04. Övernaturligt

Bara 2 dygn med min tvillingsjäl, varför?

2014-10-07 05:16 #0 av: Imperialiss

Hej,
Om inlägget inte passar här flytta det gärna till rätt del.

Jag träffade min tvillingsjäl/själsfrände/vad ni väljer att kalla det.
Jag vet att vissa inte tror på sånt men det är okej, jag vet i mitt hjärta att det verkligen var så. Jag bara undrar vad meningen med mötet var?
Att få smaka på lycka för nån sekund för att sen ha olycka i resten av mitt liv??

Jag låg inne på sjukhus. Vid frukosten såg jag ryggen på en man och kunde inte sluta titta. Tillslut vände han sig om och såg på mig. Där och då smällde det till i mig. Som att något öppnade sig och jag som vanligtvis har otroligt dåligt självförtroende inför män bara visste att han kände samma sak.
Det var som på film när allt runtom nästan försvinner. Tillslut kom han fram nyvaken och presenterade sig som Tobbe. Båda log förläget och kände att det var något konstigt som hände mellan oss.
Jag visste redan då att jag aldrig, varken förr eller senare, kommer känna på detta sätt igen. Jag hade kunnat lämna allt för att följa med honom där och då vilket säger en hel del då jag vanligtvis är en mycket försiktig person som mest vill ha lugn och ro, sällan spontan ens i mindre saker, och tyckte tvillingsjäl var ett lite fånigt påhitt. Alla sådana tankar var som bortblåsta.

De två dagarna som följde försökte vi umgås så mycket vi kunde. Det var som sagt på ett sjukhus. Vi pratade lite om hur olika våra liv var. Jag kommer från en bra barndom, hade ett mycket bra jobb, levde väldigt ordnat osv. Han var motsatsen, han uppväxt var hemsk och numera var han en hemlös missbrukare.
Det gjorde mig inget alls. Inte heller ålderskillnaden där han var 16 år äldre.
Vi hade så mycket mer än såna ytliga saker. Våra drömmar var lika, vårt sätt att samtala lika, våra personligheter så lika. Våra själar/hjärtan sökte liksom varann.
Han var nog inte klassiskt "snygg" eller ens min stil, men för mig var han det vackraste jag sett.
Båda var nog förvirrade, vi pratade lite om hur lika vi var och hur konstigt allt kändes.

På kvällen skulle han åka vidare till ett behandlingshem. Han hade ingen telefon men jag skrev mitt nummer och adress till honom och sa att han måste höra av sig. Vi kramades en stund och grät. Ingen av oss sa något om varför vi grät. Visste kanske att det var sista gången vi såg varann.

Skrev dagbok under tiden jag var inlagd och det var många sidor om denna människa och när jag läser dom nu, nästan tio år senare känner jag på exakt samma sätt och gråter av längtan nu medan jag skriver här.
Det skulle varit vi. Jag bara vet det.
Det är inget i mitt huvud. Och det är inte att jag inte kan ta ett nej, jag tar snarare för givet att få ett nej.

Jag åkte hem ganska glad, förväntade att höra ifrån honom men ju längre tiden gick desto mer ledsen blev jag.
Jag vet att många tänker att jag läste in för mycket i vårat möte. Nej, det var inte så. Jag är aldrig den som tar kontakt först, alltid den som tror att ingen vill ha mig, alltid den som är "tacksam" om nån vill va tillsammans med mig. Dvs Dåligt självförtroende o självkänsla och jag hade snarare läst in att ingen vill ha mig om det hade varit en vanlig flört.
Men inte denna gång. Jag kände i hjärtat, att vi kände samma sak. Däremot att det var så stort och svårt att greppa att ingen av oss riktigt visste hur vi skulle bete oss. Vi kände varann, men ändå inte. Som att själarna kände varann och typ "nämen där är du ju äntligen, har letat i 30 år nu" medan vi var blyga och tafatta inför mötet. Så välbekant men ändå främmande. Och kanske trodde han att han inbillade sig, jag var så ung för honom. Kanske trodde han inte på att jag kände lika starkt som honom? Jag vet inte. Vi hann ju aldrig prata om känslorna.

Jag har varit arg så många ggr på honom, att han inte hörde av sig mer. Men vet att det finns en förklaring till det. Kanske tappades lappen bort, kanske ville han inte dra in mig i sitt liv. Jag vet inte.

När tre månader hade gått utan ett livstecken och jag försökt leta upp honom på alla möjliga sätt fick jag ett fint julkort med förtryckt text och bara "Kram Tobbe om du minns mig" och ett hjärta som avsändare.
Jag bröt ihop när jag såg att det var han. Jag blev så glad, och så ledsen. Inga kontaktuppgifter hade jag, inget efternamn, ingenting.
Sedan dess har jag inte hört ett ljud från honom, och det blir snart tio år sedan.

Jag visste redan då att jag kommer få bära detta med mig hela livet, och det gör jag. Hans ansikte börjar suddas ut ju mer år som går, men blundar jag hårt ser jag hans fina ögon och mun. Men det väcks så mycket längtan att jag inte orkar minnas.
Jag ÄR tacksam för att jag fick uppleva att träffa honom. Men förtvivlat ledsen varför vi fick så kort tid tillsammans???
Det är som att det var förutbestämt? Varför??
Mitt liv har alltid varit så jäkla jobbigt med allt annat, sjukdom osv, varför kunde jag inte fått ha honom med mig på resan?!
Ses vi någonsin igen?
Jag ber för det så ofta. Och jag ber för att han lever och tänker på mig ibland trots alla år som gått.

