Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

24 Bilder 00. Existensiella frågor 01. Livsåskådning 02. Energier och krafter 04. Övernaturligt 05. Tarot 06. Andligt 10. Själen 11. Kroppen 12. Drömmar 13. Egna berättelser 14. Personligt 20. Intressanta budskap 21. Böcker, filmer och TV 22. Musik 23. Uppmaningar och citat 30. Sajten 31. Medlemmarna 32. Dagens hälsningar 33. Tävlingar 34. Skoj och humor 35. Anslagstavlan 40. Aktuellt i världen och hemma 41. Tidigare civilisationer 42. Kultur och folktro 50. Övrigt 60. Presentation av nya sajter
Adyar

Teosofi- Vad går det ut på 2

2009-05-30 23:42 #0 av: Aldebaran

Av Geoffrey A. Farthing. översatt av Gunnar Larson

I en tid av rymdraketer och ständigt ökande materiell välfärd med det moderna livets alla förströelser, men också med slitningar av olika slag, är det ibland svårt att stanna upp och tänka efter vart all denna aktivitet och rikedom leder oss. Möjligheterna att kunna ha mer och mer av allting tycks med en ström av tekniska innovationer öka för var dag. På många håll är inte bara människans grundläggande behov av föda, kläder, tak över huvudet, ljus och värme mer än väl tillgodosedda, utan många har där mycket även i allt möjligt som utformats för att underlätta livet och göra det mer trivsamt. Det talas om allt kortare arbetsveckor. Om freden består och den kolossala produktionsapparaten med militär inriktning kanske blir tillgänglig för civila syften kan det bli fråga om en tio timmars arbetsvecka, eller också massarbetslöshet. Det finns förvisso många miljoner människor som saknar livets nödtorft, men det kan vara bara en tidsfråga innan dessa brister blir undanröjda.

Vad skall då ske med mänskligheten? Kommer Utopia att förverkligas? Vi kan i alla fall tänka oss hur annars helt överflödig arbetskraft kan bli sysselsatt i stora byggnadsprojekt, med att bygga skolor, universitet, allmänna byggnader, bostäder osv. Men till vilken egentlig nytta? Vad skall vi ta oss till med alla dessa hjälpmedel och bekvämligheter i livet och med vår fritid? Ett enkelt svar är att vi då skall återvända till det konstnärliga i livet, och utan tvekan kommer fritiden att förfina vårt känsloliv och vår uppskattningsförmåga. Men historien visar att även förr i tiden har vissa skikt av befolkningar befunnit sig under sådana gynnsamma omständigheter, och även om de har försett oss med skönhet, storartad litteratur och system för statskonst och rättsväsende mm. - hur mycket genomgående lyckligare, och hur starkare i moraliskt hänseende, har de gjort mänskligheten? Att se på framtiden så här kan verka cyniskt och nedslående, men det tycks vara så, att hittills har mänskligheten inte haft något verkligt tillfredsställande och meningsfullt mål,bortsett från en människas livstids korta perspektiv och i rent materiella bemärkelser. Det förefaller som om frigörelser från livets bestyr och vedermödor kan leda till långtråkigheter, nya eländen och förfall. Det har otvivelaktigt hänt så i det förflutna. Efter en period av frid och myckenhet har människorna helt enkelt inte vetat vad de skulle göra av sig. Kan det verkligen vara så, att det inte kan finnas något mer fundamentalt målmedvetet och verkligt meningsfullt, som vi kan ge vår uppmärksamhet åt och leda våra energier till? Finns det inte något långsiktigt ändamål, eller någon stor plan bakom alltihop, och som vi kan spela en värdefull roll i?

Kristendomen har t. ex. sitt fridsrike som en gång skall uppstå på jorden, och den erbjuder var och en ett liv utan slut i himmelen som belöning för att vi lever - men framförallt tror - på ett riktigt sätt nu. Även om vi tror på detta är det hela dunkelt för oss, och den verkliga betydelsen beror på gissningar och förmodanden. Vi måste erkänna, att i det moderna samhället är sådana slutmål inga verkliga sporrar för oss i livet.

Österns religioner talar om ett högsta tillstånd av befrielse och evig stillhet som man skall sträva mot med egen ansträngning under många liv. Men vad betyder sådan frigörelse och salighet för oss nu? Är dessa förhoppningar och bevekelsegrunder för ett gott liv tillfredsställande mål och tillräckliga för oss på lång sikt - individuellt eller för samhället i stort?

Även om våra religioner ger svar inför dessa problem, hur går det för dem i dagens värld - särskilt med tanke på västvärlden? Har inte religion i hög grad blivit något urmodigt, som verkar allt mindre lockande? Är det inte så, att människan har vuxit i intellektuellt avseende till en punkt, där det som inte tilltalar hennes förstånd inte heller kan främja tron eller skapa tillit? Våra religioners enkla etik och normer för anständigt uppförande tas till en viss del för givna. Kanske för att de är i en religiös bakgrund för vad vanliga, tänkande människor ser som obegripliga mysterier. Men delvis förhånas de också och lämnas utan avseende.

Vårt förstånd inser, att etiska och moraliska normer måste iaktta,s för att ett organiserat samhällsliv skall kunna bestå, och man måste medge att våra religioner ändå förser oss med sådana grundläggande tyglar. De påminner oss också om finare kvaliteter i människans natur och förklarar hur våra liv skulle bli mer fullödiga och lyckliga om vi gav uttryck för dem. Men vi tycks inte åstadkomma något gensvar på detta. Vårt intresse och vår skapande fantasi väcks inte till liv. Den auktoritära naturen hos lärorna och dogmerna, som bygger på etablerade och konventionella tolkningar av historiska skrifter som översatts på olika sätt och som i många fall är av dunkelt ursprung, är på något sätt oacceptabel, och när det ändå finns tro och tillit, är det då inte ofta trots religionernas bud och praktiska utövning, istället för tack vare dem? De som företräder våra religioner har misslyckats med att upprätthålla vår verkliga aktning för dem. Varför känner vi på det här sättet? Är det inte för att vi inte kan följa med i deras teologiska resonemang och urskuldande förklaringar? Kanske bildar vi i all tysthet inom oss den åsikten, att våra religiösa lärare egentligen inte vet vad de talar om.

För att få upplysning i sådana fundamentala frågor som t. ex. vad liv är, varifrån allting kommer, vad medvetandets natur är osv. vänder vi oss till vetenskapen och inte till religionen. Vi vänder oss till religionen för att den skall säga oss vad ande är, vad Gud är, vad som händer efter döden. Men får vi verkligen riktigt tillfredsställande svar? Och varför har vi förresten över huvud taget denna uppdelning av kunskapsområdena?

Varför anser vi att kunskap är självklar när det gäller vetenskap men inte på religionens område, i varje fall inte på samma sätt? Inom religion tycks vi vara tvungna att tillgripa och nöja oss med troslivets påfund, åtminstone till stora delar. Sysslar inte också religion med fakta i naturen? Om så är, varför är det så få av dess företrädare som tycks känna till dem? Borde det egentligen finnas denna åtskillnad mellan s. k. vetenskapliga fakta och religiösa? Är denna skillnad en följd av vår okunnighet?

Trots den moderna kristendomens meningar om sig själv, som framgått av dess tal om andra religioner som undermåliga och hedniska, hur mycket av dess egna trossatser är det inte som bygger på rena gissningar, hypoteser och vidskepelser?

Dessa frågor ställer vi nu för att stimulera till vidare undersökning i ting som de flesta av oss antagligen ansett alltför heliga för att underkastas en djärv och om nödvändigt ödeläggande frågvishet. Vi ställer dem också därför, att innan framsteg över huvud taget kan göras måste marken jämnas, grunden bli klar, och skräp bli betraktat som skräp, hur förtrollande det än må ha blivit i våra föreställningar. Och sådana frågor har redan börjat ställas inom en del grenar av den västerländska kristendomen. Men den stora rädsla som ligger på lur i många hjärtan när denna process av djup undersökning börjar är, att om vi tar bort den trons tillhörigheter, som vi har vuxit upp med och blivit vana vid - vad blir då kvar? Här brukar det komma lidelsefulla försäkringar: "Men det måste finnas en Gud!" Frågan är av oerhörd vikt, för dem som i betydande utsträckning funnit tillfredsställelse, hjälp, hugsvalelse eller annat som är gott genom sin religion, eller för dem som tack vare den kunnat hjälpa andra, och efter sådana erfarenheter finner de att deras religion har giltighet. Men det verkar vara alltför vanligt, att det inte är sanningen som man söker eller önskar, utan en bekräftelse på omhuldade trosföreställningar. Är detta inte särskilt och på ett rörande sätt fallet med många yrkesmässiga religionsföreträdare, som vi borde kunna vända oss till, för att få ledning och upplysning? Vissa brister i detta medges nu i alla fall av en del modiga och mer ärliga präster, vilket en del av deras nya böcker med en frågande och "agnostisk" inriktning vittnar om.

För många människor i västvärlden, där vi främst sysslar med praktiskt och inte mystiskt eller djupt metafysiskt tänkande, förefaller religiös undervisning vara grundad på en klar okunnighet. Vi kan t. ex. inte göra något, eller särskilt mycket, av doktrinen om ställföreträdande försoning. Den mentala gymnastik som måste till för att rättfärdiga denna del av den kristna kyrkans logik är helt enkelt för mycket för oss. Eller vem kan ge en förklaring till 1:a Mosebok och som inte gör oss helt förvillade? Dessa två exempel är från kristna eller judiska källor, men andra av liknande slag kan återfinnas i de flesta andra av dagens religioner, vare sig det gäller läror eller praktisk utövning.

Även bland de vanliga lekmännen är andliga ledars okunnigheten kännbar, om än bara omedvetet. Resultatet är, att så som religionen framställs blir den så ringaktad, att även det som är värdefullt i dess läror och seder förbises. Kan inte detta vara anledningen till religionernas ringa och minskande inflytande nuförtiden över hela världen?

Finns det då ändå inte något andligt, som kan tilltala vår allt större intellektuella läggning? En fast kärna av verklig sanning, bakom alla orden i religionerna, och detta på ett annat sätt, än hur människor med en sådan läggning nu lägger in sina egna meningar i uttrycken, och genom sin tro och sina känslor gör orden betydelsefulla för sig? Om det finns en sådan kärna, hur skall vi lära känna den? Har någon någonsin känt till vad den är? Finns det i själva verket någon nuförtiden som vet det? Och om en sådan kunskap är möjlig, hur skulle den påverka oss, passa ihop med våra verksamhetsformer i livet och ställa sig i förhållande till vetenskapliga fakta? Hur skulle den beröra vår hälsa och allmänna välbefinnande och våra personliga, kollektiva och internationella relationer?

Har vår tillvaro samband med någon sorts mångsidig och vittomfattande stor plan för denna världens (och kanske också andra världars) uppkomst, utveckling och framtid och som kan beröra oss? Om en sådan plan finns, skulle det kunna ge oss verkliga syftemål i vår liv, på lång sikt? Och vad kan vi i så fall göra för att främja dem? Vilka krafter och möjligheter har vi för det?

Sådana frågor är av vital betydelse. Men om vi skall kunna finna några verkligt givande svar, så är det med frågornas själva natur som så, att det inte går att finna sådana svar, utan ett öppet sinne och en vilja att se på dem utan förutfattade meningar. Vi måste vara beredda att inte avvisa någonting, som tycks strida mot några förutfattade idéer som vi kan ha, även sådana, som ännu verkar heliga och okränkbara för oss.

En öppen undersökning av allt detta kan säkert medföra många tvister och stridigheter. Men det kan vara bra. Och det kommer att sätta en del synsätt på prov, sådana som vi själva kanske värderat högt och slagit vakt om, men som kanske ändå inte är så värdefulla eller hållbara som vi har ansett.

Men om det nu, som antyds här, skulle vara möjligt att känna till Naturens grundläggande fakta och hemligheter kan man kanske fråga sig: Varför är detta inte redan allmänt känt? Det enkla svaret är, att många sådana ting är kända, men förbisedda, och att många andra har att göra med livsområden som vi inte har tillgång till med våra vanliga fem sinnen, och att man då inte kan komma fram till dem genom det vanliga förståndets verksamheter. En högre förmåga till intuition måste väckas upp och förfinas, så att ett annat slag av "seende" och "hörande" blir möjligt för oss. Mer om detta längre fram.

Vi kan själva och på ett direkt sätt komma till något av en sådan kunskap om, och bara om, vi önskar det tillräckligt starkt. Men även om det som följer här inte så inspirerar läsaren, att verkligen bjuda till själv, så kan det ändå ge näring åt en nyttig tankeverksamhet, och om idéerna då förblir bara hypotetiska, så ger de icke desto mindre en ram, som alla fakta, som vi känner till från vardagslivets erfarenheter och iakttagelser, passar in i. Bara detta torde vara värdefullt och beriktiga vad som här läggs fram.

Källmaterialet för de allmänna teserna finns att hämta i det ursprungliga Teosofiska Samfundets grundlitteratur, främst i Den hemliga läran av Helena Petrovna Blavatsky. Det verket skrevs på 1880-talet och många rörelser av "teosofisk" natur har uppstått utifrån dess innehåll. Dess fundamentala material var på intet sätt nytt, vilket författarinnan också klart uttalar. Det finns en tradition av kunskap i Naturens hemligheter, och av en "gnostisk" kunskap, som funnits i alla tider. Det har även funnits en rikhaltig litteratur, som behandlat tillvarons natur och människans förhållande till universum, men som till stora delar gått förlorad. Det som återstår kommer främst från medeltiden, uttryckt i otydliga symboliska former, och utan en nyckel för förståelse därav - och som initierade lärare inom de olika systemen har muntlig tillgång till, är detta nu för en vanlig människa nästan meningslöst.

Den hemliga läran lägger fram dessa urgamla läror på ett mer eller mindre modernt språk och framställer därutöver helt öppet mycket, som dittills inte hade varit allmänt tillgängligt. Vidare citerar den urgamla och traditionella system och symboler för jämförelser, och som exempel, och ställer den s. k. hemliga läran i relation till dåvarande vetenskapliga upptäckter och grundsatser under senare delen av 1800-talet. Det är anmärkningsvärt, att trots den vetenskapliga kunskapens utvidgning under 1900-talet visar sig Den hemliga läran vara fullt berättigad när den talar om samma saker, och i flera andra fall har den visat sig lämna förutsägelser som nu gått i uppfyllelse.

Men mycket av innehållet i Den hemliga läran är "kraftigt kött" och inte till för "bäbisar eller dibarn". Det betyder inte att grundlärorna är ofattbara, men deras bredare och djupare förgreningarna är med nödvändighet framställda på sätt som fordrar läsarens djupa koncentration och uthållighet, och för att helt förstå och uppleva deras betydelser måste särskilda förmågor livas upp och utvecklas.

Själva grunden till att vi förr eller senare kan ha en fattningsförmåga inför Naturens djupa universella verkningar och tillvarons hemligheter är att människan själv är en återspegling i miniatyr av hela universum. Hennes egentliga natur och sammansättning är densamma som för kosmos. Genom att hon förvärvar kunskap om sitt verkliga Själv uppstår vetskap i henne om Självet, bakom allt vara, och bakom all manifestation. Sådan kunskap är Teosofi.

Om Den hemliga läran sade dess författarinna, att "den innehåller precis så mycket som världen kan ta emot under det kommande [tjugonde] århundradet"... och att "denna ‘värld' [dvs. människan som lever i sin personliga natur] kommer i de två delarna av Den hemliga läran att finna allt, som dess yttersta fattningsförmåga kan begripa." - Vilken utmaning!

