Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

24 Bilder 00. Existensiella frågor 01. Livsåskådning 02. Energier och krafter 04. Övernaturligt 05. Tarot 06. Andligt 10. Själen 11. Kroppen 12. Drömmar 13. Egna berättelser 14. Personligt 20. Intressanta budskap 21. Böcker, filmer och TV 22. Musik 23. Uppmaningar och citat 30. Sajten 31. Medlemmarna 32. Dagens hälsningar 33. Tävlingar 34. Skoj och humor 35. Anslagstavlan 40. Aktuellt i världen och hemma 41. Tidigare civilisationer 42. Kultur och folktro 50. Övrigt 60. Presentation av nya sajter
Livsåskådning

Så som inom så och utom

2016-04-08 12:24 #0 av: rore

Alla håller på sig och sitt ( Ja, jag generaliserar stort nu).

Tanken slog mig att vi (många av oss). Har tappat bort ordens egentliga betydelse i många avseenden. Vi gnäller över hur hårt klimatet har blivit människor emellan, att barn far illa, de mobbas i skolor. Hur vi själva blir illa behandlade av andra och ingen förstår riktigt hur det kunnat bli på det här viset.

Alla håller sin egen smärta ifrån sig.

Alla håller på sig och sitt ( Ja, jag generaliserar stort nu). Själv var jag nog i 13-14 års åldern när jag tappade Tron på Orden och dess betydelse och jag bestämde mig för att: Alla bara ljuger.

Tomma ord sprungna ur plågade människor som hanterade livet på det vis de kände till och kunde.

Jag såg en episod ur livet för ett tag sen och förstod inte riktigt själv vad det var jag reagerade på:

“ En förälder i sandlådan som tillrättavisar sitt barn, som slagit ett annat barn med en spade.

-Så där får man inte göra. Säg förlåt! Rösten var aningen barsk, uppfordrande och vass. Kropps språket på föräldern blev stelt. Min känsla var att h*n kände sig dum(?)

Min tolkning av barnets reaktion:

Vill inte vill inte vill inte! Tydligt tjutande. Och efter ett tag upptäckten av att föräldern är arg. Otäck känsla. Skammen och skulden som läggs på barnet, blir en felvändning i sig. För när barnet väl säger förlåt. Så är det inte för att denna har gjort det andra barnet ledsen. Utan för att föräldern är arg och vem vill göra sin mamma eller pappa arg.

När man är liten?

Och tanken slog mig. Hur många gånger har jag gjort samma sak?

Vi lär ut artighet. Vi ska säga förlåt. Vi ska säga Tack. För att etiketten kräver det. Det är så man ska göra enligt den sociala samhällsnormen.

I en myriad av olika inre knappt medvetna känslopareringar hos oss själva som styr vårt handlande blir det vi vill förmedla så fel.

Och där missar vi det absolut viktigaste. Vi missar Kärleken. Mötet mellan människor. Det finns så många ord som har en djupare mening än många av oss förstår.

Vi blir som plockade gäss. Där vattnet (känslorna) rinner av oss. Så vaggar vi vidare i vår omedvetenhet.

Vilket i sig inte är fel. För hur kan omedvetenheten vara fel?

Vi anar den ju knappt.

Den falska stoltheten reser sig i protest. Den vill inte stå till svars inför vare sig, sig själv eller annan.

Förlåtelse innebär att känna och att känna - framför allt obehag, är något som vi gärna flyr från.

Så i stället för att omfamna förlåtelsen och låta den läka det sårade, det trasiga i människans natur.

Blundar vi för den och fortsätter klaga. Vi bygger på våra försvar.

Liksom den yttre världen rustar sig för krig, så är inte vi något undantag.

Allt är återspeglingar av våra förhållningssätt.

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2016-04-16 23:48 #1 av: retep

"Vilket i sig inte är fel. För hur kan omedvetenheten vara fel?"
Kanske var du ironisk här...
Tänker att det som är fel isåfall, är att inte vara uppmärksam inte närvarande, inte inse, att det är just omedvetenheten som håller kvar ett återspeglande stagnerat förhållningssätt.
Faktaresistens...den omedvetna, självförträfliga självåterspeglande mångfacetterade verklighetens förhållningssätt...😁🤔😖😎🙄🤓⛔️

Anmäl
2016-04-17 11:16 #2 av: rore

Nä Retep!

Jag var inte ironisk alls.

För hur kan omedvetenheten sägas fela den omedvetna?

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2016-04-17 16:31 #3 av: retep

...förstår visst inte verken frågan eller svaret...?

Anmäl
2016-04-18 07:07 #4 av: rore

Jag tänker ur ett individuellt perspektiv. Där vi ännu inte kommit till insikt. Där vi gör och agerar på *rutin*. *våra inlärda system* (omedvetet)

Där av mitt svar att jag inte var ironisk.

För i det perspektivet är vi inte alltid Medvetna. Utan Medvetenheten kommer som lärdomar, som kommer allt efter som Livet fortgår.

Kanske att ordet *fel* användes fel av mig och att det kan misstolkas. (?)

