Adyar

En esoterisk syn på budorden 1

2009-04-20 22:13 #0 av: Aldebaran

Har haft ute denna förut och vi hann komma till 4:e Budet. Kör därför om från början här inne. Jag har skrivit över den (omarbetat den)och gjort den så lättförstålig som möjligt.

 

Några synpunkter på Dekalogen eller  Tio Guds Bud

Det första som slog mig är att vi har 10 bud. Detta tal kan naturligtvis lika lite som något annat välordnat i universum bero på en slump. Vi kan ju utan vidare och större svårighet få ihop det mångdubbla antalet lagar och förordningar, om vi betänker dom mångfaldiga sätt vi kan synda på. Ej heller kan vi ju tänka oss att dom är så att säga tagna i högen, utan tillbörlig urskiljning. Nej, tydligt är ju att en sammanförning ägt rum, och den otaliga mängd synder vi kunnat begå, har så att säga klassificerats och sammanförts under 10 olika rubriker, som vardera fått ett bud.

Talet 10 är ett tal som i alla tider hållits högt i ära och som i synnerhet i gamla tider, då siffersymboliken var mera känd än i våra dagar, var av mycket stor betydelse. Det kallades av Pytagoras det fullkomnade talet, betecknande gudomen, världsalltet och även den fullkomliga människan. 

Människan består enligt teosofin av sju principer eller delar, och över dessa sju principer har vi på det gudomliga planet den trefaldiga anden, gudagnistan inom människan som inom teosofin brukar kallas monaden. Denna trefaldiga ande tillsammans med de mänskliga sju principerna bildar således det fullkomliga tiotalet. 

Vi finner således, att den lag som skall hjälpa människan till fullkomlighet, innehåller lika många bud, som det finns delar eller principer, varav den fullkomliga människan är sammansatt. Om det finns en människa som till alla delar kan hålla "lagen", så skulle hon vara en fullkomlig människa, vara en människa som till fullkomlighet utvecklat alla de olika principer, varav hon är sammansatt. 

Nu tillkommer en egendomlighet ifråga om budens indelning, som jag inte kan låta bli att nämna. Alla de trosbekännelser som erkänner dekalogen som sin moralkodex, har tio bud, men dessa bud är inte överallt desamma. I judendomen räknas första budet för vad vi kristna brukar kalla inledning till buden: "Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ur Egyptens land, ur träldomshuset." Vårat första bud blir då deras andra osv. Vårat nionde och tionde bud har de sammanslagit till ett. Den grekisk katolska kyrkan och den reformerta kyrkan har första budet lika med oss, men skjuter in sitt andra bud mellan vårat första och andra bud. Det lyder således: "Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himlen, eller av det som är nere på jorden, eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall icke tillbedja sådana ej heller tjäna dem." Vårat andra blir deras tredje osv. Vårat nionde och tionde bud blir sammanslagna deras tionde.

När vi nu kommer in på  behandlingen av själva buden, ser vi att första budet intar en alldeles säregen ställning gentemot de andra buden. I detta bud uppträder Gud personligen och talar till människorna. "Du skall inga andra gudar hava jämte mig" Redan i andra budet så är det Moses, medlaren mellan Gud och människorna, som talar: "Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn" etc. etc. Detta synes antyda att det första budet är det enda bud Gud själv givit människorna, och att de andra buden är kommentarer, förklaringar till detta enda bud.

 

FÖRSTA BUDET

 

Du skall inga andar gudar hava jämte mig.

