Adyar

Andlig utveckling

2011-06-28 09:54 #0 av: Aldebaran

HP Blavatsky

Är hela vägen en uppförsbacke?
Ja, hela vägen ända till slutet.
Tar färden hela dagen i anspråk?
Ja, från morgonen till kvällen.

Dessa välkända ord av Christina Rosetti är som en sammanfattning av deras liv, vilka verkligen vandrar den väg som leder till högre ting. Vilka skillnader man än finner i de olika framställningarna av den esoteriska läran, sådan den i var­je tidsskede presenteras i en ny kläd­nad, så finner man att alla dessa framställningar är helt överens i en punkt – vägen till andlig utveckling. En orubblig regel har alltid gällt och gäller fortfarande för lärjungen – hans lägre natur skall helt och hållet betvingas och under­ordnas hans högre. Hur vi än söker i oli­ka folks och kul­ters heliga böcker, från Upanishaderna till Ljus på vägen, finner vi bara ett enda sätt på vilket man kan vinna sann andlig insikt – ett hårt, smärtsamt och besvärligt sätt. Och det kan inte vara annorlunda eftersom alla r­e­ligioner och filosofier bara är varianter av en och samma visdomslära, den som Planetanden gav mänskligheten när denna startade sin evolutionära vandringsfärd.

Den verklige adepten, den utvecklade människan, måste bli – han kan inte skapas. Det handlar om tillväxt genom utveckling – och denna medför all­tid ett visst mått av smärta. Huvudorsaken till denna smärta ligger i att vi oavbrutet söker det bestående i en värld som oavlåtligt befinner sig i förändring. Och när vi tror oss ha fått grepp om det bestående förändrar det sig, med smärta som följd. Idén om tillväxt omfattar också idén om att röja undan hinder: den inre naturen måste ideligen bryta genom sitt omgivande skal, och ett sådant genombrott åtföljs av smärta – inte fysisk utan psykisk och intellektuell. Vår tillväxt – för att vara verklig tillväxt och inte det sam­lade resultatet av en serie onödigheter – måste ske likformigt i hela vår varelse på samma sätt som ett barns kropp växer. Det är ju inte så att barnet först får sin ena arm och därefter den andra.

Barnet växer likformigt i alla riktningar samtidigt. Men vi tenderar att kultivera varje del av vår varelse separat under det vi för tillfället försummar de övriga. Människor försöker alltid att göra alltför mycket. De är inte nöjda med att bara göra det som omständigheterna kräver. De överdriver sina handlingar och alst­rar därmed karma som måste arbetas av i kommande liv. En av de lömskaste formerna av ondska är hoppet om och begäret efter belöning. De är många som, ofta omedvetet, spolierar sina andliga ansträngningar genom att odla idén om belöning och tillåter den att bli en aktiv faktor i sin livs­föring. Därmed lämnar de dörren öppen för ängslan, tvivel, nedslagenhet – misslyckande. Målet för den som söker andlig visdom är att inträda på ett högre tillvaroplan. Han skall bli en ny människa, i alla avseenden fullkomligare än han nu är. Om han lyckas kommer hans förmågor och talanger att få en motsvarande stegring till såväl räckvidd som kraft, liksom vi i den synliga världen finner att varje stadium på den evolutionära skalan utmärks av kapacitetstillväxt. Det är på så sätt som adepten bli begåvad med de underbara krafter som så ofta beskrivits.

Men man skall komma ihåg att dessa krafter är naturliga förmågor på ett högre tillvaroplan, liksom de vanliga mänskliga förmågorna är naturliga för oss som lever på det vardagliga mänskliga tillvaroplanet. Många tycks tro att adeptskapet inte är resultatet av en genomgripande utveckling utan av ett konstruktionsarbete. De tycks föreställa sig att adepten är en person som under en klart definierad träningskurs, bestående av det noggranna efterlevandet av en samling hårda regler, förvärvar den ena kraften efter den andra och blir adept när han har förvärvat tillräckligt många. I enlighet med denna felaktiga idé antar de att det första man måste göra för att bli en adept är att förvärva ”krafter”. Klärvoajans och förmågan att läm­na sin fysiska kropp och färdas till avlägsna platser är bland dem som fascinerar mest. Till dem som vill förvärva sådana krafter till nytta och glädje för sig själva har jag inget mer att säga. Över dem fälls den förkastelsedom som drabbar alla vilka handlar för rent själviska ändamål. Men det finns de som uppriktigt tror att förvärvandet av onormala krafter är det enda sättet att göra andliga framsteg. De betraktar vårt samfund som en sorts akademi vilken meddelar kunskap i den riktningen, en institution som skapats för att tillhandahålla instruktioner åt blivande undergörare. Trots upprepade protester och varningar tycks en del personer ha fastnat i denna vanföreställning, och de uttrycker högljutt sitt missnöje när de finner att det som tidigare sagts dem är helt sant, nämligen att Teosofiska Samfundet inte bildades för att torgföra ett nytt och lätt sätt att förvärva ”krafter” utan för att åter tända sanningens fackla, vilken så länge varit släckt för alla utom ett litet fåtal, och hålla denna sanning levande genom bildandet av en broderlig sammanslutning av människor – den enda jordmån i vilken det goda utsädet kan växa.

Samfundet vill befordra den andliga tillväxten hos varje enskild människa som kommer under dess inflytande, men dess metoder är desamma som de forntida rishiernas och dess läror desamma som den äldsta esoterikens. Samfundet tillhandahåller inte några patentmediciner, sam­mansatta av kraftfulla ingredienser som ingen vettig människa skulle våga använda. I detta sammanhang vill jag varna alla våra medlemmar och andra sökare av andlig kunskap för dem som erbjuder sig att ge undervisning i lätta metoder att förvärva psykiska gåvor. Sådana gåvor är faktiskt jämförelsevis lätta att för­värva med artificiella medel, men tonar genast bort när nervstimulansen ba­kom dem är förbrukad. Det verkliga adeptskapet däremot, som innefattar sann psykisk utveckling, går aldrig förlorat när det väl uppnåtts.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2011-08-24 10:13 #1 av: rore

"Den verklige adepten, den utvecklade människan, måste bli han kan inte skapas. Det handlar om tillväxt genom utveckling – och denna medför all­tid ett visst mått av smärta."

 

 

 

 

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2011-08-25 08:03 #2 av: Farwuq

Så sant, så sant.

 

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2011-08-25 19:02 #3 av: fri

Tror inte heller att sådan utveckling sker utan vidare.
Det behöver nog nå oss på djupet genom erfarenheter, för att de ska ge ett bestående avtryck.
Tänker på orden att vi söker varaktighet när det enda som finns är förändring. Att släppa taget är svårt ibland.
Där blir vi verkligen prövade !

       Inte undra på att vi har huppiguppguppsfärder då ! Glad

                                    fri

Anmäl
2012-01-06 21:30 #4 av: Moonwing

Jag fastnade så för de här meningarna, vi brukar ha en tendens att specialisera oss frenetiskt på ett kunskapsområde, då vi inte tror att kanske just detta område  ft har med andra områden att göra..så vi ger oss inte tiden att "växa" "helt", som de hela andligt/fysiska väsen vi sammansatt är.

"Vår tillväxt – för att vara verklig tillväxt och inte det sam­lade resultatet av en serie onödigheter – måste ske likformigt i hela vår varelse på samma sätt som ett barns kropp växer."

Detta kan resultera i att vi plötsligt "i vår stora kunskap", som vi själva tror vi uppnått, "kör fast"..och förstår inte varför..pga vi ej satt oss in i hur vi växer! (andligen)

Något som är lika viktigt att lära sig, som när man hänger på gymmet  och samtidigt försöker lära sig "näringskunskap"...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

"Människor försöker alltid att göra alltför mycket. De är inte nöjda med att bara göra det som omständigheterna kräver."

Den här meningen påminner lite mig om när man lämnar ett problem tex, pga av ett sammanhang man inte kan få ihop..några dagar senare, eller kanske månader -kommer man på det!..--när man är ute å rastar hunden..

"Den verklige adepten, den utvecklade människan, måste bli – han kan inte skapas."

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2012-01-27 09:29 #5 av: Aldebaran

Tankvärd reflektion Wingen... tack Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.