 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-05-31 08:24 #1 av: [KROFF]
introduktion.pdf

Vi i Klassiska Rosenkorsets Orden känner djup tacksamhet gentemot Mme Blavatsky som för västerlandet uppenbarade det fantastiska verket Den Hemliga Läran och mycket mer. Ur den Impulsen gick sedan Rudolf Steiner som också gick in i rosenkorstanken (som också innehåller mycket hemlig dvs dold kunskap en Veritas Arcana) och Max Heindel som grundade sitt Rosicrucian Fellowship. Ur det senare uppstod Lectorium Rosicrucianum och ur det så småningom vi.

Helena Blavatsky varnade på sin tid för farorna med att framföra den Universella Läran genom organisationer; det får inte bli ett hierarkiskt tänkande med grupptryck. Därför eftersträvar vi Renhet, Frihet och Kärlek.

Info: klassiskarosenkorset@sverige.se

Anmäl
2009-05-31 12:18 #2 av: cillaj

 

Mycket bra läsning.

Att sätta ord på det som vi egentligen känner och upplever, och den känslan av att allt är ett i Universum, att känna Monaden, den högsta energin, var vår själ kommer ifrån.

Alla frågor, det finns en mening med allt, är min tro och uppfattning, för vår andliga utveckling.

Att lära i livet medans du lever, inte då, inte sen, utan här och nu. Att uppleva.

Vad är sanningen? den finns i våra hjärtan och ju mer man läser och förstår det i hjärtat, desto mer sanning blir det.

Kan vi få några svar? Nej, inte i det allmänna, vi kommer inte att kunna bevisa något om andlighet fullt ut rent vetenskapligt,men inom oss kan vi det för att vi är unika,men ändå hör vi ihop och behöver varandras åsikter och medgivande, att det vi känner är okej.

Jag tror också att religonerna håller på att utvecklas till ett mer modernt samhälle, om man tittar på ungdomsgrupperna idag, så ser det helt annorlunda ut än bara för 20 år sedan. Ungdomar revolterar, många vill ha kvar religionen fast i en annan utformning.

Vi behöver all upplysning som har med andlighet att göra, för att alla ska få en chans att hitta sin nisch till den. Oavsett utformningen, så behöver vi ha den tillgången.

Tack Alde, för en bra artikel.

Tål att läsas om igen.

Anmäl
2009-05-31 12:26 #3 av: Aldebaran

Va bra att ni gillade det.. Detta är kap 1 av 10 tror jag, så det kommer mera...Glad

 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-05-31 16:37 #4 av: evrekaw

Ser fram emot fortsättningen, detta är både spännande och intressant.

Anmäl
2009-05-31 17:30 #5 av: Wargmane

MMmmmm intressant....Vad min inre reflektion blev av allt detta ....:

Jo Helt plötsligt  insåg jag Trots m itt motstånd att Allt som står i NT och GT faktiskt inte är så dumt....Om man Bara läser de symboliska värdena!!!

Det spelar egentligen inte så stor roll hur  sant eller falskt det är....skalar man bort all sannolikhet och går till essensen i symboliken ....Är det egentligen ganska klokt....Obestämd

Lite OT på nåt sätt men ändå inte..

teosofin har snappat just essensen!!!

*NU fnurlar Wargis ordentligt*

*snacka om Aha -upplevelse!!

Tack Alde

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-06-02 00:03 #6 av: Aldebaran

Mmm ja han är mycket bra att lyssna på denna Farthing.. Jag har ett par CD som Gunnar (han som gjort översättningen) skickat mig.. Och det är mycket intressant..

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-06-02 00:05 #7 av: cillaj

Den skulle ju va intressant o höra,

Du kanske kan lägga ut den på Youtube.

Anmäl
2009-06-02 00:06 #8 av: Aldebaran

ja, det kunde ju vara något... skall kolla...Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-06-02 00:07 #9 av: cillaj

Gör det, är ju roligt o lyssna ibland oxå inte bara läsa

Anmäl
2009-06-02 00:08 #10 av: Aldebaran

Det är ganska så behagligt att lyssna på...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-06-02 00:09 #11 av: cillaj

Mmm, va bra, ännu bättre då om du lägger ut den så.

Anmäl
2009-06-02 00:12 #12 av: Aldebaran

först måste jag ju på något sätt göra om den till en hyfsad MP3 fil...

Skall kolla dett under veckan..

 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.