Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

24 Bilder 00. Existensiella frågor 01. Livsåskådning 02. Energier och krafter 04. Övernaturligt 05. Tarot 06. Andligt 10. Själen 11. Kroppen 12. Drömmar 13. Egna berättelser 14. Personligt 20. Intressanta budskap 21. Böcker, filmer och TV 22. Musik 23. Uppmaningar och citat 30. Sajten 31. Medlemmarna 32. Dagens hälsningar 33. Tävlingar 34. Skoj och humor 35. Anslagstavlan 40. Aktuellt i världen och hemma 41. Tidigare civilisationer 42. Kultur och folktro 50. Övrigt 60. Presentation av nya sajter
Adyar

Teosofi- Vad går det ut på 5

2009-06-10 23:30 #0 av: Aldebaran

Geoffery Farthings tankar översatta av G. Larson

Från aposteln Paulus är vi bekanta med begreppen kropp, själ och ande som uttryck för hur människan är sammansatt. Teosofin utvecklar detta utifrån den grundsynen, och den preciserar på ett klart sätt vad som menas med de begreppen.

Det skulle verka konstigt att tala om människans "kroppar" i pluralis, om vi inte hört talas om olika nivåer av tillvaro, och om nödvändigheten av att ande, på varje nivå, har en motsvarande kropp, att verka i. Vi har i någon mån behandlat förhållandet mellan ande och materia, och talat om hur dessa ytterst sett inte kan åtskiljas, även om de på den fysiska nivån synes vara, och faktiskt även är, existensens rent motsatta poler. Den ena är den positiva principen, och den andra är den negativa, begränsande principen. Materia är det som innehåller ande, i varje form eller sak som existerar, och som begränsar andens aktiviteter, allt eftersom formerna ännu inte utvecklats och utbildats till att motsvara sina potentiella möjligheter. De vehikler [eng. vehicle = fordon, farkost, förmedlare, uttrycksmedel, bärare], som är nödvändiga för ande att fungera i, kallas här kroppar.

Låt oss nu se om det finns något som kan få oss att ana existensen av dessa olika nivåer av tillvaro, som vi nu talar om här, och att veta något om dem.

Varje människa lever och spelar en roll i en omgivning som inbegriper andra människor. Alla ting i vår miljö består av fysisk materia i dess tre tillstånd, fast, flytande och gasformig. Det är endast genom våra fysiska sinnesorgan som vi genom ögonen, öronen, huden, munnen och näsan är medvetna om omgivningen. Men information från yttervärlden kommer till oss från varje sak eller föremål, som sinnesorganen kan ge gensvar på, och förs vidare, genom det "telegrafiska" nervsystemet, till hjärnan, som är säte för vårt dagsmedvetande.

Tillvarons första nivå, den fysiska, är vi bekanta med. Hur är det med de andra? Vi kan lägga märke till att när vi blir medvetna om saker och ting, och om andra människor, påverkas ofta känslorna. De kan variera från ett enkelt gillande eller ogillande till stark tillgivenhet resp. motvilja, från attraktion till passion osv. över hela känsloskalan. Känslorna påverkar minnena, och minnet av något som vi uppskattat framkallar begär efter att upprepa den erfarenheten. Om någonting varit smärtsamt eller obehagligt blir vi avogt inställda mot detta, och vill undvika att den erfarenheten upprepas.

En stor del av vårt liv är på det sättet sammansatt och betingat av känslor, inre känslor såväl som sensationer och sinnesintryck.

Minnet registrerar erfarenheter och en del därav kan vi återkalla i medvetandet. Nu kommer vi till en annan del av vårt liv - den mentala aktiviteten. Den innefattar minne, föreställningsförmåga och tänkande. Alla dessa tillhör ett slag av inre aktivitet, som är annorlunda än känslor, men nära förbundet med känslolivet.

