Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

24 Bilder 00. Existensiella frågor 01. Livsåskådning 02. Energier och krafter 04. Övernaturligt 05. Tarot 06. Andligt 10. Själen 11. Kroppen 12. Drömmar 13. Egna berättelser 14. Personligt 20. Intressanta budskap 21. Böcker, filmer och TV 22. Musik 23. Uppmaningar och citat 30. Sajten 31. Medlemmarna 32. Dagens hälsningar 33. Tävlingar 34. Skoj och humor 35. Anslagstavlan 40. Aktuellt i världen och hemma 41. Tidigare civilisationer 42. Kultur och folktro 50. Övrigt 60. Presentation av nya sajter
00. Existensiella frågor

Dualitet

2013-07-18 23:46 #0 av: Aldebaran

Att tala om dualitet eller icke dualitet i den manifesterade existensen, vilket innefattar människan, medför en närmast oundviklig förvirring, såvida vi inte klargör grunden i början och helt säkerställer att vi använder ord på samma sätt. Det är likadant överallt. Människan är en manifesterad varelse, såsom allting annat. Hennes manifestation skapas av växelverkan mellan en princip som förnimmer (medvetande eller ande) och en princip som blir förnummen (materia, eller objekt, eller medvetandets subjekt). Ingen med allmän intelligens kan tvista om ett så självklart faktum. Men den yttersta eller absoluta essensen av människan eller av universum är en ENHET som ande och materia endast är de positiva och negativa aspekterna av. En magnet är en magnet och inte endera av sina poler, men likväl kan den endast manifestera sig i sin förmåga av magnet genom växelverkan av sina positiva och negativa poler. Livet framträder – är manifesterat, dvs. uttryckt – endast i aspekter av sig självt, vilka följer på varandra, och som livet evinnerligen framställer för det begränsade medvetandet. När livet är manifesterat är det därför alltid dynamiskt, eller i rörelse, aldrig statiskt eller i vila. När det är statiskt är det inte manifesterat, ty då är de tre ursprungliga elementen, vars växelverkan med varandra framställer allt manifesterat liv, förenade till ett: Medvetande, Energi och Substans — Fader, Helig Ande och Jungfrulig Moder smälter samman i Det Enda Absoluta. Det tillståndet föregår varje livscykel, vare sig det gäller ett universum eller den pytteminsta tanke. Varje sådant höjer sig till individuell existens, passerar genom de olika faserna av sin cykel och återvänder in i det absoluta för sin cykliska vila med ett intensifierat medvetande, som är erfarenhetens frukt, förvärvad genom individuell existens. 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2013-07-20 23:08 #1 av: retep

Aldebaran!

Som jag ser det så säger du det annorlunda här och mer så som jag skrev i tråden Kraft

Anmäl
2013-07-25 01:51 #2 av: Moonwing

Jag bemöter även jag till en del detta, med tanke på att du för den på tal (artikeln) här, Retep.

När "Detta" är helt närvarande i "sin absoluta form", -som "Kristus-kraften" (som jag uppfattar den, -är den ren kärlek och acceptans).

"Han" är!....- en observatör, har släppt illusionerna av åtskillnad och är fullständig, helt ut-med allt och alla, då Han har släppt illusionen av dualiteten=känslan av separationen (som egentligen inte finns).

Vad jag förstår hitintills har detta "Kärleksväsen", visat vägen för hur detta går till. Vi har i och med Honom fått ett "Världens Ljus".

(" Vilket betyder att vår visdom måste föras i kontakt med världen och dess förhållanden som vi tillhör.-Ur Kraft")

Detta är så stort att vi som ändliga, jordliga ej kan jämföra Kristusenergins samexistens med "Början och slutet", Det första eller vad vi väljer att kalla Det (Urgrunden) för (som vi alla har vårt ursprung ur).

På det vis som vi, tex förhåller oss med vår granne..-det är något helt annat, en helt annan förhållningssätt att samexistera på -men i grunden dock den samma. 

Det finns egentligen inga ord eller bokstäver, meningar som kan förklara denna Absoluta enhet-den måste förstås med hjärtats innersta känsla med hjälp av det vi egentligen är.

Det är därför viktigt i vilket sammanhang, vi pratar om dualitet-då det kan beskriva olika "sam-existenser" (mao ett svårt begrepp, precis som artikeln antyder).

"Att tala om dualitet eller icke dualitet i den manifesterade existensen, vilket innefattar människan, medför en närmast oundviklig förvirring, såvida vi inte klargör grunden i början och helt säkerställer att vi använder ord på samma sätt"




"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.