Adyar

Dödsförloppets inre sida

2009-09-21 12:53 #0 av: Aldebaran

Föredrag skrivet och hållet av Göran Söderqvist TS-Ayar, Sverige

Kvällens föredrag skall handla om döden, och det mesta av det som jag kommer att presentera här ikväll har jag hämtat ifrån Alice Bailys bok "Esoterisk Läkekonst". Andra författare beskriver processen på ett liknande sätt, men jag har valt att citera ur Bailys bok, därför att språket i den är lite mer lättfattligt för oss västerlänningar.

Det vi normalt ser av en människa är det yttre höljet, det som vi i dagligt tal kallar för kroppen.  Denna fysiska kropp är ett redskap som den inre människan använder sig av för att kommunicera med yttervärlden. Det är den inre människan som handlar och upplever, som känner, analyserar och drar slutsatser. Denna inre människa kallar vi för Själen eller Tänkaren. Men den fysiska kroppen är bara ett av hennes verktyg. Hon har också en astralkropp där hennes känslovärld är polariserad och en mentalkropp för sin intellektuella och analyserande verksamhet.

För att Själen och de tre kropparna skall fungera som en integrerad enhet, finns eterkroppen som binder samman dem. Eterkroppen har också andra uppgifter och funktioner än denna, men vi bortser från dem i det här sammanhanget.

Fast den vanliga människan inte kan se den, så är eterkroppen en fysisk kropp. Den fysiska världen består av materia i sju olika täthetsgrader. De tre tätaste formerna känner alla till som fast, flytande och gasformig materia. Men det finns ytterligare fyra fysiska materieslag av ännu "tunnare#" slag än den gasformiga materien, och som vi kallar för etrar. Men hur små dessa eterpartiklar än är, så är den ändå fysisk materia. Eterkroppen är uppbyggd av dem och troligen är det därav den fått sitt namn.

Astralkroppen, däremot, är uppbyggd av materia från nästa plan - av astral materia, och mentalkroppen av materia från ett ännu högre plan - av mental materia. Precis som i den fysiska världen så finns den astrala och mentala materian i sju olika täthetsgrader.

Eterkroppen kan ses som en blandning av krafter och energier som ger liv åt den fasta kroppen och gör den aktiv, men den har inget utpräglat eget liv. Den är större än den fasta kroppen, och den del av eterkroppen som sticker utanför den fasta kroppen kallas ibland felaktigt för hälsoauran.

Det vi kallar död är när Själen, innesluten i sina astrala och mentala höljen, drar sig tillbaka från den fasta fysiska kroppen och eterkroppen, och det är detta första steg i Själens frigörelseprocess som föredraget ikväll skall handla om.

Två huvudströmmar av energi går in i den fysiska kroppen och skapar dess aktivitet, dess kvalitet och dess sätt att uttrycka sig. De kallas för livsströmmen och mevetandeströmmen.

Livsströmmen går in i kroppen via huvudet och ner till hjärtat, där den är förankrad och fokuserad under livscykeln. Den verkar genom blodomloppet, nervsystemet och körtelsystemet, och den ger energi till och håller samman den fysiska kroppen. En mindre ström av universell energi, eller prana, går in via mjälten. Den stiger sedan till hjärtat och förenar sig där med livsströmmen. Pranan vitaliserar de individuella atomerna och cellerna i kroppen.

Medvetandeströmmen är förankrad i huvudet, och är en aspekt av Själen. Den verkar i anslutning till en ström av personlighetskraft, som går in i den fysiska kroppen via solarplexuscentret och kännetecknas av begär.

Den dagliga sömnprocessen och den enstaka dödsprocessen är nästan identiska. Skillnaden är, att vid döden dras båda energiströmmarna tillbaka. När vi sover dras bara den tråd som är förankrad i hjärnan tillbaka. Den tråd där livskraften flyter bevaras i orubbat skick och utgör vägen tillbaka till kroppen. När båda energisträngarna dras tillbaka, kan det medvetna väsendet inte längre återvända till kroppen. Vitaliteten upphör att strömma genom kroppen, hjärtat slutar att fungera, hjärnan slutar att registrera. Huset är tomt. Kroppen, som nu saknar sammanhållningens princip, börjar lösas upp.

Döden inträffar under Jagets ledning. Den kommer till den enskilda människan när viljan att leva i en fysisk kropp försvinner och viljan att dra sig tillbaka kommer i dess ställe. Sann död framkallas genom att målet nås, och genom att strävandena därmed upphör. Jaget, eller det tänkande väsendet, förlorar sitt intresse för formen och vänder sin uppmärksamhet inåt. När Själen drar tillbaka sin uppmärksamhet blir döden resultatet.

Döden är i grund och botten fråga om medvetande. I ena ögonblicket är vi medvetna på det fysiska planet, i nästa så har vi dragit oss tillbaka till ett annat plan och är aktivt medvetna där. Men vi måste komma ihåg, att det som vi kallar för olika plan egentligen bara är olika medvetandetillstånd. Den inre människan förflyttas inte geografiskt vid döden.

Det finns igen egentlig eller slutlig död. Det finns en övergång till ett rikare liv i frihet från den fysiska kroppens handikapp. För den valiga människan är döden en fortsättning på de levande processerna i hennes medvetande och en fortsättning på livets intressen och tendenser. Medvetandet och uppfattningsförmågan är oförändrade, Hon är precis lika medveten om och vaken för sin omgivning som hon var på det fysiska planet när hon levde där, särskilt efter kremering. Hon märker inte stor skillnad, tas väl omhand, och är ofta omedveten om att hon gått igenom själva dödsförloppet. Den inre människan förblir sig själv. Individualiteten går inte förlorad. Samma person är fortfarande närvarande på planeten. Bara det har försvunnit, som var en del av vår planets yttre.

Det första som händer genomsnittsmänniskan efter den fysiska döden är, att hon blir medveten om sig själv. Hon har en klarhet i varseblivningen som är okänd för normalmänniskan medan hon fortfarande är kvar i sin fysiska kropp. Hon är lika medveten om sig själv som individ, om sitt eget liv, om sina planer och angelägenheter, som hon var i den fysiska världen, men på ett långt kraftfullare sätt än när hon var tvungen att fungera genom den fysiska hjärnan. Hennes upplevelser är mycket rikare och fullbördigare än hon någonsin kunde ana, när hon var inkarnerad.

Vi har dött många gånger och skall dö om och om igen. Varje människoliv innebär, att människan skaffar sig en mer utvecklad fysisk kropp med större mottaglighet och som är stämd efter en finare ton, och vibrerar i en annan rytm.

Så länge som vi identifierar oss med formen, kommer döden att ha kvar sin gamla fasa för oss. Så snart vi vet att vi är själar, kommer vi inte längre att erfara döden.

Dödsfruktan kan ha flera orsaker, som till exempel: 

  • - Skräck för söndringsprocessen under själva dödsakten.
  • - Skräck för det okända och det obestämbara.
  • - Tvivel på den slutliga odödligheten.
  • - Bedrövelse över att lämna dem man älskar.
  • - Gamla reaktioner inför tidigare våldsamma dödsfall, som ligger djupt i det undermedvetna.
  • - Fastklamrandet vi formlivet, därför att man i huvudsak identifierar sig med det.
  • - Gamla felaktiga läror om himlen och helvetet, som båda är lika otrevliga att se framemot för vissa personlighetstyper.

Man kan se döden som en ingång i ett befriat tillstånd, och frigörandet sker i fyra steg: 

  • 1 Först dras eterkroppen tillbaka från den fasta, fysiska kroppen. Därmed upphör försörjningen med livskraft, och den fysiska kroppens sönderfall börjar. 
  • 2 I andra steget dras livskraften tillbaka från eterkroppen. Den förlorar sin vitalitet, och upplöses så småningom. 
  • 3 Tredje stadiet är tillbakadragandet av livskraften från den astrala kroppen, och när detta skett, så löses också astralkroppen upp. 
  • 4 Sista stadiet är tillbakadragandet från mentalkroppen. Efter det så är livskrafterna helt koncentrerade i Själen eller Tänkaren, och mentalkroppen löses upp.

Hela detta frigörelseförlopp är ett stort ämne, och ikväll hinner jag bara med att i grova drag gå igenom frigörelsen från den fasta kroppen och från eterkroppen.

Dödsprocessen berör i första hand eterkroppen, och jag skall gå in lite mera i detalj med vad som händer med denna under själva dödsförloppet.

På tre ställen i eterkroppen finns det öppningar för livskraftens utträdande. En i solarplexus, en i hjärnan högst uppe på huvudet i området kring fontanellen, och en i trakten av hjärtat.

Hos människor som är helt polariserade i den fysiska kroppen och känslokroppen, är solarplexus centrum för medvetandet. Vid döden lämnar en sådan människas Själ kroppen via solarplexus. Detta gäller också för djur och för barn. Hos högt utvecklade och intellektuellt inriktade människor drar sig medvetandet tillbaka via huvudet. Den tredje punkten - hjärtat - används av människor med god vilja, som försöker följa kärlekens lag så långt det är möjligt för dem.

Som skydd för öppningarna finns en tät spunnen väv av etermateria, som består av sammanflätade energisträngar. Under dödsprocessen slår livsenergin mot väven, och av trycket från livsenergin punkteras den. Genom öppningen strömmar livskraften ut, allteftersom Själens tillbakadragande kraft ökar.

I stora drag sker frigörelsen på följande sätt:

1.

Själen framtonar ett "ord om tillbakadragande", och genast framkallas en inre process, en reaktion inom den fysiska människan, som påverkar blodomloppet, nervsystemet och körtelsystemet.

2.

En vibration löper längs Nadierna. Nadierna är den eteriska motsvarigheten till hela nervsystemet och ligger bakom varje enskild nerv i den fysiska kroppen. Nadierna reagerar på Själens dragningskraft och organiserar sig för tillbakadragande.

3.

Blodflödet påverkas på ett egendomligt sätt. När döden kallar, utsöndrar körtlarna som gensvar en substans i blodflödet, som i sin tur påverkar hjärtat, där är livstråden förankrad. Substansen betraktas som "dödbringande" och är en av de grundläggande orsakerna till koma och förlust av medvetandet. Den framkallar en reflex i hjärnan.

4.

En psykisk skälvning frambringas, som lossar eller bryter förbindelsen mellan nadierna och nervsystemet. Därigenom lösgörs eterkroppen från sitt fasta hölje, men fortfarande genomtränger den varje del av det. Lösgörandet av nadierna startar i ögonen.

5.

Vid denna punkt blir det vanligen en paus under kortare eller längre tid. Detta för att lösgörandet skall kunna gå så smidigt och smärtfritt som möjligt. Under processen är de döende personerna oftast avslappnade och saknar dödsfruktan. De uppvisar ett tillstånd av frid och en vilja att gå vidare, och de är oförmögna att göra en mental ansträngning. Det är som den döende människan fortfarande med sitt medvetande i behåll samlar ihop sina resurser för det slutliga tillbakadragandet.

6.

När eterkroppen är lösgjord från alla nervförbindelser, börjar den att samla ihop sig för den slutliga avfärden. Den drar sig tillbaka från extremiteterna till den "utgångsport" som krävs och fokuserar sig i området kring denna inför Själens slutliga "dragning".

7.

Fram till denna punkt har allt fortskridit enligt Själens magnetiska och attraherande vilja. Nu ger sig en annan "dragning" tillkänna. Den fasta fysiska kroppen börjar att gensvara på själva materiens attraherande kraft. Denna har kallats för "jordens dragning" och utövas av det väsen som vi kallar "jordens ande". En dubbel attraherande process pågår alltså nu: Eterkroppen förbereds för utträde, och den fysiska kroppen gensvarar på upplösning.

8.

En tredje aktivitet pågår också. Den medvetna människan drar tillbaka sitt medvetande, stadigt och gradvis, till de astrala och mentala höljena som en förberedelse för det fullständiga tillbakadragandet av eterkroppen när den rätta tidpunkten är inne. Människan blir allt mindre bunden till det fysiska och drar sig allt mer tillbaka till sitt inre.

