommer att behandlas speciellt när det gäller självfostran, behöver dess utseende och konstitution inte närmare beskrivas här. Dessa kunskaper kan man lätt få i någon elementär lärobok i teosofi. En detaljerad och exakt kunskap om astralkroppens uppbyggnad och funktion behövs först när vi utvecklar den klärvoajanta förmågan med hjälp av de riktiga metoderna, och då vehiklen måste användas som en oberoende bärare av medvetandet. Här skall vi bara ta upp sådana fakta och data som är nödvändiga för att rätt förstå människans begärs- och känslonatur, eftersom detta är en förutsättning för rening och kontroll av astralkroppen. Att få kontroll över begäret är nämligen en av de svåraste och samtidigt en av de nödvändigaste uppgifter som den studerande möter redan i början. Dessutom är det en uppgift som inte kan anses slutförd förrän han hunnit nästan ända fram till nirvanas tröskel. Våra svåraste prövningar och lidanden beror oftast på de strider som vi måste utkämpa med vår begärsnatur - den som lyckas med det har redan hunnit en bra bit på väg mot befrielsen.

Låt oss först undersöka några av astralkroppens fundamentala funktioner för att få en klar uppfattning om den roll begäret spelar i människans liv. Den enklaste av dessa funktioner, som vanligen inte uppmärksammas tillräckligt, är att omvandla  de vibrationer som kommer från den fysiska kroppens fem sinnen. De förmedlas av sinnesorganen längs nervbanorna till motsvarande centra i hjärnan, där den mystiska förändring äger rum som kommer dem att framträda som sinnesintryck i medvetandet. Här skiljer sig ockultismens läror något från vetenskapens, därför att ockultisten tack vare sin mycket större överblick kan spåra vibrationerna en bra bit längre än till den fysiska hjärnan. Ockultisten är överens med fysiologen om överföringen av vibrationer från sinnesorganen till motsvarande hjärncentra, men har på grund av egna erfarenheter funnit, att vibrationerna först reflekteras från den täta fysiska hjärnan till den eteriska hjärnan för att sedan reflekteras vidare från eteriska centra i hjärnan till motsvarande astrala centra. Först när de når dessa astrala centra registreras de som sinnesintryck i medvetandet. Astralkroppen har en uppsättning sinnesorgan som svarar mot den fysiska kroppen, och omvandlingen av fysiska vibrationer till sinnesintryck är därför en av astralkroppens viktigaste funktioner.  Dessa centra i astralkroppen, som har till uppgift att genomföra omvandlingen, får inte förväxlas med de astrala organ som är till för att mottaga sinnesintryck från det astrala planet när klärvoajanta och klärauditiva processer pågår. De centra som förbinds med de fysiska sinnesorganen, som omvandlar fysiska vibrationer till sinnesintryck, är en separat och oberoende uppsättning organ av helt annan typ. De utbildades mycket tidigare under utvecklingens gång parallellt med det sympatiska nervsystemet.

Så över till en annan fas i den kedja av förändringar genom vilken rent fysiska vibrationer når det inre medvetandet. Några av sinnesförnimmelserna förblir rena förnimmelser och reflekteras vidare inåt till mentalkroppen, där de registreras som vanliga sinnesintryck. Andra däremot färgas av en kvalitet, som är behaglig eller obehaglig, och som sammansmälter med själva sinnesintrycket. Sinnet associerar det sedan med egenskapen behaglig eller obehaglig. Sådana förnimmelser kallas känslor. Men till och med i denna fas, det vill säga när lust eller olust uppträder, är förnimmelsen fortfarande en ren förnimmelse, fastän vi gett den en annan benämning. Astralkroppens andra funktion är alltså att tilldela vissa förnimmelser kvaliteten behaglig eller obehaglig och därmed förvandla den till lust- eller olustkänslor.

I detta stadium kan en fundamental förändring inträffa i medvetandet. Tillsammans med känslan av lust eller olust kan en önskan uppstå att få återuppleva det lustbetonade eller att undvika det olustiga. Detta är begär i dess enklaste och mest primitiva form. Observera att denna förändring, som inbegriper attraktion och tillbakavisande, är kopplad till både astral- och mentalkroppen. Även i denna primära begärsform består den mentala delen i att det finns ett minne eller en förväntan som är förutsättningen för att ett begär skall uppstå. I och med att allt flera mentala faktorer under människans långa utvecklingsgång har dragits in i denna växelverkan mellan känsla och tanke, har begäret så småningom blivit alltmer komplicerat och blir mer dominerande i vårt liv. Det skulle vara mycket intressant att ur psykologisk synpunkt spåra utvecklingen av olika slag av begär och klarlägga deras enskilda komponenter, men eftersom detta faller utanför ramen för det tema som behandlas här, skall vi inte gå in på det.

Det finns två anledningar till att vi tagit upp denna ganska svåra fråga och försökt spåra begärets ursprung. Dels är en rätt förståelse av begärets natur mycket värdefull, och dels måste vi fastställa var någonstans under processen vi måste bromsa för att begäret skall komma under kontroll.

Ett par konkreta exempel kan illustrera detta. Antag att jag sätter mig ner för att äta en måltid. En viss del av födan, som jag kommer i kontakt med, påverkar smaklökarna och utlöser fysiska vibrationer, som slutligen ger ett visst sinnesintryck i astralkroppen. Om maten är god blir upplevelsen naturligtvis positiv. När jag slutar äta upphör själva sinnesintrycket, men minnet av det finns kvar och kan i framtiden, när jag ser samma maträtt eller genom idéassociation, få  mig att vilja återuppleva den angenäma händelsen. Kort sagt: jag vill äta just den maträtten igen.

Ett annat exempel. Jag går på promenad och när jag passerar genom en park lägger jag märke till en underbar blomdoft. Jag lämnar vägen och hittar den blomma eller det träd som utsänder doften och grips av en önskan att ha en sådan blomma eller ett sådant träd i min egen trädgård, så att jag kan få njuta av den utsökta doften när jag vill. Sådana exempel kan anföras i oändlighet, men dessa två får räcka för att belysa frågan och förstå principen för att kontrollera begär

Vi når alltså alltid en punkt då det behagliga eller det obehagliga momentet framträder i medvetandet. Varenda människa gör ständigt sådana erfarenheter, för vi kan ju inte leva i detta liv med stängda sinnen. Den som vill bli fri från begäret måste vara på sin vakt mot - och om möjligt förhindra - att det uppstår en önskan i sinnet att få återuppleva den behagliga erfarenheten eller undvika den obehagliga. När vi lever i världen och utsätts för en mängd olika intryck är det oundvikligt att de vibrationer, som från alla håll attackerar oss, framkallar olika förnimmelser, av vilka somliga är behagliga och andra obehagliga. Jag säger med avsikt 'somliga', därför att alla förnimmelser är inte positiva eller negativa. De flesta av våra syn- och hörselintryck är varken det ena eller det andra. De är vad som kallas neutrala. Den som inte förstår begärets natur eller inte bryr sig om att kontrollera det, fångas ständigt av dessa positiva och negativa reaktioner. De  binder honom vid födelsens och dödens hjul och vid de lägre världarna. Den visa människan däremot, som har blivit fri från begär, kan röra sig fritt ute i livet bland samma lockelser, genomgå samma erfarenheter, och ändå förbli fri, därför att hon inte bundit sitt hjärta vid begärliga ting. Det är helt i sin ordning att vi känner glädje inför den ena eller andra erfarenheten - glädje är ett naturligt uttryck för kroppens kontakt med det som är angenämt. Problemet uppstår när vi låter oss bindas vid något genom den positiva eller negativa känsla det ger oss.

