Annons:
Etikettkultur-och-folktro
Läst 6851 ggr
cillaj
2009-04-21 23:31

Tidvatten och förmörkelser

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Sista delen av Månserien.

Detta är en beskrivning av vad som också kan påverka oss människor i det dagliga livet för att kunna existera.

Ebb och flod

Av alla de sätt som månen inverkar på jorden är den mest obestridliga effekten den som månen har på tidvattnet. Exakt hur och varför stora oceaner rullar in och ut visste de gamla kineserna redan för mycket länge sedan. De lärde i Rom och i Grekland gjorde däremot inte kopplingen mellan månen och tidvattnet - helt enkelt för att de inte hade något behov av det eftersom Medelhavet praktiskt taget saknar ebb och flod. Det sägs att Julius Caesar inte kände till tidvattnets existens förrän han reste till de brittiska öarna.

Idag känner alla till havets ebb och flod, även om de exakta mekanismerna inte är lätta att förstå. Förutom den ebb och flod som inträffar varje dag finns det också tillfällen varje månad då tidvattnet är särskilt högt (springflod) eller lågt (nipflod). Detta tydliga måntaliga mönster har ett starkt samband med månens cykliska rörelser.

Månens dragningskraft

Den gravitationskraft som månen utövar på jorden är så stark att den drar jorden och dess vatten till sig. Det gör att havet buktar ut på den plats som vetter rakt mot månen, vilket gör att det blir högvatten just där. På motsatta sidan av jorden är dragningskraften på vattnet mindre stark än på själva landmassorna som ligger emellan. Det innebär att havet bildar ännu en utbuktning och därmed ännu ett högvatten på andra sidan. I och med att detta sker uppstår lågvatten på de platser på jorden som ligger mellan dessa utbuktningar.

Springflod och Nipflod

Två gånger i månaden, vid fullmåne och nymåne, ligger solen, månen och jorden på en rak linje. När solens gravitationskraft kombineras med månens redan starka dragningskraft ökar utbuktningarna i vattenmassorna, vilket gör att floden blir högre än vanligt och det uppstår en så kallad springflod. Eftersom springfloden kan orsaka översvämningar och faror för fiske och sjöfart har förmågan att förutsäga när den inträffar varit av stort värde genom historien. När månen är halv, vilket inträffar en vecka efter fullmåne och nymåne, befinner sig månen 90 grader från solen, och i den positionen motverkar dess gravitationskraft solens. Vid dessa tidpunkter stiger inte havet lika högt, vilket ger en lägre flod eller nipflod.

Jordskalv

Eftersom det anses att den gravitationskraft som jorden utövar på månen är en utlösande faktor för månskalv, verkar det sannolikt att den spänning som skapas av månens dragningskraft på jorden också skulle ha en inverkan på jordskalv. Och om månens kraft är så stor att den kan flytta vattenmassorna i världshaven, då måste den också kunna orsaka påfrestningar på jordskorpan. Många forskare har faktiskt kommit till den slutsatsen, och studier har visat att det finns ett samband mellan jordskalv och vulkanutbrott å ena sidan och nymåne och fullmåne å den andra. Dessutom har man uppdagat ett frekvensmönster i den seismiska aktiviteten som uppstår med 18 års mellan rum - en tidsrymd som sammanfaller med månens förmörkelsecykel och som människan har känt till sedan Babylons tid.

Förmörkelser

Förmörkelser inträffar när solen, jorden och månen bildar en speciell formation med varandra vid särskilda tillfällen, antingen vid nymåne eller fullmåne. Solförmörkelser äger rum vid nymåne, medan månförmörkelse bara kan äga rum vid fullmåne. Det finns tre typer av förmörkelser - partiella, fullständiga och ringformiga. Men det beror väldigt mycket på var på jordens yta man befinner sig när man observerar förmörkelsen om man ska kunna se den. Bara de som befinner sig direkt i förmörkelsens bana kan uppfatta den. Förmörkelser uppstår inte vid varje nymåne eller fullmåne eftersom lutningen på månens omloppsbana gör att de tre himlakropparna inte kommer i exakt linje med varandra varje månad. Mellan två och fem solförmörkelser kan uppstå på ett och samma år, av vilka de flesta är partiella. Fullständiga solförmörkelser är mer sällsynta. Månen kan förmörkas antingen två eller tre gånger per år.

Så långt tillbaka som 300 f.Kr. har man nedtecknat mån- och solförmörkelser. Förmörkelserna följer en 18-års och en 11-dagarscykel som kallas Saroscykeln, ett namn som härstammar från de gamla grekerna. Detta innebär att varje förmörkelse återkommer på ungefär samma plats med jämna mellanrum.

