Adyar

En esoterisk syn på budorden 5

2009-04-30 22:33 #0 av: Aldebaran

Här följer 5:e budet. Detta hann vi aldrig till innan..

 

Femte budet

 

Du skall icke dräpa.

Inom såväl den kristna som den judiska religionen har detta bud tolkats såsom gällande att ej ta andra människors, eller vårt eget liv. Men även härifrån gör Luther det undantag, att det är lovligt att straffa missdådare till livet, likaväl som man äger rätt att med vapen skydda samhället från fiender. På vad han grundar rättigheten att göra sådana undantag, vet jag inte, om inte på den mänskliga skröpligheten, ty budet syns mig så kategoriskt som möjligt: "Du skall icke dräpa" vem och vad det vara månde, varken människor eller djur. Och varför kan vi då fråga oss själva?

Därför att varje väsen, som lever här på jorden har här att genomgå sin speciella utveckling, och genom att tillintetgöra en form, så fördröjer vi utvecklingen såväl för individen ifråga som för evolutionen i sin helhet.

Skulle budet gälla endast för det vi i dagligt tal kallar mord, så kan vi kanske till 90% lärt oss att hålla detta bud. I det allmänna medvetandet ingår nämligen att vi ej får ta våra medmänniskors liv, men hur många människor har klart för sig att jämväl skyddar våra yngre bröder och förbjuder oss därmed att beröva djuren deras liv, i synnerhet för att bereda oss njutning. Ja, många har nog inte ens ägnat en tanke åt att man begår brott mot det femte budet varje gång man äter kött eller fisk, ty varje gång vi gör så, så måste ett mord begås för våran skull, och detta återfaller givetvis på oss. Hur en sådan sport som kallas jakt och fiske behöver jag ju efter detta ej tala mycket mer om. Munkarna tillhörande en viss buddistisk "sekt" har alltid med sig en sil för att på så sätt sila vattnet innan de dricker eller kokar det, så att det ej innehåller några smådjur som han iså fall skulle kunna beröva livet. Att gå till sådana ytterligheter ligger ej för oss västerlänningar.

Vi dödar utan samvetsbetänkligheter sk. Skadedjur, likaså skulle vi för att rädda livet döda ett vilt djur, som anfaller oss. Regel blir ju att ett lägre liv får offras för ett högre. Detta är ju ej något idealtillstånd, men innan vi hunnit så långt, att vi finner det omöjligt att beröva något väsen sitt liv så måste ju detta stå som regel.

En annan konflikt som kan omnämnas i samband med femte budet, är i dom flesta länderna påbjudna militärtjänsten som ofta är varje manlig medborgares plikt att fullgöra. Värnplikten gör ju mannen lämpad för att deltaga i krig, således att dräpa. Det är väl sant att den enskilde soldaten ej bär ansvar för vad som sker under ett krig, utan detta kommer på den som börjat kriget eller leder det. Men kan vi då inte räkna krig som ett utslag av en kollektiv karma?

I så fall bär ju varje individ, som får den allra minsta känning av krigets svårigheter också sin del av ansvaret. Att tvingas av ett lands lagar att delta i ett krig är därför ett utslag av denna människas karma, dvs. hon avbetalar med detta något orätt, hon begått i ett tidigare liv. Skapar hon emellertid då inte ny karma kan man ju då fråga? Hon kan ju naturligtvis göra så, om hon låter de hotfulla, hämndgiriga och svekfulla tankar som många gånger är ovillkorligen förbundna med ett krig, inverkar på sig och upptar dem som sina egna. Hon kan emellertid gå ut i kriget endast med en känsla av att vad hon nu gör, gör hon för att uppfylla den plikt, hon har mot sitt land, för att lyda den överhet under vilken hon är ställd. Hon möter då varje fiende som en broder, vilken likaledes gör sin plikt mot sitt land. Förståelsen för en lidande fiende finns då, och varje onödig handling av grymhet undviks. Varje personlig känsla av hat är här borteliminerad, och det enda drivande motivet för hennes handlande blir plikten gentemot hennes fosterland. Genom att kunna handla på detta sätt löser hon ett gammalt karmiskt band, utan att samtidigt knyta ett nytt.

Ett krigs yttersta orsaker är nog den under tidernas lopp hopade mängder av tankar och känslor, som varit fyllda av hat, vrede, avund, hämnd, oförsonlighet etc. och som tar sig utlopp på detta sätt. Vem av oss kan väl fritaga oss från det ansvar att vara detta behjälpligt? Det kanske är många som ej tänkt på detta, och dock säger Kristus: "I veten att det är sagt till de gamle: du skall icke dräpa, men jag säger Eder, var och en som hatar sin broder, han är mandråpare." Ja, man skulle kunna vända på Kristi ord och säga: Var och en som ej älskar sin broder gör sig saker mot 5:e Budet. Vi förbjuds således att hata såsom varande upphovet till allt dråp, men vi skulle kunna gå ännu längre. Varje känsla av motvilja, varje känsla av antipati emot en människa, även om vi iakttar det mest konventionella uppförande, är ett brott mot 5:e budet. Här är det i känsla och tanke synden begås, men den är därför ej mindre stor.

Ej förrän vi kan känna oss som ett med alla skapade varelser, hava vi övervunnit den avskildhet, som är roten och upphovet till alla synder på de lägre mänskliga planen, och som brukar kallas för det stora kätteriet. Först då kan vi helt fylla det femte budet. Vi kan då säga att vi lyckats realisera enheten inom oss, kärleken fyller oss helt och vi kan låta den flöda ut över alla människor utan åtskillnad. Kristusprincipen eller den Buddiska principen är då väckt till liv inom oss, och därtill har det 5:e budet varit oss behjälpliga.

Forts. i bud 6

Bud 4

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-04-30 22:51 #1 av: Wargmane

Wooooschh....den var tung....

Hmmm får mig att osökt tänka tillbaka....

Hade en period på 13 år....Vegan...och totalt inne i massor av vad du beskriver här....

Sen kom det in "element" i livet som fick mig att bryta .....

Usch blir nästan ledsen när jag läser detta.......

Jajajaja....Vägen blir till.....

Eller...att förhålla sig.....

 

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-04-30 22:51 #2 av: Wargmane

Wooooschh....den var tung....

Hmmm får mig att osökt tänka tillbaka....

Hade en period på 13 år....Vegan...och totalt inne i massor av vad du beskriver här....

Sen kom det in "element" i livet som fick mig att bryta .....

Usch blir nästan ledsen när jag läser detta.......

Jajajaja....Vägen blir till.....

Eller...att förhålla sig.....

 

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-04-30 23:14 #3 av: hatchepsut

Allt har sin upprinnelse i tanken och det är i tanken som vi måste förändras...Därför gör det ingen skillnad om vi förändrar något till det bättre men fortfarande är kvar i gamla tankebanor...Alltså- stora förändringar som inte är genuint bearbetade gör noll skillnad...skynda långsamt men gör det ordentligt...inte flykta från en sak till annan utan eftertanke/känsla...Lev förändringen till fullo...Bow Down Before You

Anmäl
2009-04-30 23:23 #4 av: Wargmane

tja och en del gör varken i tanke eller handling...*s*

det är lätt teoretiskt ...men..därefter är en låååååååååång väg att vandra....

 

 

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-04-30 23:28 #5 av: hatchepsut

#4 Japp, lååååång väg är det. men ett enda litet steg är i alla fall en början...Om jag skulle börja mina sessioner med klienter och säja...du ska veta att vägen är lååååååång, ja då skulle de inte ens tänka tanken att ta första steget...All vår början etc.

Anmäl
2009-04-30 23:32 #6 av: Wargmane

Hahahahahahaha den var bra !

Eller -Du kommer förmodligen iNTE hinna dit på en livstid!Tungan ute

ÄÄhh fy på mig nue !!

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-04-30 23:42 #7 av: Aldebaran

Ja, buden är tunga..men mycket tankeväckande...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-05-02 02:53 #8 av: Aldebaran

det är mycket tankar som jag försöker fånga här.. Man kan läsa detta om igen och upptäcka något nytt..Vill gärna ha många reflektioner och tolkningar..

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-05-06 17:18 #9 av: Ayena

Är jag en mördare som äter kött, fisk, fågel och skaldjur? Eller som skulle ringt Anticimex om jag fick syn på en kackelacka i min lägenhet?

På samma gång som jag brister i kärlek då en humla tar plats på mitt balkongbord för att vila sig en stund, är jag fortfarande en mördare?

Eller när jag räddar tre svalungar till fortsatt liv då deras bo då en rovfågel slog en av deras syskon, är jag fortfarande en mördare då.

Skulle jag inte försvara mig och de mina om någon människa försökte döda oss, till exempel vid en krigssituation?

-------

 

 

Anmäl
2009-05-06 17:22 #10 av: Aldebaran

Visst får du försvara dig.. Att du överhuvudatget hamnat i den situationen att du behöver detta bottnar ju isaker som hänt förra livet eller kanske för 5 livsedan. Det står ju lite om soldat och krigssituationer i texten ovan.  Men ja, allt du gör är ju Karmabildande..

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-05-06 17:29 #11 av: Ayena

Människan är inte skapt att leva på växter. Vi är allätare och rovdjur.

Jag är övertygad om att Jesus också åt kött även om det inte hörde till vardagen i Palestina bland det fattiga folket på landsbygden. Samtida judarna offrade ju också kött.

Jag kan inte tolka det femte budet som att man inte ska få äta kött.

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.