Adyar

Vårt Liv i Tre Världar 10

2011-09-24 12:42 #0 av: Aldebaran

Av Annie Besant

Astralkroppen och därmed sammanhängande företeelser.

Vi har nu att sysselsätta oss med astral eller begärskroppen under det fysiska livet och de företeelser, som står i samband med den. De är av två slag: sådana, som tillhör astralkroppen men tar sig uttryck genom den fysiska, och sådana som tillhör astralkroppen, då den befriats från sitt fysiska hölje.

Så lång dagen är lever vi i vår astralkropp och våra sinnesrörelser och känslor har alla sin rot i denna. Men de återverkar på den fysiska kroppen. Glädje kommer hjärtat att slå hastigare, fruktan kommer dess arbete delvis att upphöra. Undersökningar av t.o.m. transpiration visar, att dennas kemiska sammansättning växlar med sinnesrörelserna, lidelserna och begären. En häftig sinnesrörelse kan åstadkomma sanslöshet och även död. Om den är mindre stark, kan den framkalla ”hysteri”, d.v.s. omotiverade skratt- och gråtanfall. Våra känslor inverkar inte endast på vårt eget kroppstillstånd, utan även på andra människors. I fråga om den fysiska kroppen har man ju funnit, att en vredgad blick framkallar en efterhärmning i den persons fysiska kropp, mot vilken den riktas, om denna människa inte står under kontroll. På liknande sätt förhåller det sig med de upprörda känslorna i vårt astrala medvetande. Häftiga sinnesrörelser åstadkommer våldsamma vibrationer i den astralmateria, som omger individen i fråga, dessa vibrationer går vidare till andra astrala kroppar i närheten och sätter igång ”sympatiska vibrationer” i dem, vilka i sin tur påverkar de motsvarande fysiska kropparna. Det är på grund härav som en folkhop utan, som det tycks, någon rimlig anledning, kan gripas av hysteri, panik eller entusiasm. Sinnesrörelser äro ”smittsamma”. Därför bör vi återgälda ont med gott, ty olika vibrationer av samma styrka upphäver varandra, medan vibrationer av samma slag förstärker varandra.

Människan är sålunda under hela livet iklädd astral- eller känslokroppen. Under sömnen glider hon, som nyss nämnts ut ur den fysiska kroppen och slipper så ifrån den tätaste delen av sitt fängelse. Hon vet nu åtskilligt mera än annars och kan uträtta betydligt mera. Ibland kan hon minnas sina erfarenheter i astralvärlden, och när hon ”vaknar”, kallar hon dem ”drömmar”.

 

Verkliga drömmar.

Ibland, när man drömmer att man råkat några vänner eller besökt främmande länder, kan detta vara verkliga tilldragelser, som ägt rum i astralvärlden. Vi kommer att förstå detta bättre, då vi ser, vad trance är. Stundom fattar vi beslut eller löser problem under sömnen, och när vi vaknar, står resultatet för oss, ehuru vi ej kan minnas att vi haft någon dröm, där vi fått råd eller upplysning.

Genomsnittsmänniskan är i regel ej medveten om vad som försiggår omkring henne, då hon under sömnen vistas i astralvärlden. Men hennes medvetande kan lättare än annars arbeta med de egna problemen på tankens eller känslans område, emedan den tunga fysiska materien nu ej lägger några hinder i vägen för dess ansträngningar. Det är därför vi under sömnen bättre lyckas fatta beslut eller finner utvägar. En människa kan också bege sig till viken annan person som helst, som hon önskar träffa i astralvärlden, om hon blott föresätter sig att göra detta, strax innan hon somnar. Viljan är den kraft, som för henne vart hon vill och emedan båda personerna ifråga äro i sina astralkroppar, kan de utan minsta svårighet meddela sig med varandra. Det beror emellertid på individens viljestyrka och på hans hjärnas känslighet om han när han återvänder till kroppen, kan till sin fysiska hjärna överföra vad som försiggått. Då han lyckats härmed, säger han att han träffat den eller den. Om man önskar uppöva detta slags minne, bör man ha papper och penna till reds bredvid sängen och vänja sig att anteckna vad man tänker på, innan man blivit riktig klarvaken. Ett minne, som är alldeles klart och tydligt just då man vaknar, är ofta totalt förbleknat ett par minuter senare. En människa kan i astralvärlden få undervisning och vad hon lärt sig där, silar så småningom ner i dagsmedvetandet, utan att hon behöver ha en aning om hur och var hon hört det.

Låt oss se hur det förhåller sig med en människa, som lärt sig lämna den fysiska kroppen när hon vill, och som ej förlorar medvetandet, då hon ”somnar”.

 

Människan som ”vaknat”.

När en människa nått till mognad och är färdig för den mänskliga utvecklingens senare stadier, emedan mentalkroppen såväl som astralkroppen blivit väl organiserade, blir hon så småningom medveten om den astrala världens existens och sedan om den mentalas. Astralvärlden har blivit mer och mer verklig för henne i vad hon kallar drömmar, men som är ett verkligt umgänge med vänner och släktingar på andra sidan döden. Både hon och de lever i sina astralkroppar, skillnaden är blott att hon har kvar den fysiska kroppen, i vilken hon glider in igen då hon ”vaknar ur sömnen”, medan de för alltid lämnat den. För dem är den ”levande” fullkomligt objektiv och deras umgänge är rikare och friare än under jordelivet. För honom är det verkligt så länge hans fysiska kropp sover, men det är en dröm för hans dagsmedvetande.

I regel blir en sådan person fullt ”väckt” i astralvärlden av någon, som ser att han kan vara till nytta där och som övervakat honom under hans tidigare verksamhet. Den som kan lämna den fysiska kroppen genom en viljeyttring, lämnar den i fullt medvetande och kan därför iaktta sin omgivning. Han begagnar blott sin astralkropp på samma sätt som han annars begagnar den fysiska. Han kan studera och studerar också den astrala världens egendomligheter och händelser, alldeles som han i den fysiska studerar förhållandena där. Han kan bli bedragen, förvirrad av yttre ting, han kan blir lurad av andra människor och kan göra oriktiga observationer och fälla oriktiga omdömen alldeles som här. Hans egna tankar visar sig utanför honom som fristående, självständiga former, skenbarligen som främmande väsen. Han kan föras på avvägar genom sina egna felaktiga idéer, vilka, då de återvänder till honom, förefaller att komma från någon annan och förstärker hans misstag. Därför är det nödvändigt att någon, som känner väl till förhållandena i astralvärlden, hjälper honom och förklarar hur han skall bära sig åt för att observera den, alldeles som en lärare här på jorden hjälper en elev, som börjat med ett nytt ämne.

Liksom personen ifråga i forna tidsåldrar lärde sig att uppfatta den fysiska världen, blir han nu medveten om den astrala världen med dess ofantliga variation både vad natur och innevånare angår. Han träffar på de mest olika slag och typer av mänskliga varelser, vilka har astralkroppen till sin ”yttersta” klädnad. Särskilda typer för sig utgör offren för olyckshändelser, självmördare och de farliga, brutala väsen, som kallas ”elementaler”, grova brottslingar, särskilt sådana som blivit avrättade, försupna och lastbara individer, vilkas astralkroppar består av materia från det astrala planets lägsta underavdelning. De kallas ”jordbundna andar” och söker fresta människor på jorden att begå brott. Här möter man alla slags djur i deras astrala och mentala kroppar – dessa senare äro vanligen ofullständigt organiserade – vidare många slags naturandar eller kamadevas eller elementaler, vilkas uppgift är att övervaka djur och växtrikenas utveckling och gå naturlagarnas ärenden. Här finns också devor, som har sitt arbete förlagt till mänskligheten och använder astral materia som sin grövsta klädnad. Här vistas även övermänniskor, av vilka en del äger fysiska kroppar och andra inte. Det är omöjligt att räkna upp alla slags fysiska väsen, som rör sig här. Neofytens svårigheter ökas ytterligare därigenom att omgivningen skiftar form med tanken. De tankeformer som ständigt skapas, uttrycks omedelbart i astral materia. Det finns hela landskap, högst materiella himlar, sådana som okunniga människor inom olika religioner tror på och många andra ting, som blott äro tankeformer. En person som nyss vaknat i denna värld, blir mycket lätt bedragen av sina egna tankar, som han ser utanför sig och som tycks bekräfta den felaktiga uppfattningen han möjligen har. Det finns mycket nyttigt arbete att utföra i astralvärlden för den, som är van att röra sig där och känner till den på samma sätt, som han känner till den fysiska världen. Man kan undervisa, förklara saker för nykomlingar, se efter, hjälpa och inspirera människor i den fysiska världen, skydda folk från olyckshändelser o.s.v.

Astralvärlden är mera växande än den fysiska men naturens lagar råder där likväl som här. Iakttagelser inom ett av dess områden gäller inte för andra områden, lika lite som iakttagelser inom den arktiska zonen gäller för den tropiska, eller beskrivningar av sydamerikanska skogar äro tillämpliga på engelska skogar. Men en person som är ”vaken” i den astrala världen, d.v.s., som kan använda sin astralkropp som ett instrument för medvetandet, kan observera, inregistrera och komma ihåg företeelserna i denna värld, alldeles så som vem som helst kan observera, inregistrera och komma ihåg företeelser i den fysiska världen. Han talar eller skriver inte om astralplanet enligt hörsägen, såsom vi kan tala om det land vi lärt känna  genomböcker, utan så som en resande talar eller skriver om det land han själv besökt. De beskrivingarna om astral och mentalvärldarna, som utgivits av teosofiska forskare på dessa områden, vilka av sina lärare övats i att observera, jämföra och pröva, äro därför hållna i samma naturliga ton som vilka andra skildringar som helst – något som ofta förargar icke-teosofen. Läsaren bör emellertid betrakta dem som resebeskrivningar och inte som uppenbarelser. Han vistas själv i astralvärlden, då han sover och kanske kan han en och annan gång, även om han inte är ”vaken” där, se något av dess fenomen och föra minnet därav med sig till den fysiska kroppen i form av en dröm. Böcker kan hjälpa honom att förstå vad han drömt. Vidare måste han efter döden leva i astralvärlden och han gör klokt i att läsa något om denna, likväl som det brukar vara lämpligt att läsa något om de främmande länder här på jorden, som man tänker besöka.

Ingen behöver ju tro på vad han läser, men den, som efter sin död i astralvärlden ser något som han läst om, då han var i den fysiska kroppen erinrar sig om detta och kommer därigenom känna sig mindre förvirrad och mindre främmande. Man bör komma ihåg, att vad man tror eller icke tror ej förändrar fakta. Om några av ifrågavarande fakta äro rätt framställda i de teosofiska böckerna, är det ju onekligen en fördel att redan ha hört talas om dem, då de möter en efter döden. Skulle däremot skildringarna vara oriktiga eller färgade, så blir läsarens belägenhet inte sämre därigenom.

 

Ett kontinuerligt medvetande.

Det är ännu något annat, som bör nämnas med avseende på den människa, som är ”vaken” i astralvärlden. Hennes medvetande kan både vara och inte vara ”kontinuerligt”. En person, som har kontinuerligt medvetande, kommer, då han återtar den fysiska kroppen, att minnas vad han sett och gjort utan denna. För ett kontinuerligt medvetande fordras, att den fysiska hjärnan är särskilt tränad och att vissa förändringar ägt rum i den. En melodi, som sträcker sig över tre oktaver, kan inte spelas på ett instrument, som endast omfattar två. Det finns emellertid hos hjärnan möjlighet att återge den tredje oktaven och denna möjlighet måste bli aktiv. Men om man skulle anstränga sig allt för mycket att frambringa den astrala melodin, innan den tredje oktavens strängar äro färdiga, uppstår missljud, falska toner hörs och de vanliga strängarna blir överansträngda, vilket resulterar i felaktiga intryck, nervös retlighet och hysteri. Därför är Yoga den enda rätta metoden.

På ett högre utvecklingsstadium omfattar dagsmedvetandet den astrala världen och det är inte nödvändigt att sova eller vara i trance för att vara fullt medveten om astrala såväl som fysiska omgivningar. På ett ännu högre stadium blir människan likaledes medveten om den mentala världen och lär sig obehindrat röra sig där och kan härigenom göra ännu större nytta. Längre fram kommer även denna värld inom gränsen för dagsmedvetandet och människor lever medvetet i all tre världarna och kan efter önskan ägna sin uppmärksamhet åt den ena eller andra av dem.

 

Clairvoyance och clairaudience.

En person, som på rätt sätt har förberett och tränat sig och som kan till den fysiska hjärnan överföra den kunskap han vunnit genom noggrant arbete i astralvärlden, blir normalt clairvoyant och clairaudient. Båda världarna, den astrala såväl som den fysiska, kommer att normalt ligga innanför hans synkrets och han kan rikta sin uppmärksamhet på vilken av dem han behagar. Som jag redan nämnt äro många barn, tack vare de nya fysiska och astrala kropparnas känslighet, samtidigt medvetna om åtskilliga företeelser i båda världarna, men kan ej tydligt skilja dem åt. Det är därför mycket viktigt att den, som har med barn att göra, godtar deras observationer, annars kan det hända att de börjar känna fruktan. Om barn visar sig rädda för mörker, bör man låta dem ha ljus i rummet. Det finns också en medfödd clairvoyance av många olika grader. Människor med sådan syn, som ej fått särskild undervisning, har ofta en ganska förvirrad uppfattning om saker och ting. Emedan deras syn är begränsad till astralvärlden och de inte kan se de egenskaper som avtecknar sig i den mentala och buddhiska kropparna, bedömer lätt andra människors karaktär oriktigt. Av skäl, som redan nämnts, riskerar de också att stärka sina felaktiga uppfattningar genom sina egna tankeformer, vilka de många gånger uppfattar som himmelska lärare.

 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2011-09-24 17:31 #1 av: Moonwing

Hmmm..Detta får mig direkt tänka , på när man var ung och en hysteriskt började  skratta och de andra..också brörjade skratta! -utan att veta om varför.Förvånad.inte oftast förrän någon skrattat färdigt kunde denne (oftast dubbelvikt hållande sig för magen och med stor ansträngning)-tala om vad saken gällde..häftigt!

"..omotiverade skratt- och gråtanfall. Våra känslor inverkar inte endast på vårt eget kroppstillstånd, utan även på andra människors....Häftiga sinnesrörelser åstadkommer våldsamma vibrationer i den astralmateria, som omger individen i fråga, dessa vibrationer går vidare till andra astrala kroppar i närheten och sätter igång ”sympatiska vibrationer” i dem, vilka i sin tur påverkar de motsvarande fysiska kropparna."

Tack, Alde!Glad

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2011-09-25 17:59 #2 av: Gaiatri

Mycket bra artikel! Det sätter igång och inspirerar mig till många olika tanketrådar. Glad 

Något som jag funderat på till och från är hur vi påverkar varandra med astralkroppen. Jag är själv ganska sensitiv på astralenergi i omgivningen och känner av ganska mycket av vibrationer från omgivningen men jag har också observerat min och andras energi på omgivningen.

Jag har i flera år jobbat med barn med autism. Jag börjar förstå att flera av de jag jobbat med är ovanligt känsliga för den astrala energin i omgivningen. De verkar känna av mycket mer av de känslotillstånd som finns i deras närhet och plockar ibland upp känslor som någon annan har och uttrycker dessa.

Sajtvärd på Andlig utveckling

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.