Dessa inre aktiviteter, känsla och tanke, är särskilda medvetenhetsformer, och därigenom kan vi särskilja två av de nivåer som hör till vår mänskliga tillvaro. Vi har alltså de emotionella och mentala nivåerna, förutom den fysiska. Genom definition har vi sagt, att för att medvetande skall kunna uppstå, eller för att gensvar av ett eller annat slag skall kunna komma till stånd, måste det finnas en kropp, ett vehikel för livet, att fungera genom, och som kan "svara" på den rätta nivån. Därför måste vi ha en känslokropp och en mentalkropp - båda på något sätt nära anknutna till den fysiska kroppen, så att den fysiska hjärnan registrerar deras aktiviteter. Vi kan således vara medvetna om aktiviteter på alla tre nivåerna. I vakentillståndet är medvetenheten om sensationer, känslor eller tankar kopplad till den fysiska hjärnan. Vi är så vana vid detta, att det verkligen är mycket svårt att ens föreställa sig den idén, att medvetande är möjligt utan en fysisk hjärna. Denna stora svårighet ger upphov till materialismens tankegångar, som somliga av oss starkt håller fast vid, och till synes med all rätt.

När det gäller sinnesaktiviteter har vi talat om dess huvudfunktioner i form av minnesförmåga, fantasi- eller föreställningsförmåga och tänkande. Tankeförmågan bygger på en viss träning i logik, genom erfarenheter eller på annat sätt.

Men förutom dessa sinnesaktiviteter, som vi utifrån vars och ens vardagsliv är väl förtrogna med, finns det andra, som överskrider dessa tre funktioner. Det finns t. ex. intelligens genom ett spontant "sunt förnuft", som uppstår ur principer som man förnimmer, men som inte har blivit inlärda, och vidare sinnesaktiviteter som arbetar med abstrakta idéer, med begrepp som är vittomfattande och mångsidiga. Dessa senare är funktioner som hör till det högre medvetandet, och vi kan skilja dem från de förra, vilka är uttryck för det lägre medvetandet, och som är så nära förbundna med våra känslor.

Den fysiska, den emotionella och det lägre medvetandets kroppar eller principer är av personlig natur, och de utgör det som vi uppfattar som människans "personlighet". Detta är en viktig definition, som vi kommer att använda precis i den betydelsen.

Det högre medvetandets verksamheter har att göra med allmänna och vidsträckta principer och abstrakta idéer och kan därför inte vara av samma personliga slag, som det lägre medvetandet. De uppvisar inte personliga karaktärsdrag eller innehåll av personligt slag. Men de är ändå unika och individuella för en särskild människa, och liksom de övriga är det fråga om sinnesaktiviteter som det fordras vehikel för. Mentalkroppen har därför två delar, en högre och en lägre. Den lägre utgör en del av människans personlighet och den andra representerar hennes unika "individualitet", till skillnad från hennes personlighet. Det är här som vår känsla av "jag-het" uppkommer. Det är vårt andliga väsen eller Ego, vårt Gudomliga Själv.

Denna distinktion mellan personlighet och individualitet är mycket viktig och måste hållas i minnet.

Det finns vissa andra inre aktiviteter, och en del av dem har nästan varje människa erfarenheter av i större eller mindre grad under sin livstid. Man kan beskriva detta som direkt-förnimmelse, en klar och vanligen helt oförmodad insikt, eller en verkligt djup förståelse, genom ett slags opartisk och självständig känsla av sympati. Detta är intuition, i ordets faktiska betydelse, "undervisning""inifrån". Intuition skall inte förväxlas med ingivelser, varsel och andra liknande fenomen, som är psykiska upplevelser, dvs. upplevelser som uppstår inom områdena för lägre medvetanden och personliga känslor. Intuition kan man känna igen genom dess kvalitet, den glädje som springer fram inom oss, och som åtföljer en upplevelse av upplysning, eller medkänsla, eller en förening av dessa. En annan viktig skillnad mellan intuition och psykisk erfarenhet är, att intuitionen undervisar oss alltid genom sådant som har med principer att göra, och den är aldrig enbart personlig, medan däremot psykiska ingivelser och aningar alltid är av personligt slag, för det mesta med ett känslomässigt innehåll gentemot oss själva eller andra människor.

Dessa intuitionella aktiviteter sägs uppstå inifrån en andlig kropp, som egentligen inte är ens egen, på samma sätt som den fysiska och andra kroppar, utan det är i den allmänna kosmiska betydelsen är det ett Andens vehikel. Bara på grund av dess förbindelse med kroppar eller principer för högre medvetanden som våra individuella medvetanden uppstår i blir det vårt.

Till sist kommer vi till riket för renAnde, det Absoluta i manifestation, källan för vår tillvaro, för vårt eget liv och för alla andra väsen. Gudomlig Ande är inte privat för någon. Individuella liv är gnistor, tända vid dess flamma och av dess natur. Det är därför inte en mänsklig princip, utan en universell princip, som verkar genom livets alla enheter.

Räknas mentalkroppen som en, så har människan fyra kroppar eller principer, den Universellt Andliga oräknad. De är mer allmänt kända under följande namn:

1) Den fysiska kroppen, som innefattar materia, inte bara i fast, flytande och gasformiga tillstånd, utan även i fyra eteriska tillstånd. Eterisk, som det är fråga om här, skall inte förväxlas med elementet eter, och inte heller med det fluidiska medium eter, som det sades att elektromagnetiska vågor utbreder sig i. Eterisk betyder i detta sammanhang materia i fyra successivt allt finare och tunnare tillstånd, än vad som gäller för fysiska gaser. Varje eteriskt tillstånd har sina egna särskilda kvaliteter. Den fysiska kropp som vi vanligen är förtrogna med har en dubblett eller motsvarighet som är sammansatt av dessa fyra eterslag (ibland kallad "astral" materia). Den kan ibland avskilja sig från den fysiska kroppen, som när vi faller i sömn eller är under inflytande av kraftiga droger såsom bedövningsmedel, eller som när t. ex. ett ben har "somnat". Den här motsvarigheten kan ibland iakttas när den är skiljd från den fysiska kroppen. Dess substans är med andra ord det som "spöken" och fantomer består av. Den eteriska dubbletten är förbindelselänken mellan människans fysiska kropp och hennes övriga kroppar. Den samlar också in vissa "livs"-energier, framför allt i form av vissa utstrålningar från solen, och som är nödvändiga för själva uppehållandet av hela det stora sammanhanget av mänskligt liv. Dessa "livs"-energier, riktade och avpassade till människan genom hennes eterkropp, och eterkroppen som sådan, behandlas vardera som särskilda principer i Den hemliga läran.

2) Den emotionella kroppen, känslokroppen. Den beståndsdel av människan, som på grund av naturlig likhet kan ge gensvar på emotionella stimuli. Det är begärskroppen, och genom den uppstår de impulser som driver oss till handling.

3) Mentalkroppen. Den består av två delar, en högre och en lägre. På grund av den lägre mentala funktionens nära förbindelse med begärsnaturen betraktar man ofta dessa två som ett tanke-/känslokomplex, som ibland kallas den animala själen och utgör människans psyke. Det högre sinnet är människans egentliga, individuella och gudomliga Ego-princip, och som ibland talas om som den mänskliga eller andliga själen.

4) Intuitionskroppen. Vehiklet för ren Ande, den Universella Gudomliga Själen. Aldrig individualiserad, men fokuserad in i det individualiserade högre sinnet.

Kombinationen av känslokroppen och den lägre mentala kallade vi den "animala" själen och den är i lika hög grad en "mekanism" som den fysiska kroppen, men det är fråga om psykisk mekanism hos medvetandet. En själ utgör ett vehikel [en 'farkost'] för livgivande principer, vilka hör till ett "överliggande" plan, och den bildar i sin tur den livgivande principen för de kroppar, vilka hör till "lägre" plan. Föreningen mellan den högre mentala kroppen och den intuitionella, individualiteten, kallade vi den andliga själen. Dessa definitioner gör det möjligt för oss att här vara mer precisa i vårt tänkande.

Det finns två andra aspekter av detta ämne om "kroppar". Den ena har att göra med det sätt som de vid själva världens begynnelse tillkommer på. Den andra gäller deras utveckling genom hela dess vidsträckta historia. Det finns särskilt två huvudpunkter i Den hemliga läran som berör detta. Den ena som vi redan nämnt är, att naturens aktiviteter fortskrider "inifrån och utåt". Det betyder att impulsen till handling alltid kommer från en inre, högre livsnivå. En människa drivs genom sina begär till att handla, som ett exempel. Denna princip gäller också för tillväxt, och för formernas utveckling. När det gäller livsformernas natur eller skepnader, så finns det i den mentala världen en så att säga planerande design, och i de astrala världarna ett formgivande mönster, eller "mall", och som den organiska utvecklingen rättar sig efter. Dessa formgivningar och mönster uppkommer som resultat av det som har utarbetats under föregående utvecklingsperioder, i denna eller andra världar, och i enlighet med den Universella Lagen, om att varje verkan framgår ur en föregående orsak. Former påverkas av deras miljö. Till en viss grad ger de gensvar på miljön och reagerar inför den. Dessa gensvar "trycks in" i "minnet" på den inre livsnivå, som kan modifiera det mentala mönstret. Detta kan i sin tur modifiera den "astrala""gjutformen" och denna kan, till exempel, påverka mutationer i generna hos djur och växter. Formerna modifieras då i senare generationer.

Den hemliga läran handlar till stor del om mänskliga kroppars utveckling och ställer det i samband med förändringar i miljön under jordens utveckling. Den berättar också om de serier av varelser som växte upp och utvecklades på andra och föregående serier av klot. Från dessa avlägsna förfäder har vi ärvt inte blott fysiska kroppar utan även våra emotionella och mentala. Den hemliga läran berättar om mänsklighetens olika raser och underraser som har funnits, finns, och kommer att finnas på denna jord, och om utvecklingen av de särskilda egenskaperna och kvaliteterna hos dessa folk. Vidare talar den om hur de individer som vid slutet av den här världsperioden fullgjort sin ödesbestämda utveckling kommer att bli fulländade människor, som vuxit till fullo i varje del av sina väsen.

I samverkan med utvecklingen av våra olika kroppar på sina särskilda nivåer uppstår en tillväxt av medvetande, till fullständigt aktiv verksamhet, på dessa nivåer. Med denna utvidgning av medvetande följer krafter - de krafter, förmågor och kvaliteter hos naturen, som är karaktäristiska för dessa plan. På det sättet kan människan fortskrida in i ett nytt, ett över-mänskligt tillstånd. Då har hon fullständigt fullgjort sitt öde på denna planeten. Tidsrymderna för den här processen är oerhörda. Men om hon så önskar kan människan påskynda sitt framåtskridande mot detta storslagna slutmål, och därmed gör hon sig lämpad att hjälpa sina medmänniskor, längs den långa, långa vägen hem.

Teosofi- Vad går det ut på 4

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-06-10 23:38 #1 av: Wargmane

Ja vad bra det var!!Glad

Enkelt och lättfattligt !!

Detta är ju enna grunden till att förstå mycket av det vi pratar om härinne !!

Tack Alde lelle !!

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-06-11 00:48 #2 av: Aldebaran

Det där om kropparna har ju många undrat och frågat efter.. Står ganska så bra här.. Sedan är det ju som vanligt lite upp till var och en vad man vill/kan ta till sig..Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-06-11 13:02 #3 av: OleaViola

har bokmärkt sidan och ska läsa igenom den vid ett senare tillfälle känner mig lite orkeslös i dag, tror att det är lättare att läsa om jag skriver ut det, men har inga bra patroner just nu väntar tills pengarna trillar in..........

 

Anmäl
2009-06-11 20:42 #4 av: evrekaw

Mmmm nu fick man bättre reda på alla kropparna...Skrattande

Att hjälpa sina medmänniskor, mm... Det är fint...

Tänkte på det där att... "det är saligare att giva än att taga..." Bara det att några måste ju vara mottagare om man ska kunna ge... Sak samma gäller hjälp...

De flesta av oss skiftar nog mellan båda lägena...Obestämd

Anmäl
2009-06-12 10:12 #5 av: Waara

Äntligen läst! Det är så så intressant! aha, aha, aha! tack!

Anmäl
2009-06-12 13:16 #6 av: Aldebaran

vassego

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-06-12 17:15 #7 av: Aldebaran

kanske snart redo för nästa del?

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-06-12 21:58 #8 av: Waara

Jamen visst! det är vi väl? :)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.