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2016-04-18 20:24 #5 av: retep

... Tack då förstår jag...och då vill jag gärna förtydliga min tanke.
Inget vi upplever, inget som sker i livet är riktigt individuellt...vi är Ett, även då vi inte är medvetna om det. Vi har alltid tillgång och möjlighet till en vidare förståelse, insikt och medvetenhet! Det handlar så mycket mer om val än om att ha kommit till en särskild nivå av insikt.
Insikt är inte enbart ett resultat av lärdomar och kunskap...
Medvetenhet och insikt handlar mer om uppmärksamhet och förhållningssätt.
Så här säger jag inte till alla...men till dig och andra som har en personlig och andlig öppenhet, medvetenhet.
Som du vet så står det, finns det mer mellan raderna...och så är det också i livet.

Anmäl
2016-04-19 12:46 #6 av: rore

Jag måste erkänna att just nu har jag väldigt svårt för att läsa mellan raderna i det du skriver retep.

För på nått sätt känns det som att vi pratar om samma sak men använder oss av olika språk.

Du skriver: Insikt är inte enbart ett resultat av lärdomar och kunskap...Medvetenhet och insikt handlar mer om uppmärksamhet och förhållningssätt.

OCH jag håller med dig där.

Men När vi befinner oss i omedvetenhet, innan vi förstår att vi har val, så hjälper det ju föga.

Då är helheten så långt bort ifrån oss som det bara kan komma. ( Rent känslomässigt)

OCH det är där som jag har så svårt att förstå, varför du tolkade mina ord som ironiska.

För när vi är omedvetna så kan vi ju heller inte ta ansvar för det medvetna valet(?)

Som vi alla har, men behöver hitta inom oss.

Nivåer och insikter är för mig etapper på vägen och tillhör Livets resa. De tar aldrig slut.

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2016-04-19 16:19 #7 av: retep

...nej de tar aldrig slut och likväl är det en paradox...och en illusion , vi lever i.

Ser att du skriver "( Rent känslomässigt)" inom parentes, men tänker att det är av större betydelse än så...

I min erfarenhet kan känslor , eller  känslomässiga band vara en del av det som hindrar oss från att se, som bidrar till omedvetenheten och svårigheten i att göra val.

Att "hitta inom" sig är också en process av logik, som en balansering av känsla och upplevelse. 

Tänker att  även då "vi befinner oss i omedvetenhet"så finns det glimtar där, möjligheter där att vända oss om, se upp, släppa taget och tillåta oss att uppmärksamma... att paradoxen, illusionen...också är, bara är...så som det verkar vara.

Har ju skrivit en del om uppmärksamhet, men visst det är inte alltid så lätt att läsa mellan raderna...

http://lawofattraction.ifokus.se/articles/4d7be80dc5c6a755ed000ac8-uppmarksamhet

här är i alla fall något som kanske inspirerar...

Anmäl
2016-04-19 17:53 #8 av: rore

Jo, jag vet att det är en paradox och illusion. Inget är vad det ser ut att vara. Jag förstår vad du menar. Det var inte det som det handlade om för mig. När denna diskussion påbörjades.

OCH visst är det så att känslorna eller känslomässiga band står i vägen och att detta inte är ALLT. Men det är mycket ändå, att komma till insikt om.

Och Ja, det finns alltid glimtar som kan ses antingen för en millisekund i den stund som ÄR,( innan de inre draperierna till medvetandet dras för igen), eller med blicken i backspegeln.

Vilket också till slut för oss till medvetenheten inför det ansvar vi har gentemot oss själva och ALLTET, som jag ändå tror att de flesta av oss har anat i djupet inom.

Vi är alla på olika trappsteg här i Livet och uppmärksamheten har en betydande roll.

Vi går de vägar som vi behöver gå för att komma till insikt. Vägarna kanske inte ser likadana ut för alla, de kan till och med se riktigt illa ut i ett mänskligt tänkande perspektiv.

Men det är ändå vägar, som tar oss dit vi är på väg.......

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2016-04-19 22:01 #9 av: retep

...visst är det så som du säger och visst är det så som jag säger...
Vi går vägar vi behöver och vägarna är val vi gör...

Anmäl
2016-04-20 09:30 #10 av: retep

...och vem vet hur långt vi kommit?

Vad var det det handlade om "När denna diskussion påbörjades. "?

Anmäl
2016-04-20 09:35 #11 av: rore

Din fråga där du kanske antog att jag var ironisk Lipar.

Och det är nog ingen som vet Hur långt vi kommit. Jag vet i alla fall inte.

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2016-04-20 12:25 #12 av: retep

Det var visst mer av en fråga än något jag antog...

Tänker att det egentligen inte handlar om hur långt vi kommit eller att vi går olika vägar...

Tänk att det är så att vi redan nu, ÄR och för alltid har varit, vad vi är och skall bli...

Tänk att vi redan ÄR ALLT...

Då är kanske frågan om vägen , om hur långt vi kommit inte längre relevant, utan mer en fråga om att stanna upp, vara uppmärksam och erkänna att...svaren i livets källa inte är någon annan stans än  där vi är, Här och Nu....

...och där vi är, var vi är, vet vi ju som sagt inte.

Anmäl
2016-04-20 19:27 #13 av: rore

*Då är kanske frågan om vägen , om hur långt vi kommit inte längre relevant, utan mer en fråga om att stanna upp, vara uppmärksam och erkänna att...svaren i livets källa inte är någon annan stans än  där vi är, Här och Nu.....och där vi är, var vi är, vet vi ju som sagt inte.*

Den landade fint i mig.


Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.