Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

24 Bilder 00. Existensiella frågor 01. Livsåskådning 02. Energier och krafter 04. Övernaturligt 05. Tarot 06. Andligt 10. Själen 11. Kroppen 12. Drömmar 13. Egna berättelser 14. Personligt 20. Intressanta budskap 21. Böcker, filmer och TV 22. Musik 23. Uppmaningar och citat 30. Sajten 31. Medlemmarna 32. Dagens hälsningar 33. Tävlingar 34. Skoj och humor 35. Anslagstavlan 40. Aktuellt i världen och hemma 41. Tidigare civilisationer 42. Kultur och folktro 50. Övrigt 60. Presentation av nya sajter
Adyar

Evolutionens skapande vilja

2013-02-14 01:19 #0 av: Aldebaran

Lite tankar om den skapande viljan

Den natur, som vilken som helst varelse har, går inte att verkligen förstå och intelligent förklara, förutom genom EVOLUTION. Evolution är alltid utvecklingar, vecklande ut sig, inifrån och utåt, och så att ande eller medvetande kommer till uttryck, genom förvärvad intelligens. Allting som finns har uppkommit av andens, det rent andliga, verksamma vilja. *

Om vi förstår att intelligent vilja ligger bakom allt som existerar, att den är orsaken till allt som finns och är skaparen i universum, kan vi kanske få någon idé om vad som är nödvändigt för oss att veta, för att riktigt kunna använda våra krafter.

Mitt i våra skapelser framstår alla som skapare. På intelligensens skala finns skapare nedanför oss. Vi står på en annan plats, med vidare visioner och ett större förråd av erfarenheter, så vi kan se, att nedanför oss, oändligt nedanför, finns varelser så små, att många sådana kan samlas på en nålspets. Ändå kan vetenskapsmän, som under många omständigheter har undersökt dem, inte bestrida, att dessa oändligt små organismer besitter en viss intelligens, en förmåga att söka vad de gillar och undvika vad de ogillar. Från minsta fattbara punkt av iakttagelseförmåga och handling råder en ständigt vidgande utsträckning av uttryck och evolution, med utvecklingar alltmer i riktning mot tillvarons allt större aktionsradie och spännvidd. Denna evolution av intelligens, eller själ, fortskrider mycket långsamt i de lägre rikena, fortare i djurriket, och har i människan nått det stadium, där hon själv vet att hon finns, att hon är medveten, att hon i någon grad kan förstå sin egen natur, och deras natur som står nedanför henne, och se deras relationer med varandra.

Människan har nu nått en punkt, där hon börjar fråga vad mera som finns för henne att förstå. Hon har slutat att tänka på bara det materiella, hon känner sin egen natur och hon frågar: Vad är jag, varifrån kom jag och varthän skall jag komma?

Om vi nu har sådana här idéer kan vi inse, att det förut bland alla människor måste ha funnits några som ställt just de frågorna som vi nu har och som tog steg som förde dem till högre fält av erfarenheter och kunskaper, än de som vi nu vistas på. Det är just sådana, som nu är ovan oss, som danar ett skikt av medvetande, av kunskap och kraft, och som vi inte har. Det är människor som har passerat de stadier som vi nu befinner oss på och de är just de som från tid till annan kommer till jorden som räddare och frälsare.

Som kristna ser vi tillbaka på EN sådan ankomst och tänker oss HONOM som unik.  Ändå kom han på sin tid bara till en liten nation och sade själv att det bara var till judarna. Vet vi inte, att varje civilisation och varje folkstam som någonsin existerat haft någon liknande uppteckning, om någon stor person, som kom och var bland dem?

Bakom varje religion som någonsin funnits finns redogörelser och traditioner om någon stor gestalt. I studier av andra dagars skrifter och läror är det ett förvånansvärt faktum, att alla dessa stora lärare lärde med samma trossatser. Det finns ingen skillnad mellan Jesu och Buddhas läror, om än de är upptecknade i olika språk och skiljer sig åt med en period på 600 år. Vad som då är sant om dem är lika sant om alla de andra många frälsarna i olika tider bland andra folk. Alla undervisade med samma grundläggande idéer. 

Detta faktum låter förstå, att det finns en skara fulländade människor som uppkommit av tidigare civilisationer och evolutioner och som ett faktum är de våra äldre bröder som förvärvat och övervakar kunskaper och erfarenheter som vunnits genom tidsåldrar. I själva verket är deras kunskap LIVETS VETENSKAP, ty den går in i varje del av existensen och naturen. Så som vi känner det vanliga vardagslivets erfarenheter och förlopp, så känner de naturen och förloppen i varelserna både nedanför och ovanför människan. Den kunskapen har de bevarat och tecknat upp och de har minnen av den, precis som vi minns gårdagens upplevelser och händelser.

De har inte sträckt ut sina krafter att veta. Var och en av oss har samma kraft att veta som är deras. Men de har utvidgat möjligheterna för de redskap som de besitter. De har förbättrat vad de har. De har bättre hjärnor. De har bättre kroppar. Hur fick de dem? Genom att fullborda varje plikt som de ställdes inför, oavsett vad de själva fick. De tänkte bara på att vinna kraft, så att de skulle kunna använda den till förmån för varje levande varelse. När de gjorde det öppnade de dörrarna för de inre andliga krafternas fulla verksamheter.

Vi gör tvärt om. Vi förminskar det andliga gudomliga krafter inom oss och lägger dem i de personliga begärens och själviskhetens små hål. Ser vi inte det? Ser vi inte, att för att våra idéer och föreställningar är själviska, små och lågsinta, så  står vi själva i vägen för att använda de inre krafterna?

Evolutionens stora verk fortskrider inifrån och utåt. Själen är varseblivaren, den som direkt ser infall och föreställningar. Viljans agerande sker genom föreställningar. De ger riktningarna. Små idéer, liten kraft. Stora idéer, stor kraft. Kraften själv är omöjlig att begränsa, för den är andens kraft, ofantlig och outtömlig. Vad vi saknar är universella föreställningar. Vi behöver väcka kraften inom oss till liv, kraften att uppfatta och inse, och som kommer att öppna hela tillvarons fält för oss. En flod kan inte flöda högre än sin källa.

Människans natur kan aldrig det minsta förstås av moderna psykologers, vetenskapsmäns och folkliga religionsformers idéer och metoder. Deras företrädare utgår alla från det fysiska livets grunder och många av dem från ett enda livs förutsättningar. De tabellerar erfarenheter av många slag, men utan någon fast grundval som de kan fästa sina tankar och förnuft på, och de kommer då aldrig till någon otvetydig slutsats eller verklig kunskap i vad människan är eller om krafter och förmågor som hon kan visa sig ha. Det är så de använder den skapande kraften, och de gör det begränsat, missbrukar den.

De som följer den vägen har vanligen något själviskt syfte som deras önskningar bygger på, något som de för egen del vill uppnå, någon egen fördel de söker. Det är inte vägen.

Teosofin säger, att om en människas önskan eller strävande är osjälvisk, nobel och universell, då är kraften som flödar genom henne stor, nobel och universell, till själva sin karaktär. Teosofin förklarar vidare, att varje mänsklig varelse har samma grunddrag och möjligheter i sig som alla andra, till och med som de mest nobla och höga varelserna, i detta eller något annat solsystem. Det sätter människan på en annan plats och ger henne en helt annan position än våra västerländska former av religion, vetenskap och filosofi kunnat göra. Alla de behandlar människan som om hon vore sin kropp eller sitt sinne och som skapelsen, inte skaparen.

Kroppen förändras, och vi ändrar våra sinnen, men det finns ett NÅGOT i oss som inte förändras, och som inte beror av förändringar, vare sig med kroppen, sinnena eller omständigheterna, utan som är skaparen, härskaren och den som erfar och upplever alla förändringar av varje slag. Det är detta stycke i vår natur – den verkliga människan i oss – vars natur vi behöver känna. Om vi kan nå en sådan uppfattningsförmåga, att vi kan fatta och begripa andens faktum i oss själva, då skall vi ha nått en punkt, där kunskap om oss själva är möjlig och genom självkännedom också kunskap om alla andra slags varelser.

De stora lärarna pekar mot det faktum, att den verkliga grunden för människans natur är GUDOM, ANDE, GUD. Gudom är inte någon annan varelse, oavsett hur stor. Det är inte någonting utanför. Det är det allra högsta i oss själva och i alla andra. Det är Guden. Och allt som någon människa kan veta om denna ANDE är vad hon vet i sig själv, om sig själv, genom sig själv. Detta är den idé som alla de forntida lade fram med orden att det finns blott ett SJÄLV och att vi har till att se SJÄLVET i alla ting och alla ting i SJÄLVET.

Det är också vad vi alla i någon mån gör, vi ser självet, mer eller mindre. Ingenting ses utanför oss själva. Allt som vi ser eller vet är inom oss själva. Men vi tänker oss självet i oss som dödligt, förgängligt, att det inte har någon existens som inte beror på kroppen och sinnet, och att det skiljer sig från alla andra formers själv.

Om vi inom och bakom oss hade haft all kraft som finns i universum, och vi inte hade haft någon kanal som den kraften kunnat strömma genom, eller bara en smal, snedvriden och förvanskad kanal, då skulle den stora kraften inte kunna användas till något och inte finnas för oss. För att öppna kanalen måste vi för det första förstå den verkliga grunden, den inomvarande gudomen, odödlig och evig, alla varelsers källa, våra verkliga själv, och för det andra att alla verksamheter försiggår utifrån den källan, vårt och alla varelsers centrum.

Vem är då alltings konstruktör? Hur kunde all denna evolution åstadkommas? Alla varelser som ingår i den bildar både världen och dess invånare. Allt som finns är självproducerat, skapelser av andliga varelser som verkar i, på och genom varandra.