9.

Här följer en ny paus. Vid denna punkt kan det som vi kallar den fysiska elementalen (den fysiska kroppens integrerade liv) ibland återfå sitt grepp om eterkroppen, om Själen bedömer det som önskvärt; om döden inte är en del av den inre planen, eller om elementalen är så kraftfull, att den kan förlänga dödsprocessen. Den döende människans medvetande är fokuserat antingen i den astrala kroppen eller i den mentala, beroende på utvecklingsnivån. Hon är inte omedveten, utan inom sig själv är hon fullt medveten om vad som försiggår. Om hon är strakt inriktad på att leva på det fysiska planet, och om detta är det mest framträdande begäret hos henne, så kan hon förstärka konflikten. För då har vi en fysisk elemental som kämpar ursinnigt för sin existens, och en begärsnatur som kämpar för att fördröja dödsprocessen. Allt medan Själen är inriktad på abstraktion och återbördande. Detta ger ofta upphov till en kamp som är helt uppenbar för åskådarna. Detta elemantalliv kan ibland utkämpa en strid som vara i dagar eller veckor. Men när döden är oundviklig, är pausen vid denna punkt mycket kort. Ibland bara fråga om sekunder.

Då och då förs människor tillbaka igen till existensen på det fysiska planet, vid det exakta dödsögonblicket, fastän den fasta fysiska kroppen i allt väsentligt är övergiven. Detta kan bara göras så länge som det medvetna väsendet ännu är i besittning av eterkroppen. Fastän eterkroppen genomtränger hela den fysiska kroppen är den mycket större än denna, och astralkroppen och den mentala naturen kan fortfarande vara polariserade i eterkroppen, även om den fysiska kroppens död är verklig, och tillbakadragandet är ordentligt igång.

De fem större centren eller chakrana längs ryggraden hör inte till den fysiska kroppen utan befinner sig vid vissa bestämda punkter i eterkroppen. De är åtminstone på fem cm avstånd utanför den fysiska ryggraden. Huvudets två center ligger också utanför den fasta fysiska kroppen. Har man detta i minnet, blir det lättare att förstå, att den fysiska kroppen kan verka övergiven, men att människan kanske ändå inte, trots allt, är riktigt död.

Förutom de sju större centren i eterkroppen finns det flera hundra mindre centra i eterkroppen, och de sista av dessa små center som "tonar bort och upplöses" är två som är nära relaterade till lungorna. Det är dessa två centra som Själen bearbetar, om den av någon anledning återkallas till den fasta fysiska kroppen. Men vi förutsätter här i vårt exempel att döden är oundviklig, och fortsätter följa processen.

10.

Eterkroppen höjer sig nu från den fasta fysiska kroppen i gradvisa steg och vid den valda utträdespunkten. Fastän den är befriad från den fysiska kroppens fängelse, är den ännu inte fri från dess inflytande. De finns fortfarande ett svagt samband mellan de två, och detta håller den andliga människan kvar i närheten av den just övergivna kroppen. Det är därför som klärvoajanta personer säger sig se eterkroppen sväva kring dödsbädden eller kistan. Eterkroppen genomträngs fortfarande av astralkroppen och mentalkroppen, och i mitten finns en punkt av ljus som markerar Själens närvaro.

11.

Eterkroppen upplöses gradvis, och processen underlättas i hög grad genom kremering. När upplösningen av eterkroppen väl har skett, är återbördandet över. Människan är befriad från alla reaktioner på den fysiska materiens dragningskraft. Hon står inom gränsen för sina subtila kroppar, redo för nästa stora skeende - frigörandet från de astrala och mentala kropparna.

Men det hinner vi inte gå in på nu, utan jag slutar här. De som är intresserad av vad som nu tar vid, rekommenderar jag att läsa Annie Besants "Den Uråldriga Visdomen", där denna process och mycket annat som har med människans fortsatta utveckling att göra finns beskrivet på ett mycket ingående och detaljerat sätt.

 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-09-21 13:14 #1 av: Wargmane

Jättebra artilkel !

Många som fnurlar på detta !

För mig är död vacker...varken otäckt eller hemskt...bara en ny början och ingentig annat...

Han gör riktigt bra grejjer den däringa Söderqvist...

 

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-09-21 13:20 #2 av: Aldebaran

Wow, redan läst... Javisst är den bra...Ger en bra insikt om hur det kan vara och vad som pågår när vi är på väg bort...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-09-21 14:30 #3 av: rore

Mycket bra artikel, tycker jag.

 

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2009-09-21 14:49 #4 av: Aldebaran

tack Rore..Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-04-20 14:29 #5 av: rore

#0

Tankar som texten väckte inom mig:

 Skulle "man" då kunna kalla den mänskliga kroppen, (vårat jag,) för en skola för själen,,,,

För även om jag aldrig eller bara glimtvis kan känna/ana själen inom mig,,,

Så finns alltid själen i mitt varande,,, närvarande,,,,Obestämd

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2010-04-20 15:54 #6 av: Aldebaran

Skola för själen är ett rätt så bra ord...

Vårat personliga jag är den mänskliga kroppen manifesterad i de tre kropparna: fysisk, astral och mental....Över mental så så finns det ingen direkt kropp i vår mening att se, utan "bara" ett medvetande...

Detta rena medvetande gör sig påmind i oss i t.exv samvetets röst som kan gnaga rätt intensivt ibland...

Den rösten/känslan har ALLTID rätt, även om vi inte gör vad den säger, men det gör inget. Evoutionen har inte bråttom i det fallet så du/vi får traggla ännu ett liv med samma läxa så att säga...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-04-20 16:02 #7 av: rore

#6

"Den rösten/känslan har ALLTID rätt, även om vi inte gör vad den säger,,,"

Tänkte just på detta när jag skrev mina rader,, stackars själ,Förvånad,,,eftersom jag så ofta gått emot den,,,,,Men det var ju bara mina mänskliga spekulationer,,,

Själen /medvetandet är större än så,, börjar jag förstå,,,,Cool

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2010-04-20 16:06 #8 av: Aldebaran

Mycket större.. Men vårta (HÖGST) personliga ego är ju övertygad om något helt annat......Oskyldig

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-04-20 16:12 #9 av: rore

Jo, det klart,, Hur skulle det annars se ut??Flört

"stackars själ,Förvånad,,,eftersom jag så ofta gått emot den,,,,,Men det var ju bara mina mänskliga spekulationer,,,"

Kanske är det inte själen det är synd om egentligen,,,,,,,

Utan vårt högst personliga egoTungan ute som får sig en törn då och då,,,, eftersom den har en förmåga att upprepa misstag,,, och inte vill ge vika för det sanna,,,,,,,?Obestämd

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2010-04-20 16:18 #10 av: Aldebaran

Personliga egot hänger ju kvar från djurriket, det nya med hoppet från djurriket till människoriket är ju kausualiseringen. DVS vi blev kopllade till en Monad. och använder sedan personligheten som ett slags "karamatarbetare"

OBS. Så ser jag på det........

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-04-20 16:21 #11 av: rore

Dum fråga kanske?? Skäms

Men,,

Finns det nån bra lätt begriplig text som kan förklara meningen med,,,,,

Det personliga egot och Medvetandets existens,, helt enkelt i vilket syfte,,det tros ha blivit så??Obestämd

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2010-04-20 19:34 #12 av: Aldebaran

Ingen dum fråga, skall kolla. Har inte tänkt på om det finns någon text eller bok om detta.

Men en teori ang egots existens kan ju vara att vi kommer nerifrån djuriket, växtriket, mineralriket och nu är på väg uppåt.

I den mån är vi lite av ett djur fortfarnade... Martinus har fullständigt rätt i det när han nämner detta.

 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-04-20 19:38 #13 av: Aldebaran

Om man kikar i denna artikel jag la ut för några månader sedan så anser ju Martinus att vi fortfarande tillhör djurriket ur vissa aspekter... Kanske kan ge en fingervisning om var vi fortfarande är kopplade till et ego...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.