Adyar

Hjärtats Lära

2009-08-26 00:51 #0 av: Aldebaran

Hämtat ur Hjärtats lära av Annie Besant.

                                          AnnieB.jpg

                                            Annie Besant

 

Olycka svävar över den människas huvud som sätter sin tro, sitt hopp, till de ting som tillhör denna världen, istället för det inre livets frid: detta inre liv som är fullkomligt oberoende av det yttre.

Andligt liv och andlig kärlek förminskas inte genom att givas ut. Utgivandet ökar istället förrådet och gör det rikare och intensivare. Försök att vara så lycklig och nöjd du kan, ty i glädjen ligger det verkliga andliga livet, och sorgen är ett foster av okunnighet och bristande klarsynthet.

Andligt framåtskridande är inte alltid det samma som godhet och självuppoffring, även om dessa senare egenskaper i sinom tid måste framkalla det förra.

Medlidande och förbarmande är de känslor vi bör hysa gentemot hela den vilsefarna mänskligheten, och vi får inte ge rum för sådan känslor som harm, missnöje eller vrede.

Kärleken på det högsta planet vilar allenast på glädjens fridfulla och ljusa höjder, och inget kan kasta en skugga på dess snövita majestät.

 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-08-26 00:57 #1 av: Mads

Också en vacker text. Förutom: och sorgen är ett foster av okunnighet och bristande klarsynthet...va ?

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2009-08-26 01:00 #2 av: Aldebaran

Sorgen efter någon/något...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-08-26 01:04 #3 av: Wargmane

Ja och sorgen är ju bara egot....fast ändå så svårt...att låta bli

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-08-26 01:12 #4 av: Mads

Varför är sorg enbart ego ? Att sörja en människa kan väl likväl vara kärlek ? Men när jag tex sörje att min & sonens pappas relation tog slut så gjorde jag ju det för att jag kände att jag inte kunde ge sonen det liv han behövde och det var ju klart egot det handlade om där.

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2009-08-26 01:19 #5 av: Aldebaran

Tror att dom menar förlusten över någon som dött fysiskt...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-08-26 01:19 #6 av: [yodhe]

 

Väldigt vacker text.

Tack.

Jag tolkar sorgen som en del i sin andliga utveckling, av egot mot kärleken till andlighet.

Anmäl
2009-08-26 01:22 #7 av: Mads

# 5 Ack så viktigt att vara tydlig i text ibland, annars bidrar det till helt andra tolkningar än det som var avsikten från början.

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2009-08-26 01:22 #8 av: [Jeremina]

Det var en text som jag kunde förstå och ta till mig. Den delen om sorgen....visst oftast är det egot som gör att vi sörjer t ex om någon man älskar dör.

Vi saknar då den personen, att inte få träffas här i detta livet igen. Men om någon är svårt sjuk kan man och jag har gjort det velat att önska att personen ska släppa taget och gå vidare. Just för att jag älskade personen och ville inte att h*n skulle lida mer.

Jag sörjde ju ändå och tyckte att personen kunde fått flera år i livet då h*n hade så mycket att ge inte bara sig själv utan andra. Och att jag velat ha denne kvar hos mig.....GråterFlört

 

Anmäl
2009-08-26 01:31 #9 av: Aldebaran

#7 Jag citerar ur en Teosofisk bok. Ack så viktigt att poängtera att det är inte jag som skrivit detta...

Sedan hur folk tolkar det får ju stå för dom, alltså upp till var och en... Förmodligen om man läser hela boken så kanske det står mer i sammanhanget, men nu så väckte det ju en diskution istället...Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-08-26 01:32 #10 av: Mads

# 9 Jag förstod detta då jag kan läsa & tydligt se att du refererar till en annan källa än dig själv. Men står fast vid mitt inlägg nr # 7, då inte riktat personligen mot dig Glad

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2009-08-26 10:36 #11 av: Aldebaran

#10. Och ännu engång är dett ett lösryckt stycke ur en sida, säkerligen tagen lite från sitt större sammanhang.

Texten är hämtad från Tidlös visdom som kommer ut 4 ggr/år, till TS-Adyars medlemmar i Sverige..Kanske därav som det saknas lite isammahnaget för människor som inte sett eller läst detta tidigare...

Men hursom jag väljer ändå att lägga ut för som sagt det skapar ju en diskution än att "pang" lägga ut ett färdigt totalförklarat på alla punkter. Det får ju er/mig att tänka och fundera lite... kanske.... Så är det menat i allafall...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-08-26 11:10 #12 av: rore

#0

Vacker text som jag känner mig hemma i.

