Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

24 Bilder 00. Existensiella frågor 01. Livsåskådning 02. Energier och krafter 04. Övernaturligt 05. Tarot 06. Andligt 10. Själen 11. Kroppen 12. Drömmar 13. Egna berättelser 14. Personligt 20. Intressanta budskap 21. Böcker, filmer och TV 22. Musik 23. Uppmaningar och citat 30. Sajten 31. Medlemmarna 32. Dagens hälsningar 33. Tävlingar 34. Skoj och humor 35. Anslagstavlan 40. Aktuellt i världen och hemma 41. Tidigare civilisationer 42. Kultur och folktro 50. Övrigt 60. Presentation av nya sajter
Adyar

Mänskliga relationer

2016-06-08 13:01 #0 av: Aldebaran

Om våra relationer

Människan är som märkligast, då hon umgås med sina medmänniskor. Detta glimtar fram här och var i den moderna vetenskapsmannens definition av människans art så som psykosocial företeelse.

Genom själva sin natur är människan dömd till en inre ensamhet, som upphör först då känslan av personlig avskildhet har övervunnits. Detta har med all rätt kallats ”den ensammes flykt till den Ensamme”. Det fulla upplevandet av isolering varje mänsklig varelse lever i, skulle vara en fruktansvärd erfarenhet. Normalt upplever man den inte helt medvetet utan erfar endast en känsla av obehag, otillfredsställdhet och skuld. Och så uppstår fruktan för ensamheten; det överdrivna sällskapslivet och behovet av sällskap; det tomma pratet och de fåfänga tidsfördriven; den växande sexuella promiskuiteten, alltsammans företeelser i dagens samhälle. Detta innebär ju naturligtvis inte att mänsklig gemenskap och olika slag av gemensam verksamhet skulle vara utan värde. Allt detta är tvärtom mycket viktigt, men liksom i de flest andra fall är människan ambivalent. Hon drivs ständigt mot mänsklig kontakt på grund av sin inre ensamhet och hålls ständigt tillbaka från att fritt och obehindrat återgälda på grund av rädsla och begär.

Om några av de motiv som hämmar denna frihet i våra relationer ärligt och utan fruktan skulle undersökas, skulle vi finna dem otroligt barnsliga. Begäret att utnyttja och fruktan att bli utnyttjad – att ”ge sig själv”; önskan att göra intryck och blåsa upp sitt ego ibland genom att nedvärdera andras; alla blandade och förvirrade motiv; allt detta skapar en mask, en falsk personlighet bakom vilken man kan gömma sig, och allt detta ökar känslan av avskildhet. Somliga människor har till och med många masker vilka de antar beroende på omständigheterna och andra föreställer sig att de hela livet står på scenen och spelar den ena efter den andra rollen. Även känslor av överlägsenhet och underlägsenhet, vilka båda har sin rot i egoismen, ökar konflikten och spänningarna människor emellan. Det finns medfödda skillnader beträffande egenskaper och utveckling, men var och en har sitt värde i den mänskliga hierarkin och var och en är nödvändig för helheten.

Om mänskligheten skall fortsätta att existera är det tydligt att alla barriärer av misstro, själviskhet och misstankar måste försvinna. Ett samhälle av individualister med ökad intellektuell och teknisk kunnighet bär inom sig fröet till sin egen splittring.

Då uppstår den praktiska frågan vad som kan göras för att riva ned de barriärer vi har byggt upp omkring oss. Första steget är självkännedom. Detta fodrar en viss förmåga att avskilja från sig personliga tankar, begär och motiv samt att objektivt granska dem. Ett av de bästa hjälpmedlen är någon enkel form av meditation. Självkännedom innebär emellertid inte en konstant introspektion, som i sig själv kan orsaka både tvång och villrådighet. Nästa steg blir att gömma sig själv. Som en tidigare president i T.S. N. Sri Ram har skrivit i Thoughts for Aspirants: ”En individs sanna karaktär skall framträda för andra och inte för honom själv, det är först då vi glömmer oss själva som vår inre skönhet kan stråla fram”. Denna självförglömmelse kan fås att framträda genom att man avsiktligt odlar upp ett kärleksfullt intresse för sina medmänniskor; genom hängivenhet för ett bestämt mål eller Gud; kort sagt genom vad som helst som för oss utanför oss själva.

Det är till och med möjligt att ibland här och nu fånga en glimt av denna djupa enhet där ingen ensamhet eller avskildhet finns, men visionen bleknar snart bort. Ett av resultaten att leva i kontakt med teosofin och att studera dess tolkningar borde vara, att friheten och spontaniteten människor emellan skulle bli lättare att uttrycka. Hur enkelt, okomplicerat och fritt från konflikter skulle inte livet bli om människorna möttes utan mask, utan någonting att dölja och utan begär efter personlig tillfredsställelse. Först då har vi nått ett sant mänskligt stadium

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2016-06-08 16:25 #1 av: [Loet]

I och med att vi människor är på olika trappsteg i livet, så kommer man att möta och mötas med masken på.
I livet erfar man att lära sig,vad som händer och sker i mötet människor emellan.

När ljuset tränger in i mellan illusionen mask, så börjar små insikten falla på plats, men det tar sin tid att bearbeta.rätt som det är så kan man vara tillbaka i masken igen. trappsteget ska erfaras innan man kan ta nästa steg på trappan.

Anmäl
2016-06-21 10:34 #2 av: Aldebaran

så tror jag med  :)

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2016-08-07 10:59 #3 av: Farwuq

Tummen upp

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.