 

Detta första bud av de 10 skulle kunna hänföras till den första aspekten av monaden, eller med andra ord, till den första personen i gudomen, vilka uttryck i detta sammanhang nästan kan sägas vara identiska. Monaden är nämligen den gudagnista som i tidernas morgon utgick från Gud, och som är den högste anden inom människan. Guds första egenskap är viljan att mångfaldiga sig, roten och upphovet till allt skapande. Undersöker vi hur denna vilja tar sig uttryck i den mänskliga monaden /anden/, så visar den hos denne som vilja till liv samt vilja till utveckling. Andens utveckling är emellertid människans utveckling, och hennes mål är att återförena sig med sitt ursprung, sedan hon i sig utvecklat alla de gudomliga egenskaper som innebodde latenta i monaden, då den utgick ur gudomens sköte. Lagen för denna utveckling ligger i detta första bud "Du skall inga andar gudar hava jämte mig." Vi kan tänka oss att Anden inom människan säger till sina representanter i de lägre världarna: "Du skall aldrig under din långa evolutionsepok glömma att ändamålet med det hela är min utveckling, är att i mig utveckla den vilja till liv som nu finns latent, till en fullt medveten vilja att skapa, samt att från det embryo jag nu är, utveckla mig till full jämbördighet till den Gud, från vilken jag är utgången."

Det är sagt: "Varen fullkomlig liksom min fader i himlen är fullkomlig" och "I ären alla gudar" För att emellertid ge människan det ideal, varefter hon under sin långa jordevandring skulle kunna arbeta, har budet formulerats så som skett. För att utveckla den första eller högsta egenskapen i monaden så har för människa uppställts det högsta ideal en mänsklig tanke kunnat skapa, GUD FADER. Om honom kan vi ju knappt säga att vi vet mer än att han ät upphovet till allt skapat och till allt skapande. Genom att alltjämt ha detta ideal för ögonen höjer vi oss så småningom till likhet med detsamma. Och de skapande egenskaperna i människan börjar utvecklas och framträder till aktivitet.

Ser vi på första budet på detta sätt, förstår vi att vi frångår den allmänna uppfattningen om den mosaiska sedelagen som en serie lagar och förordningar, som givits speciellt till Israels barn, och detta bud höjer sig till ett universellt bud som givits åt alla människor, och på alla tider i mänsklighetens historia. Under sådana förhållanden måste vi kunna återfinna detta bud, eller därmed jämställda i alla religiösa och filosofiska system, således även i Teosofin.

Detta gör vi bara om vi söker på rätt ställe, och då kan vi finna genom jämförelse med var och när lagen gavs åt Israels barn. 

Lagen gavs Israels barn sedan de lämnat Egyptens träldom och köttgrytor och börjat sin långa ökenvandring till det förlovade landet. Det gavs ej åt någon av patriarkerna, åt Abraham, Isak eller Jakob, ej heller gavs den under det att folket suckade i träldomens bojor i Egypten. Där skulle man ju kunna tycka att de särskilt väl kunde ha behövt ett band, som knöt dem starkare fast vid den ende sanne guden. Hela Israels folks historia torde vara en symbolisk framställning av människosjälens vandring från inkarnation till inkarnation. Öken vandringen betecknar, när människan övergivit sitt liv i njutningar och under begärens träldom och börjar få upp ögonen för att det finns något av högre värde, än det hon hittills lagt sig vinn om.

Människan inträder då på den s.k. prövovägen, dvs. dem del av vägen då människan inom sig har fattat beslutet att bliva en bättre människa, och då hon börjar att medvetet arbeta på sin egen utveckling. Först då ges den skrivna lagen till henne. Hon har väl tidigare känt till lagens bokstav, men hon har ej förrän nu känt lagens andemening, och ej heller har ett brott mot densamme räknats henne till så stor last som det senare kommer att ske. Ett brott mot lagen blir nu fullt medvetet, och måste därför på samma gång det visar att hon kommit längre i sin utveckling, dock medföra svårare karma.

Dock vill jag naturligtvis inte säga att budorden inte spelat sin roll och gjort en viss nytta även på tidigare stadium, men ser vi på det samlade resultatet av den nytta de gjort, så måste vi nog konstatera att det är skäligen klent. Fastän vi praktiserat lagen i flera 1000-tals år så är det ännu blott lagens bokstav som uppfylls. Detta kan endast sägas om de bud som understöds av den mänskliga lagen. Men att detta inte alltid hjälper bevisar ju våra överfyllda fängelser väldigt tydligt. Hur det är ställt med de andra budens efterlevande, t.ex. det andra behöver vi bara gå ut en fredag eller lördagskväll för att få en rätt tydlig uppfattning därom.