De första två åren la jag mycket tid att leta efter honom men det är svårt att få napp när jag dels bara har förnamn, och han dels hade varken hem eller en telefon.
Numera letar jag inte längre aktivt utan tänker mer att jag gjort det jag kunnat och om det är meningen så möts vi igen på något sätt. Hade blivit knäpp av att fortsätta leta år efter år. Det går inte.

Min högsta dröm i livet är att han ska stå utanför dörren en dag. Han får vara missbrukare och hemlös, det gör mig ingenting. Men jag vet det aldrig kommer aldrig hända .
Jag har gått vidare och har haft relationer efteråt, men mina känslor har inte varit i närheten även om jag varit förälskad och även älskat. Fortfarande inte samma sak.

Detta var så fysiskt och själsligt på samma gång. Så mycket djupare, det satte sig i varje fiber av min kropp. GUD så jag saknar honom.. Och vi möttes bara i ett par dagar!!

Vad tror ni? Varför funkar det så?
Hur kan "någon" låta mig träffa min tvillingsjäl för att i nästa stund dra bort honom från mig? Varför fick jag smaka på denna tvåsamhet och lycka när den ändå inte skulle vara kvar?
kommer vi ses igen i livet efter detta?!
Jag har lärt mig leva med saknaden, men hoppet att få se honom igen ger jag aldrig upp. Då lämnar jag allt och släpper honom aldrig aldrig..

Jag kommer sakna honom så intensivt hela livet..

Förlåt för långt inlägg. Tack om någon orkade läsa.

Anmäl
2014-10-07 06:24 #1 av: Tanjis

Nu är jag värsta neggot, men tanken som slår mig är att antingen så svalna allt detta för honom då han aldrig hörde av sig igen. Eller som du säger, han ville inte dra ner dig i sitt skit när det är så mycket annat i ditt liv som inte blivit som du vill med sjukdom och så.
Jag var ihop med en drogmissbrukare ett tag, han hade med haft en hemsk uppväxt men han var en fruktansvärt fin person på alla sätt. Vårt förhållande gick ändå i kras, drogerna var för honom mer värt än något annat, vid fler tillfällen snodde han pengar från mig, hans vänner och mina vänner och familj och när han var hög var han agresiv och våldsam, aldrig mot mig dock men detta gjorde förhållandet svårt. Jag gjorde slut med honom på sjukhjset efer den tredje överdosen, han förstod men blev frustrerad och ledsen att han hade förlorat ytterligare en viktig person på grund utav sitt missbruk. Ett halvår efter detta klntakta jag honom igen som en vän, han hade då en annan flickvän som det var tungt med, han hade inte berättat för henne att han var missbrukare och undvek droger när hon var med, han visste inte hur hon skulle reagera när hon skulle få reda påt och när hon väl fick reda på det gjorde hon slut med. Jag var vän med honom i många år men var tvungen att bryta vår vänskap då han vart respektlös mot mig och mina nya pojkvänner, jag bröt kontakten nått år efter att jag blivit ihop med min nuvarande sambo.... min sambo tyckte att jag skulle vara stark och finnas där för honom, men efter 110 hången min missbrukarkompis ringde mitt i natten och var odräglig och sa att jag skulle komma och suga av honom ex så var det nog.
Jag har honom på facebook och han är idag gift med en tjej som har en dotter sen tidigare förhållande(hon är en stor tjej som går i högstadiet, dom jär två har vart ihop 3 år bara) och jag hoppas verkligen att han är ren i dag.
det ätr lätt att säga i förväg att det är oki att han är missbrukare för det känns så i början innan man är mitt i skiten och jag tror att tobbe var medveten om det, han ville nog inte såra dig vilket han förmodligen har gjort med otaliga vänner och flickvänner, allt för att få sitt missbruk tillfredställt. Så det var nog tur att det blev som det blev

Anmäl
2014-10-07 06:34 #2 av: Tanjis

Sen så sa du ju att det var först tre månader senare som han skicka julkortet så han hade ju inte tappat bort kontaktuppgiftrna, och det var ju konstigt att han inte berätta vilket behandlingshem han skulle in på kan jag tycka.

Anmäl
2014-10-07 07:03 #3 av: ollivoll

Personligen tror jag att du fick ett kort möte med en välbekant person som du känner väl i livet efter detta. När våra andliga själar reser hem efter vårat jordeliv kommer vi att känna igen oss och alla andra runt omkring innan en ny resa till jordelivet eller en annan dimension påbörjar. Ni två fick ett plötsligt igenkännande för varandra men det behöver inte betyda att ni var menade att spendera era liv ihop. ( Ni var kanske ett par i ett annat liv, och bästa vänner i ett annat osv) Förmodligen har vi alla starka band med människor runt omkring oss och vi kommer bara inte ihåg dom när vi äntrar till livet på nytt. Men vissa får den fantastiska upplevelsen att "känna " igen någon. Sorry om jag skriver lite krångligt. Har bråttom till jobbet. Detta är min syn på det:)

Anmäl
2014-10-07 13:00 #4 av: Imperialiss

Tanjis, (ska man tagga här? Ber om ursäkt isf, vet inte än hur man gör)
Nej, det var inte bra att det blev som det blev..
Jag har "varit med förr" och vet lite för väl hur det är att leva med en missbrukare, och att ha en i familjen. Den ena sitter vad jag vet i fängelse, den andra är begravd. Jag vet hur jävligt det är och det var lite därför jag skrev "det gör inget om han fortf missbrukar" för så himla gärna vill jag träffa honom.

Vi hade ingen kärlekssaga. Vi hade inte sex eller kysstes. Han var inte framfusig på något sätt, och det var inte "sån" kärlek som kändes viktigast.
Det var något helt annat.
Jag vet inte ens om vi skulle ha det idag. Jag vill bara på något sätt så gärna ha honom i mitt liv. Tänker inte på honom som "min", bara HAN liksom. Inte nödvändigtvis att vi skulle vara ett par.
Det är svårt att förklara :(

Det är därför jag la den här. Jag visste i hjärtat att det var något annat, kanske inte ens tvillingsjäl (närmsta ord jag hittade?) men något annat band än de "vanliga" jordsliga hade vi. Även om "vanlig" kärlek kan vara helt underbart och hjärtekrossande så är det något annat. Jag har precis blivit lämnad av min kärlek sedan fem år, det gör så hemskt ont. Men är ändå en helt annan sak. Jag vet att jag kommer resa mig och lägga det bakom så småningom. Men detta med Tobbe, är något annat. En annan sorts längtan som är lugn men intensiv. För någon jag inte ens känner. Märkligt..
Hade jag inte känt en sådan stor skillnad mot ett sk vanligt kärleksförhållande så hade jag inte gjort tråden, alternativt lagt tråden i ett relationsforum.

Men varför möta och uppleva en sådan livsomvälvande sak (det har gett ordet kärlek en helt ny innebörd) om man aldrig ska få ses igen?!

Tack för ditt svar Tanjis!
Ber om ursäkt om texten blir kompakt att läsa. Skriver från telefonen och den vägrar göra radbrytning.

Anmäl
2014-10-07 13:01 #5 av: [[Rosmarmelad]]

Han var troligen inte lika intresserad av dig som du var av honom.

Anmäl
2014-10-07 13:17 #6 av: Imperialiss

Ollivoll

Tack för ditt svar. Jag tror ungefär som du. Att man reser hem efter detta liv för att förbereda sig inför ett annat.

Ja kanske har du rätt. Att det var därför allt kändes så annorlunda i mötet.
Jag skrev inte ens i första inlägget att vi inte hade något kärleksförhållande och att jag inte ens är säker på att vi skulle ha det idag (läs mitt svar ovan om du orkar). Jag glömde ta med det, helt enkelt för att en sådan fysiskt kontakt inte alls kändes som den viktigaste. Kärlek som man tänker kvinna-man, så var inte detta. Det var person-person eller själ-själ. Inte nödvändigtvis något sexuellt.
Det var bara så mycket kärlek och ljus till HAN. Eller inte till hans yttre (o hans inre kände jag ju eg inte) för han såg trött och ganska nedgången ut, inget jag vill ha i vanliga fall *skratt*, men det att som att allt sådant yttre försvann. Det handlade inte om förälskelse och attraktion utan bara ren och ljus kärlek till honom.
Trots att vi inte kände varann. Och jag bara vet i mitt hjärta att han kände samma sak även om det kan ses utifrån som att jag bara är en person som har svårt att bli dissad.
Så är det verkligen inte. Tvärtom.
Men detta var som sagt något annat, kan inte förklara det bättre än att upprepa mig själv verkar det som :)

Jag lever bra nu och detta är inget som förstör för mig i vardagen eller i andra relationer. Men han är i mina tankar några ggr varje vecka och det väcker en längtan trots alla år som gått.
Jag kommer aldrig glömma det mötet.

Jag kommer inte leta eller försöka söka upp honom. Men hoppas och känner att vi ses igen på andra sidan.

Tack för ditt svar. Jag tog till mig det.

Anmäl
2014-10-07 13:31 #7 av: Imperialiss

Ja Oavsett vad någon tror, han var inte intresserad osv. Okej , Må så vara.
Det är inte det viktigaste för mig att han skulle bli min pojkvän, det var inte heller det jag frågade om i Trådstarten, då hade jag lagt den i en annan forumdel för relationer.
Jag vet, och kan inte förklara varför jag vet det så starkt, att det var något annat än en tillfällig kärlek. Det var själsligt på en helt annan nivå och ställde liksom om mig.

Det jag undrar är varför vi får möta människor under vårat liv som sätter så starka spår, om det bara är meningen att man ska ha så kort tid tillsammans.

Ponera ATT det var min själsfrände, vad ska jag lära mig av mötet när det bara blir ett par dagar men ändrar allt hur jag känner inför kärlek.
Varför får jag känna sådan lycka när den skulle försvinna så fort, vad är meningen med det??

Huruvida han vill/inte vill ha mig är inte det viktiga för mig. Kanske framgick det inte av min trådstart, jag var trött och ledsen efter att ha drömt om honom. Men det handlar alltså inte om hur han eventuellt känner utan vad meningen med att möta sin "tvillingsjäl" om det ändå är under så kort tid.
Ska man bara längta efter den personen/känslan hela livet?

Anmäl
2014-10-07 13:43 #8 av: [[Rosmarmelad]]

Terapi möjligtvis? Så du kan hantera detta.

Anmäl
2014-10-07 14:16 #9 av: Imperialiss

Rosmarmelad
Varför? Jag skriver ju klart och tydlig att det INTE förstör något i min vardag eller sätter käppar för andra relationer. Samt att jag haft ett flertal relationer efter detta möte.
Eller får man inte undra, fundera, fråga?
Vad är det jag inte hanterar?

Har inget alls emot terapi men förstår heller inte varför jag skulle ta upp detta hos en terapeut då jag inte har problem utav det?
Om du inte räknar in känslor och funderingar som terapiproblem, men då hade de flesta som inte är robotar behövt det..

Anmäl
2014-10-07 14:35 #10 av: [[Rosmarmelad]]

#9 Om du inte kan komma över mannen, så stör det helt klart. Du skriver att du känner exakt samma sak, och gråter av längtan, över en man du inte träffat på tio år. Du vet inte vem han är, eller om han ens lever idag.

Har du ingen relation nu? Hur vet du att relationerna du haft inte gått sönder på grund av dina känslor för en man du inte känner?

Anmäl
2014-10-07 15:03 #11 av: Imperialiss

Jag kan gråta över saknaden efter min mormor, över vackra saker, över min hund eller över världsfattigdom. Det betyder inte att jag är i behov av terapi.

Att jag minns och längtar betyder inte att det är något jag måste komma över eller jobba med. Jag drömde om honom, och grät när jag vaknade. Det var en verklig dröm och många känslor kom tillbaks.
Hade jag ägnat dag o natt att leta efter honom, eller låtit det påverka mina relationer hade det varit en annan sak.
Mötet påverkade MIG i grunden, hur jag ser på kärlek. Och jag har aldrig känt något liknande med en partner. Därmed inte sagt att jag inte varit kär eller inte älskat. Bara på ett mer fysiskt sätt.

Mitt sista förhållande tog slut för ca tre månader sedan. Efter 5,5 år ihop. Det var en stor kärlek och jag trodde nog att vi skulle leva tillsammans längre. Där kan jag se att jag var kär och att vi älskade varann, men att vi inte passade ihop. Det var inte meningen. Jag saknar honom och sörjer på ett helt annat mer sorgligt sätt, som jag vet kommer lägga sig längre fram när jag går vidare.

Nejnej detta möte har inte påverkat mina relationer. Jag kan inte förklara varför men du får väl ta mitt ord på det eftersom det är jag som levt i dom.
Den ena flyttade utomlands och fixade inte distansförhållande , och min sista relation var inte bra det sista året. Dels blev han elak och ganska våldsam, dels slutade vi nästan prata med varann efter att vi förlorade vårat barn vid födseln. Vi kunde inte längre mötas. Åren innan detta hände var däremot väldigt fina och bra.
Så nej, det hade inget att göra med mitt möte.
Det hindrar mig heller inte i kärlek eller i att träffa en ny partner, när jag väl är redo.

Anmäl
2014-10-07 15:12 #12 av: Imperialiss

Det handlar inte heller om att jag vill glömma eller har något behov av att gå vidare. Jag har gått vidare för längesen, jag fastnade aldrig i något.
Att minnas och längta har inget att göra med att gå vidare.

Jag undrade, hur ni ser på möten med människor som förändrat er djupt, varför man får så kort tid tillsammans när man äntligen känner att man "hittat hem"?
Är det meningen att man ska mötas? Är det meningen att man ska lära sig något?

Jag behöver inte tips på hur man går vidare, då jag aldrig känt att jag suttit fast i något.
En stark upplevelse som man bär med sig i hjärtat betyder inte att man inte lever sitt liv. Bara att det förändrat mitt sätt att se på kärlek, människor, möten, och möjligheten för att det kan finnas tvillingsjälar..

Anmäl
2014-10-07 16:33 #13 av: ollivoll

Jag tror inte på tvillingsjälar. Men jag tror absolut på att man i vissa tillfällen "hittar" någon som man så starkt i själen tror sig känna igen så man sätter en stämpel på det till tvillingsjäl. Den korta tiden som du beskriver kan vara genom ett så kallat "avtal" mellan dig och din "tvillingsjäl" innan ni båda entrade jorden. Ni valde helt skilda liv men ville kanske bara träffas under ett kort möte. Vi kanske alla har det så men inte alla får en vision av att vi känner igen personen. Jag är själv helt övertygad om att jag och min bror kände varann sen ett tidigare liv. Vi kommer inte överens för fem öre, och min första reaktion jag hade när jag som ettåring skulle hålla min lillebror i famnen på bb var att slänga honom i papperskorgen. Jag tror vi på något vis var lite ärkefiender mot varann i tidigare liv. Men eftersom våra andliga själar inte är vare sig ondsinta eller elaka utan tvärtom, vi är väldigt kärleksfulla så bestämde vi oss för att komma tillbaka som syskon för att sluta fred och få den erfarenheten med oss. Jag tror lärdomen är att vi ska få erfarenhet. Misslyckas man i detta livet så försöker man på nytt i nästa.

Anmäl
2014-10-07 19:07 #14 av: Otroulig

Imperiallis, vilken fantastisk upplevelse. Helt klart tror jag att han kan vara en tvilling själ, men jag tror att vi har flera. Ni kände igen varandra. Sen tidigare förmodligen. Sen kan vi ju inte alltid förstå varför saker blir som dom blir.  Jag kan förstå att du undrar vad detta korta möte skulle vara bra för...Det skulle jag göra om jag varit i dina kläder. Men som sagt vi förstår inte allting. 

Jag skulle försöka se det som en gåva att få ha upplevt denna känsla och upplevelse. Livet fortsätter ju och ingen vet vad som som kommer Skämtar.  

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2014-10-07 19:19 #15 av: Imperialiss

Ollivoll, Ja så kan det nog vara.
Jag vet heller inte om jag tror på tvillingsjälar, men det är det närmsta ord jag hittar. Ja kanske var det avtalat så, för att lära sig något. Eller för att hålla modet uppe, som stöd en kort period (detta hände i en mycket jobbig situation med sjukdom osv och jag fick ju åtminstone en annan känsla än bara hopplöshet och smärta att tänka på).
Haha förlåt men det lät så roligt det du skrev om din bror på bb.
Ja jag tror absolut också att man ska lära sig något. Kanske behöver jag fundera på vad..

Anmäl
2014-10-07 19:27 #16 av: Imperialiss

Otroulig, tack för ditt svar. Du förstod precis.
Nej det är kanske inte meningen att man ska veta allt, och kanske inte meningen att jag skulle hitta honom igen heller.
Jag tänker också så, man vet inte vad framtiden har med sig och känner väldigt starkt att om det är menat så möts vi igen. Om inte annat i livet efter detta.

Ja det var fantastiskt och jag försöker se på mötet med tacksamhet. Det låter galet att ett så kort möte utan att några fysiska/sexuella händelser ägde rum kan lämna ett så stort avtryck. Jag är förvånad själv. Men visste redan då att det skulle vara ett minne för livet.

Jaa kanske har man flera tvilling själar. Jag hoppas det. :)
Ja precis så var det, vi kände igen varann, men visste inte varför. Och behövde inte säga så mycket om det. Förvirrande men ändå lugn och visshet på något sätt.

Jaa jag ska vara tacksam för upplevelsen, det ska jag verkligen. Tack!

Anmäl
2014-10-07 21:08 #17 av: ollivoll

Imperialiss, det är helt ok att skratta åt det:) jag tror t.o.m jag sa ordet "usch" när jag höll honom enligt morsans version såklart;)
Det du fick uppleva är verkligen urcoolt, och tacksamhet ger en så stark energi:)

Anmäl
2014-10-08 16:13 #18 av: portera

#0 Vilket häftigt möte, med samhörighet på djupare bortom det ytliga.

Jag tror det ligger mycket i att saker händer när det behöver hända. Att du behövde få en ny känsla eller nytt perspektiv (influens) i den situationen du var i. Sedan hur det händer eller går till är egentligen mindre viktigt. Men om du, som du skriver i en av meningarna, "vet att det aldrig kommer hända" då minskar du nog dina chanser.  Enligt law of attraction-sättet att se det, ligger mycket i tankens kraft, i ett öppet sinne och i livsomspännande tacksamhet.

Läste denna lilla text för ett par år sedan av en "slump", kanske ger den något: http://yossica.blogg.se/2013/december/tvilling.html

Kanske är tvillingsjälar lite som +-polerna på två magneter så lika men repellererande, i meningen att det finns en naturlig instabilitet i deras samvaro..

Anmäl
2014-10-08 17:02 #19 av: Huygens

Det kan vara så att ni behöver olika upplevelser. Om ni umgås, blir det gemensamma upplevelser som är alltför lika och kanske inte hjälper er på ett annat plan någonstans.

Anmäl
2014-10-09 00:20 #20 av: Imperialiss

#18 Det var verkligen så just då. Det var en väldigt jobbig tid, sådär så man inte vet riktigt om man ska lägga sig ner och dö eller kämpa nästan, och jag tänker såhär i efterhand att mötet ju gav mig hopp och något annat att fokusera på, något annat att känna och något att kämpa för (då jag trodde mitt liv förändrades där och då och att vi skulle fortsätta träffas). Så började jag tänka mer efter att jag skrev denna tråden, det känns befriande och lite som ett svar på något sätt.
Och ja, man ska ju inte tänka så.. Men även om jag förstås hoppas och längtar, så känns det nästan som att det var det första och sista mötet med honom. I detta liv iallafall. Men man vet förstås aldrig och jag hoppas ju att jag har fel så ska försöka ändra mina tankebanor omkring det :)
Law of attraction är jag bekant med och har läst någon bok i ämnet. Ska tacksamt läsa länken du gav mig. Tack!

Anmäl
2014-10-09 00:25 #21 av: Imperialiss

#19 Hm.. Du menar typ att vi inte skulle utvecklas/lära oss i detta livet som det var tänkt från början om vi hade umgåtts?
Som att det kanske skulle vara härligt nu men ligga oss i fatet i framtida liv när själen återföds?
Ja jag är öppen för alla tankar så varför inte. Ibland känns mitt huvud för litet för att förstå eller tänka i sånahär banor. Jag får som svindel. Typ som man kan få när man tänker på hur stort rymden är, samma känsla hehe.

Anmäl
2014-10-25 17:10 #22 av: Volito

Du träffade inte din tvillingsjäl men din andedual. Vi kan ha flera tvillingsjälar men andedual finns bara en enda...

Om du vill förstå varför du kände dig som du gjorde- varmt rekommenderar läsa en liten bok av Anni Sennov som heter Andedualitet.

Anmäl
2014-10-27 23:06 #23 av: Aldebaran

Ni kan också ha en karmisk bindning  som går tillbaka i era tidigare liv mellan er vilket trotligtvis är det "bästa" antagandet... 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2014-10-29 16:19 #24 av: [JeanetteK]

Nu har jag inte läst alla svar du fått. Men jag läste det du skrev och jag förstår hur du menar. Jag tror att han håller sig undan för att skona dig. Hans liv är tufft och han vill inte att du ska behöva uppleva det. Du var med om något som inte alla får göra. Förstår att det är smärtsamt att inte veta hur han har det. Hjärta

Sajtvärdinna på LantdjurHantverk och Återbruk.. 
Medarbetare på Miljonär
Min blogg om livet på Månskensfarmen.

Anmäl
2014-11-17 08:50 #25 av: graleh

Jag har varit med om liknande. Jag träffade personen ett par dagar, sedan hörde han aldrig av sig igen. Nu, mer än tio år senare, sökte han upp mig på Facebook. Jag tyckte mest hans ursäkter var dåliga så jag blev mest besviken. Jag ansåg aldrig att jag fick en ordentlig förklaring.

Jag hoppas att vi kanske kan ses efter detta liv. 

Anmäl
2014-11-18 21:49 #26 av: Moonwing

#20 Imperaliss, jag tror vi kommer hit i sk "själsgrupper" (till jordelivet) -någon gång eller ständigt stöter vi på någon av dem i gruppen, det ger oss styrka och ofta förnyad kraft att ta tag i verkligheten (vi känner på ett undermedvetet eller om vi vill kalla det övermedvetet plan att vi inte är helt ensamma om vår livsgärning). Det är minsann inte lätt att veta det verkliga syftet med händelser ibland. Men troligen var det något sådant, eftersom drivkraften till vidare kontakt inte fanns hos en av er.

" Det var en väldigt jobbig tid, sådär så man inte vet riktigt om man ska lägga sig ner och dö eller kämpa nästan, och jag tänker såhär i efterhand att mötet ju gav mig hopp och något annat att fokusera på, något annat att känna och något att kämpa för (då jag trodde mitt liv förändrades där och då och att vi skulle fortsätta träffas"

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2014-11-25 09:26 #27 av: Volito

Vi kommer hit i en själsgrupp som mer eller mindre är en och samma under alla liv bara med olika roller.

Vi har tvillingsjälar (flera) som vi befinner os på "samma våglängd" (passar ihop som hand och hansdske men svårt att leva tillsammans i längd) .

Vi har en enda andedual igenom alla liv och det är andra delen av precis samma själ.... Men vi kan träffa den och vara tillsammans bara om båda har kommit till en inre balans... (ibland om en har nått balans och den andre - nästan)... Annars varande tillsammans tillbringar problem för "sociala, normala" livet - andedualer kan inte slitas från varandra (tom sexuellt) - de glömmer om världen rum om... därför de måste vara tillräckligt "mogna"....

Anmäl
2014-12-11 22:45 #28 av: Älvan

Det finns tvillingsjälar eller flammor. Och man har bara en. Själsvänner är något helt annat. Jag vet för jag har träffat min tvillingsjäl. Det är en själ som i begynnelsen delades i två. Jag trodde inte på nåt sånt här "trams" innan och man kan inte fatta nästan något av detta om man inte upplevt det själv. Själarna möts sent i sina reinkarnationer igen. Efter tusentals år. Bandet finns alltid. Men det är sällsynt att man reinkanerar samtidigt, lika gamla i samma del av världen osv. Det är mycket komplicerad relation oftast till sin tvilling pga att det är en så stark och intensiv kärleksrelation. Man speglar allt. Det dåliga karma/obearbetade förstärks och det kan bli outhärdligt att få syn på sig själv.

Meningen kan om ni nu verkligen var tvillingar att ha ett kort möte. För att ni skulle påverka varandras liv. Man går inte oberörd ur ett sånt möte ens om man endast träffas en gång. Livet förändras för alltid. Om man går isär beror det exv på att en el båda inte var mogna för den intensiva relationen.

Om man lyckas hålla sig kvar i en sån relation accelererar den andliga utvecklingen då man i bästa fall kan hjälpa varann.

Jag tycker du kan läsa om skillnaden på personer ur samma själsgrupp och tvillingar. Det är mycket tydligt om man träffat sin flamma. Egentligen vet man utan stt läsa på om tvillingflammor eftersom det är hemma att träffat den personen. Jag kan i min flammas ögon se mig själv. Mitt tredje öga öppnas när jag träffar honom osv osv.

Här är en länk http://www.twinflamesigns.com/twin-flame-relationships-2/11-ways-to-identify-a-twin-flame-by-signs-and-similarities

Anmäl
2014-12-13 22:19 #29 av: retep

#0
Vet att mannen du mötte var en själsfrände, var din mor, din kära syster, vän, ditt barn i tidigare liv.
Vet att detta möte var för din skull och gav en möjlighet för dig att se och minnas själen bakom det personliga. Möjligheten att ha tillit till livet och inte så förväntansfullt binda dig vid en föreställning om personlig kärlek och ett liv tillsammans. Vet att ni levt många liv tillsammans och att ni möts igen. Vet att ni alltid varit och är samman i Kärlek.

Anmäl
2014-12-14 09:16 #30 av: Älvan

#30
Du har många kloka tankar. Det finns själsgrupper och sen finns det EN tvillingsjäl. Det är din egen själ i en annan kropp (om man träffar den fysiska personen som bär själen på jorden. Tvillingen behöver inte vara reinkanerad på jorden) Nar sin egen själ skapadet delades den samtidigt i två halvor. Ying och yang. Lite ojämt fördelade egenskaper, men en och samma själ. Tvillingarna har ett band som aldrig kan gå av. Vid någon existens kan själarna välja mötas under vandringen på jorden. Kort eller långt möte. För att inspirera varann att växa. För att känna på den fysiska sammansmältningen av ying och yang.

Jag vet inte om trådstart träffat sin tvilling i mötet. Det finns en möjlighet att det var så. Bara trådstartaren kan avgöra det utifrån sin andliga mognad och utifrån hur andligt uppvaknad man är i själ och tvillingsjäl är det mer eller mindre lätt.

Anmäl
2014-12-14 09:28 #31 av: Älvan

#29

Tillägg till mitt inlägg #30

Och det stämmer att tvillingsjälen kan varit ditt barn, mamma, partner, osv. Då kan ju inte en fysisk sammansmältning ske. I själva verket kan det ha gått oerhört många liv att man inte träffat tvillingsjälen på jorden i fysisk kropp. Mötet med en fysisk person som innehar sin tvillingsjäl kan utlösa en enorm lycka över mötet och samtidigt en oerhörd sorg då cellminnerna minns alla separationer som varit från fysiskt inkarnerad tvillingsjäl.

