00. Existensiella frågor

när är det värt att leva?

2013-02-10 18:13 #0 av: annaevymaria

grundsjukdom:bipolär. sen epelepsi, bytt hö knäled, spinalstenos och diskbråck i halsrygg vilket gav förlamning akutopererad på neurokirurgen på KS dom är mina hjältar stor del av förlamningen har släppt. njurbäckeninflamation resistenta bakterier =blodförgiftning veckor av intravenöst penneclindropp. allt detta dom senaste 4 åren  från superaktiv inon arbete och fritid hur ska jag vända mitt liv hitta en tro på framtiden......

Anmäl
2013-02-10 19:07 #1 av: Farwuq

Det är alltid värt att leva. Den kunskapen och erfarenheten man samlar är unik och värdefull.

Själv är jag kroniskt sjuk och oftast full av tillförsikt och kämpaanda.



Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2013-02-10 20:14 #2 av: annaevymaria

tack för ditt svar. känner mig gnällig varje gånng jag kommer innanför dörrarna påryggmärgskliniken skäms jag ser alla dessa underbara starka och önskar att jag kan hitta livslusten kämparandan och tacksamheten att någon har gett mig livet och att jag får vara med. varför är jag inte tacksam och ser möjligheter istället för hinder


 

Anmäl
2013-02-10 20:24 #3 av: annaevymaria


vill du berätta mer om din historia. alldrig skrivit på ett forum tidigare så jag hoppas det går fram det jag menar

 

Anmäl
2013-02-10 20:26 #4 av: Moonwing

#2 Farwuq har rätt, (han är dessutom en inspiration för oss andra härinne)

 -men så klart man måste få gnälla av sig, då delar man jue samtidigt problemen med andra när man upptäcker att man ej är ensam!

 Sen går det nog lite upp å ned när man är sjuker på nåt vis..precis som "i det vanliga livet", där man kanske "har hälsan"..-men då kanske man dras med dålig ekonomi, eller jobbiga familjeförhållanden osv..ingen är nog tyvärr helt befriad ifrån mödor..

En sak är nog i alla fall lika för alla som har det jobbigt på någe vis..-man lever verkligen fullt ut, de bra dagar man har!

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2013-02-10 21:23 #5 av: Farwuq

Det är klart att man får gnälla av sig. Själv är jag en nästan på dagen 56 årig man med Primär Progressiv MS och med följd av det en hel del problem. Naturligtvis de gängse som förknippas med MS men lite extra med syn- och hörselproblem.

Jag är envis som f*n, jag ger mig inte tid att vara sjuk. Jag går till jobbet, 3km (just nu men snart när vi bytt lokalitet så blir det 4,8 km istället) jobbar heltid - som statlig tjänsteman - och går sedan mina km hem igen.

Jag har som mål att klara av allt utan några hjälpmedel. Jag är i den tron att jag kan få hjärnan att förnya sig och vara flexibel när olika delar förstörs av sjukdomen. Det finns ju människor som fått slag och återhämtat sig gott trots skador i hjärnan, det är just den linjen jag följer.

Så... jag går där lite som en berusad, men jag går iallafall, och det tänker jag fortsätta med. Det är så med min sjukdom att den har många ansikten och kan te sig olika för olika människor. Men en sak är gemensam. "Lägger man sig så blir man liggande".

Nu nästa del. Varför är det viktigt att samla kunskap och erfarenhet. Jo, jag tror fullt och fast på ett liv efter detta och att vi är här för att lära och uppleva, att samla information.

Så... varför önska att kursen på universitetet ska ta slut innan examen?
Jag kämpar på och önskar att även andra med problem och sjukdomar ska göra detsamma.

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2013-02-14 20:24 #6 av: [yodhe]


Fantastisk insikt Draken..!!! Gapskrattar

Och i mitt tycke också precis så som man ska hantera sin åkomma, men innan man kommer till den stora starka beslutsamheten att göra detta, måste man nog sörja, vilket jag TROR att du annaevymaria gör just nu...och det är absolut inget fel i det, allt måste bearbetas innan det kan accepteras..för acceptans är nyckelodet här..det är vad Draken ( Farwuq) just har gjort..det går inte att bota, men man kan hantera det...

Själv tillåter jag mig inte att vara *sjuk*..jag har symtom, men hanterar den så att jag kan fungera i vardagen..vissa dagar är bättre än andra..men det hindrar mig inte ifrån att göra det jag vill göra..men jag har också sörjt klart...så, sörj på ..erfarenheten är enorm när du är färdig..acceptera att du HAR, då går det lättare att släppa taget om det som gör ont..i själen då mer menar jag..ju mer du förnekar och inte tillåter dig att ha det du har, desto längre tid tar det...

Dessutom, du har det av en anledning..har du frågat dig *varför*..Det finns alltid en orsak..har du prövat med någon healingbehandling för att finna svar? kan vara något..


Lycka till..Glad


Anmäl
2013-02-14 21:22 #7 av: Aldebaran

tror inte jag behöver tillägga så mycket i denna tråd.. det bästa är redan sagt  Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2013-02-14 21:47 #8 av: [yodhe]


Va!!!! inget o säga...herreminje..

har han feber..?!! hu..

men jag tackar och niger...Galen

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.