Själens resor

Hadji den vise kap 13

2009-05-31 01:27 #0 av: cillaj

Av Anna C Bornstein

 

När Hadji slog upp ögonen, stod varje detalj av den underjordiska färden levande för honom. Han visste att han aldrig skulle få se jungfrun igen. Hon hade försvunnit in i honom som figurerna i hans drömmar brukade försvinna in  i hans eget medvetande när morgonen grydde. Hädanefter skulle jungfrun vara ett med honom. Och när han insåg att detta var sant så sörjde han inte. Från den dagen förlorade Hadji aldrig medvetandet om vad han var i sitt innersta väsen. Vad han än gjorde - om han sökte efter föda i skogen eller tog sig en simtur i de svalkande vågorna eller gjorde något annat - var han hela tiden medveten om ljuset och klarheten i sitt innersta.

Ingenting kunde längre göra honom otålig. Han fann sig tålmodigt i alla krav som livet ställde på honom. Han försummade inte att samla och tillreda föda eller att reparera hyddan. Han kunde åter fröjdas över naturens skönhet och fann ett stort behag i att betrakta djuren, både de stora och kraftfulla och de små svaga. Ljuset i hans inre spred sin glans och klarhet över allt och alla. Hadji tillbringade många timmar i stillhet inne i hyddan. Då vände han världen ryggen och fördjupade sig helt i den inre verkligheten. Han upptäckte att ljuset inom honom var en stråle från en osynlig sol. Ljuset var så stort och mäktigt att han förlorade sig själv i det. Men det var inte sorgligt alls. När han återvände till medvetande om sin omgivning, erfor han tvärtom en outsäglig lyckokänsla.

Det kändes som om hans väsens gränser vidgats ofantligt till att rymma både himlen och havet. Han tyckte att han andades genom varje stjärna, genom varje stoftkorn, genom varje liten varelse. Hadji betraktade naturens fägring som om han såg den för första gången. Allt i naturen, alla dess varelser och ting, tycktes honom vara fulländade  uttryck för det osynliga ljuset. Solen som lyser på himlen, träden som brer ut sina kronor, fåglarna som svingar sig upp i skyn, och även han själv hade blivit till tack vare detta ljus. Att lära känna detta ljus var livets mening. Världen var oerhört mycket större än den lilla ö där Hadji levde. Ön låg i havet som nådde bortom horisonten. Men både ön och havet och himlen badade i det osynliga ljuset.

Hans längtan hade givit honom mäktiga vingar, vävda av samma stoff som hans tankar. Det var starka, lysande vingar som bar honom högt över jorden och förde honom dit han ville. När han betraktade stjärnorna som lyste på himlen om natten, förde hans tanke honom genast dit där de fanns. När hans blick vandrade över den glittrande havsytan mot horisonten, svävade han bort på sina tankevingar med den allra lyckligaste förnimmelse av frihet och lätthet. Med dessa underbara vingar kunde Hadji färdas snabbare än ljuset. Det skedde ofta under natten när hans kropp låg orörlig på bädden i hyddan eller på dagen när han satt sig att vila under träden efter att ha utfört sina sysslor.

Kroppen var allt för tung för att kunna följa med på dessa färden. Den fick lämnas kvar på ön. Hadji lärde sig snart att gå ut och in i kroppen lika obehindrat som han gick ut och in i sin hydda. Så upptäckte Hadji att världen var långt större än han tidigare trott. Han färdades till fjärran länder, till stora städer, höga fjäll, vidsträckta öknar, till djungler och hav. Han såg och lärde mycket. Men det underbaraste av allt var att han såg andra mänskliga varelser. Till en början gjorde synen av människor honom outsägligt lycklig, och han gladdes åt deras skönhet och intelligens.

Men snart  blev han medveten  om att de suckade tungt i sina hjärtan och kände stor vånda. Han greps av ett djupt medlidande med dem. Fastän det gjorde honom mycket beklämd, färdades han ofta till de stora städerna för han ville försöka förstå varför människorna var så olyckliga. Det inre ljuset hade gjort Hadji så vis att allt han undrade över uppenbarades för honom. Han såg att människorna endast tänkte på sig själva, och att de bara brydde sig om små och oviktiga ting. Han förstod att de på detta sätt skapade fängelser åt sig. De visste inte vilken makt som tanken har och de gav inte akt på hur de brukade den. De kunde inte föreställa sig att en människa är så värst mycket mer än sin fysiska kropp. Hadji såg att människorna betraktade sig själv som tillvarons medelpunkt.

Det osynliga inre ljuset tycktes hon inte ha någon som helst kännedom om. Om det bara hade funnits en enda människa i världen, skulle hon kanske ha kunnat leva i tron på att hon verkligen var alltings medelpunkt. Men när det fanns så många miljoner människor, var det oundvikligt att en sådan övertygelse måste skapa strider och svåra konflikter. Alla tyckte sig vara tvungna att försvara sin egen plats i centrum och att tränga undan andra, som också ansåg sig ha rätt till denna plats. Men fastän människorna skapade sig så mycket lidande, insåg de inte att felet låg hos dem själva. De beklagade sig oupphörligt och sköt skulden för det onda på varandra. De trodde att botemedlet var hat och krig, och förödelsen grep omkring sig.

Hadji den vise kap 12

Anmäl
2009-05-31 01:35 #1 av: Aldebaran

Hadjis 4:e invigning som gör honom frälst ifrån materiens kors. Nu är han inte längre bunden av att reinkarnera utan kan komma å gå som han vill..Mycket fint och lättförståligt...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-05-31 01:36 #2 av: cillaj

 

visst är det!

En fantastisk bok.

Anmäl
2009-05-31 01:37 #3 av: Aldebaran

Japp det är den, mera fantastiskt att inte jag hade en aning om denna förän du la ut den.. Men men vi lär och upptäcker något nytt så länge vi lever Flört

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-05-31 01:41 #4 av: cillaj

 

Det är Såååååå trevligt att få vara först med något nytt. Hehehe

Anmäl
2009-05-31 01:44 #5 av: Aldebaran

Mer än hälften av alla mina böcker har jag inte läst ännu så det finns mycket nytt om man vill läsa... 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-05-31 01:50 #6 av: cillaj

 

Jag kommer!!!!

Anmäl
2009-05-31 01:53 #7 av: Aldebaran

en del är på engelska tjocka tegelstenar på gammalengelska..

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-05-31 01:55 #8 av: cillaj

 

Och!!!!????

Anmäl
2009-05-31 01:57 #9 av: Aldebaran

hahaha... ja en del gillar att läsa sånt... Men nu förtiden finns dom översatta till mordern svenska...Men nu tappar vi tråden i denna artikel...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-05-31 02:02 #10 av: cillaj

 

Näe, bok som bok, spelar det någon roll vilken andlig bok man pratar om. Inte mig emot.

Man kan inte diskutera så mycke om Hadji ändå, den ska bara tas in.

Anmäl
2009-05-31 02:04 #11 av: Aldebaran

jo det är sant... men hoppa i bingen nu så att du kan ta in mina två artiklar imorgon Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-05-31 02:05 #12 av: cillaj

 

Yes sir!!

Anmäl
2009-06-01 21:28 #13 av: Fialotta2

Ett kapitel som ger mig något att tänka på.

Tack Cilla!

Anmäl
2009-06-01 21:30 #14 av: cillaj

 

Vassegod Fialotta, kul att det ger något oxå.

Anmäl
2009-06-08 22:36 #15 av: [outgrundlig]

Åhh jag har missat att det kommit flera kapitel. så glad jag blir för denna kvällen kan jag läsa många på raken....tack :)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.