Så långt det gäller mänskligheten är det den mänskliga viljan som utgör hela evolutionskraften och hela styrkan därbakom. Vi har inte klart för oss att varje form som någon varelse upptar är sammansatt av små liv och att vart och ett liv undergår evolution för egen räkning, med drivande stöd, eller hinder, av de högre slag av medvetande, som frambringade det. Ty detta universum är utvecklat medvetande, eller ande. Och precis som den separata vattendroppen har hela oceanens varje element och särdrag i sig, så slumrar de högstas möjligheter i varje varelse, hur liten intelligens den än har. Andens vilja i handling har producerat allting.

Teosofins stora budskap har försett alla intresserade sökare och forskare med medlen, som de kan lära känna sanningen om sig själva och naturen med. Så som de äldre bröderna har tillhandahållit detta i det förflutna, så har de också gjort i våra dagar. Allt som mänskligheten behöver har givits oss. Men kan du ge någon människa det som hon inte vill ha? Kan du åstadkomma att få in något i någon annans sinne, som det sinnet inte vill ta emot?

För att det skall finnas något hopp för oss måste det finnas öppna sinnen, rena hjärtan, ivriga intellekt och klara andliga förnimmelser. Så länge vi är självcentrerade, och så länge vi är nöjda med vad vi vet och har, är detta budskap inte för oss. Det är för de hungriga. För de trötta och missmodiga. För dem som önskar kunskap. För dem som ser den absoluta knappheten i vad som har lagts fram för oss som kunskap, av sådana som betecknar sig som våra lärare. För dem som ingenstans finner några förklaringar till de mysterier som omger oss. Och för dem som inte känner och inte förstår sig själva.

För dem finns en väg. För dem finns föda i överflöd. Och för dem har hela denna rörelse hållits i gång, av en enda vilja, de äldre bröders vilja som genom gott och ont burit dessa eviga sanningar, för att de skulle gagna mänskligheten. Inte med att begära någon belöning. Inte med att önska något erkännande. Bara med önskan att Deras medmänniskor, Deras yngre bröder, må veta och må inse och förverkliga vad De vet.

 *

(Begreppet ande står i teosofin bland annat för den metafysiska och subjektivt betingade verklighetens högsta och djupaste nivå av medvetande, fundamentalt övergående alla personligheter och separerande själv, och som därmed naturligt aldrig kan påvisas objektivt, men som för respekterade och etablerade personer obestridligen beläggs av deras egna insikter och mångfaldiga allmänt kända och publicerade förhållanden.

**(Alla människors egna värden och kvaliteter ligger helt vid sidan av allt som här följer inom parentes. Tvärsäkra upplevelser av levande Jesus hör utan tvekan till fundamentala områden, oavsett alla känslor och åsikter därom, och för vanliga kristna är Jesus Kristus absolut unik. Bara genom tron på hans ställföreträdande offer för vår skull kan frälsning vara möjlig. Och varje människa har bara ett jordiskt liv. Men är född av den högste, varför den högste låter var och en ofrivilligt bli till. Icke desto mindre på vars och ens egen risk för grymmaste lidanden, enligt högsta dogmer utan slut, och i praktiken av allt att döma på grund av arv och miljö eller en skamlöst godtycklig gud, då Satan icke kan vara någon ursäkt, eftersom inget väsen förenat med Gud någonsin kan vända sig rakt emot honom, annat än symboliskt, allegoriskt, esoteriskt. Vilket också inbegriper Jehovas vittnen, med fortsatt liv för några och andras totala död. Att så många så länge kunnat starkt och varmt lyftas av, och hårt och kallt falla, både för och av, sådana religionsformer, och intellektuellt begåvade akademiker kunnat ta relativt ytlig, småsint och icke trovärdig ateism på allvar, påkallar obundna jämförelser med djupgående läror i esoterisk kristendom.

 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2013-02-14 21:46 #1 av: [yodhe]


Mmm..det märks av i samhället..denna självcentrerade individualism..på många sätt...med antingen ett enormt starkt ego, eller nästan överväldigande ödmjukhet...därav, tror jag..ser man också de större klyftorna som växer sig starkare i samhället...

Energiförhöjningen har stärkt de båda...så, vi går mot en ny tid..

Tack för en väldigt bra och intressant artikel...verkligen..Glad

Anmäl
2013-02-14 22:59 #2 av: Aldebaran

Bra att du tycker det , det kommer mera Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2013-03-10 19:33 #3 av: Moonwing

"Det är för de hungriga.

För de trötta och missmodiga.

För dem som önskar kunskap.

För dem som ser den absoluta knappheten i vad som har lagts fram för oss som kunskap, av sådana som betecknar sig som våra lärare.

För dem som ingenstans finner några förklaringar till de mysterier som omger oss.

Och för dem som inte känner och inte förstår sig själva.

För dem finns en väg.

För dem finns föda i överflöd.

Och för dem har hela denna rörelse hållits i gång, av en enda vilja, de äldre bröders vilja som genom gott och ont burit dessa eviga sanningar, för att de skulle gagna mänskligheten. Inte med att begära någon belöning. Inte med att önska något erkännande. Bara med önskan att Deras medmänniskor, Deras yngre bröder, må veta och må inse och förverkliga vad De vet."

Ja, vad skall man säga?-Kan man hitta större kärlek!?..KramasHjärta

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.