Annons:
Etikettsjälens-resor
Läst 1886 ggr
cillaj
5/14/09, 2:33 PM

Hadji den vise kap 6

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Av Anna C Bornstein

Men hur hade djuren, tingen och växterna uppstått? Var kom de ifrån? När Hadji betraktade blommorna, studerade djurens underbara förmågor och flit, deras kroppars harmoniska uppbyggnad och den ändlösa stjärnhimlen och iakttog sin egen tanke, så gladdes han över hur vis och skön och välordnad naturen var.

Han var övertygad om att alla dessa ting hade sitt ursprung i ett fulländat väsen, som vakade över sin skapelse, och för vilket ingenting  var främmande, vare sig smått eller stort. Han greps av en obetvinglig längtan efter att få lära känna detta upphöjda väsen. Först sökte han i sinnevärlden . Där kunde han ofta ana dess närvaro. Men väsendet självt fann han inte.

Så småningom gick det upp för honom att det inte kunde uppfattas med sinnena. Öronen kunde bara uppfatta ljud, ögonen färger och former, luktsinnet dofter, smaksinnet smaker, känselsinnet hårdhet och mjukhet, värme och kyla. Om skaparen hade sådana egenskaper, skulle han ju vara en del av den skapta , föränderliga tillvaron, och inte kunna vara dess upphov.

Nej det väsen han sökte hade varken röst som kunde höras, doft, smak, hårdhet, mjukhet, värme eller kyla som kunde erfaras. Det hade heller ingen höjd, längd eller bredd som de varelser han var förtrogen med. Därför var detta väsen så svårgripbart. Det fanns inte bland tingen i yttervärlden. Var skulle han då söka efter det?

Kanske inom sig själv? Men hur skulle det gå till? Beslutsamt stängde han sinnenas dörrar mot yttervärlden och motade bort alla tankar och fantasibilder som dök upp i medvetandet. Han drog sig allt djupare in i sig själv för att där försöka finna vad han sökte. Han var så uppslukad av detta inre sökande att han ibland glömde att äta och sova. Det hände att han inte var ute ur hyddan på flera dagar. Hadji anade något djupt, djupt där inne som var oföränderligt och alldeles stilla.

Men ständigt kände han dess närvaro. Det hände ibland att han blixtsnabbt försökte vända sig om för att fånga en skymt av detta gäckande väsen som det inte gick att dölja något för, inte ens sådant som annars brukade vara osynligt, till exempel hans egna känslor och tankar. Den lilla lågan som Hadji hade upptäckt i sitt inre den dag då han blev medveten om sin egen tankeförmåga, sitt eget jag, hade gradvis vuxit i styrka och blivit till ett klart och skinande ljus som lyste inom honom och hjälpte honom att förstå alltmer av tillvaron, på liknande sätt som solens sken hjälpte honom att se tingen i naturen.

Annons:
Wargmane
5/14/09, 2:57 PM
#1

MMmm detta är en sällsynt vacker berättelse!

_B.B //Kristina

**Målet Är Att Livet ska Levas…
*…tha mi a' lorg…*
**
_Medarbetare på Existens

Aldebaran
5/14/09, 4:09 PM
#2

Japp den är otroligt fin…Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Waara
5/14/09, 4:11 PM
#3

Väldig fint, tack cillaj!

cillaj
5/14/09, 4:39 PM
#4

Vassego!

Den va inte så lång den här gången, men det kommer….

[outgrundlig]
5/17/09, 3:07 PM
#5

Tack för att du fortsätter att lägga ut historien. Har varit lite upptagen med annat så har missat att du lagt in några kapitel sedan sistGlad

Fialotta2
5/18/09, 10:27 PM
#6

Tack för att du fortsätter att skriva. Jag har inte haft tid att vara här på sajten nu på slutet.Glad

Annons:
Upp till toppen
Annons: