Krafter och energier

Teosofi i Praktiken

2009-08-05 17:39 #0 av: Wargmane

Eftersom jag är Praktiker...hellre Göra än Tänka ..Hittade jag detta ..

Teosofi - Ockultism - Psykism

Leopold S Damast

 

Ordet teosofi betyder "gudomlig visdom" och teosofin brukar ibland kallas visdomsreligionen eller Den forntida visdomen. H P Blavatsky skriver i Nyckel till teosofin att teosofin "är lika gammal som världen till sina läror och sin etik, om inte till namnet..."

Den forntida visdomen eller som den idag kallas, teosofin, lärdes ut av högt utvecklade lärare redan vid den tid då människosläktet ännu var ungt. De teosofiska lärorna har alltsedan dess funnits till och lärts ut, även om namnen på lärorna varierat.

Man kan säga att de nutida teosofiska lärorna består av de delar av Den forntida visdomen som mänskligheten på sin nuvarande utvecklingsnivå har förutsättningar att rätt tillgodogöra sig och därför är lämpliga för offentlig spridning.

Ordet ockult, så som vi teosofer använder uttrycket, betyder studiet av tillvarons dolda sidor. Många människor har p g a okunnighet svårt att skilja på ockultism och psykism. De tror felaktigt att ockultism innebär utövandet av s k övernaturlig fenomenologi som t ex seanser, spådomskonst och magi. Men ockultismen är istället den del av Den forntida visdomen som mänskligheten av idag ännu är för andligt outvecklad för att kunna tillåtas få ta del av. Vår tids människa är helt enkelt en egoistisk, girig och makthungrig individ, och att idag lämna ut lärorna om naturens förborgade ting och lagar till offentlig spridning skulle därför leda till enorm skada. Detta är anledningen till att mänsklighetens Äldre Bröder, av sann medkänsla och omtanke, håller dessa läror i hemligt och tryggt förvar, oåtkomliga för den outvecklade allmänheten. Enbart de få individer som nått en viss utvecklingsgrad anses lämpade att få ta del av dem.

I grund och botten är teosofi och ockultism samma sak. Det som skiljer dem åt är att ockultismen utöver teosofin innehåller de läror och kunskaper om naturens dolda sidor som kallas de ockulta vetenskaperna. Under det att teosofen studerar och utövar teosofins etik och filosofi, utövar ockultisten därtill icke offentliggjorda ockulta vetenskaper. I Nyckel till teosofin förs följande samtal om teosofi och ockultism 1:

Du talar om teosofi och ockultism. Är det samma sak?

Nej, visst inte. En människa kan vara en mycket god teosof inom eller utom samfundet utan att på något sätt vara ockultist. Däremot kan ingen vara en sann ockultist utan att vara en verklig teosof. I annat fall är han helt enkelt en "svart magiker", medvetet eller omedvetet.

Hur menar du?

Jag har redan sagt att en sann teosof i praktiken måste omsätta de högsta etiska ideal. Han måste sträva efter att känna och förverkliga sin gemenskap med hela mänskligheten och ständigt arbeta för andras bästa. Men om en ockultist inte gör allt detta, då handlar han själviskt till egen personlig fördel, och om han har skaffat sig mer makt än människor i allmänhet, ja, då blir han i framtiden en långt svårare fiende till världen och sin omgivning än en vanlig dödlig.

Är alltså en ockultist helt enkelt en människa som förfogar över större makt än andra?

Ja, långt större - om det rör sig om en praktisk och verkligt kunnig ockultist, inte bara om en som är ockultist blott till namnet. Ty de ockulta vetenskaperna är inte som det står i uppslagsböcker "de imaginära medeltida vetenskaper, såsom alkemi, magi, nekromanti och astrologi, vilka sysslade med ockulta egenskapers eller övernaturliga krafters förmodade inverkan eller 'inbillade' inflytanden", ty de är reella, faktiska och mycket farliga vetenskaper. De lär ut hemliga krafter hos företeelser i naturen, utvecklar och uppodlar "människans dolda krafter" och ger henne på så sätt oerhörda fördelar jämfört med de mindre kunniga dödliga. ...ockultisten praktiserar vetenskaplig teosofi, grundad på exakt kunskap om naturens hemliga verksamhetssätt, under det att en teosof som praktiserar s k abnorma förmågor utan att ledas av ockultismens ljus, närmar sig en farlig form av mediumskap. Ty fastän han håller sig till teosofin och dess högsta tänkbara morallag, utövar han den i okunnighet på grundval av ärlig men blind tro.

Kraven på en ockultists karaktär är oerhört mycket högre och strängare än kraven på dens karaktär som enbart är teosof. Ockultismen kräver enligt G de Purucker 2

självförglömmelse, att modigt störta sig in i det okända, att låta det andliga ljusets flammande eld lysa upp vägen framför ens fötter och att hysa total tillit till den inre guden. Det är sannerligen så. Endast den totalt osjälviska människan kan förstå detta och därför kan endast en människa med denna moraliska resning lyckas med det stora verket. Ett hjärta renat från alla mänskliga begär efter personlig vinning och onda ting, en själ ren från all självisk strävan, ett sinne helt och hållet och för alltid hängivet sanningen, enbart sanningen, vad det än må kosta honom själv - sådan är den äkta ockultisten. ...

Ju djupare vi tränger in i oss själva, desto djupare tränger vi in bakom den yttre naturens slöja, eftersom det innersta av oss och naturen till sitt väsen är ett och inte två. Som jag nämnde ovan är detta den väg som äkta ockultister följer, de forntida vises smala, gamla, tysta väg som sträcker sig in i såväl den inre som den yttre rymdens gränslöshet. ...

Ingen människa som lever sitt liv i ondska och därmed försvagar sin viljekraft och koncentrerar och materialiserar sitt medvetandes slöjor så att de omsluter honom och leder till en ännu större sammandragning eller inre kvävning, kan någonsin bli en ockultist. Ockultismen kräver den högsta etiken, den renaste moralen, ett hjärta renat från all själviskhet, ett liv i hängivet tjänande av allt som finns till i universum och en sig ständigt vidgande intelligens. Den som kan följa denna väg och som gör så är en ockultist.

H P Blavatsky säger i sin lilla bok Praktisk ockultism 3 att

verklig Ockultism eller Teosofi är "Uppgivandet av det egna Jaget", absolut och ovillkorligen, i tanke såväl som i handling. Ockultism är ALTRUISM, och den slungar sin utövare helt och hållet ut ur den vanliga tillvaron och dess förhållanden. "Han lever inte för sig själv, utan för världen", så snart han har försvurit sig åt detta arbete. ...

Hur kan man ens föreställa sig den möjligheten, att en människa skulle kunna träda in genom Ockultismens "smala port", när alla hennes tankar dagligen och stundligen kretsar kring världsliga ting, när hon är fylld av begär efter ägodelar och makt, av lidelser och ärelystnad och upptagen av plikter, som, hur hedervärda de än må vara, dock tillhör den förgängliga jordiska tillvaron. ... Ty så länge hjärtat är uppfyllt av tankar kretsande kring en liten grupp av individer som står oss nära och är oss kära, hur mycket intresse skall vi kunna hysa för den återstående delen av mänskligheten? Hur stor del av vår kärlek och omtanke finns det kvar att skänka åt en lidande värld? Och hur skall den "lilla tysta rösten" kunna göra sig hörd i en själ, som är helt och hållet upptagen av sina egna personliga angelägenheter? Finns det någon plats kvar för hela mänsklighetens gemensamma behov, där de kan tas i övervägande och vinna gensvar? Ty den som vill komma i åtnjutande av det universella förnuftets vishet, måste komma i kontakt därmed förmedelst hela mänskligheten, utan hänsyn till ras, färg, religion eller social ställning. Det är altruism, inte egoism ens i dess mest berättigade och högsta uttryck, som kan komma den enskilde att låta sitt lilla jag uppnå i det universella Jaget. Det är åt sådana krav och sådant arbete som den sanna Ockultismens verklige lärjunge har att ägna sig, om han vill nå theosophia, gudomlig Visdom och Kunskap.

Aspiranten måste göra sitt val - utan några kompromisser - mellan denna världens liv och Ockultismens.

Ett exempel på de stränga regler en ockultist måste underkasta sig har vi från HPS:s eget liv. HPB, som var en initierad hög chela och ockultist, hade förmågan att hela. Denna förmåga var hon dock inte tillåten att bruka för egna ändamål då det skulle leda till att hennes ego och personlighet stärktes, vilket är ytterst farligt för en ockultist eftersom dennes verksamhet kräver opersonlighet för att bli framgångsrik. Ett misslyckande skulle leda till mycket allvarliga följder för henne. Hon skulle bl a ej längre få upprätthålla sitt lärjungeskap och ej heller få ta del av ytterligare kunskaper om naturens dolda ting och lagar, och att gå tillbaka i utvecklingen för att leva ett "vanligt" liv var inte längre möjligt.

De karmiska följderna av ett misslyckande är svåra och kan leda till vansinne och självmord. Men om den som misslyckas på sin väg fortfarande strävar efter att bli en sann vit ockultist, kan han i en senare inkarnation försöka igen. Risken för den som använder de ockulta vetenskaperna för egoistiska ändamål, vilket är svart magi, är att han oåterkalleligen slår in på ondskans och den svarta magins väg, vilket slutligen leder till själens förintelse - svartmagikernas yttersta öde. Över detta förhållande funderar Constance Wachtmeister i sin bok Helena Petrovna Blavatsky och hemliga läran 4.

...varför fortsatte hon (HPB) att lida, då hon ägde krafter som kunde avvända det onda. Då hon använde sina krafter på dagen i sitt arbete, kunde hon ej ordna det så att hon fick vara ifred på natten. Jag hade sett att hon genom magnetism kunde bota andra människor.

Hennes svar, som hon upprepade flera gånger, löd på följande vis: "Då man sysslar med ockultism, måste man heligt lova att aldrig använda sådana krafter för eget behov, ty därmed vore vägen till svart magi öppnad. Jag har gjort detta löfte, som ju inte så lätt kan förstås av en oinvigd mänsklighet. Jag vill hellre lida tortyr än vara otrogen mitt löfte. Att söka uppnå bättre villkor för vårt arbete är oss icke givet, lika lite som vi får göra något orätt för att resultatet skall bli gott. Och det är ej blott fysisk smärta vi måste lida med tålamod, utan även andligt ont, skam, vanära och åtlöje."

Även Mabel Collins pekar i boken Ljus på vägen på den strikta disciplin som krävs av ockultisten 5:

De första stegen i ockultismen leder den, som forskar däri, till kunskapens träd. Han måste taga av frukten och äta; han måste välja. Icke längre kan han dväljas i obeslutsamhet såsom den okunnige. Han går vidare antingen på den goda eller den onda vägen. Och att definitivt och med berått mod taga till och med blott ett enda steg på endera vägen medför stora karmiska följder. Den stora mängden människor vandrar hit och dit, osäkra om målet; deras livsideal är obestämda, och följaktligen verkar deras karma på ett förvirrat sätt. Men när kunskapens tröskel en gång är nådd, börjar förvirringen att minskas, och följaktligen ökas de karmiska verkningarna i ofantlig grad, emedan de alla verkar i samma riktning på alla de olika planen; ty Ockultisten kan icke skänka sitt ideal blott ett halvt hjärta, lika litet som han kan återvända sedan han överskridit tröskeln. Allt detta är lika omöjligt som att den vuxne mannen åter skulle kunna bli ett barn. Individen har genom att växa uppnått ansvarets ålder, och kan icke mer återgå till sitt forna tillstånd.

Psykism innebär att man använder psykiska krafter för sin egen vinnings skull eller för sina egna maktambitioner. Men bruket av psykiska krafter och förmögenheter behöver i sig inte vara eller leda till psykism om de brukas av en altruistisk människa för osjälviska ändamål. De kan dock med trygghet utövas enbart om de erhålles som ett resultat av en inre karaktärsutveckling som kännetecknas av självbehärskning. Att däremot avsiktligt försöka utveckla dessa krafter kan vara mycket riskabelt och leda till sjukdom och moraliskt förfall. Som G de Purucker säger i Ockult ordbok 6:

Genomsnittsmänniskan förmår ej ens hålla sina känslor och tankar under sin självmedvetna viljas kommando. Hennes svagaste lidelser leder henne vilse. Det är denna del av hennes natur, varifrån hennes "psykiska krafter" flödar. Det är människans arbetsuppgift att omvandla dem och inrikta dem till bruk för vad som är gott, nyttigt och heligt. Genomsnittsmänniskan kan förvisso ej kontrollera de vanliga psyko-astralt-fysiska krafter som hon alltjämt brukar, och när folk, bevars, talar om att "utveckla ockulta krafter", varmed de endast menar "psykiska krafter", visar detta helt enkelt att de på grund av okunnighet ej vet vad de hänsyftar på. ... Innan "ockulta krafter" av något slag med trygghet kan utvecklas, måste människan lära den mystiska kunskapens första läxa, nämligen att behärska sig själv; och alla de krafter hon senare förvärvar, måste läggas ner på det opersonliga tjänandets altare.