Förr i tiden fruktade man förmörkelser som hemska omen om att en regent plötsligt skulle bli avsatt, att kreaturen skulle bli galna eller att det skulle komma krig eller pest, och än i dag fyller de oss med förundran. Dessutom tror många fortfarande att förmörkelser har ett samband med cykliska förändringar som återspeglars på både ett personligt och politiskt plan.

Förmörkelser sägs utlösa förändringar och förebåda kritiska vändpunkter eller utmaningar.

Solförmörkelser

Solförmörkelser inträffar vid nymåne när månen passerar mellan jorden och solen. Från jorden sett verkar det som om månen färdas över solen och täcker antingen de del av solytan ( partiell förmörkelse) eller ibland hela (fullständig förmörkelse). Vid en fullständig förmörkelse sänker sig mörker och kyla över jorden i upp till 71/2 minut. Detta kan upplevas som skrämmande men är ganska sällsynt - under 1900-talet har vi bara haft tre förmörkelser som varat över sju minuter. Ringformiga förmörkelser är effektfulla och inträffar när månen befinner sig i en sådan position att den från jorden sett är litet mindre i diameter än solen. När de två himlakropparna ligger i en exakt rät linje ser man en ring med strålande solljus runt omkring själva förmörkelsen.

Månförmörkelser

Det är bara när månen befinner sig på den ena sida av jorden och solen på den andra som månförmörkelser kan uppstå, eftersom månen då färdas genom jordens skugga. Denna skugga kallas för umbra, och när månen rör sig genom den faller dess yta i mörker. Vid en partiell förmörkelse täcks bara en del av månens yta. Vid en fullständig förmörkelse ser det ut som om månen snabbt går igenom sina faser för att sedan bli helt mörk, och därefter tittar den fram igen mer och mer tills dess ytan är helt ljus igen. Det är sällsynt att månen försvinner helt och hållet under en förmörkelse, och även under en fullständig förmörkelse förblir månen oftast synlig med en rödaktig lyster som orsakas av "jordsken" - ljus som reflekteras från jorden. Räknat från första början ända till slutet kan en månförmörkelse vara i flera timmar.  

Kosmiska Kalendrar

Sedan urminnes tider har människan använt stjärnornas och planeternas rörelse som en stor kosmisk klocka, i synnerhet månens rörelser med dess precisa sekvenser. För det första markerar månen uppdelningen mellan dag och natt. För det andra bildar var och en av de fyra månfasernas sekvenser om sju dagar en vecka. Från nymåne till fullmåne och från fullmåne till nästa nymåne bildar två tvåveckorsperioder, och en hel måncykel blir alltså cirka en månad. Själva ordet "månad" talar sitt tydliga språk om detta.

Under historiens lopp har somliga kulturer baserat sina kalendrar endast på månens rörelser, medan andra har använt solen. Den gamla kinesiska kalendern grundade sig till exempel på månen, liksom den islamska månaden. Den kalender som för närvarande används i väst grundar sig främst på solen, men den innehåller också vissa element av månen. I detta system beräknas året enligt den tid det tar för solen att återvända till exakt samma position på himlen. Månaderna grundar sig ungefärligen på månadens faser.

Denna blandning av inflytande från solen och månen i den västerländska kalendern blir mest tydlig när man ser på de religiösa högtiderna. Juldagen fastställs till exempel efter solen och infaller därmed alltid 25 december. Påskdagen däremot fastställs utifrån komplicerade beräkningar som grundar sig på månens rörelser och infaller alltså på olika dagar varje år.

Ur Månmagi av Lori Reid

Skrivet av Cilla.

Annons:
evrekaw
2009-04-22 13:05
#1

Intressant… Månen påverkar nog mer än bara ebb, flod, vulkanutbrott och allt det som nämns… Många sover sämre/bättre känner av humörsvängningar utifrån månens faser…

Vem har inte hört talas om "mångalen"?  

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Ayena
2009-04-22 14:57
#2

Mycket intressant artikel Cilla!

Vi får ju inte se så mycket av ebb och flod här i Sverige. Undrar hur det är på Jyllands västra kust, där måste det väl vara ebb och flod, tycker man.

Jag kommer ihåg en solförmörkelse, om det var 1998 eller 1999, kanske 2000. Den var 60% här i södra sverige men tillräckligt för att det skulle bli ett väldigt konstigt grått sken. Samtidigt så kom där en vind som inte fanns innan och som försvann då solen åter blev starkare. Det lär ha varit en total solförmörkelse då jag var liten någon gång på 50 talet. Jag kommer inte alls ihåg min upplevelse mer än att vi ungar fick sotade glas att titta på solen igenom.

Och sen har man ju sett en del vackra månförmörkelser. En speciellt vacker var det någon gång i början på 80-talet då månen blev blodröd, annars brukar den bli mera som orange.

cillaj
2009-04-22 17:23
#3

ja, jag minns oxå några månförmörkelser, men inte när, är inte så bra på tider.

Upp till toppen
Annons: