Adyar

Esoterisk Vetenskap

2012-01-27 09:50 #0 av: Aldebaran

Området för esoterisk vetenskap är lika vidsträckt som livet självt, ty det omfattar hela naturen, synlig och osynlig. Icke desto mindre, ju mer man framskrider i sina studier, ju mer man inser att detta gränslösa schema för saker och ting, fastän det ”inte har vare sig fattbar början eller tänkbart slut”, är det ett välordnat integrerat helt, i vilket varje del är intimt relaterad till varje annan del. Det kan jämföras med ett hjul, där nav, ekrar och fälg är oskiljbara delar av något helt, fastän utpräglade i former och funktioner. Därav följer att den studerande kan börja sin undersökning från vilken punkt han än må välja; förr eller senare kommer han att nå fältets vartenda hörne. I denna text är den ordning, som de olika aspekterna i ämnet tas upp i, bestämd av de tre principer som utmärker hela systemet. De är: principen om enhet, principen om lag och principen om evolution. Källor som jag har använt är: Den Hemliga Läran, Isis Unveild samt Tesofisk ordbok.

1. Alla tings enhet

All existens utgör en sak. Detta enda kallas på olika sätt det enda livet, den enda verkligheten; det är källan för varandet, och för alla varelser; det är i allting — det är i själva verket allting, för det finns inte någonting annat.

 ... roten för all natur, objektiv och subjektiv, och allting annat i universum, synligt och osynligt, är, var och kommer alltid att vara en absolut essens, varifrån allting börjar och vartill allting återvänder.

I allt efterföljande studium får detta fundamentala faktum aldrig förloras ur sikte. Alla former som uppstår, från atomer till människor, ges liv av, animeras genom, samma liv. Formerna vittrar sönder, livet består. Vi mänskliga varelser är ett med det. Vårt liv är det livet.

När Madame Blavatsky förklarar den teosofiska synen på ”Gud, själ och människa” skriver hon:

I sina ursprung och i evighet är de tre, liksom universum och allt däri, ett med den absoluta enheten, den okännbara gudomliga essensen ...

Emedan vi för studiernas skull delar den esoteriska vetenskapens område i olika aspekter måste det ständigt på nytt klargöras, att aspekterna är facetter av en enhet. ”I det ögonblick man låter denna idé glida ur sinnet (och det är högst lätt att göra när man är engagerad i någon av de många intrikata aspekterna av den esoteriska filosofin) uppstår idén om separation och studiet förlorar sitt värde.”

2. Ursprung

Universum och allt som finns däri är underkastade och beror på en tidlös process som beskrivs som ”dagar och nätter”, alternerande perioder av aktivitet och vila. Enligt den ockulta läran finns inte någon skapelse, i betydelsen att någonting bildas av ingenting. Det finns verkligen ingenting nytt under solen.

Vi tror inte på någon skapelse, men på de periodiska och följdriktiga framträdandena av universa från de subjektiva till de objektiva planen av tillvaro, vid regelbundna tidsintervall, som täcker perioder av enorma varaktigheter.

Det finns därför ingenting som egentligen kan kallas början, ty vad som vanligen kallas skapelse är endast det periodiska återframträdandet av ting – former eller varelser – som redan existerade. När natten kommer tycks allting försvinna, sammansmälta i ett enhetligt mörker. När solen uppstiger framträder igen allting – temporärt, såsom deras försvinnanden hade varit temporära. Tidsskalan kan variera från levnadstimmar av en insekt eller en människas några tiotals levnadsår till den nästan oberäkneliga varaktigheten av en sol eller ett universum. Icke destomindre, vare sig perioderna är långa eller korta kvarstår omväxlandet, en manifestation av den universella lagen om periodicitet.

3. Kosmos' och människans sjufaldiga natur

En av de esoteriska nycklarna till förståelse av livet är analogi, som finns i det hermetiska axiomet ”som ovan, så nedan”. Universum är makrokosmos, det stora ordnade hela, och människan är dess reflektion i miniatyr, mikrokosmos. Vår erfarenhet av oss själva visar oss att som mänskliga varelser fungerar vi på en mångfald av olika sätt, i fysisk handling och i sådana uttrycksformer för medvetande som tänkande, känslor och drömmar. Esoterisk vetenskap lär att dessa former för medvetande uppträder på olika nivåer, från det sensoriska eller objektiva till det djupt inre eller subjektiva. Vidare är dessa nivåer i sig själva en reflektion i individen av universella plan av varande: precis som individuell fysisk handling äger rum på det fysiska planet, och använder material av det planet, så äger mental aktivitet – tanken – rum på det mentala planet, använder material på det planet. Det finns enligt esoterisk vetenskap sju sådana plan i naturen och likaledes finns sju tillstånd av medvetande i människan, i vilka hon ”kan leva, tänka, komma ihåg och ha sin tillvaro”.

4. Hierarkierna av varelser

Alla kulturers heliga skrifter och religiösa traditioner hänvisar ofta till icke mänskliga varelser, som på olika sätt kallas änglar, devor, gudar eller andar av ett eller annat slag. Mytologiskt framträder dessa varelser som naturandar, älvor, sylfider, salamandrar, för att nämna blott några få. Esoterisk vetenskap stödjer universell tradition genom att bekräfta att naturens olika plan är befolkade av hierarkier av varelser, där varje hierarki har sina karakteristiska egenskaper och former av uppgifter. I Bibeln finns välkända fall av änglars framträdanden, enstaka som ”Herrens ängel” eller som en ”mångfald av den himmelska mängden”. ”Troner, herravälden, furstendömen och krafter”, som flera gånger nämns av Paulus, är termer som är välkända i änglaläran för några av de icke-mänskliga hierarkierna. Överallt i naturen finns det liv som manifesterar sig genom oändliga grader av individuella liv, ty det finns varken tom rymd eller livlös materia någonstans i universum.

5. Elementer och elementaler

Dessa är exempel på kosmos’ hierarkiska struktur. I esoterisk vetenskap är elementen sju till antalet, de fyra kända jord, luft, eld och vatten till vilka den lägger en halv-materiell eter som ännu är osynlig för oss och två andra som är ”ännu absolut bortom den mänskliga förnimmelsens räckvidd”. Men alla dessa, och det måste alltid kommas ihåg, är aspekter av det enda universella elementet, källan för all objektiv existens.

Dessa sju element med sina otaliga sub-element ... är helt enkelt villkorliga modifikationer och aspekter av det ena och enda elementet.

Elementaler är termen som används för att hänvisa till varelser som håller på att börja en bana av evolutionär tillväxt och som sålunda befinner sig i det elementala tillståndet av växt. I allmänhet gäller termen varelser som är nedanför mineralriket i det evolutionära schemat. Deras existens är allmänt erkänd i folklore under sådana namn som älvor, gnomer och liknande som tidigare nämnts. Men de förstås bäst som krafter i naturen snarare än som varelser med miniatyriska eller eteriska mänskliga former.

6. Universell lag

Redan för ett ytligt iakttagande är det uppenbart att universum fungerar enligt lag. Alla våra vetenskaper och teknologier grundar sig på erkännande av detta faktum. Denna lag är inte pålagd utifrån utan är kosmos’ själva natur. Fundamentalt är det lagen om orsak och verkan, handling och reaktion, genom vilken kosmos som helhet, och alla dess delar individuellt, är ordnad och reglerad. Lagen är i sig själv visdom, intelligens och kraft. Det är visdomen som ”sträcker sig mäktigt från den ena änden [av universum] till den andra; och milt ordnar hon alla ting”, och verkar genom hierarkierna av varelser genom vilka kosmos blir framställt och upprätthålls som en harmonisk helhet.

7. Akasha och astralljuset

Här introduceras en lära som går långt bortom någonting som dagens vetenskaper känner till. Även om det i början inte är lätt att fatta kommer man att se att det kastar mycket ljus på områden av erfarenheter, t. ex. det mystiska och psykiska, som ännu är föga förstådda ens av psykologi.

Det har framlagts (i avsnitt 4 ovan), att det inte finns något sådant som tom rymd i universum. Esoterisk vetenskap undervisar att hela kosmos är genomsyrat av Akasha, ursprunglig substans, eller snarare noumenon – den icke-sensuella verkligheten – bortom [materiell] substans. I The Theosophical Glossary beskrivs akasha (från ett sanskritord som betyder ”strålande” eller ”lysande”) som ”det subtila, översinnliga andliga essens som genomsyrar all rymd”. Denna ursprungliga substans differentieras in i alla former av materia, i osynliga såväl som i universums synliga regioner. Därför definieras akasha som ”den universella själen ... varifrån allt som existerar föds genom separation eller differentiering. Det är existensens orsak; det uppfyller hela den gränslösa rymden.”

Akashas lägsta region, omedelbart ovanför det grova fysiska planet, kallas astralljuset. Det är ”den osynliga region som omgärdar vår glob” och allting däri, och som motsvarar det subtila vehiklet eller ”dubletten” i människan, linga-sharira. Däri är allting outplånligt inpräntat som äger rum i de fysiska, psykiska och mentala rikena. Det är sålunda minnets magasin, både i kosmos och hos mänskligheten.

8. Återfödelse

I studium av människans konstitution enligt ockultism erkänns två aspekter av hennes inre natur, en dödlig – själens psyke – och den andra som är odödlig – den andliga essensen eller innersta naturen. (I vardagsspråk och religiös sedvänja används orden ”själ” och ”ande” löst och ofta utbytbart. Särskild uppmärksamhet måste ges åt de precisa betydelser som de ges i det föreliggande studiet.) Den andliga innersta naturen i människan, ett ständigt bestående väsen, binder sig periodiskt till en följd av personligheter som den planlägger och låter framträda i den objektiva världen. Genom att göra det lyder den den universella cykliska lagen som verkar genom naturen. Den temporära personligheten inbegriper en komplex, dödlig, icke-fysisk komponent – psyket eller själen – inhyst i en kropp av kött.

Det skall upptäckas att återfödelse, eller reinkarnation, inte är en säregenhet för mänskligheten; det är ett särskilt fall av den lag om växling mellan aktivitet och vila som kan observeras i naturvärlden — den cykliska processen av födelse, tillväxt, förfall, bortvissnande och formens död, och livets fortbestånd genom successiva former.

9. Tillstånd efter döden

Det inledande avsnittet framlägger att i människans liv finns alternerande perioder av aktiviteter och vila, eller mera precist perioder av inkarnation – vilket är liv i kropp och kött – som alternerar med perioder av diskarnerad existens, analogt med den 24-timmars cykeln av vaka och sömn. I detta kapitels avsnitt 3 skisserades någon information om naturens sju plan och medvetandets sju tillstånd. Inkarnation är processen för att antaga, åtaga sig eller övertaga dräkter eller vehikler genom vilka medvetandet kan fungera på de lägre planen; död är processen för att avlägsna sig eller träda tillbaka från dessa dräkter. Det måste redan vara tydligt för den studerande att varje aspekt av esoterisk vetenskap är oundvikligt relaterad till varje annan aspekt. För att förstå döden och tillstånden efter döden måste man studera människans och kosmos’ sjufaldiga konstitution, och detta måste leda till – eller föregås av – studium av akasha eller astralljuset. Icke desto mindre, vilken aspekt som än betänks måste den ses som en del av ett helt, vars funktion eller verksamhet, i alla sina delar, beror på universell lag. Vid varje stadium av studierna är det nödvändigt att påminna sig själv om dessa fakta.

10. Spiritualistiska fenomens natur

Mycken förvirring har orsakats genom den okunniga föreningen av ordet ”spiritualistisk” med ordet ”andlig”. Vad som vanligen kallas spiritualistiska fenomen är faktiskt psykiska fenomen, dvs. fenomen som är förklarliga i termer av nästa plans lägre nivåer, föga förflyttat från den fysiska värld som de vanliga sinnena förnimmer. För det mesta är denna fysiska värld den enda som vi är medvetna om, ty vi besitter inte förmågor som är känsliga för stimuli på högre plan. Hos några människor – medier och sensitiva – är psykiska förmågor mer eller mindre utvecklade och som gör det möjligt för dem att höra och se ting som andra inte är medvetna om. Det finns emellertid ingenting andligt i att äga sådana förmågor, med mindre de har förts under individens viljekontroll; endast sådan medveten kontroll kan i egentlig mening kallas andlig, ty den är en manifestation av uppväckta krafter hos den grundläggande människan, anden.

11. Evolution

Evolution är ett uppstigande av möjligheterna som finns inneboende eller medfödda i naturen, från latens eller fördoldhet till aktiva uttryck. Bokstavligt betyder ordet vecklande ut sig, öppnande sig, uppenbarande, och det antyder den föregående processen av involution genom vilken andens möjligheter eller resurser blir överförda till materia.

Esoterisk vetenskap bekräftar evolutionsprocessens universalitet:

Naturens hela ordning visar en progressiv vandring mot ett högre liv. Det finns plan och mönster i de till synes blindaste krafters handlingar. Hela evolutionsprocessen med dess ändlösa anpassningar och bearbetningar är ett bevis för detta.

Här måste vi återvända till hierarkierna i avsnitten 4 och 5, ty evolutionsprocessen är inte en mekanisk sådan, utan ”är ledd, kontrollerad och livgiven av nästan ändlösa serier av kännande varelsers hierarkier.”

12. Runder och raser

Dessa är termer som används för att antyda tillstånd i de stora evolutionära cyklerna. I vårt kosmiska diagram tillämpas de särskilt för vår jord och dess mänsklighet. Som allt annat i naturen har planeter sina perioder av aktivitet och vila, sina dagar och nätter, analogt med mänskligt liv och död. Ett storartat evolutionärt program är i verksamhet genom hela kosmos, vars varje del – vare sig det är planet, naturrike eller en mänsklig grupp – måster passera genom följdriktiga faser av utveckling mot sitt särskilda mål.

I studium av mänsklighetens program är det viktigt att lägga märke till, att begreppet ”ras” anger ett skede i mänsklighetens evolution. Det tillämpas för utvecklingen av mentala och psykiska förmågor, såväl som för ytliga fysiska utmärkande drag såsom hudfärg eller hårtyp.

13. Andlig utveckling

Om man underöker detta begrepp i ljuset av esoterisk vetenskap framstår det som en felaktig beteckning. Människosläktet är i ett skede av en ofantlig resa, de mångas pilgrimsfärd till det evinnerliga enda. Resans ändamål är förverkligande av livets innersta, grundläggande enhet, erfarande av det enda medvetande som genomsyrar det hela. Utvecklingen är i själva verket ökning av levande instruments känsligheter, så att individens medvetande slutligen blir förenat eller identifierat med medvetanden hos andra enheter i mänskligheten, vilka har överskridit den rent personliga existensens begränsningar.

Mänskligt liv med sina omväxlingar och lidanden har passande kallats en träningsplats, en livets skola, där huvudläxan att lära sig är att avlägsna själviskhet i alla dess former. Själviskhet, ”den stora förskräckliga irrläran”, är ett förnekande av enhetens faktum och kommer att ses som källan till många av det mänskliga släktets problem. Likaledes måste allt som bidrar till att bryta ner murar av åtskillnader – altruism, medkänsla, kärlek – främja individens och den mänskliga rasens andliga utveckling.

14. Religion

Olika termer har använts för att hänvisa till den esoteriska traditionen; teosofi. Det är esoterisk vetenskap, den urgamla visdomen, den hemliga läran och visdomsreligionen. Men när man använder denna sista term måste det ske med en noggrannhet för att inte där se en religion jämförbar med hinduism, buddism, kristendom eller någon annan av människans religioner. Visdomsreligionen är källan till alla dessa, och studium av likheter i deras traditioner, former och doktriner kommer att visa att väsentligen måste de härröra från ett gemensamt ursprung.

Ett av de syften som Madame Blavatsky uppsatte för sig i Den hemliga läran är särskilt relevant:

att från förnedring rädda de arkaiska sanningarna som är grunden för alla religioner och att i någon mån blottlägga den fundamentala enhet som de alla uppstår ifrån...

Tillståndet för religion idag, förevigandet av former, i okunnighet om sanningarna de representerar, visar behovet av den vida utspridningen av esoterisk vetenskap om det [ovannämnda] syftet skall uppnås.

Epilog.

Genom hela studiet av esoterisk vetenskap bör det inses att vad som då presenteras för oss inte är spekulation eller hypoteser, utan kunskap — kunskap behärskad av människor som, genom utvecklingen inom sig själva av de nödvändiga förmågorna satt sig istånd att självständigt undersöka naturens dolda sidor.

Den hemliga läran är tidevarvens ackumulerade visdom, och enbart dess kosmogoni är det mest kolossala, detaljerade och utstuderade system: t. ex. t. o. m. i Puranas exoterik. Men sådan är den ockulta symbolikens mystiska kraft, att de fakta som i själva verket har upptagit oräkneliga generationer av invigda siare och profeter att ordna och ställa upp, att nerskriva och förklara, i de förvillande räckorna av evolutionära framsteg, finns alla återgivna på få blad med geometriska tecken och glyfer. Dessa siares flammande blick har trängt in i materiens själva kornkärna och upptecknat själen för tingen där, medan en vanlig världslig, om än så lärd, skulle ha förnummit bara formens externa verkan. Men modern vetenskap tror inte på ”tingens själ”, och kommer sålunda att förkasta den urgamla kosmogonins hela system. Det är meningslöst att säga att ifrågavarande system inte är fantasi av en eller flera isolerade individer. Att det är den oavbrutna redogörelsen som täcker tusentals generationer av profeter vars respektive erfarenheter gjordes för att pröva och verifiera traditionerna som muntligt förts från en tidig ras till en annan, av lärorna från höga och upphöjda varelser, vilka övervakade mänsklighetens barndom. Att under långa tider de ”visa män” av den femte rasen, av den härstamning som räddades och bevarades från den senaste naturkatastrofen och kontinenters skiftanden, hade gått igenom sina liv inlärande, inte undervisande. Hur gjorde de det? Det svaras: genom att kontrollera, pröva och verifiera i varje avdelning av naturen de gamla traditionerna, genom stora adepters självständiga visioner; dvs. människor som har utvecklat och fullkomliggjort sina fysiska, mentala, psykiska och andliga organiseringar till den ytterst möjliga graden. Ingen vision av en adept accepterades förrän den hade kontrollerats och bekräftats genom visioner – erhållna för att stå som självständiga bevis – av andra adepter och genom århundraden av erfarenhet.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2012-01-29 22:06 #1 av: Moonwing

" ju mer man inser att detta gränslösa schema för saker och ting, fastän det ”inte har vare sig fattbar början eller tänkbart slut”, är det ett välordnat integrerat helt, i vilket varje del är intimt relaterad till varje annan del."

..som tillvaron självt..

..tack, Alde!

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2012-01-30 08:28 #2 av: Aldebaran

vassego  Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.