Hur det åttonde budet efterlevs kanske var och en bäst kan besvara själv.

Detta är väl ej något direkt bevis för vad jag velat framhålla, nämligen att lagen får en verklig, levande betydelse för en människa först sedan hon nått en viss bestämd punkt i sin utveckling.Men det är dock tendenser som starkt pekar däråt.

 Forts. i bud 2

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-04-21 13:52 #1 av: cillaj

 

En tanke dök upp:

Om nu talet tio står för fulländning, vilket det gör i Tarot, så borde ju det första Budordet:

"Du skall inga andar gudar hava jämte mig"

vara det tionde budordet.

Någon som har en annan tanke om det?

 

Anmäl
2009-04-21 14:48 #2 av: Ayena

# 1- Fast egentligen spelar det ingen roll om det ligger på första eller tionde eftersom allting börjar om igen.

För mig (som inte studerat Bibeln) så har jag alltid uppfattat första budet som ett förbud mot avgudar, att det bara finns en Gud och allt annat är under Guden. Allt annat var hedendom.

Men sedan jag började intressera mig för tarot/elementen/Wicca osv så har jag insett att det inte är detta det är frågan om.

Vi kan ju också se till naturfolken, t ex nordamerikas indianer där dessa alltid har betraktat en skapare och allt annat var under denne. Alltså långt innan den vite mannen satte Bibeln i deras händer.

 

Anmäl
2009-04-21 14:48 #3 av: Ayena

Skulle ju tacka för ett mycket intressant ämne där jag ser fram emot att fördjupa mig i de övriga nio!

 

Anmäl
2009-04-21 15:10 #4 av: Aldebaran

Dom övriga blir inte lika långa.. Jag kortar ner detta avsevärt mycket från mitt tänkta orginal..Men måste ändå anpassa det så att det blir läsvärt och en mening att läsa det...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-04-21 19:24 #5 av: Millaris

Oj, det här var spännande och jag känner speciellt att det ger återklang i mig just nu. Just det här att det inte räcker med att bara rabbla insikter och kunskaper - de ska även sitta i kroppen och upplevas känslomässigt.

Anmäl
2009-04-21 19:35 #6 av: Ayena

# 5 - Precis så upplever jag det också. Man har ju lärt sig att rabbla och kunna utantill utan egentligen få lära sig innebörden, både vad gäller kristendomsundervisningen i skolan och läsningen inför konfirmationen hos prästen.

Anmäl
2009-04-21 19:45 #7 av: Millaris

#6 precis - jag har hela tiden känt att den "presentation" som ges av Gud i kyrkan är fel för mig, men jag har inte kunnat sätta fingret på det.

Anmäl
2009-04-21 19:51 #8 av: Ayena

# 7 - Kan det vara att det talas "över" våra huvuden, på ett språk som fjärmar sig i stället för närmar sig människorna ?

 

Anmäl
2009-04-21 19:52 #9 av: cillaj

 

Precis så upplever jag det, man tar inte med människan fullt ut, man talar åt den.

Anmäl
2009-04-21 19:59 #10 av: Millaris

#8#9 jo precis så känns det. För mig är Gudsupplevelsen något personligt och något som varje människa kan uppleva. Lite grand som i Samtal med Gud - vi kan alla bli Gud... Men kyrkan förespråkar (tycker jag) en väldigt opersonlig och distanserad Gud...

Anmäl
2009-04-21 20:16 #11 av: Aldebaran

Bud 2 tar vi på Torsdagkväll...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-04-21 20:21 #12 av: Ayena

Precis, kyrkan förminskar individen.

 

Anmäl
2009-04-23 03:41 #13 av: Andriel

Intressant analogi mellan (guds folks väg i öknen i många Herrans år). och individens prövostig. Det stämmer.

Anmäl
2009-05-28 08:49 #14 av: korseett

den här artiklen har jag nu läst igenom. Kommenterar inte än för jag måste fundera lite först.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.