"ty i glädjen ligger det verkliga andliga livet, och sorgen är ett foster av okunnighet och bristande klarsynthet."

Tycker att dessa rader är förklarande för livet i sig.

Många gånger har jag stött på människor svårt sjuka och dess anhöriga som befinner sig på helt olika nivåer i döds/livs processen. Hur vi nu väljer att tolka det.

För hur det nu är tillhör döden livet och tvärt om. Det gör ju inte det hela mindre smärtsamt eftersom vi är människor med känslor och egon.

Sorgen blir till det mänskliga egot eftersom det gör ont att förlora någon. Det är den mänskliga kärlekens språk tror jag. Är det inte det som är den bristande klarsyntheten?

Eftersom vi faktiskt inte ser fortsättningen efter döden med förståndet eller blotta ögat. Vi kan bara ana den.

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2009-08-26 12:57 #13 av: Mads

# 12 När min älskade farfar vandrade över till andra sidan så sörjde jag honom, men inte för att jag ville ha honom kvar här. Han hade ingen livskvalitet i slutet av sitt liv så att önska honom att fortsätta leva så för min skull kunde jag inte göra. Sörjde honom en stund pga kärleken till honom, dock klarsynt medveten om att han har det hur bra som helst där han befinner sig nu.

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2009-08-26 13:03 #14 av: Wargmane

Jaaaa när det är på det viset är det nästan bara en lättnad när de får Frid.

var så med min pappa ....Jag grät av lättnad när han fick gå ifrån sina plågor...Vi tillbringade all tid med honom de sista två månaderna hemma ...Och det är jag så glad att vi gjorde ...Vi syskon tog ledigt helt ...från jobb och förpliktelser....Finns nog inte mycket i livet jag är så tacksam över att detta var möjligt...

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-08-26 13:05 #15 av: Mads

# 14 Har man den möjligheten ska man ta den, det ångrar man nog aldrig.

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2009-08-26 17:09 #16 av: Aldebaran

Jag var med när min pappa dog för 13 årsedan.. Kände hur han gick rakt igenom mig.....

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-08-26 19:50 #17 av: Mads

# 16 Jag har inte kunnat närvara själv när de jag älskat lämnat jordelivet, men har ju som sjuksköterska på onkologen stått bredvid vid många dödsfall och sista andetag och man ser tydligt hur viktigt det är för så många närstående att verkligen få vara med hela vägen.

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2009-08-26 20:44 #18 av: Choklad

# 0 Mycket vackra ord..men o så svåra att följa..tar nog många många liv...sorgen är ju egentligen egoistiskt..(nu blir ni säkert arga på mig)..man vill till varje pris ha den bortgångne hos sig, håller kvar minnet vid sig så hårt man kan , vill inte släppa..det är ett svårt och mycket smärtsamt tillstånd,där man tycker synd om sig själv, vilket man har all rätt i världen att göra...men man kommer igenom detta också...och då inser man att det egentligen är egoistikt, eftersom den bortgångne nu har börjat något annat...om de inte väljer att finnas kvar och vaka på andra sidan...kärleken är evig...Glad

U R us

Anmäl
2009-08-26 20:48 #19 av: Mads

# 18 Visst är kärleken evig Glad Och jag kan bara tala för mig själv & jag blir då icke arg på dig Flört

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2009-08-26 20:55 #20 av: Choklad

# 19 Glad

U R us

Anmäl
2009-08-26 21:20 #21 av: [Jeremina]

Jag har ju mina kontakter med de älskade (några av dem) på andra sidan så det är som en fortsättning! Glad

Anmäl
2009-08-26 22:12 #22 av: Choklad

# 21 Ja..man förlorar ju inte dem...de är bara ett kort steg bort...Glad

U R us

Anmäl
2009-08-26 23:11 #23 av: Aldebaran

Förhoppningsvis så vandrar dom vidare från astralplanet in i mentalplanet och upp i individualiteten och på så sätt "försvinner" upp i överjaget och därifrån kan dom reinkarnera som nya personligheter igen...Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-08-26 23:17 #24 av: [Jeremina]

#23 Det låter bra tycker jag som du beskriver det.....Flört

Anmäl
2009-08-26 23:20 #25 av: Aldebaran

tack, va bra Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.