Själens resor

Hadji den vise kap 23

2009-07-03 19:40 #0 av: cillaj

Av Anna C Bornstein

 

Varje morgon strävade Hadji och Aron omkring på ön lyckliga över att vara i varandras närhet. Nu fick äntligen Aron ta del av vännens innersta tankar, något som han så hett hade önskat och eftertraktat ända sedan han kom till ön. Aron berättade för Hadji om tillvaron i sin hemstad och om hur människorna levde där. Han beskrev skeppen som lade till i hamnen. Han berättade om handeln med sällsynta varor från främmande länder. Han talade om sina vänners drömmar, farhågor och strävanden. Han delgav Hadji vad han läst och lärt. Som han berättade började han se med andra ögon på allt detta som utgjorde hans välbekanta värld, och upptäckte en ny mening med det som tidigare undgått honom.

Hadji tröttnade aldrig på att höra historierna om de stora män och kvinnor som sökt och funnit sin visdom. Gång på gång bad han Aron berätta om den insiktsfulle Buddha, sonen till en mäktig härskare, som levat i rikedom och överflöd vid sin faders hov, men som försakade allt när längtan efter sanningen hade flammat upp inom honom. Han grät över berättelsen om den fattige timmermanssonen Jesus som vandrade omkring bland de ringa och nödlidande och förkunnade sanningen för dem, men som lönats för sin kärlek med korsets lidande och död.

Jesus undervisade om det osynliga ljusets tålamod och kärlek. Han hade tagit all världens sorger på sina axlar och förlåtit sina bödlar när de tillfogade honom den största smärtan. Hadji lyssnade till berättelsen om den levnadsglade Krishna, som förtrollade människorna med sin flöjtmusik och roade sig med vallflickorna, men vars tal brann av en helig eld.

-Varför är inte alla människor som dessa stora andar som levat i mänsklig gestalt på jorden, undrade Aron. Varför nöjer sig alla människor som jag lärt känna, utom Hadji, med an sådan liten begränsad lott när de kunde äga så mycket? Varför väljer de att leva i mörker och förbli så små när de kunde leva i ljuset och nå så högt? Han tänkte på sina föräldrar och syskon och på de lärare han haft i sin hemstad.

Hade de någonsin lyft sin blick mot det osynliga ljuset? Hade de brett ut sina tankevingar och svingat sig upp över jordelivet vardag ? De använde sin tanke till att smida osynliga bojor åt sig själva. De syntes honom så förkrympta och krokiga i sin växt nu när han mött och lärt känna Hadji. som så ofta läste nu Hadji Arons tankar och svarade honom innan han uttalat sin fråga.

-Varje människa måste växa mot det osynliga ljuset på sitt eget sätt och i sin egen takt, driven av sin egen sanningslängtan. Ingen annan människa kan förmana henne att göra det. Ingen är den andre lik, trots att vi alla har liknande kroppar och går upprätta på två ben. Alla är inte vuxna bara för att de har vuxna kroppar. En del förblir barn under hela livet och måste lära sig att behärska sina kroppar och komma till rätta med sin fysiska omgivning.

Till dem sänder livet uppgifter som övar upp deras fysiska smidighet och styrka och ökar deras kunskap om den fysiska världen. Andra har nått nästa steg i utvecklingen och befinner sig i ungdomen där känslorna stormar värst. De ska lära sig att förstå och bli herrar över sina upproriska sinnen. Åt dem ger livet upplevelser av en annan sort. Andra åter har nått en punkt när tanken behöver utvecklas och bringas under kontroll. Även åt dem har livet alldeles särskilda upplevelser i beredskap. När en människa slutligen är mogen att vända sig bort från allt detta, som hon känt som sig själv, och börja vandringen tillbaka till sitt väsens källa, öppnar sig en för henne till det osynliga ljuset.

Livet sänder henne de prövningar som för henne framåt på vägen. Livet är den store läraren. I sin ofattbara godhet och visdom leder livet oss framåt så långt som vars och ens förmåga sträcker sig. Medan Hadji talade tyckte sig Aron se en väldig trappa som ledde från jorden och ända upp i himlen. På varje trappsteg myllrade det av varelser som milt men bestämt fördes framåt och uppåt av livets kärleksfulla hand.

Hadji såg att varje människa får exakt de upplevelser hon behöver för att växa och mogna - och att även sådant som kan synas ont har ett djupare, fostrande syfte. Han greps av en stor bävan inför denna kärleksfulla visdom som är allestädes närvarande och som leder alla varelsers steg. Denna visdom hade fört Hadji till Ön, och den hade fört honom till Hadji. Den för också all andra människor framåt. Han behövde inte oroa sig för dem. En tyngd föll från Arons hjärta. Han log mot Hadji. Aldrig förut hade han känt sig så nära sin vördade vän och lärare.

Anmäl
2009-07-03 20:04 #1 av: [outgrundlig]

Tack för dessa kloka ordGlad

Anmäl
2009-07-03 20:19 #2 av: Aldebaran

Tack igen för för ännu ett fint kapitel...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-07-03 23:19 #3 av: Angelita

Tack Cilla!

Ännu ett fint och vist kapitel.

Anmäl
2009-07-04 22:05 #4 av: cillaj

 

Nu är det bara 3 kapitel kvar av Hadji.

Anmäl
2009-07-06 18:32 #5 av: rore

Tack cillaj.

Jag verkligen älskar att läsa om Hadji,,,

kommer att sakna detta efter sista kapitletGråter

 

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.