Själens resor

Döden och livet därefter

2012-10-02 11:30 #0 av: Moonwing

Detta paradis kallas på sanskrit för devachan och är privat. Det delas inte med andra döda människor, men sådana och även människor som fortfarande lever kvar på jorden kan finnas där i imaginär form. Devachan kan betraktas som en fantasivärld, men är för den döda människan lika reell som jorden. Eftersom hon inte är tillräckligt självmedveten befinner hon sig i ett slags drömtillstånd i vilket hon upplever fantasivärldens miljöer, människor, händelser och annat innehåll som sann och påtaglig verklighet.

Lever människan vidare i någon form efter den kroppsliga döden? På den frågan har vi inte fått ett för alla klargörande och tillfredsställande svar.Men det finns goda indikationer på vår överlevnad - bla näradödenupplevelser och uppenbarelser av döda människors "andar".

Det finns också livsåskådningar som inte bara ger trovärdiga förklaringar till dessa indikationer utan också tankeväckande beskrivningar av vad som händer med oss när vår tid på jorden är ute.

En sådan livsåskådning är teosofin, och denna artikel är en förenklad resumé över den teosofiska läran om dödsprocessen och våra vidare öden fram till nästa återfödelse, reinkarnation, på jorden. Läran hänger logiskt samman med en rad andra teosofiska läror, och som bakgrund till resumén behövs därför några ord om de teosofiska synsätten på världsalltets struktur och människans konstitution.

Världsalltet utgörs enligt teosofin inte bara av det fysiska tillvaroplan som vi kroppsligen lever på. Det finns ytterligare sex tillvaroplan som kan kallas det gudomliga, det andliga, det mentala, det emotionella, det vitala och det astrala. Vart och ett av dessa plan består av sitt eget slags materia.

De är inmängda i och samverkar med varandra och det fysiska planet. När människan lever på jorden är hennes varelse sammansatt av etableringar på alla de sju planen. Dessa etableringar kallas i teosofin för människans sju principer och har sanskritbenämningarna atman, buddhi, manas, kama, prana, linga-sharira ochsthula-sharira.

Med atman menas den gudomliga källan till vårt medvetande och de övriga principerna. Med buddhi menas våra andliga tillgångar, dvs intuitionen, samvetets röst, förmågan att förstå, minnena av våra tidigare jordeliv etc. Med manasavses vårt tänkande och vår minneshantering.

Kama är våra känslor och begär, dvs kärlek, medkänsla, glädje, sorg, vrede, avund, hunger, fortplantningsdrift, girighet osv. Prana är en samlingsbeteckning för de livsenergiersom håller vår varelse i verksamhet. Linga-sharira är den modell i astral materia, efter vilken vår fysiska kropp utvecklas i moderlivet och efter födelsen tillväxer och förändras. Sthula-sharira är den fysiska kroppen, genom vilken de övriga principerna kommer till uttryck under jordelivet.

Det skulle föra för långt att gå in på hur principerna är sammanfogade med varandra till den organism på sju tillvaroplan som vårt upplevande medvetande betraktar som sin, men ändå bara har ett begränsat herravälde över. För det föreliggande ämnet räcker det med att säga att vårt medvetandes centrala säte i organismen är en odödlig själ som utgörs av högre manasiska element, överskuggade av atmans och buddhis potentialitet.

Det är från denna själ som medvetandet i vissa avsikter, och med ett antal under tidigare jordeliv uppbyggda anlag, strålar ned till jorden för att där veckla ut ett tillfälligt och alltså dödligt jag. Detta jag består av lägre manasiskakamiska och praniska element samt en astral modellkropp och en fysisk kropp, och är en ofullständig och grumlig återspegling på det fysiska tillvaroplanet av den odödliga själen.

Medvetandet förbinder de båda med varandra så att idéer, intuition, samvetsförebråelser, tankar och andra impulser kan flöda ned i det dödliga jaget. Under jordelivet identifierar sig medvetandet med jaget, men dras efter döden tillbaka till själen.

Det dödliga jaget har alltså en begränsad livslängd och måste förr eller senare dö och upplösas, varvid anlagen till det tillsammans med medvetandet och ett urval resultat av jordelivets aktiviteter dras in i den odödliga själen.

Dödsprocessen är ett automatiskt förlopp i flera steg som, när döden inte kommer hastigt genom sjukdom eller våld av något slag, föregås av att det dödliga jagets inre element börjar glida isär. Den fysiska kroppen reagerar på detta och förfaller. Isärglidandet kan pågå i månader och år och förloppet blir synbart som trötthet, tilltagande minnesförlust, demens, avtagande intresse för världens liv etc.

När så jordelivets sista stund kommer dras medvetandets förbindelselänkar med den astrala modellkroppen och den fysiska kroppen tillbaka inåt i organismen. Tillbakadragandet från kroppen börjar som regel i fötterna och fortsätter uppåt. Hjärnan är den sista av kroppens komponenter som dör, och detta sker inte förrän en återblick på det nu avslutade jordelivets alla tilldragelser har ägt rum.

Återblicken startar vanligen när alla kroppsfunktionerna har avstannat, men kan ibland påbörjas innan hjärtat slutat slå, hos mycket gamla människor t o m flera dagar innan. Den tid återblicken varar varierar kraftigt mellan olika individer, men kan uppskattas till i genomsnitt sex timmar.

Under den tiden är medvetandets uppmärksamhet helt koncentrerad i hjärnans djupaste centra, där det läser uppteckningarna av sitt förflutna liv. Återblicken omfattar det förflutna livets alla tilldragelser i detalj från födelse- till dödsstunden. Livets alla tankar, känslor, handlingar och händelser passerar revy och visas i sina verkliga orsakssammanhang med omgivningen. Hos andligen högt utvecklade personer kan återblicken gripa tillbaka på ännu tidigare liv än det just avslutade.

När återblicksförloppet är genomfört dras medvetandets sista förbindelselänk med modellkroppen och den fysiska kroppen tillbaka. Dessa är nu oåterkalleligen döda och börjar upplösas. Under upplösningen, som sker bäst och snabbast vid kremering, återgår de astrala och fysiska materiapartiklarnatill naturen.

Vid döden frigörs en kropp av eterisk substans som har samma utseende som den fysiska kroppen. Den kallas på sanskrit för kamarupa (begärskroppen) och har formats "innanför" modellkroppen under jordelivet. Kamarupan är nu medvetandets kropp och bärare av dess tre högre principer atman , buddhi och manas plus de resultat som jordelivets aktiviteter avsatt.

Dessa resultat måste, innan medvetandet kan dras tillbaka till den odödliga själen, separeras i sådana som kan åtfölja medvetandet och sådana som måste lämnas kvar i jordens organism till nästa jordeliv. Det som kan åtfölja medvetandet är allt som under jordelivet var av andlig karaktär, alla högklassiga minnen, allt som hade att göra med kärlek och medkänsla, allt som hade att göra med högre intellektuella strävanden och hängivenhet till sanningen. Övriga resultat är starkt jordrelaterade och har ingen plats i den odödliga själens tillvaro.

Medvetandet upplever i normala fall inte separeringsförloppet särskilt intensivt, eftersom det i kamarupan befinner sig i ett drömmande tillstånd som liknar nattens drömtillstånd. Liksom den sovande människan under nattens drömmar inte vet att hon under dagen lever ett vakenliv, vet den döda människan inte att hennes jordiska kropp är död.

Ty hon är inte självmedveten, dvs hon har inte förmågan att reflektera över sin situation och använda sin vilja. Det kan människan göra under jordelivets dagvakentillstånd, men har ännu inte lärt sig att göra det under sömnen och efter döden. Därför kan hon varken välja eller styra sina drömmar under separeringsförloppet. Drömmarna är normalt dock vaga.

Det är bara mycket själviska och materialistiska personer som plågas av mardrömmar under förloppet, vilket äger rum i den astrala region, på sanskrit kallad kamaloka, där kamarupan befinner sig. Kamaloka, som omger och genomtränger vårt jordklot, sträcker sig från jordens inre till bortom månen och kan indelas i flera nivåer av eteriskhet.

Den tid separeringsförloppet tar i kamaloka varierar från några veckor eller månader för goda människor till tiotals eller hundratals år för onda. När det fullbordats får medvetandet uppleva en andra återblick på det förflutna jordelivet.

Den återblicken är mindre livlig och fullständig än den första, men kombinerad med en framåtblick på det öde som väntar i nästa liv på jorden. Efter återblicken dör kamarupan och börjar upplösas. Medvetandet dras tillbaka till den odödliga själen och identifierar sig med en kropp av mental materia, som även den har formats under jordelivet. Själen omger den med ett fält av samma materia, och det är i det fältet som medvetandets mellanlivsvärld nu tar gestalt.

Eftersom människan ännu inte har utvecklat en tillräcklig grad av självmedvetenhet på de högre tillvaroplanen, sker också gestaltningen av hennesmellanlivsvärld automatiskt. Men gestaltningen sker efter de önskemål som hon under jordelivet hade om hur hennes tillvaro och levnadsmiljö borde vara beskaffad.

Hennes mellanlivsvärld blir därför ett paradis, vars utformning i mental materia motsvarar hennes ideal. Detta paradis kallas på sanskrit för devachan och är privat. Det delas inte med andra döda människor, men sådana och även människor som fortfarande lever kvar på jorden kan finnas där i imaginär form.

Devachan kan betraktas som en fantasivärld, men är för den döda människan lika reell som jorden. Eftersom hon inte är tillräckligt självmedveten befinner hon sig i ett slags drömtillstånd i vilket hon upplever fantasivärldens miljöer, människor, händelser och annat innehåll som sann och påtaglig verklighet.

Underlaget till denna fantasivärld skapar hon själv under jordelivet, ty underlaget utgörs av de minnesavsättningar som kvarstår efter dettas alla glädjefyllda och upplyftande händelser, tankar, sinnesintryck, känslor, förhoppningar osv. Det är dessa positiva minnesavsättningar som tar gestalt i devachan. Övriga minnesavsättningar faller i glömska.

Devachantillvaron blir därför en idealiserad och lyckofylld fortsättning av jordelivet, ty i sina devachanska drömmar har människan alla dem hon hållit av på jorden omkring sig, hon får ägna sig åt sina käraste sysselsättningar och studera det som intresserar henne. Hon upplever allt hon ville men inte fick uppleva på jorden under det hon smälter och assimilerar de kunskaper och erfarenheter jordelivet gett. Därvid behöver hon inte plågas av sjukdomar, olyckor och andra lidanden, ty något sådant förekommer inte i devachan.

Varje människas devachan är unikt och i princip en produkt av hennes senaste jordeliv, även om inslag från ännu tidigare liv kan förekomma. Var jordelivet rikt på andliga och kvalificerade intellektuella upplevelser får hon ett omväxlande och högklassigt devachan. Var livet slätstruket och trivialt blir devachan torftigt i motsvarande grad, men ändå lyckligt eftersom det motsvarar hennes egna önskemål.

Den tid människan tillbringar i devachan är vanligen många gånger längre än längden på det senaste jordelivet. Men medvetandets tidsuppfattning är annorlunda än på jorden och det upplever inte en period på tusen år som besvärande lång, ty de gestaltande minnesavsättningarna framträder i varierande kombinationer och vidareutvecklingar. Men förr eller senare blir det dags för medvetandet att reinkarnera och på nytt ta itu med jordelivets begivenheter.

Denna resumé är en förenklad beskrivning av vanliga människors normala dödsprocess och mellanlivstillvaro. Den behandlar inte situationen för dem som själva tagit sitt liv och för dem som av olika anledningar inte har något devachan, t ex barn som dör innan de hunnit samla material till en devachanvistelseoch därför snabbt återvänder till jorden. Resumén tar inte heller upp människans relationer med omvärlden när hon är försjunken i sina devachanskadrömmar.

Dessa relationer har att göra med människans hierarkiska samband med varelser högre än hon själv.

av; Irma Henriksson

Källa, Teosofiska lärmor mm

Utlagt av Moonwing

 

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2012-10-02 12:45 #1 av: [KosmosBill]

Fantastiskt detaljerade beskrivningar om vad som händer och olika alternativ. Mycket intressant.

Anmäl
2012-10-03 10:22 #2 av: Aldebaran

"Devachan kan betraktas som en fantasivärld, men är för den döda människan lika reell som jorden. Eftersom hon inte är tillräckligt självmedveten befinner hon sig i ett slags drömtillstånd i vilket hon upplever fantasivärldens miljöer, människor, händelser och annat innehåll som sann och påtaglig verklighet"

Astralplanets upplevelser blir säkert inte lätt att se vad som är verklighet och vad som är konstruerat av ens egna tankar under det senaste jordelivet. Vi har ju redan börjat bygga den astralvärld som väntar oss efter våran fysiska död i detta nuvarande liv. Därtill kan man lägga till alla andra människors tankar och tankemönster. sannerligen är det inte lätt.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2012-10-03 11:18 #3 av: Farwuq

Det blir en salig bandning.

Det betyder också att om man tänker snälla tankar och skapar snälla tankeformer så kommer man att klara sig bättre, där på andra sidan.

 

 

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2012-10-03 13:11 #4 av: Aldebaran

bättre å bättre... snarare så är det så att allt du tänker manifesterar sig på astralplanet eftersom astralplanet är känslornas plan. Givetvis så finns det en grundstruktur även där som är underordnade fysikens lagar precis som här. Men eftersom vi precis som det står i denna artikel inte är riktigt medvetna varleser (med några få undantag) så ter sig denna världen just som man föreställer sig den.

 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2012-10-03 13:15 #5 av: Aldebaran

exv. en som levt hela sitt liv i tron på Juesus Kristus som sin frälsare i god kristen värdering, och då är helt övertygad om att han kommer att omfamna henne/honom efter döden kommer åxå finna att så är fallet... På så sätt har vi alla byggt upp vår egen verklighet eller så som så många utrycker det "vår egen sanning"... Det är nu du blir medveten om illusionerna även på astralplanet som du kan riktigt börja frigöra dig... Å ta steget upp mot nästa plan/medvetandenivå (Mentalplanet) som ååxå även den till stora delar tillhör vår personlighet..

 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2012-10-03 18:43 #6 av: Moonwing

Det är därför jag tror döden ofta talas om som en befrielse, det är j trösterikt att alla får hamna i sitt efterlängtade "paradis", och där vila och bearbeta..

Nog stämmer uttrycket att "var och en blir salig på sin tro", i alla fall på den nivån..

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2012-10-03 21:52 #7 av: Aldebaran

ja så är det till en viss del. Åtminstonde innan vi blir medvetna om "illusionerna" även på detta (astrala) plan.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2012-10-03 22:24 #8 av: [KosmosBill]

Jo så är det. Den strålformiga materien materialiserar det vi vill skapa i vår tanke och känsla på plan med annan densitet. Våra konstruktioner här på Jorden är ju också sprungna ur tanken, men med lite större fördröjning i tid.

Anmäl
2012-10-18 13:34 #9 av: Elliid

Intressant artikel !

Vil gärna läsa mer i litteratur-källan som beskrivningen är baserad på(antar att det ej handler om autor(inn)ens egna erfarenheter ..?),någon av er som vet vilke böker det handler om?Tack.

#5 fick mig at tänka-en troende kristen människa kommer att uppleva sin Övertygandes värld som -illusionär-verklighet i Devachan,likeså antagligen alla andra religioner och filosofier .

Betyder det att vi(om får jag säga "vi" i denne sammenhäng..?!) som tar till oss åndsvetenskaplige och teosofiske tankesystem,kommer att uppleva just dette tankesystems värld,just allt det här beskrivna med all de planene,sfärene och inklusiva Devachan som vår-illusionära-verklighet där?

 

Anmäl
2012-10-18 17:05 #10 av: Moonwing

#9 Hej!

Vad kul att du är intresserad av artikeln, länken (upp till vänster) här på sidan som alltid står framme "Teosofiska läror mm", finns på nätet och där finns mängder av både artiklar, föredrag och svar/frågor om det mesta inom teosofin.

Finns massor av både böcker och annat att läsa-även i e-form, en sida jag själv läser på är på samma bokförlag, som länken (du hittar det lätt på nätet-man får ju inte göra reklam härinne)

-där det finn även kostnadsfri läsning, något för den som kanske endast vill "pröva på funderingarna", och se hur de stämmer med ens egna funderingar.

På dina frågor vill jag personligen (eftersom jag älskar böcker och lättare förstår i min egen takt) -rekommendera Grace F Knoche -en författare som är väldigt metodisk och lättläst!

Angående din fundering..

"Teosofiska frågor och svar på angelägna frågor"-Underrubrik på sidan, -ifrån länken upp till vä "Teosofiska läror mm")

´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´

"Fråga: Jag har studerat den teosofiska beskrivningen om livet efter döden men har svårt att förstå den. Finns det en enklare bild?
Svar: Allt vad människan under jordelivet tänkt, känt, sagt och gjort bevaras som minnen i mental materia. Även om vi inte kan komma ihåg allt vi upplevt finns minnena kvar, vilket har visats genom hypnos och av de återblickar på sitt liv somnäradödenupplevare har fått göra. Minnena är tredimensionella, rörliga och i färg.

I (det devachanska) efterdödentillståndet har själen själv en kropp av mental materia och uppfattar därför minnena som lika fasta och substantiellt verkliga som de tilldragelser den varit med om på jorden.  Ett urval av dessa minnesavsättningar gestaltar nu i ett flöde av drömliknande tilldragelser de upplevelser själen får mellan jordeliven.

Urvalet är positivt och utgörs av de miljöer, händelser, människor och annat som un­der jordelivet gjorde själen glad och lycklig. Det ne­gativa lämnas åt sidan, ty för den själ som inte var utpräglat ondskefull under jordelivet skall mellanlivsperioden vara befriad från alla former av lidande och bekymmer, en viloperiod under vilken själen assimilerar de utvecklings­befrämjande erfarenheter den samlade på jorden.

Att själens upplevelser gestaltas av dess egna minnesavsättningar tyder på att den in­te lever i en objektiv värld, utan i en subjektiv. Den subjektiva världen existerar bara för själen själv och utgörs av en aura som omger själen, en fantasivärld där t o m alla önskedrömmar själen hade på jorden förverkligas, eftersom de bevarats som minnen och nu blir levande realiteter. Men naturligtvis är de släktingar, vänner och andra va­rel­ser som förekommer i en subjektiv värld inte fysiskt verkliga.

De verkliga människorna lever kvar på jorden, eller är de döda och lever vidare i sina egna sub­jektiva världar. 
Denna föreställning om vårt liv efter döden stöds av egendomliga upplevelser som en del människor fått spontant eller blivit experimentellt utsatta för. Så t ex har hypnotiska experiment visat att imaginära miljöer och händelseförlopp kan suggereras fram som yttre hallucinationer, vilka av den hyp­notiserade personen upplevs som påtaglig och fullt substantiell verklighet. (Herbert Edlund)


Fråga: Vi får vid döden uppleva en återblick på det jordeliv vi håller på att lämna. Sedan får vi ytterligare två sådana återblickar: Vad är det för skillnad mellan dem?

Svar: Den första panoramiska visionen äger rum när den fysiska döden infallit och hjärnan är det enda organ som fortfarande är vid liv. Denna panoramiska vision är den första (av tre).

Den är inte väl utarbetad och sällan komplett. Den är översiktlig snarare än detaljerad. Den andra visionen kommer vid den andra döden, före begynnelsen av devachan, och den är tämligen fullständigt utarbetad. Den tredje visionen kommer vid slutet av devachan , före nästa återförkroppsligande. 
Vilken är då skillnaden mellan dessa tre?