Psykiska krafter skall tillfalla människorna såsom en på naturligt sätt utvecklad frukt av deras inre förmögenheter allteftersom evolutionen utför sitt underbara verk i kommande tidsåldrar. Nya sinnen och nya organ som svarar mot dessa nya sinnen, både inre och yttre organ och sinnen, skall träda i aktiv funktion i en avlägsen framtid. Men det är farligt både för det sunda sinnestillståndet och för hälsan att påskynda utvecklingen av dem i förtid, såvida ej träningen och undervisningen äger rum under en verklig ockult lärares vaksamma och barmhärtiga överinseende - en lärare som vet vad han har för händer.

H P Blavatsky varnade uttryckligen de samtida teosoferna för att ge efter för psykismens faror och lockelser 7:

Psykismen med alla dess lockelser och alla dess faror är oundgängligen under utveckling bland er och ni måste ta er till vara så att icke den psykiska utvecklingen löper fortare än den manasiska och andliga. Psykiska förmögenheter, över vilka man är fullständig herre, vilka tyglas och leds av den manasiska principen, är värdefulla hjälpmedel för utvecklingen. Men om dessa förmögenheter får fara vilt fram, om de blir härskare istället för att behärskas, om de själva 'brukar' istället för att brukas, så för de dem som sysslar med dem in i de betänkligaste villfarelser och förvisso till moralisk undergång. Var därför ytterligt vaksamma på denna utveckling som är oundviklig för er ras och utvecklingsperiod.

Ockultistens väg och psykistens väg är diametralt motsatta. Medan ockultistens väg innebär aktiva självständiga ställningstaganden och självförsakelse med målet att uppnå opersonlighet och "Etthet", är psykistens väg mediumskapets väg, dvs han upplåter sig passivt till yttre inflytelser och låter sig styras av dessa samt verkar för att stärka den egna personligheten. Därmed stärker han ytterligare den största illusionen av alla, illusionen av avskildhet.

Psykisten går, genom att passivisera sin förnuftsprincip och istället låta sig styras och behärskas av yttre inflytelser och sin lägre natur - personligheten - emot den evolutionära planen för mänsklighetens utveckling, vilken är att genom aktiv och självpålagd strävan och bemödan utveckla och höja det mänskliga förnuftet till förening med den andliga själen. Om inte människan på så sätt tar herraväldet över sin psykiska och lägre natur utan låter sig styras och behärskas av denna, sänker hon sig till djurens lägre förnuftslösa utvecklingsnivå. Ty djuren har inte en utvecklad aktiv förnuftsprincip utan styrs av instinkter, begär och känslor.

Katherine Tingley sammanträffade uppe bland bergen utanför Darjeeling med en Äldre Broder, närmare bestämt med H P Blavatskys lärare. Han beskrev där de faror sökaren måste undvika, och hur denne ska finna den rätta vägen 8:

Det yttre livet är förgängligt; människan måste eftersträva den inre kraften och leva det andliga livet, som är evigt. Hon kan emellertid inte träda in i det andliga ljuset, förrän hon lärt koncentration - något som många nu för tiden påstår sig kunna bibringa andra och varöver de håller föredrag, bildar kulter och skolor, allt mot betalning. Men det enda de kan göra är att leda sina offer bort från den sanna verkligheten, längre och längre från det sanna jaget inom dem själva...

