Livsåskådning

Den Stora Försakelsens årstid

2011-06-22 13:54 #0 av: Moonwing

Alla de solar vi kan skönja på midnattshimlen, alla mänskliga varelser, alla dhyani-chohaner vars närvaro vi instinktivt förnimmer, är inte bara evolverande och framåtskridande väsen. De är också väsen - särskilt då stjärnorna och gudarna - som stannat upp på sin väg eller färdas långsammare för att hjälpa de väldiga härskaror av mindre utvecklade varelser som drar fram bakom dem. Vart och ett av dem gör detta av oändlig kärlek och gudomlig visdom, i enlighet med sina egna karmiska krafter och i den utsträckning som är tillåten. Därför är en stjärna, som exempelvis vår egen sol, inte bara en gud som evolverar sina gudomliga, andliga, intellektuella, psykiska och astrala väsenskomponenter. Den böjer sig också ner mot oss från sin celesta tron och framträder i våra egna materiella regioner, hjälper oss, ger oss ljus, manar oss framåt. (G de Purucker, De fyra heliga årstiderna)

Vid tiden för sommarsolståndet, ofta kallad Den Stora Försakelsens årstid, avlägger en människa med kristusliknande själ ett högtidlig löfte att avstå från vidare framsteg för att hjälpa dem omkring och bakom honom som kämpar för att gå framåt i andlig utveckling. Detta är bodhisattva-löftet: att följa medkänslans väg.

Var och en av oss kan i det innersta av sin varelse medvetet välja att bli en kanal, genom vilken ljus kan flöda ut i världen. När beslutet att vakna väl är stadfäst i själens djup, tycks en Ariadnetråd leda oss och vi vet att vi måste arbeta med och aldrig mot universums verksamhet i oss och vår omgivning.

Vad menas med försakelse? Svaret kan exemplifieras med en person som är mångsidigt begåvad - musikaliskt, konstnärligt, litterärt. Han brinner av begär efter att få utveckla någon eller några av sina talanger. Men han känner en kallelse, och utan tvekan ger han upp sina privata målsättningar. Något än mer storslaget får honom att glömma sina personliga ambitioner, och han erbjuder sig själv där han behövs.

Den medkänslans buddha som vi bäst känner till är Gautama. När han nådde upplysningen under bodhiträdet, tillbringade han enligt legenden fyrtionio dagar i ett tillstånd av förundran, under vilka han frestades tänka: "Vem kommer att förstå det jag har att erbjuda? Hur skall jag kunna förklara vad jag upplevt för andra?" Den mäktige Brahma sände då en tanke till hans hjärta: "Om bara några få eller t o m bara en enda människa förstår…" Så Gautama återvände till världen som buddha, "upplyst", och höll sin första predikan, "att sätta lagens hjul i rörelse", till de fem munkar som sedan tidigare var med honom.

Under fyrtiofem år undervisade Gautama om Medelvägen, De Fyra Ädla Sanningarna om lidandet och lidandets orsaker, samt om den Höga Åttafaldiga Vägen: rätt åskådning, rätt sinnelag, rätt tal, rätt handlande, rätt livsuppehälle, rätt strävan, rätt vaksamhet och rätt kontemplation. Paliordet samma som här översatts med rätt, betyder "perfekt, ytterlig". De buddhistiska skrifterna skrevs långt efter det Buddha undervisade sina lärjungar och de vandrade från by till by. Skrifternas viktigaste budskap är att vi alla har buddha-naturen inom oss, och Maha-yana-skolan framhåller medkänslan hos bodhisattvan, "han som essentiellt är visdom".

Säkerligen gav Gautama flera liv tidigare löftet att bli Tathagata - en av dem som "sålunda kommit" eller "sålunda gått": "Jag skall inte inträda i det slutliga nirvanat förrän alla varelser nått befrielse." Han var en i en följd av buddhaer och bodhisattvaer som kom för att väcka själar ur okunnigheten.

En av Buddhas uppmaningar till bröderna var: Om ni vill nå höjderna måste ni vara ivriga att lära. Och man kan i sammanhanget peka på att ArjunaBhagavad-Gita uppmanas att ta upp kampen och strida. Vi får inte fortsätta att sova dödens sömn. Livets ström är ständigt i rörelse framåt, och om vi andligen eller i annat avseende fortsätter att leva i dvala går vi bakåt.

Höstdagjämningen kallas Den Stora Hädanfärden, en beteckning som syftar på dem vilka i likhet med pratyeka-buddhaerna (pratyeka betyder "var och en för sig själv") inträder i nirvana och för alltid lämnar människornas värld. Pratyeka-buddhaerna är upphöjda och andliga, dock ännu inte i avseende på medkänsla. De har ännu inte de "fullkomliga buddhaernas", medkänslans buddhaers, visdom och kraft. Pratyeka-buddhaernas, de "privata buddhaernas", kunskap liknas vid månens ljus medan de "fullkomliga buddhaernas" liknas vid höstsolens tusenstrålade skiva.

Det är alltså möjligt för en människa att nå buddhaskap utan att har lärt sig omtankens läxor. Därför lägger många buddhister och teosofiska skribenter stor vikt vid medkänslan för att vi skall förstå att det är nu vi skall analysera våra motiv och fråga oss själva: "Vad vill jag egentligen?" Om vi ärligt och uppriktigt kan besvara den frågan, kommer vi att veta hur mycket av vårt intresse det är som gäller vårt eget jag och hur mycket som gäller andra. Om våra motiv vore helt osjälviska, skulle vi lysa som höstsolens tusenstrålade skiva.

Pratyekavägen är en begränsningarnas väg, men det är ändå tänkbart att varje medkänslans buddha på sin långa utvecklingsväg någon gång varit en pratyeka-buddha eller varit färgad av en sådans tänkesätt. Vi kan inte helt och fullt känna oss identiska med alla och envar om vi inte har lidit, haft många misslyckanden och varit själviska och egocentriska.

Men i vårt hjärta är vi redan nu kosmiska organismer, delar i den heliga akt som gav universum tillvaro. Varje varelse har gjort uppehåll eller vandrat långsammare på sin utvecklingsväg för att hjälpa andra. Allt som är högre utvecklat böjer sig nedåt och allt som är lägre utvecklat blickar uppåt - en tvåvägskommunikation av medvetande. Det finns ett kosmiskt syfte, en kosmisk kärlek, omtanke och omvårdnad för den minsta atom, liksom för varje människa. Det finns ett medkänslans och altruismens nätverk som sträcker sig genom hela mänskligheten och hela universum.

Låt oss hoppas att varje sommarsolstånd inspirerar världens människor, som behöver en djupare förståelse för vad verklig försakelse innebär, att den inte är någonting ledsamt och allvarligt utan ett glädjefyllt givande av det vi anser vara värdefullast och ett glädjefullt uppgivande av det vi anser vara ovärdigt. Var och en som lever för att göra gott och uppmärksammar andras behov ger sitt bidrag till ökandet av ljusenergierna i världen. En sådan människa påverkar kraftfullt och stärkande mänsklighetens tankemedvetande.

Av;  Grace F Knoche

Källa; Teosofiska Läror mm

Utlagt av Moonwing

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2011-06-27 01:04 #1 av: Aldebaran

Mycket intressant Wingen... Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2011-06-27 10:06 #2 av: Moonwing

Hmm, tack..lade ut den för det var Midsommar..kan jue va nyttigt å läsa!Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.