Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

24 Bilder 00. Existensiella frågor 01. Livsåskådning 02. Energier och krafter 04. Övernaturligt 05. Tarot 06. Andligt 10. Själen 11. Kroppen 12. Drömmar 13. Egna berättelser 14. Personligt 20. Intressanta budskap 21. Böcker, filmer och TV 22. Musik 23. Uppmaningar och citat 30. Sajten 31. Medlemmarna 32. Dagens hälsningar 33. Tävlingar 34. Skoj och humor 35. Anslagstavlan 40. Aktuellt i världen och hemma 41. Tidigare civilisationer 42. Kultur och folktro 50. Övrigt 60. Presentation av nya sajter
00. Existensiella frågor

Kraft

2013-07-18 23:52 #0 av: Aldebaran

Det är sant, som Albert Einstein säger, att utan kraft är vi ingenting, och måste förbli utstötta varelser från himlarna, men detsamma måste sägas om medvetande. De två måste gå hand i hand, men medvetande måste vara styresman och befälhavare. Tänk på två fall: i det första har människan aspirerat och mediterat, och lyft sitt medvetande till upphöjda plan, men kraft har inte beledsagat medvetandet. Människan vet, men hon kan inte använda sin kunskap, hon kan inte föra den till jorden, eller hjälpa andra med den. Hon förblir en ren drömmare och har inte mera inverkan på världen än vilken som helst vanlig människa som lever ett gott och osjälviskt liv. I det andra fallet kan en människa som inte har uppnått någon vid expansion av medvetandet, och ingen stor kontroll över sina lägre instrument, på något sätt uppväcka denna kraft, jättelikt, och det kan skjuta upp hennes varelse till transcendentala riken, men ändå till inga praktiska ändamål alls, ty då medvetandet inte har evolverat till så höga plan lämnas det snabbt bakom, och varelsen, som stigit med den flammande kraftens vingar, kommer att vara en osjälvmedveten varelse.

 

För dem som lever vårt civiliserade liv är det bättre, och säkrare, att kraften stiger i varsamt följe med den normala gradvisa expansionen av medvetandet. Det stora misstaget är att föreställa sig att utveckling av kraft ensamt kan höja oss. Kom ihåg att det är denna samma kraft som manifesteras i elementen, men elementens andeväsen är tidsåldrar bakom människan. Om vi utvecklas normalt, inte driver in i rena drömmar, hur underbara de än är, kommer kraft att följa i hälarna på medvetandet. Sök visdom, så kommer kraft att följa, om VILJAN förs in i någon verksamhet för att få den uppnådda visdomen till att stödja varje plan som vi agerar på, ner till det lägsta. Hela varelsen måste bli upplyst. Då kommer du att se, att hemligheten är att alltid hålla fast vid ens orubbliga INDIVIDUALITET. Många vinner passiv upplysning, men de misslyckas att påverka världen. För att ännu en gång följa A. E. bör kraft visa sig som ett "fast ljus i hjärnan". Studium av Triangeln, Kristusprincipens eller den andliga själens symbol, kommer att hjälpa till med att frambringa förståelse av de sätt som riktig andlig evolution äger rum på. Fadern (Medvetande) måste relatera sig till Substans genom Kraft (Den Helige Ande). Vilket betyder att vår visdom måste föras i kontakt med världen och dess förhållanden som vi tillhör.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2013-07-20 23:02 #1 av: retep

Aldebaran!

Ser att du kopplar Medvetande till Fadern och den Helige Ande till kraft.

Min tanke om det är att Fadern i egenskap av Medvetande, av Ren Existens, i sig håller den dynamiska självrelaterande, självverkande kraften. Är både Fadern och Den Helige Ande i Ett.

Ett och Dual, Absolut och Relativ, intet och allt.

Där intet som Är evigt och Absolut, förblir omanefisterat och Absolut, medan det manefisterar och uttrycker allt i den relativa skapelsen.

Detta betyder som jag förstår det att den "normala gradvisa expansionen av medvetandet", redan och alltid går hand i hand med Kraften.

Ser det som att det är egna bristande erfarenheter och medvetenhet som skapar sådana obalanser som du tar upp här. Att de metoder och tekniker som används för sin andliga och personliga utveckling är ogynnsamma, oharmoniska och utan Helhet.

"Då kommer du att se, att hemligheten är att alltid hålla fast vid ens orubbliga INDIVIDUALITET"

Vill du utveckla vad du menar med det här

Orubblig ? Individuallitet?

Anmäl
2013-07-23 01:38 #2 av: Aldebaran

Orubblig individualitet menar jag är och kommer i allt högre grad bli våran framtid. Vi (våra monader) är gnistor av den stora gudomen, men jag tror inte vi kommer att återvända till den när vi är färdiga med våra livscykler i reinkarnationshjulet. Utan vi är ämnade att fortsätta utvecklas vidare mot nya mål i nya universa. Dualiteten kommer ju som vi alla vet att upphöra mellan vårt högre Jag och våra lägre (de personliga jagen eller personligheterna vi har i alla våra olika inkarnationer) den dag vi klarar att som individualiteter "stå på egna ben".


Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2013-07-23 12:44 #3 av: retep

Måste säga Aldebaran, att jag inte riktigt hänger med i ditt resonemang!

Upplever det som om du pratar om något som inte är aktuellt för någon av oss, eftersom vi fortfarande är kvar här.

Hur kan vi sia om något som orubblig Individualitet,(som jag antagligen fortfarande inte förstår betydelsen av) när vi först har flera andra  steg att ta?

Tänker att sådant som rör och sker efter "våra livscykler i reinkarnationshjulet", först då är möjliga att greppa och relevanta att ta ställning till.

Först med en utgångspunkt i Kosmiskt Medvetande, när reinkarnationshjulet avslutats, är sådana frågeställningar av betydelse som jag ser det. 

Om jag nu förstått dig rätt? Så står vi också på egna ben som individualiteter på denna medvetandenivå, om än något ostadigt till en början. Men med god draghjälp från de som står högre, fortsätter vi att utvecklas till än högre nivåer..... och kanske "mot nya mål i nya universa"?

Anmäl
2013-07-24 14:55 #4 av: Aldebaran

Ja till viss del står vi på "egna" ben i dessa vår nuvarande medvetandenivåer om än kraftigt styrd av våra olika personligheter vi tillverkat utav vår tidigare intjänad karma/erfarenheter. 

Du upplever helt rätt i att jag pratar om något som inte är aktuellt för någon av oss i nuläget, eftersom vi fortfarande är fast i reinkarnationshjulet med då tillhörande ny personlighet varje gång vi inkarnerar.

Helt rätt kan vi inte veta säkert hur denna orubbliga individualitet kommer te sig, vi kan ju bara kika på de mästare som är före oss.. Jesus, Kristus, Buddha etc etc.. Utifrån dem kan vi ju åtminstone få en hum om hur långt vi har kvar..

Visst har det betydelse att försöka inse om än teoretiskt vad som komma skall.. Finns ju vissa som travar på fortare än andra i olika liv via t.ex meditation, yoga mm. Kan ju vara något man kan ta till sig vid kontemplationer eller meditationer...


Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2013-07-24 23:46 #5 av: Moonwing

Min först tanke är, att vad skulle vara för vits med universums sätt att  "bygga upp sig själv", om vi rent fysiskt/andligt inte gick åt samma håll.

Inget i naturen är motarbetar sig själv heller, varvid vi andligen är "bundna" vid den medvetande-expandering eller skulle man rättare kalla det en sammandragande essens av det vi hela tiden skapar, vad vi än är för något.

Andligen kan vi ej åtskilja den fysiska växten ifrån den andliga-ty de är en å samma sak, det kanske ej verkar så med vad vi ser med våra fysiska ögon, men det är å andra sidan väldigt lite av vad som verkligen finns i och utanför oss.

Alltså tänker jag själv i alla fall, att vi följer med, som en i strömmen del är starka och orkar simma fortare och kommer framåt, ju starkare motstånd-ju mer resultat, något som hela vårt växande går ut på.

Allt växer, och varför skulle vi vända tillbaka till något, om man fysiskt jämför det med våran barndom så "härmar" vi våra föräldrar..och lär oss hantera saker genom att lära av vår omgivning..men vi strävar alltid att bli "något eget", sätta ett avtryck, göra en insats..vilka våra intentioner än är..

När det gäller slutmålet är även jag av den tron (om vi nu tänker jääättestort) -att vi alla en dag "sitter med ett eget universum" -fast totalt i en annan form-liknande den som vi en gång kom ur, och i längden , även andra, eoner (av/som oss).. och skapar "tillsammans" med/jämte dem (de vid sin uppgift)...-som i sin tur gjort samma resa som oss, monaden, fast ändå var och en av oss på sin "egen väg".

På så vis "andas kosmos"..ständigt, och expanderar..-och så allt levande med den, både synligt och osynligt.

Är det egentligen inte det som nu sker, och som vi tror alltid pågått?

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.