Anmäl
2014-12-14 10:33 #32 av: retep

Jag känner till den vanliga uppfattning om tvillingsjälar, men tror inte riktigt att det förhåller sig så! Menar att det är det personliga som skapas ur Själen, men att Själen alltid existerat. På Själens nivå är vi alla Ett. Tänker att vi i vår föreställning gärna vill att det skall finnas en tvillingsjäl, som vi kan möta och leva med. I själva verket menar jag att det helt enkelt är Själen, som vi egentligen är, som vi saknar. Ser inte något behov av en så kallad tvillingsjäl. Ying och yang delas inte upp de samverkar i varje individ genom det personliga och det själsliga.

Anmäl
2014-12-14 10:58 #33 av: Älvan

#32
Jag håller med om att alla själar i grunden är en enda grundsjäl. Enligt mitt sätt har dock grundsjälen delats upp i den själ du och jag har. Dvs du och jag är ändå olika själar för att universum/Gud/grundsjälen vill uppleva sig själv ur alla aspekter. En aspekt är att ha en människokropp. I den kan vi då åt universum/grundsjälen låta uppleva alla tankar, känslor, upplevelser som någonsin kan finnas. Det är universums/grundsjälens sätt att fira alla möjligheter som finns.

Sen samlas olika själar i själsgrupper som i tider kan uppleva livet på jorden och eventuellt på andra platser i universum tillsammans så länge sin själ utvecklas.

Och sen finns en tvillingsjäl som ur grundsjälen skapades som en och direkt delades till två.

Vår längtan kan vara till grundsjälen, en själsgruppsmedlem, annan livsform/materia på jorden, själ som inte finns på jordklotet i fysisk form eller längtan efter grundsjälen. Eller all längtan samtidigt. Vi önskar sammansmälta i grundsjälen fast det ju är en illusion då vi alltid är grunsjälen oavsett hur det känns.

Jag trodde heller inte tvillingsjälar finns men mina guider och övre jag har guidat mig till min. För att jag ska kunna expandera ytterligare. För att jag ska få mer kunskap. Jag tror inte alls på allt som skrivs om tvillingsjälar stämmer. Mycket av informationen har dock ledtrådar.

Eftersom jag inte varken trott på tvillingsjälar eller sökt någon är det för mig bara att acceptera detta faktum. Min önskan ut i universum har aktivt och själsligt sedan tidigaste barndom att göra mig själv hel. Jag har på olika sätt samlat ihop fragment av mig själv och kommit långt. Sen kom min tvillingsjäl.

Retep vad du tror om tvillingssjälar spelar ju egentligen ingen roll precis som det jag tror. Det som finns, det finns helt oberoende om vi diskuterar detta tusen år.

Om ditt livsmål är att uppleva din tvilling gör du det. Det är ju inte alls säkert i denna livstid.

Gå bara inte omkring och ha förutfattade meningar om något du faktiskt inte helt säkert kan veta. Det begränsar dina sinnen och expansion.

Anmäl
2014-12-14 13:53 #34 av: retep

Älvan! I vad menar du att jag har förutfattade meningar?
Jag har ju inte förnekat, utan enbart gett ett annat alternativ till idén eller tron om tvillingsjälar.
När det gäller expansion, litar mer till erfarenheter av Metandet än till sinnesupplevelser.
"Sen kom min tvillingsjäl" säger du! Vad betyder det, hur och varför undrar jag...som nu undrar över betydelsen och, eller nödvändigheten av det.
Min önskan om att sammansmälta och förenandet med själen är alls ingen illusion utan något jag gör medvetet och regelbundet.

Anmäl
2014-12-14 14:16 #35 av: Älvan

Retep
varken du eller jag äger sanningen. Vi kan ha åsikter och uppfattningar utifrån erfarenheter.

jag talar utifrån min erfarenhet och du din. Jag erfar en tvillingsjäl i människokropp nu. Därför är det möjligt att trådstart gjort det. Eftersom tvillingsjälar existerar. Enligt min erfarenhet.

Anmäl
2014-12-14 15:42 #36 av: retep

Älvan!
Jag är klar över att du uttrycker din tro och erfarenhet och jag min! Har vad jag vet inte tänkt eller sagt något som borde göra dig osäker på din upplevelse, på det som du säger dig erfara. Det är väl också därför jag undrar på vad vis jag har förutfattade meningar? Kan du tillfredsställa min undran och nyfikenhet och säga något om ditt erfarande och din upplevelse av "en tvillingsjäl i människokropp", din tvillingsjäl?

Anmäl
2014-12-14 16:59 #37 av: Älvan

Retep
När jag träffade min tvillingsjäl hamnade jag omedelbart i flow. Kreativiteten började spruta. Målning, sång och mitt jobb osv började gå som en dans. Syncroniciteterna haglade och hjälpte mig förstå vad som hänt. Mina ögon har under åratal sett det hans ögon sett. Det kan jag se i bla hans foton i efterhand. Meddelanden om våran träff hade planterats många år innan träffen så vi efteråt kunde se vägen mot mötet och att något mycket betydelsefullt varit på gång. När jag håller handen över hans hjärta ser jag rakt in i evigheten utan att någon meditation behövs. Mitt tredje öga här öppnats och vi påverkar varann samtidigt trots vi inte är i samma rum. Symboler, syncroniciteter hela tiden. Meditation där jag kan färdas till honom. Upplevt liknande svårigheter i livet simultant på olika kontinenter osv.

Allt kan säkert avfärdas som slump av någon som inte förstått. Min själ har förstått att när jag ser in i hans ögon så speglar jag inte mig själv. Jag är inne i honom.

Jag har svårt att förklara detta för någon som inte upplevt detta. Det finns en tyngd i känslan när vi ses där jag kan färdas tillbaka många liv och känna av separationen i min kropp och själ.

Kanske bättre du mer specifikt frågar vad du vill veta retep?

Anmäl
2014-12-14 17:16 #38 av: Älvan

Retep
Insåg att försöka för nån "bevisa" att tvillingsjälar finns är precis lika lätt som att bevisa Guds existens. Det går ju inte. Svaret finns i hjärtat och själen. Den informationen kan nås på olika sätt, men inte bevisas.

Detta med tvillingsjälar får för nu vara så att "for me to know and for you to find out". :)

Det är inte meningen att vi ska nås av all information av olika anledningar. Livet är underbart förunderligt och magiskt.

Anmäl
2014-12-14 17:52 #39 av: retep

Jag ville nog bara att du skulle berätta, för att få veta om det du beskriver är något också jag har erfarenhet av...och det har jag. Har erfarit och upplevt igenkännandet mer en en gång hos olika personer, i verierande grad, i olika relationer...i mötet med själar...också i min nuvarande relation...flow, kreativitet, synkronicitet... Det har aldrig slagit mig eller att jag upplevt dessa möten och erfarenheter som en tvilling utan mer som en själ jag känner väl.
Kanske har jag låst mig kring upplevelsen att det så ofta tycks vara så att en tvillingsjäl är av det motsatta könet, en romantisk, kärleks, parrelation.
Varför är, blir inte min son, min, mor, min bästa vän, min tvillingsjäl?

Anmäl
2014-12-14 18:29 #40 av: Älvan

Retep

Jag skrev ju redan att det kunde vara din far vän eller barn som är din tvillingsjäl. Då kan man inte fysiskt sammansmälta. Det är ju otroligt ovanligt att man träffar en partner som är sin tvillingsjäl. Tvillingsjälen är ju inte alltid inkarnerad samtidigt. Snarare är det så att tvillingsjälen under lång tid är polariserad då det finns så mycket att uppleva, bearbeta, larma att beta av och andligt mogna. Tvillingsjälen har samma problem i sin ande som man själv och dubblerar vid ett möte den karma som inte betats av. Därför blir det outhärdligt i tusentals år att se sig själv i den andra kroppen.

Igenkänningen som du talar om är en annan sak. Jag ser den på bra dagar hos nästan alla jag möter. Oftare hos vänner och familj. Det är själen som fattat glimtvis att ingen separation finns. Vi anar i andra grundsjälen. Tvillingsjälen är på liknande sätt, men oerhört mycket djupare.

Anmäl
2014-12-14 18:30 #41 av: Älvan

Larma=karma :)

Anmäl
2014-12-14 19:35 #42 av: retep

Förstår inte det där med, varför man skulle behöva " fysiskt sammansmälta" eller varför med en partner med det andra könet? Vet inte hur mycket du läst av vad jag tidigare skrivit här, på ifokus, på andligt, LoA...? Om du har så vet du nog att jag redan har kunskap och erfarenheter kring mycket av det du förklarar. Jag tycker mest att det är intressant att bara samtala, respekterar det du säger och vet att du inte kan veta om mina erfarenheter kanske också är..."oerhört mycket djupare".

Anmäl
2014-12-14 19:51 #43 av: Älvan

Det måste inte sammansmälta fysiskt. Anden kan ju göra det med sig själv i andeform. Även om den andra halvan finns i en annan existens. Dock måste detta göras så att även medvetandet och själen är uppvaknad hos båda delarna. Det är först när man kan börja kunna balansera ying och yang inom sig som det blir lättare. Nä, det måste inte vara en fysisk sammansmältning och då måste det heller inte vara av två kön för att vara älskare. Vår ande och universum vill uppleva alla aspekter av sig själv. En aspekt är att vi har en fysisk kropp som vi kan ha sex med. Att då ha sex med en kropp där själen är sammansmält är ju en annan upplevelse än då man inte är tvillingsjäl. Det är ju bara en expansion till. Ett ytterligare sätt att uppleva glimtar av oändligheten/Gud/universum. Att vara ett kärlekspar som två tvillingsjälar är ju något annat än med andra själar. Dessutom komplementerar tvillingsjälarna varann och uppnår en större kraft i egenskap av det om de kan samarbeta i sin livsuppgift.

Om du är kunnig eller ej inom det jag talar om kan jag retep inte veta. Därför måste jag förklara som jag tror jag kan nå dig bäst. Jag hoppas vår diskussion bygger på en ömsesidig önskan om förståelse. Vi vandrar alla här på jorden i ett mörker och försöker hålla oss vakna och se klart. Vi har en pannlampa på huvudet och irrar omkring i mörkret. När vi använder oss av varandras pannlampor kan vi se en mycket större helhet. Alla kan lära varann något. Det är min önskan med denna diskussion. Inte hävda "att jag vet bäst". Egentligen är det oändligt lite vi vet om universum retep.

Anmäl
2014-12-14 20:35 #44 av: retep

Visst är det oändligt mycket mer vi kan och skall erfara och uppleva av Livet och Universum. Men här och nu i detta livet har pannlampan slutat irra och lyser nu mer klart och fokuserat. Medveten om att den är där när jag behöver den för att bekräfta erfarandet.

Anmäl
2014-12-14 21:25 #45 av: Älvan

Retep
Grattis! :)

Anmäl
2014-12-14 22:26 #46 av: retep

Älvan!
Grattis till att du mött din tvillingsjäl.

Anmäl
2014-12-14 22:49 #47 av: Älvan

Tack retep! :)

Det är en mycket annorlunda upplevelse.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.