Annons:
Etikettadyar
Läst 1833 ggr
Aldebaran
2009-06-14 16:32

Teosofi- Vad går det ut på 7

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Geoffery Farthings tankar översatta av G. Larson

Kap 6.  Lagen

Var och en som läser teosofisk eller österländsk litteratur möter snart ordet Karma eller Karmas lag. Den definieras vanligen som lagen om handling och reaktion, eller verkan och återverkan, och ett av dess uttryck är den naturliga tendensen hos varje utspel av krafter, att komma till ett jämviktstillstånd, och förbli där. Under perioder för manifestation uppnås aldrig detta riktigt. Det skulle resultera i ett trögt och overksamt tillstånd. Lagen är en ordnande och balanserande tendens, inom och mellan ting och händelser. Lagen möjliggör existens. Utan den skulle kaos råda. Atomer skulle spränga sina gränser, himlakroppar lämna sina banor. Ingen visshet skulle kunna finnas i vetenskaplig kunskap. Det skulle inte kunna finnas något förutsebart skeende för någonting. Lagen betyder att varje verkan är en följd av någon orsak. Detta kan verka självklart, men om det verkligen accepteras riktigt, och uppskattas rätt, blir t. ex. varje idé om att skapelse är möjlig, där något bildas ur ingenting, genast ohållbar. Något måste ha funnits som kunnat reagera på skapelseakten, och naturligtvis måste även Skaparen ha haft ett föregående ursprung.

Det är visserligen sant, att ur våra vanliga sinnens synpunkt måste orsakskedjan till sist utmynna i mysterium. I den vanliga religiösa undervisningen ligger det yttersta mysteriet mycket nära. Om något av stor betydelse inträffar i våra liv, som vi inte förstår, och som vi inte kan se någon förklaring till, tolkas det ofta som ett utslag av Guds vilja och ingripande. Så kan vi förklara nästan vad som helst, till och med världens och universums existens. Men teosofin förflyttar detta yttersta mysterium lång, långt bort, och fyller den plats som sålunda blir frilagd, med något som är begripligt, men så storslaget och rikt, att det kräver det yttersta av våra sinnen, för att vi skall kunna omfatta det i sin fullständighet. I kapitel II nämnde vi två aspekter av lagen. Den ena var den rytmiska, cykliska naturen hos all existens och aktivitet. Den andra var dess orsaksgivande aspekt. Vi har framhållit idén om ande, som en faktor jämställd med materia i naturens ordning, där varje del är viktig. Ande är, så att säga, den positiva polen hos "existensens batteri", där materia är dess negativa pol.Så långt det gäller oss är ande nära förbundet med vårt medvetande. Låt oss nu se om vi kan använda vårt eget medvetande för att vinna någon direkt förståelse för vad vi sagt.

Den hemliga läran säger, att det inte är möjligt att föreställa sig existens utan rymd. Den säger att all potentialitet alltid och överallt är närvarande i rymden. Den säger också att rymdens grundläggande karaktär är en ursprunglig, homogen, odifferentierad, abstrakt rot-"substans" i vilken de grundläggande atomerna (ej fysiska) av livs-materia (monader) under perioder av manifestation uppstår som energivirvlar. Men vi kan ge våra tankar något mer konkret att arbeta med. Tidigare använde vi bilden av en kon för att illustrera tillvaro-nivåer och hierarkier av intelligenser, i nedstigande storhetsordning, från det Enda Livet. Låt oss nu på liknande sätt tänka oss, att manifesterad tillvaro är en stor sfär. Sfärens yta kan representera planet för fysisk existens, riket av oräkneliga mångfalder, av oändligt skiftande former. Efter ett steg bakåt från ytan, in mot centrum, skulle sinnet vara medvetet om formernas eteriska eller astrala mönster, som skapats på den mentala nivån, och är åtskilligt färre än formerna själva. Ytterligare ett steg inåt, närmare centrum till de högre mentala planen, skulle föra oss till området för skapande idéer med allmänna typutformningar, och ännu längre in till arketyperna, som utstrålar från källan till all idé-bildning, vid själva centrum. Vid denna rörelse mot centrum skulle medvetandet bli alltmer koncentrerat, ägna sig mindre åt detaljerade former och utseenden, och bli mer känsligt för de kvaliteter av liv, som kommer till uttryck genom dem. Samtidigt skulle det komma att bli mer sammanfattande och omslutande i vidden av sitt gensvar, tills det vid själva centrum skulle inbegripa allting. Utsträck så föreställningen ytterligare, och ta fatt i idén, att sfärens yta är oändligt lång bort från dess centrum, och sedan idén om att detta centrum, eller ett oändligt antal centra, är överallt i rymden, och har sina respektive ytor - ingenstans! Om vi kan göra detta kan vi förnimma, att intet sådant som tom rymd finns, som uttrycket tom rymd vanligen betyder. Överallt är det Enda Livet närvarande, det som innebor i varje "atom", på alla plan av tillvaro, och som i själva verket är livet i alla naturliga ting och varelser. Ständigt närvarande däri ligger potentialen [slumrande resurser och möjligheter] för alla förhållanden, former, kvaliteter, krafter, osv.

Nu till en annan övning. Slut ögonen och skapa känslan av att "du" är en punkt av tillvaro. Alltmedan du fortfar att behålla upplevelsen av koncentrerad "du-het" - försök om möjligt att rensa fältet av mentalt seende, tankemässiga bilder. Du, eller din medvetenhetspunkt, kommer nu att tyckas vara ett centrum i en sfär. Med ögonen slutna, försök se från ditt centrum och ut i ditt fält, din medvetenhetssfär, och undersök om du kan finna dess yttersta gränser. Har det några? Var finns det som tycks vara ditt sinnescentrum - har det någon viss lokalisering? Var är egentligen denna fullständiga "du-het" eller din koncentrerade, essentiella natur?

Denna övning kan ge en erfarenhet som så att säga möjliggör den paradoxala idén för förståndet, om en Punkt av All Potentialitet, utan lokalisering i rymden, men som är överallt. Den kan också skänka en uppfattning om Rymd. När du betraktar sfären, eller fältet av ditt medvetande, med dess skenbart ändlösa utsträckning, verkar det då inte vara just vidsträckt rymd? Men är det det? Är det inte istället helt och hållet inneslutet i den medvetenhetspunkt, som tycks vara du, och som du inte kan finna någon dimension för?

Vi har nu ägnat någon tid åt den idén, om den UniversellaPunkten av All Potentialitet, ty det är viktigt för någon förståelse av inledande förorsakanden, primära sammanhang av orsaker. Men gör ännu en övning! Slut ögonen och gör en apelsin eller banan inför tankens öga. Lägg nu märke till, att då tidigare ditt mentala fält var tomt, om du lyckades göra det tomt, så innehåller det nu någonting. Något du kan se. Detta något måste vara något. Det kan inte vara ingenting, för då skulle din mentala syn inte registrera det. Detta något upptar "rymd", din mentala rymd. Du kan göra det hur stort eller litet du vill. Med lite träning kan du få det att existera så länge som du bestämmer. Varifrån kom det? Kom det inte från dig? Kan vi inte säga, att det var en manifestation av energi, som framträdde till följd av din vilja?

På detta sätt är det inte orimligt om vi uppfattar, att rymd-aspekten av detEnaoch enda Omanifesterade i sig själv kan utgöra en orsakslös Orsak. Eftersom våra övningar rör sig på en synnerligen begränsad skala kanske detta inte är ett så övertygande experiment, eller slutsatsen helt giltig, men det tjänar ändå som en illustration till något som annars i bara ord skulle vara svårt att meddela och som kanske inte skulle ha någon större mening alls. Vår upplevelse av detta subjektiva slag av rymd, och av idén om Orsak som själv-existerande och sammanfallande med Rymd, och detta inom Rymd, det kan ge oss en glimt av den påbörjande process, som ligger bakom ett universums liv, och som samtidigt är innesluten däri, och i varje del därav.