Därför bör den som vill gå andligen framåt inte eftersträva utvecklandet av några vissa förmögenheter, utan leva i ljuset och kraften från sin egen högre natur. Den gudomliga lagen finns inom alla människor, men var och en måste själv upptäcka den och göra den uppenbar i sitt liv. Ingen kan gjuta rent vatten i orent och förvänta att det skall bibehålla sin renhet. Osjälviskhet leder till andlig utveckling, själviskhet till andligt förfall, och människornas utvecklingsmöjligheter står i direkt förhållande till deras förmåga att se bort från sig själva och hysa medkänsla för andra.
_________________________________________________________________
1. H P Blavatsky, Nyckel till teosofin, Svenska Teosofiska Bokförlaget 1991, s 19-20
2. G de Purucker, Studies in Occult Philosophy, Theosophical University Press 1945, s 381-383
3. H P Blavatsky, Praktisk ockultism, Svenska Teosofiska Bokförlaget 1924, s 39, 46-48
4. C Wachtmeister, Helena Petrovna Blavatsky och hemliga läran, nordisk Rotogravyr 1947, s 38
5. M Collins, Ljus på vägen, s 116-117
6. G de Purucker, Ockult ordbok, Teosofiska Bokförlaget "Point Loma" 1940, s 133-134
7. Tidskriften Teosofiskt Forum 1936, s 9
8. K Tingley, Gudarna bida, Teosofiska Bokförlaget "Point Loma" 1938, s 136-137  

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-08-05 22:36 #1 av: evrekaw

Mmmm intressant, men som vanligt får jag läsa om en gång eller två innan alla poletter trillar ner...

Anmäl
2009-08-05 22:48 #2 av: Wargmane

Jaaaa jag har läst det ett par ggr...är ganska "kallt" skrivet...Men...Kan säkerligen ge upphov till fnurlingar och insikter om "skillnaderna"

Vi behöver nog betänka att språket skiljer sig en del ibland i alla dessa artiklar från det vi är vanda vid...

och att ibland upptäcker man en ny värld bara just för att man läser en gång till!

De sista 2 styckena säger mest...iallafall för mig

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-08-07 04:32 #3 av: Moonwing

Visst är det sant!,men..ett visst "moment 22"-en paradox,finns i det resonemanget,för visst är det det smått "förbjudna åtgärderna"-som förändrat vår historie-boks gång?

Finns det inte en känd gammal text som lyder;" I krig och kärlek är allt tillåtet!".

Ja,hur mycket orätta gärningar och även "rätta",har inte  skapats i "kärlekens tecken",till vems fördel(karma)-sällan, till "allas bästa",visst är det nästan en omöjlighet att vara totalt osjälvisk-utan att bli självisk och på så sätt ,faktiskt skada någon,utan att kanske  den skapande tankegången till handlingen var tänkt så ifrån början..eller?

Mao vill man "hjälpa" någon(eller låta bli),kommer man definitvt att skada någon annan/annat,allt!-kostar något..eller är tanken fel?

..skumt,va´!!..nåt´o fundera ,över!-allt är ju som sagt så ofta,relativt..

kram Moonwing

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2009-08-07 16:32 #7 av: Moonwing

Ja,kära ni!-det var ju inte meningen att det skulle finnas mer än ett!-inlägg,men datorn/nätet sa upp sig i natt ,fast jag satt o väntade  hela timmen ut för o ta bort det ena,kan nån vara så rar o ta bort nåt av dem(de är ju likadana).

Tack för att ni tog bort de andra-vet verkligen ej vad som hände!

kram Moonwing

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2009-08-09 17:00 #8 av: Wargmane

Ingen fara Moonwing !! jag vet hur det är med alla mina dubblar och tripplar !! *s'

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-08-09 17:10 #9 av: Aldebaran

#3 visst är det så. Våran tredelade karma vävs in i varnadras så attman hela tiden har karama att utarbeta gentemot någon annan tills gruppen (som du har karma med) tar ett steg uppåt. Givetvis kan man ta ett steg uppåt alldeles själv men oftast falla tillbaka igen då du föds in i ett liv där du har någon att utarbeta karma med...Nästan som ett moment 22 som beskrivs här ovan...Men det går alltid mot det bättre även om det sker med små steg... 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-08-10 01:12 #10 av: Moonwing

Tack Wargmåne!!

#9...Ja,visst är det häftigt!,speciellt när saker blir påtagliga i verkliga livet!

kram Moonwing Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2009-08-21 15:50 #11 av: MalinL

Mycket intressant artikel!

Anmäl
2009-08-21 16:52 #12 av: rore

Oj! Mycket att läsaGlad

Men mycket givande och följer nog mina tankebanor rätt så Förvånadbra, trots min okunskap i detta ämne. Känns bara så rättFlört

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.