Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

24 Bilder 00. Existensiella frågor 01. Livsåskådning 02. Energier och krafter 04. Övernaturligt 05. Tarot 06. Andligt 10. Själen 11. Kroppen 12. Drömmar 13. Egna berättelser 14. Personligt 20. Intressanta budskap 21. Böcker, filmer och TV 22. Musik 23. Uppmaningar och citat 30. Sajten 31. Medlemmarna 32. Dagens hälsningar 33. Tävlingar 34. Skoj och humor 35. Anslagstavlan 40. Aktuellt i världen och hemma 41. Tidigare civilisationer 42. Kultur och folktro 50. Övrigt 60. Presentation av nya sajter
Adyar

Karmalagen

2014-06-12 22:47 #0 av: Aldebaran

Förståelse av karmalagen

Låt oss tänka oss varje människa, som absolut ensam i universum och medelpunkten för ett antal koncentriska sfärer. Varje hennes tanke, ord eller handling utsänder en ström av kraft, som strömmar mot sfärens yta. Den träffar då insidan av dessa ytor i rät vinkel och måste därför med den absoluta nödvändigheten studsa tillbaka, rakt emot den punkt varifrån den kom.

Det tycks vara kraftens karaktär som bestämmer från vilken sfär den kastas tillbaka ifrån, och denna avgör också hur snart den skall återkomma. En del handlingar bildar en kraft, som träffar en jämförelsevis närbelägen sfär och då helt naturligt mycket snart reflekteras, under det att andra alstrar krafter som fortfarande rusar fram hart när i det oändliga och som återvänder först efter många liv. Men återkommer gör de, oundvikligen, och alltid till den punkt, från vilken de utgick.

Varje människa skapar själv sina sfärer, och de krafter hon utsänder har inget större inflytande av dem, som hennes medmänniskor alstrar, för de korsas utan att påverka varandra, ungefär som ljusstrålarna från två lampor. Och det medium vilket de rör sig igenom, förorsakar ingen friktion, så att den kraft, som reflekteras, är alldeles lika stor, som den människan själ en gång sände ut.

En människas parabda karma, d.v.s. den karma, som resp. auktoriteter, utsett åt henne att avbetala under ett givet liv, är av två slag. Den, som skall uttryckas genom den fysiska kroppen, inläggs av Devarajerna i den tankeform eller elemental, som bygger upp den fysiska kroppen. Den andra och vidare större delen, den som skall bestämma hennes öde i just detta liv, hennes framgång och motgång, inläggs i en annan tankeform, som inte stiger ned, utan på det mentala planet svävar över embryot. Härifrån ruvar den över människan och bereder sig tillfällen att successivt urladda sig; än träffar den långt nere i den fysiska världen, likt en blixt eller vidrör som med ett finger, än sträcker den ute en slags tentakel, som når blott till det astrala planet, och ibland flammar den till som ett ljussken på det mentala planet.

 

Denna process fortgår, tills tankeformen har uttömt hela sin kraft. Därefter utplånas den eller rättare sagt dis integrerar och återvänder till planets materia. Människan kan modifiera dess verksamhet genom den karma, hon ständigt skapar, och genom de nya orsaker, hon alltjämt ger upphov till. Genomsnittsmänniskans vilja räcker dock till att skapa de starka nya orsaker, och elementalen uttömmer därför sitt innehåll enligt vad man skulle kunna kalla dess ursprungliga program och utnyttjar därvid lämpliga astrologiska perioder och tillfälliga omständigheter, som underlättar dess arbete eller gör det mera effektivt. En människas horoskop kan därför stämma utomordentligt väl. Men om människan är tillräckligt utvecklad och äger en stark vilja, kan hon modifiera elementalens verksamhet ganska så betydligt, och hennes liv kommer då inte att stämma med horoskopet. Stundtals är tillkomna modifikationerna av den art, att elementalen är ur stånd att uttömma sig helt före människans död. I dessa fall uppsugs det, som återstår, i den stora massan av sanchita karma – den som ännu ej har utarbetats – och ur detta förråd skapas en annan mer eller mindre likartad elemental för nästa fysiska liv. Man kan se den stora massan karma sväva över Egot – sällan en upplyftande syn, emedan den ganska naturligt innehåller mera ont än gott. De flesta människor har under tidigare skeden av sin utveckling gjort mycket, som de inte borde, och har följaktligen samlat sig som fysiskt resultat en hel mängd lidanden i denna värld.

I våra dagar har alla civiliserade människor nått åtminstone så långt, att de inte uppsåtligt vill det onda, och sådana människor skapar därför helt naturligt mycket mindre dålig karma. Men långtifrån all god karma går till den stora samlade massan; och därför kan vi få intrycket att det onda är övervägande.

De flesta goda tankar och handlingar inverkar förädlande på människan själv, och kommer därför helt naturligt att låta någon av hennes kroppar vibrera i samklang med högre krafter eller utveckla hos henne högre egenskaper såsom mod, beslutsamhet, tillgivenhet, hängivenhet, vilka hon inte förut hon i så hög grad ägt.

 

Detta resultat visar sig alltså hos människan själv och i hennes kroppar, men ej i den massa av samlad karma, som väntar henne. Om hon emellertid gör en god handling, med bestämd tanke på belöning, skapas god karma för denna goda handling, och denna magasineras upp med återstoden av den samlade karman och inväntar den tidpunkt, då den kan utlösas och träda i verksamhet. Denna goda karma binder naturligtvis människan vid jorden likafullt som dålig karma, och den människa som vill göra verkliga framsteg, måste därför lära sig att utföra alla handlingar fullständigt utan tanke på sig själv eller på handlingens resultat. Ty om ingen tanke på självet är förbunden med en handling, berörs människan ej av handlingens följder i vanlig mening.

Ej så som skulle människan kunna undgå det goda resultatet av en god handling, lika lite, som hon kan undgå den onda handlingens följder. Men om människan tänker på den lön, hon skall vinna, kommer hon att utfå sitt goda i form av en sådan lön; glömmer hon däremot sig själv och handlar blott av sitt hjärtas fullhet, därför att det är det enda riktiga att handla så, och därför att hon inte kan annat, då används hela kraften av detta resultat till att förbättra hennes karaktär, och ingenting blir kvar, som kan binda henne vid de lägre världarna. I själva verket får människan i båda fallen just vad hon önskar. Som Kristus själv sade: ”Sannerligen säger jag eder, de hava fått sin lön”. Den människa som tänker på ett gott resultat för egen del, erhåller just detta goda resultat. Den människa som inte tänker på sig själv alls, eller blott tänker på att göra sig till kanal för Logos krafter blir en bättre kanal än förut, som följd av den handling, som dikteras av denna tanke.

Förhållandet kompliceras därigenom att många människor gör goda handlingar för någon annans skull, i dennes namn, och på detta sätt gör de denne andre medelaktig i resultaten. Många gör en god gärning i Kristi namn eller, om han är teosof, i Mästarens namn, och eftersom det är tanken på Kristus eller Mästaren, som frambragt resultatet, kräver rättvisan, att en del av verkan går till ifrågavarande höga väsen. På detta sätt kommer ständigt stora mängder välsignelsebringande magnetism att stå till de Mäktigas förfogande, som är föremål för så mångas hängivenhet och dyrkan, och i vilkas namn så många goda handlingar utförs. Naturligtvis är det otänkbart att resultatet av en sådan handling på något sätt skulle kunna binda någon av dessa Store. De förser dem helt enkelt med ett ökat förråd av andlig kraft för det arbete De har för händer. 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2014-06-13 16:58 #1 av: retep

Det är i min mening en välsignelse att Karmalagen inte är fullt så fyrkantig och rigid.
Tänker på vad Herren Krishna säger till Arjuna på slagfältet, när han står inför fienden. En här av Gurus, vänner och familj.
Att vi till trots av de komplexa motsägelsefulla omständigheterna inte bara ges möjlighet, utan även uppmanas att utföra både vårt Dharma och Karma.
I min tolkning utarbetar vi karma på både fler och andra sätt, än att den krasst och likt en obönhörlig dom reflekteras tillbaka till oss.

Anmäl
2014-06-13 16:59 #2 av: [Alder]

När slöjorna skingras och de omedvetna handlingarna blir medvetna.om vad som har skett, så känns det smärtsamt inom en. men samtidigt en ren lättnad och lärdom på sin väg.

Tack för en bra text.Glad


Anmäl
2014-06-14 00:59 #3 av: Aldebaran

Vassego  :)


Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2014-06-22 19:17 #4 av: Moonwing

#0 ".. glömmer hon däremot sig själv och handlar blott av sitt hjärtas fullhet, därför att det är det enda riktiga att handla så, och därför att hon inte kan annat, då används hela kraften av detta resultat till att förbättra hennes karaktär, och ingenting blir kvar, som kan binda henne vid de lägre världarna."

(kursiverat av mig) 

Detta tycker jag är så fantastiskt, precis som Kristus säger vid ett annat tillfälle..

"och sade: " 3. Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. 4. Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket." (Matt 18:3,4-Bibeln online)

Det här går igen i alla Skrifter, att man måste ha en öppen och givande

hjärte-inställning, utan tanke på att tjäna på givandet själv när man vill 

nå en högre och djupare andlig mognad, fint! Sannerligen kan även

karma befria människans väsen på detta sätt;

"Ty om ingen tanke på självet är förbunden med en handling, berörs människan ej av handlingens följder i vanlig mening."

Tack, Alde!

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.