Liv och levande är oskiljaktiga. Levande är aktivitet. Karma är livets rytmiska aktiviteters vida flod, som flyter ändlöst fram. Denna allmänna aktivitet innefattar alla slag av rörelse som vi nämnt tidigare. Världshistorien är exempel på en väldig aktivitetsström på det mänskliga området. Geologin är uttryck för en aktivitetsström under tidsåldrar i mineralriket. Evolutionen är en aktivitetsström i de andra rikena. Inom och mellan strömmarna råder växelverkan. Bakom hela processen finns det Kraft och det är Lag som reglerar den. Men Lagen kan emellertid aldrig kodifieras, sammanföras till en enhetlig och fullständig lagtext. Den har sina rötter i Intelligens. Vi har tidigare talat om hur intelligens är en av de andliga kvaliteter som är potentiellt tillgängliga och delvis utvecklade hos människan. Hennes intelligens härrör sig från en kosmisk motsvarighet liksom individuellt medvetande från kosmiskt medvetande.

Intelligens i denna betydelse är inneboende i allting. Varje enhet, varje organism och varje organ i en komplex organism, är genomdränkt med denna Intelligens. Den är en reglerande faktor som verkar i allting. Verksamheten av denna Intelligens - i varandets omätliga vidder, genom ofattbart långa tidsperioder och i den minsta mikroskopiska händelse, som varar under blott millisekunder - det är Lagen.

Lagen verkar på den kosmiska nivån och på nivån för våra små liv. Vi är orsaksgivande väsen på alla nivåer av tillvaro som vi kan verka på. Vi är skapare med våra tankar, känslor, ord och handlingar, och vårt inre liv och aktivitet återspeglar sig i vår yttre existens. Vi frambringar handlingar som åstadkommer verkningar. Verkningarna reflekteras tillbaka mot källan, dvs. mot oss som deras orsak, och detta genom Lagen, i dess aspekt av att återställa jämvikt. Men i varje ögonblick är vi som manifesterade varelser också verkningar. Genom lagen är vi verkningar av våra egna orsaker, och genom denna lag är vi således i grund och botten ansvariga för vad vi är. Är inte detta den djupa och verkliga betydelsen av uttrycket "Vad människan sår skall hon ock skörda"? Vid en första anblick och utifrån våra närmaste erfarenheter är detta antagligen svårt att acceptera. Men låt oss komma ihåg, att tiden måste komma med i bilden. Verkningar kan uppskjutas. Med våra mått kan de ibland fördröjas under oerhört lång tid. Men är inte Lagen fullkomligt rättvis? Konsekvens ligger inneboende i varje handling. Nästa kapitel förklarar hur konsekvenser kan komma "efter många dagar", och t.o.m. överföras från liv till liv.

Ibland har denna karmas lag uppfattats som instrument för ett obevekligt och bestämt öde. Men en sådan tolkning ger inte utrymme för den nödvändiga flexibilitet, som hör ihop med kärleksaspekten hos fullkomlig rättvisa, och som gäller hänsyn till krafter och svagheter, möjligheter, motiv, mognadsgrader, osv. Om Lagen utifrån vårt tänkesätt inte är barmhärtig, så är den ändå heller inte grym. Den är konstruktiv, inte destruktiv. Den är fostrande, inte bestraffande. Jämvikt kan återställas på gränslöst många sätt. Ett frivilligt offer, ett ögonblick av medlidande, kan förhindra en period av till synes oundvikligt lidande, och samma lagbundenhet gäller när Karma belönar genom god hälsa, goda vänner, behagliga omständigheter, fysisk skönhet och på så många andra sätt. Kärleksfullt tjänande kan leda till en rik och oförfärad människonatur.