I huvudsak består skillnaden i att den första panoramiska visionen först och främst handlar om det just förflutna jordelivet samt glimtar av framtiden. Det reinkarnerande egot ser detta jordeliv och det öde som väntar det i nästa jordeliv, och förstår rättvisan i både förflutna och kommande ödesinslag. Egot inser sig vara skaparen av såväl sin lycka som sitt elände i både det just avslutade som i det kommande jordelivet.


Den andra panoramiska visionen skiljer sig från den första bara på det sättet att återblicken på det avslutade jordelivet är kortare och mindre intensiv, medan framåtblicken på det kommande jordelivet upptar större delen av visionen och är mycket utarbetad. Egot förutser framtiden med hjälp av sin egen inre synförmåga, den andliga förmågan. Det förstår vad det har att möta i nästa inkarnation, förstår rättvisan i alltsammans. Egot ser vad som kommer att hända det - inte i detalj, bara i stora drag - men faktiskt i viss mån också ganska detaljerat.


Den tredje panoramiska visionen skiljer sig knappast från den andra, utan är nästan en upprepning av denna. Det reinkarnerande egot har just slutat sitt devachan när det får visionen. Det ser i en kort granskning vad det har att vänta, och förstår återigen rättvisan i alltsammans. Sedan faller ridån, egot dricker av glömskans vatten, och föds några månader senare som ett barn. (The Dialogues of G de Purucker, del III, s 365-366)"

´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´

Det som framkommer är att även om befinner oss i en väldigt subjektiv "drömvärld",under" vilan" med allt vad den innebär tom vår egen trosföreställning, så får vi flera "klarhetsvisioner", däremellan.. där vi verkligen förstår hur och vad vi är/blir pga av det vi gjort..-och vad detta berott på, kan hända en del saker vi gjort i våra liv just både på ont och gott varit färgade av våra trosåskådningsätt.

Ja, det finns ännu mer att förklara och förstå -men det är en liten överblick (teosofin är som ett gummiband-ju mer man drar ut det desto mer ser man mönstret), tipsar gärna om våra inlägg/artiklar om just döden,livet osv-man hittar de lätt under diverse kategorier eller "Sök på sajten", längst upp!Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2012-10-22 00:49 #11 av: Elliid

#10-Tack for svaret!

Var min fel,uttryckte mine frågor oprecist,ursäkta.

Jag är inte nybörjare innom teosofien och esoterisk kunskap,känner nog till lärorna och just därfor var min fråga om exakt källa kunne gis fordi jag vet att det väldigt fort kan oppstå missforstånd,misinterpretationer och krangel om ideer,i teosofien like som alla andra andliga skolor,samfund etc.Och sålenge man inte skrivar om sine egna erfarenheter ,men om något som man har läst,tror jag personligen det är väldigt viktig att skriva direkte och presist vart man har läst det,fordi

1.det absolut inte är sagd att det man tror har forstått av källan är faktisk det samma som originalautoren ville säga

-(f.ex.lägger artikeln ovan väldigt vikt på den illusionäre charaktären av devachan-beskrivningen medan det står f.ex.i The mahatma letters,p 191:"living,if not quite what one could call a conscious existence,att least a dream of such realistic vividness,that none of life-realities could ever match it")

2.tillkommer jo att originalautoren faktisk oxå kan helt enkelt tatt fel(eller fel och fel ,det kan vara helt sant och korrekt vad gällder denne autoren,men jag har inte mött många människor som faktisk delar den samma sanning någonstans(misstänker for min del att universet och livet alltid är större änn att En sanning någongang kunne rymme det..?)

Det finnas heller inte EN sanning innom teosofi-rörelsen(se på samfundets historie..),heller inte om dette inläggets ämne,"Livet efter döden"(ser på litteraturen som utgitts av Leadbeater,Besant contra Blavatsky.Bailey som ex.-"Theosophy contra Neo-Theosophy")Nu är dette ett ämne som verkar vara så fjärnt vårt vanliga medvetande (mitt personliga inntryck),att det är svårt att ha  egna erfarenheter som instans som man omedelbart kan bedöme litteraturens sanning eller feltagning efter.Samtidigt forblir jo denne personliga instansen den enaste som någonsin kan bedömma om något är sant eller inte (for en själv,som sagd tror jag att jo subjektivere en sanning holdes desto mera objektiv -och sann- är den ).

Jag vil inte gör det komplicerad,eller kritisere någon här,tycker bara personligen att man bara gör den äkta teosofi-anden rätt om man undersöker fordomsfritt och kritisk (på et positivt sätt) alla påstand och "sanninger",och det inbefattar såklart oxå alla just teosofiska påstand.Som Tibetanern sa i "A.Bailey ,Esoterisk psykologi 1":

"De böcker som jag skrivit,sänds ut utan anspråk på att bli accepterade.De är kanske eller kanske inte korrekte,Det är ni som skall avgöra om de är sanna gennom praktisk tillämpning och gennom att använda er intuition."

Jag personligen blir alltid glad när jag ser att någon i en teosofisk diskussion inte svarar med kvotationer från någon bok eller föredrag,men utav egen erfarenhet .

Det var oxå i denne riktning min andra fråga var siktet ang.den beskrivna devachan -tillstånd, efter 2.döden och dens mer eller mindre illusionäre charaktär,jag vet gott vad man kan läsa i litteraturen ,jag vet oxå just derfor att beskrivningene är inte nödvendigvis konforme imellan de olike autorene(som ex. beskrivningene i de Mahatma-Letters contra Leadbeaters Textbook of Theosophy) och det är jo bara bra att det är så.Jag funderade på vad ni tycker personligen,vad ni tror är sant oxå ang, den eventuelle fällan att vi, som är inn i dom teosofiska teoremene, bildar oss våra egna mer eller mindre illusionära devachan-världar utifran denna världensbild?

Allt gott.

 

 

 

 

 

 

Anmäl
2012-10-24 00:03 #12 av: Moonwing

#11

"Jag funderade på vad ni tycker personligen,vad ni tror är sant oxå ang, den eventuelle fällan att vi, som är inn i dom teosofiska teoremene, bildar oss våra egna mer eller mindre illusionära devachan-världar utifran denna världensbild?"

-Aha!Flört...,tyckte väl att det fanns "någe mer under täcket" (som man säger i Småland)

Tycker just tjusningen med teosofin är att den får växa, expandera..en "sanning" måste ju dels uppdateras i förhållande till de som upplever den , men även när den jämförs med sk fakta som kommit fram tex genom forskning.

Jag finner personligen att just tanken att man skulle uppleva tex devachan utifrån sin personliga erfarenheter , tex de man precis gjort i det livet man levt, väldigt tilltalande-för hur lika trosåskådnigssätt man delat med någon annan, finn det ju bara jag som "levt mitt liv".

Därför (enl. mig själv)-kan mina slutsatser, drömmar, och även lärdomar om min period i devachan endast ge mig just det jag behöver , och i förlängningen mitt högre jag.

Den personliga upplevelsen blir ju i förlängningen något som bidrar till en rikare och mer samlad bild för det högre jaget. Ungefär som en "opinionsundersökning" (grovt förenklad bild) -kan förenkla en helhetsyn , vidga ett perspektiv sas.

Mycket intressant tråd, det här med de olika "dödsbegreppen" tex, nästan alla religioner delar samma uttryck-men har olika tolkningar. Jag tror själv att man föds in i just ett sammanhang som bidrar till det högre jagets utveckling, det kan tex betyda att man i sitt liv genomlever flera sätt att tro på..inget är bortkastat , utan allt bidrar till en växande och rikare existens. Ungefär som en frukt på ett träd drar åt sig olika näringsämnen, men endast det den behöver..

Därför tror jag ej vi delar "samma dödsrike"-utan alla har sin subjektiva, personliga sömn, på samma vis vi inte delar drömmar med andra, då vi lever i fysisk form-om vi inte är väldigt själsligen förbundna och på så vi "söker upp varandra", något som också framkommer i en del tesofiska tolkningar..tror heller inte det finns någon klar gräns emellan födelse-död-liv..utan allt vävs in vartannat, det är det mest naturliga, ungefär som våra årstider eller växprocesserna i naturen..

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.