Av det föregående framgår, att den som är stark nog att förbli opåverkad av lust och olust mitt bland denna världens otaliga ting, som ger njutning eller smärta, är en sann vairagi (vairagya= frånvaro av attraktion, ö.a.) till skillnad från den som fruktar att fångas i begäret och därför flyr undan världen. Den senare måste ju ändå förr eller senare lämna sin isolering och komma ut på det öppna fältet för att mitt bland frestelserna lära sig att övervinna dem. En sådan inställning är naturligtvis den rätta för den, som redan vunnit tillräcklig styrka och lärt sig att kontrollera sitt begär, men nybörjaren kan finna det enklast att för någon tid undvika en omgivning som är full av frestelser, till dess han blivit tillräckligt stark att stå emot dem. En alkoholist, t. ex., som sällskapar med andra alkoholister, har mycket svårare att ge upp sin dåliga vana och bör i början uppsöka en ren och nykter miljö. Men i själva verket har han inte besegrat sitt begär förrän han obesvärat kan röra sig tillsammans med påverkade personer bland alla frestelser i en modern bar!

Vi skall nu övergå till förhållandet mellan begär och vilja. Läsaren kanske föreställer sig att temat bara har teoretiskt intresse och därför inte är relevant när det gäller  självfostran, men så är inte fallet. Tillräcklig kunskap, som ökar förståelsen av begärets natur är absolut nödvändig för den som i det praktiska livet försöker bli herre över sin begärsnatur. Den som tror att han kan få begäret under kontroll utan att ha nödvändig kunskap är lika dåraktig och har lika lite framgång som t.ex. en general som tränger in på fientligt område utan att känna till terrängen, de fientliga truppernas placering eller  fiendens svaga och starka punkter.

Som framgår av det föregående är begäret egentligen bara ett uttryck för människans dragning till objekt som ger njutningar och nöjen, och undvikandet av sådant som medför smärta och obehag. Denna dragning respektive motvilja tyder på närvaron av en kraft, som i sitt väsen visar sig vara vilja. Det finns därför ingen väsentlig skillnad mellan begär och vilja, eftersom begäret på sätt och vis är en återspegling av viljan på det astrala planet. Skillnaden ligger huvudsakligen i att begäret ger näring åt de mentala krafterna genom att dras mot yttre objekt och beror på lust och olust, medan viljan är oberoende av yttre stimuli, d.v.s. den är självstyrd.

Begärets och viljans grundläggande identitet framgår klart av två viktiga fakta som vem som helst själv kan konstatera. För det första ligger det i både begärets och viljans natur att tillfredsställa begär. Vi kan uppnå nästan allt vi tillräckligt hett önskar, men inte alltid genast. Ett önskat föremål drar oss till sig och attraktionen är lika stark som intensiteten i vårt begär. Är det tillräckligt starkt och omständigheterna goda kan vi nå vårt mål omedelbart. Men även i de fall då omständigheterna är ofördelaktiga, eller det önskade objektet sådant att det kan fås bara efter en längre tids ansträngningar, är attraktionskraften verksam redan vid första ögonkastet, och det är bara en tidsfråga när vi kan tillfredsställa begäret. Låt oss belysa detta med ett par exempel. Antag att jag vill höra god musik. Jag behöver bara slå på radion för att få min önskan uppfylld. Men antag att jag vill bli rik. Då måste jag arbeta och kanske uppoffra min bekvämlighet och mina nöjen för att bättre hushålla med resurserna. Om jag har vissa naturliga förutsättningar för att nå målet lyckas jag så småningom samla en förmögenhet och därmed förverkliga mina ambitioner i detta livet. Om jag dör eller på annat sätt förhindras att nå mitt mål, medan begäret efter rikedom finns kvar, kommer jag i nästa liv att födas till bättre förhållanden och med större talang i den önskade riktningen, och kan alltså tillfredsställa mitt begär. Men antag nu att jag i stället för att eftersträva dessa förgängliga livsmål vill nå andlig upplysning. Detta är uppenbarligen  något som inte genast kan förverkligas. Jag måste arbeta flitigt under många jordeliv, måste steg för steg bygga upp en ren och stark karaktär och övervinna min lägre natur, jag måste sakta, liv efter liv, utveckla alla mina möjligheter, och om min strävan är tillräckligt uthållig, kommer jag en gång att finna att jag står på bergets topp - upplyst och fri. Vi kan alltså hos begäret urskilja samma oemotståndliga kraft när det gäller att uppnå tillfredsställelse, som vi brukar förbinda med den mänskliga viljan.

En annan sak som visar det grundläggande sambandet mellan begär och vilja är att begäret, när det är rent och obesmittat av personliga och själviska inslag, smälter samman med viljan. Som redan påpekats är självets energi lika med begär när det attraheras av yttre ting, men lika med ren andlig vilja när det är osjälviskt och används i högre syften.   När den själsliga energin renats från  det personliga elementet, får den alltså karaktär av ren och oförfalskad vilja.  Det är det personliga självets orenheter som kommer viljan att urarta till begär; så snart orenheterna tagits bort kommer viljans rena guld fram.

För att belysa detta förhållande har vi i nedanstående uppställning rangordnat vissa begär, som vi alla känner väl till. Läsaren ser genast hur begärets gradvisa rening får det att mer och mer övergå i vad som kallas andlig vilja, tills de två begreppen inte längre kan skiljas från varandra.

 

1. Begäret efter sinnlig tillfredsställelse.

2. Begäret att bereda våra närmaste ett angenämt och bra liv.

3. Begäret att tjäna fosterlandet.

4. Begäret att tjäna mänskligheten.

5. Begäret att sammansmälta den egna viljan med det Högstas vilja.

 

Det framgår tydligt av ovanstående uppställning att begäret så småningom övergår i vilja, och att det endast blir fråga om huruvida vi skall kalla den högsta mänskliga energin för begär eller vilja.  Anledningen till att ordet begär kan användas som beskrivning i det sista fallet är att en viss känsla kan finnas, så länge medvetandet begränsas till personligheten och problemet så att säga betraktas nerifrån.

En viktig slutsats som vi kan dra av denna grundläggande skillnad mellan vilja och begär är att en stark begärsnatur inte nödvändigtvis behöver vara en nackdel eller något att bekymra sig över.  En stark underström av begär döljer under sin själviska yta den andliga viljans rena källa, och ytskiktet behöver bara förstöras för att den källans oerhörda kraft skall lysa igenom.  Människor med starka begär är därför, från en högre synpunkt sett, mera hoppfulla än människor med försvagade begär, som reagerar otillräckligt på sin omgivning eller har slappa ideal, eller som kan vara alltför lata för att energiskt sträva efter någonting.  Det är detta faktum som ligger bakom det välkända uttrycket 'Ju större syndare desto större helgon.'

Av relationen mellan begär och vilja framgår också hur ett gradvis borttagande av personliga element i individens liv kan ge en allt renare karaktär åt hans handlande. I de tidigare utvecklingsstadierna, när begäret dominerade människans liv, var det drivkraften till alla hennes handlingar. Så snart begär efter något väl har uppstått, börjar sinnet genast fundera ut vägar och medel för att tillfredsställa det, och är det tillräckligt starkt och varaktigt, så följs det förr eller senare av handling. Denna jakt efter olika begärliga objekt håller individen i ständig verksamhet. Han vinner erfarenheter och utvecklar olika förmågor. I senare utvecklingsstadier, när han fått större urskillningsförmåga (viveka), och lyckats ta bort en del personliga begär, får viljan mer inflytande och blir den drivande kraften till handling. När karaktären på detta sätt renats blir den mer opersonlig för att till slut bli en återspegling av den gudomliga viljan.  I det tillståndet binder den inte längre individen, därför att den inte tjänar själviska intressen, utan blir en offergärning till Det Högsta.  I de högsta stadierna av rening skulle det vara bättre att säga att handlingen snarare utförs genom individen än av honom.

Vi övergår nu till en annan grupp av fenomen i medvetandet som visserligen har begäret som drivkraft men ändå bildar en särskild klass för sig.  De kallas emotioner eller känslor och uppstår dels genom astralkroppens aktivitet och dels genom mentalkroppens.  Vi har sett att begäret i sin elementära aspekt präglas av lust respektive olust inför vissa objekt och att det sätter i gång processer i sinnet som går ut på att komma i besittning av eller att undvika objektet i fråga. Ett resultat av denna ständiga och intima sammanblandning av begär och tanke är uppkomsten av olika slags sinnesrörelser. Dessa är komplicerade tillstånd där både känsla och tanke ingår. Detta märks ibland inte så tydligt, men en närmare analys avslöjar alltid närvaron av de tre fundamentala faktorerna känsla, lust eller olust, och  tanke i olika proportioner och intensitet. När vi t ex beundrar en vacker solnedgång kan det verka som om känsloupplevelsen inte innehåller något positivt eller negativt, men en närmare analys av sinnestillståndet visar alltid att ett element av njutning och därmed lockelse eller begär föreligger. Bara det faktum att vi gärna ser på en solnedgång visar tydligt att upplevelsen förbinds med njutning och attraktion.  Däremot vänder vi oss instinktivt bort när vi ser något skrämmande eller ohyggligt.  Frågan behöver inte närmare belysas utan vi skall i stället övergå till de viktiga relationerna mellan de olika sinnestillstånden och deras plats i vårt liv.

Ytligt sett kan det tyckas som om det breda känsloregister som vi upplever i samband med olika händelser i livet  snarast kan liknas vid en ogenomtränglig djungel och att det inte finns egentliga förutsättningar för att klassificera dem. Inte ens den moderna psykologin med sin omfattande forskning och sin förkärlek för klassifikation har lyckats klargöra dessa till synes kaotiska tillstånd.  Men förvirringen och frånvaron av en vägledande princip för klassificering är endast skenbar.  De flesta känslorna är besläktade med varandra.  Släktskapen har i stor utsträckning utretts av dr Bhagwan Das i hans kända bok The Science of the Emotions, där författaren försöker visa att flertalet av våra känslor utgår från två ursprungliga känslor, nämligen kärlek och hat, som ju grundar sig på lust eller olust. Allteftersom dessa känslor riktar sig mot en överordnad, en underordnad eller en likställd får de olika karaktär. Grupperingen och kombinationerna av dessa sex sekundära  känslor - tre av dem med sin rot i kärlek och tre i hat - i förening med andra mentala faktorer kan förklara större delen av de känslotillstånd psykologen känner till.  Vi skall inte närmare gå in på detta utan övergår till betydelsen av denna fundamentala faktor i vårt liv. och hur den systematiskt skall kunna utnyttjas vid karaktärsuppbygggnaden.

I och med att allt liv som manifesteras i olika former och på alla plan innerst är ett, det vill säga ett uttryck för det gudomliga Livet, är vi alla förenade i en andlig enhet som vi inte uppmärksammar i de lägre världarna, vilka är präglade av illusioner och främlingskap.  Allt som harmonierar med denna fundamentala sanning, denna enhetslag, måste medföra lycka, och allt som står i konflikt med den måste verka nedbrytande och därför medföra  olycka. Hatet som motarbetar enhetslagen blir en källa till ändlöst lidande.  Denna livets lag är inte någon hypotetisk religiös tes, som vi måste tro på, utan en lag vars giltighet vi själva kan pröva genom några månaders experiment. Vi behöver bara noggrant observera och systematiskt nedteckna våra lyckliga och olyckliga sinnestillstånd när vi befinner oss i olika tillstånd av kärlek eller hat.  Naturligtvis kommer vi att finna att kärlek och lyckokänsla går hand i hand, och att detsamma gäller hat och olycka.  Vi inser att vad religiösa ledare alltid har lärt oss om nödvändigheten av en kärleksfull inställning till vår nästa grundar sig på fakta och praktiska erfarenheter. Genomsnittsmänniskan kanske finner det underligt att alla varelser är sammanlänkade genom osynliga andliga band, men att de trots detta försöker förgöra varandra och att det existerar så många konflikter i världen. Orsaken är att det lägre sinnet döljer och förmörkar vetskapen om allt levandes essentiella enhet, och får varje medvetande att uppfatta sig självt som isolerat och avskilt från alla andra. När detta fördunklande skikt i sinnet väl har tagits bort, framträder den andliga enheten klart, och det blir då omöjligt för den enskilde att hata eller skada en annan.

Om vi vill förbli lyckliga är det tydligt att vi måste ta bort alla känslor som bottnar i hat och i stället så gott vi förmår odla upp kärleksfulla känslor. Men i den emotionella världen såväl som i den fysiska styrs vi ju av våra vanor. Vi har för vana att ryckas med av vissa känslor, som vi gärna hänger oss åt, samtidigt som vi har svårt för att ge uttryck åt andra som vi upplever mera sällan. Så det handlar alltså om att systematiskt uppöva de rätta känslorna och ge näring åt sådana som har sin rot i kärlek, och att rensa ut dem som bottnar i hat.  Den klassifikation av känslorna som berördes tidigare kan vara vägledande när det gäller att skilja mellan de två slagen av sinnesrörelse och att efter hand bygga upp ett hälsosamt känsloliv.

När vi börjar förändra vår känslonatur finner vi att detta egentligen betyder att vi odlar våra goda egenskaper och rensar ut våra dåliga. Dygder och laster är när allt kommer omkring ingenting annat än emotionella vanor grundade på kärlek eller hat. Att leva rättrådigt är alltså inte bara en fråga om fromma önskningar eller ivriga försök, utan det gäller inte minst att på känsloplanet utbilda nya och goda vanor. Detta arbete kan göras systematiskt med hjälp av de lagar som gäller inom detta område. 

Känslolivets relation till dygder och laster belyser dessutom den betydelse som ett etiskt liv har för självförverkligandet. Att skapa goda egenskaper är grunden för ett riktigt och hälsosamt känsloliv och spelar en visserligen underordnad men ändå mycket viktig roll i våra försök att nå självförverkligande. Ett etiskt riktigt levnadssätt är en nödvändig förutsättning för högre andligt liv, men det kan aldrig ersätta ett sådant liv. Slutmålet för människans strävanden ligger som vi alla vet mycket högre än att bara leva ett etiskt sett rättskaffens liv - målet är självförverkligande eller Jnana. Först när vi funnit denna existentiella sanning och lever i ljuset av denna insikt, når vi ständig frid och kan höja oss till en tillvaro som är oberörd av det lägre livets ständiga oro, illusioner och lidanden.

 

Forst kap 7

Kap 5

_______________________

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-11-23 20:04 #1 av: Aldebaran

Nu börjar dom intressanta delarna i denna bok, så här långt kom vi förra gången jag körde denna artikelserie på AU...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-11-23 20:26 #2 av: [yodhe]

 

Ja nu har man o göra en stund,

ska kommentera senare.....

Tack.....Alde

Anmäl
2009-11-23 20:33 #3 av: Moonwing

..mina öron/ögonTungan ute , kommer o se ut som russin,hi,hi!!Flört

..härligt,Alde!

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2009-11-23 22:00 #4 av: Aldebaran

Inte då...Detta är ett kapitel om 5-6 sidor i en normalstor bok.

Printar man det blir det 6 A4 skrivan på en sida var....

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-11-24 01:11 #5 av: Moonwing

Ja, jag vet..skall köpa nytt kop.papper i morgon-har en del o skanna av ifrån datorn,åsså..Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2009-11-24 23:29 #6 av: [yodhe]

 

Efter att ha läst och begrundat flertalet gånger,

jag vill ha det till "rädsla" istället för "hat".

Det finns två ursprungskänslor Kärlek & Rädsla, för mig känns det mer logiskt i det arbete jag gör, att ur rädsla föds hat.. så upplever jag det.

Ur begär, måste då syftet vara en kärnpunkt, för att nå högre andlighet, "varför har jag det här begäret"?

Känslolivets relation till dygder och laster belyser dessutom den betydelse som ett etiskt liv har för självförverkligandet.

Här gäller det verkligen att tänka till och inte låta känslorna löpa amok, vilket är lätt hänt ibland.

Spännande!!

Anmäl
2009-11-25 01:03 #7 av: Moonwing

..Fantastiskt stycke,Alde!

Förstår hur de som utövar de olika kampsporterna tex måste öva mentalt..