Hur annorlunda vore inte våra liv om vi verkligen kände denna lag. Det är genom okunnighet om den som vi lider. Har vi kanske inte velat förbli barn, och längtansfullt trott på att vi kan bli förlåtna konsekvenserna av våra handlingar? Det kan inte finnas förlåtelse, i dess vanliga betydelse. Lika sant är, att på den andliga nivån av tillvaro finns ingen att försynda sig emot, och ingen som kan bli förorättad. Där finns således ingen som skall blidkas eller bli försonad. Vi skapar frid med och genom vårt egentliga Själv. Vårt inre och verkliga Själv är vår skyddsängel, som också kan bestraffa - vår enda Gudomlighet. Det är gentemot den vi måste vara sanna och trogna.

Fullständig mognad fordrar att vi tar fullt ansvar på oss för oss själva och våra omständigheter. Även dessa återspeglar för oss det som vi är och vad vi gjort. Detta kan vara mycket svårt att acceptera. Men vi kan inse, att en annan människa, med t. ex. större förmåga och beslutsamhet, skulle i vårt ställe snart förändra omständigheterna som hon lever i. Hon skulle reagera annorlunda, göra andra överväganden och ha andra värderingar. Vi kan med detta förstå innebörden i uttrycket "Karaktären skapar ödet".

I ett avseende är Lagen barmhärtig. Den tillförsäkrar oss så många tillfällen och så lång tid som vi behöver för att ställa allt tillrätta. Livet förser oss med nödvändig erfarenhet för lärdom och växt. Teosofin lär, att alla våra karmiska skulder måste betalas, och alla svagheter övervinnas, innan vi kan bli fullständigt befriade varelser.

    Nu vet vi någonting om Lagen.

    Vet vi också hur vi skall leva den?

Det gör vi om vi vill. Alla de stora världslärarna har sagt oss hur man gör. Som vi nämnde i förordet var det en av de stora lärarna som sade: "Älska Herren din Gud och din nästa som dig själv". Detta är i stark förenkling allt vad lagen kräver. Vi har bara att lyda. Men vi behöver verkligen känna i våra hjärtan vem eller vad Gud och vår nästa är. Det är något vi själva måste upptäcka, men det kan finnas en del hjälpande antydningar i t. ex. denna bok.

Teosofi- Vad går det ut på 6

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
evrekaw
2009-06-14 18:33
#1

Alla dessa tillfällen att ställa allt till rätta… Gäller det för det jordeliv vi nu lever, eller gäller det för alla liv vi ska leva totalt sett?Obestämd

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Aldebaran
2009-06-14 19:01
#2

Mmm bnra fråga… Jag tror att man får börja i nuet..Det är på hur du reagerar på din nuvarande situation som du bestämmer din fortsatta/framtida karma

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

[rore]
2009-06-15 14:32
#3

Ja du Alde!

Absolut tänkvärd text och jag tror att det ligger mycket sanning i dettaGlad

Aldebaran
2009-06-15 17:53
#4

Hej, kul att du tycker det.. Det tror jag med…Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Aldebaran
2009-06-16 01:44
#5

Nästa kapitel heter "Reinkarnation och livets oavbrutna sammanhang"

Inte långt alls, å rätt spännande…

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Wargmane
2009-06-16 01:45
#6

ÅÅhh Nice Det vet vi ju sen förut att detta är ett poppis ämne!!

_B.B //Kristina

**Målet Är Att Livet ska Levas…
*…tha mi a' lorg…*
**
_Medarbetare på Existens

Annons:
Aldebaran
2009-06-16 01:46
#7

jepp å jag lägger ut det innan helgen…

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

cillaj
2009-06-16 01:48
#8

Ska försöka läsa ikapp i dagarna.

cillaj
2009-06-17 13:08
#9

Ja, spännande som alltid, bra förklaringar på det hela och exempel som är lätta att förstå.

Tack Alde.

Aldebaran
2009-06-17 13:09
#10

Vassego.. han är bra våran Geoffery Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Upp till toppen
Annons: