Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

24 Bilder 00. Existensiella frågor 01. Livsåskådning 02. Energier och krafter 04. Övernaturligt 05. Tarot 06. Andligt 10. Själen 11. Kroppen 12. Drömmar 13. Egna berättelser 14. Personligt 20. Intressanta budskap 21. Böcker, filmer och TV 22. Musik 23. Uppmaningar och citat 30. Sajten 31. Medlemmarna 32. Dagens hälsningar 33. Tävlingar 34. Skoj och humor 35. Anslagstavlan 40. Aktuellt i världen och hemma 41. Tidigare civilisationer 42. Kultur och folktro 50. Övrigt 60. Presentation av nya sajter
Adyar

Att förstå, att dela med sig och att älska

2009-08-24 04:10 #0 av: Aldebaran

Del ur ett föredrag som hölls på TS Europeiska Kongress i Helsingfors 2007.

Alla har vi någon gång haft ledsamma erfarenheter av att andra inte har förstått oss. Faktum är är de flesta av oss förväntar sifg att andra skall förstå oss först. det är som alltid detta spel med jag och mig,med själviskhet. Men som stora visa män har sagt, det finns ingen annan så varför skulle vi förvänta oss något från någon så kallad annan? Vi bord faktiskt glömma oss själva fullständigt, då skulle vi få större frid och glädje att dela spontant eftersom det inte längre skulle få finnas någon själviskhet kvar i oss. I stället för att ta, skulle vi ge.

Ordet "ge" i sig är bara en benämning för att handla i enlighet med det vi har förstått av läran om Enhet. Men naturligtvis är vi många som inte har insett detta, så vi lever fortfarande i den stora illusionen, i den stora okunnigheten, att vi är avskiljda från varandra och från livet runt omkring oss. På grund av denna illusion saknar vi förståelse och därför lever vi nästan alltid i någon slags sorgsenhet. Denna känsla av sorgsenhet är verkligen sióm en orm, en verklig orsak till själviskhet och missär i världen. Den är en mörk skugga som breder ut sina grenar mer och mer i världen.

Hur skall man jaga bort denna skugga?

 

I Ljus på vägen läser vi:

Döda alla känsla av avskildhet!

Tro inte att du kan avskilja dig från den onda människan eller den dåraktiga.

Den ena som den andra är du själv, om ock i mindre grad än din vän och din mästare.

Men om du tillstädjer föreställningen om avskildhet från någon som helst ond person eller sak att växa upp inom dig, då skapar du därigenom karma, som kommer att binda dig vid denna person eller sak, tillsdess din själ inser, att hon inte på detta sätt kan avsklija sig.

Krishnamurti har sagt:

Vi avskiljer oss från allting, och sedan ser och lyssnar vi på allting från denna isolering. Det är denna avskildhet som är så destruktiv, för i den ligger alla konflikter och förväxlingar.

 

Och också i Tystnadens Röst:

Om du genom Visdomens Sal vill uppnå Lycksalighetens Dal, tillslut då, o lärjunge, noga dina sinnen mot avskildhetens stora, fruktansvärda irrlära som bortvänder dig från de övriga.

I tidskriften Lucifer talade HPB om för oss hur vi skulle göra för att bli av med missären i världen:

Låt varje teosof bara göra sin plikt, den som vi kan och borde göra, och ganska snart kommer summan va den mänskliga misären, i och omkring varje område av varje förgrening av samfundet, att tydligt förminskas.

Hur kan vi svara upp mot dessa klarhetens ord?

Det har sagts oss att vår verkliga plikt är främst att glömma oss själva och arbeta för världen, för mänskligheten. Men för att bli kompetenta tjänare måste vi förstå den undervisning som vi fått och sätta den i praktik. Fulländad förståelse ligger inte i ord, den går bakom dem. Den kommer som K har sagt, när våra sinnen är absolut stilla. Bara i tystnaden kan vi höra vår verkliga gudomliga natur. Vi kan aldrig förstå med våra pladdrande sinnen utan med våra rena hjärtan, med inre intuition. Ett rent hjärta är opersonligt, fyllt av barmhärtighet, stillhet och glädje, och därigenom kapabelt till fullkomlig kärlek, delaktighet och förståelse. I själva verket är kärlek inte separerad från förståelse och delaktighet. Kärlek är allt detta.

Jag vill avsluta med dessa vackra ord av aposteln Paulus:

Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke. Den hyser icke agg för en orätts skull. Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Så bliva de beståndande, tron, hoppet och kärleken; men störst bland dem är kärleken.

                                                        Dr. Dusan Zagar

                             Mångårig medlem i TS och ledare för den slovakiska sektionen.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-08-24 09:07 #1 av: rore

Tack Alde!

Vackert!

Håller med.

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2009-08-24 11:51 #2 av: Wargmane

jahopp detta tordes läsas noga och begrundas...det var väldigt mycket klokskap på liten yta!

Skulle göra livet mycket enklare för oss alla om vi kunde ta till oss det!

Men Alde..en fråga bara ...: Tidskriften Lucifer?? Djävulens Tidskrift?

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-08-24 11:54 #3 av: Aldebaran

Ja det tål ju att fnurlas på.... Inte sant?

Lucifer/Djävulen/Satan och fallen ängel är ju något som kristendomen förvrängt och kastat på oss människor för att hålla oss på mattan...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-08-24 12:13 #4 av: [yodhe]

 

Tack för en fin artikel!

Mycket tankeväckande ord, men väldigt trovärdiga.

Ja, djävulen är ju enligt min mening ett uttryck för förtryck.

Anmäl
2009-08-24 15:59 #5 av: [Jeremina]

Som sagt: Vi är oss själva närmast!

Anmäl
2009-08-24 16:01 #6 av: Aldebaran

Ja till stor del... Tyvärr, tills vi upptäcker att vi inte kommer att komma någonstans med det....

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-08-24 16:02 #7 av: [Jeremina]

#6 Japp..det brukar komma tillbaka och bita en i "rumpan"

Anmäl
2009-08-24 16:06 #8 av: Aldebaran

å vad kallas det för???FlörtOskyldig

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-08-24 16:14 #9 av: [Jeremina]

#8 You..tell me! Skrattande

Anmäl
2009-08-24 16:21 #10 av: Aldebaran

då lämnar väl du sajten.....Skrattande

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-08-24 16:51 #11 av: nillanb

Tack AldeGlad

Anmäl
2009-08-24 16:59 #12 av: [Jeremina]

#10 Menade du mig? Obestämd

Anmäl
2009-08-24 19:37 #13 av: Aldebaran

ja.... om jag nämner att visst ord igen så gör du väl det...Cool

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-08-24 21:41 #14 av: [Jeremina]

#13 Nej, jag lämnar aldrig dig...hi hi! Skrattande

Anmäl
2009-08-24 21:58 #15 av: Aldebaran

hmmmmTungan ute

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-08-24 23:26 #16 av: Mads

Vad vi förväntas oss av andra speglar nog mycket vilka behov vi har som vi önskar andra ska tillfredställa,eller ? Jag förväntar mig inte att alltid bli förstådd, men förväntar mig nog att jag ska få vara den jag är.

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2009-08-24 23:31 #17 av: [Jeremina]

#16 Var den du är för som du är så kommer du långt här i livet..tro mig! Kyss

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.