..".uppbyggnad och funktion behövs först när vi utvecklar den klärvoajanta förmågan med hjälp av de riktiga metoderna, och då vehiklen måste användas som en oberoende bärare av medvetandet..."

..det här känner jag igen, så fort astralkroppen ej är i balans med kärnan, "ballar jag ur"- och får de mest förvrängda uplevelserna av "andlig aktivitet"..fast jag tror jag "stängt av"..Flört

..det verkar som allt måste fungera så finstämmigt, o balanserat i förhållande till astralkroppens "omformning" av vår sk uppfattningsförmåga, så inte den fysiska kroppen "miss-hanterar" intrycken..Förvånad

..mycket hänförande o spännande..och livsviktigt (för den fysiska delen) som inte verkar kunna vara utan astralkroppens "tolkningsgåva" -utan att bli störd eller sjuk..Skrattande

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2009-11-25 02:04 #8 av: Aldebaran

ja, denna bok är mycket bra, och trots ämnet ganska så lätt att förstå..

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-11-25 17:28 #9 av: rore

Har nu läst,,, tankarna dansar fortfarande runt i huvudet,,,,

Många tankar som försöker göra sig hörda samtidigtFörvånad,,,

Måste låta det sjunka in ordentligt.

Tack Alde!Glad Väldigt intressant detta!

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2009-11-25 20:49 #10 av: rore

#6

Yodhe!

Jag förstår din tankegång,, just när det gäller rädsla (även sorg) tror jag kan bidra till detta hat,,

och i skrivande stund blir jag förvirrad,,,,

för någonstans inom mig så säger något mig att hat är hat... Det är inte förän hatet är raserat,,, som de smärtsamma känslorna som rädsla och sorg kommer fram,,, Om Vi nu tillåter oss själva att känna.

vilket dilemma,,,,,Hmm.Skäms Vet återigen inte vad jag vill ha sagt med detta.

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2009-11-25 23:46 #11 av: rore

"Att skapa goda egenskaper är grunden för ett riktigt och hälsosamt känsloliv och spelar en visserligen underordnad men ändå mycket viktig roll i våra försök att nå självförverkligande."

Börjar skönja en inre sanning här som jag bara anat tidigare, om ens det.

Viljan = begäret,,,,,

Den rena viljan. Det rena begäret.

Två sidor av samma mynt, men skilda åt ändå..

Varandras motsatser......

Men svåra att skilja åt, beroende på hur vi ser på det.......

 

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2009-11-26 00:00 #12 av: Aldebaran

Intressanta funderingar.. Tack Rore... Å Yodhe... Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-11-27 15:13 #13 av: rore

"Viljan = begäret,,,,,"

I mitt tänk,,

så ploppade ett litet övertröttat barn i sandlådan upp .   När jag fnurrlade på detta,,

Det blev som en liten liknelse,, Av den bortskämda,,, som bara vill ha och ha,,, och aldrig blir riktigt nöjd,,,

Den högröstade rösten som sprider oro och förvirring i kroppen. Denna vilja kan få oss att göra de mest konstiga saker,,,,

Denna vilja. Den vill oss inte vårt bästa,, egentligen,, den vill bara vinna....... Den tror att den äger kontrollen,,,,,,,

"Den rena viljan. Det rena begäret."

Är allt det som vi inte förmår oss att riktigt tro på att vi skulle kunna klara av.

Den bär på vårat innerstas önskningar. Som vi i vår litenhet inbillar oss att vi inte kan eller klarar av,,,,,,,,

Men lika fullt finns den där någonstans djupt inom oss och skaver & ganager,,, Den liksom påminner oss om att någonting saknas,,,,,,,,, Tänker jag.............Obestämd

Den rena viljan,,,,, är lite svårare att finna,,,, för att kunna hitta den,,,,måste vi stilla oss och börja känna efter inåt och förlita oss på vår egen kraft,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

 

 

 

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2009-11-27 15:39 #14 av: Aldebaran

Länkar in en tidigare artikel som heter verklighetens tre aspekter. Där Viljan är en av dom tre....

Länk

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.