Annons:
Etikettkrafter-och-energier
Läst 6460 ggr
Aldebaran
2011-01-19 00:01

Grader av verklighet.

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Den centrala bearbetningens roll. av Bo Gunnar Johnson. Bo G. Johnson är pensionerad överläkare inom vuxenpsykiatri. Driver nu begränsad privatpraktik. Har en fil. kand. i bl.a. psykologi. Skrivit bl.a. en studie av sk. Kundalinidysfunktion i Läkartidningen, 1984. Har cert.i NLP från Interaction,Oslo. Medlem i SFKH. Han är också en mångårig medlem av Teosofiska Samfundet i Göteborg.

 Sammanfattning

Det mentalt fokuserade objektet under en visualisering som vid koncentrationsträning, meditation, psykoterapi etc. kan plötsligt förändra karaktär och upplevas som ett verkligt objekt och ej som tidigare endast som en mental konstruktion väcker förvåning och kräver en form av förklaring. Då sedvanliga förklaringsgrunder som hallucinos, hypnagoga bilder etc. inte  förefaller tillämpligt presenteras här en funktionell analys efter Arieti´s utvecklingsteorier vilket leder till tolkningen att en överdriven visualisering ger en utmattningseffekt i associationsbanorna. Detta leder till en funktionell regression i den centrala kognetiva bearbetningen. Genom detta framträder ett annars latent kognitivt bearbetningsprogram vilket medför en ökad verklighetskänsla. Detta anses vara en effekt av programmets lågt differentierade och globala egenskaper.

Bakgrund och Syfte

För att förstärka koncentrationsförmågan och öka den psykiska sensitiviteten har fr.a. i Orienten utvecklats mentala tekniker. Genom bl.a. Zen övningar åstadkommes en psykologisk manipulation av intellektet vilket leder till en form av negation och kollaps av detta som för till en tomhet eng. void. Efter detta uppträder ett tillstånd betecknat sartori som här kan betecknas helhetssinnet som då efterträder det splittrade sinnet. Detta eftertraktas och är förenat med ökad insikt och psykisk styrka. Se bl.a. Naranjo & Orstein, 1971, Wei, 1963. Beteckningen helhetssinnet anger att kognitionen fungerar plötsligt på en lågt differentierad nivå motsvarande erfarenheter av s.k. transpersonella erfarenheter, där allt upplevs hänga samman, vilket utgör den specifika egenskapen i den lågt differentierade perceptionen. Se bl.a. Witkin, 1965. De s.k. transpersonella fenomenen är beskrivna av Maslow och Grof som genom ändring i nomenklaturen därigenom vill införa fenomenen som en avdelning i personlighetspsykologin och den västerländska traditionen. Dock kvarstår många gåtor i LSD och schizofreniforskningen i allmänhet. Se Grof, 1977.

Spontant uppträdda transpersonella upplevelser finner vi hos fr.a. Bucke, 1901, och hos Beata, pseudonym för Ruth Dahlén, där bl.a. en upplevelse av enhet, högre dimension och levande realism, annorlunda kausalitet, förhöjd skönhet, allvetande beskrivs. Se Edsman, 1968.

Med anknytning till att vårt visusaliserade objekt genomgick en spontan förändring har man noterat vid kliniskt kontrollerade analyser att visuella perceptioner kan uppträda vid avspäningssträning som Autogen Träning, dock utan att transpersonella förändringar noterats.  Se bl.a. Luthe (1965).

När hjärnaktiviteten förlångsammas genom alfaträning med hjälp av "Mind Mirror", ett bio-feedback instrument, och når ned till alfa och theta bandet i EEG, har man konstaterat ett nytt medvetenhetstillstånd, som kännetecknas av bl.a. Illumination. Dvs. jaget får tillgång till ny information vid förlångsammad hjärnaktivitet. I detta tillstånd tycks det även uppträda en ökning av hypnagoga och drömliknande bilder, som bara dyker upp i sinnet. Dessutom kan man uppnå en tankefrihet, eng. void, som tycks vara ett trappsteg till theta-tillståndet. Detta betecknas här den Femte nivån av medvetenheten som motsvarar kosmiskt medvetande och jämförelse görs med Bucke´s erfarenhet. EEG registrering av erfarna meditatörer har påvisat alfa och andra djupare EEG tillstånd då de upplevt förändrat medvetande.                                     Bio-feedbackträning anses dock av erfarna meditatörer effektivare än meditation för att uppnå alfa och theta- tillstånd. Se bl.a. Blundell & Cadess.

Differentialdiagnostiska synpunkter

Ett spontant uppträdande visualiseringsfenomen bör också differentialdiagnostiskt övervägas. En förklaring skulle kunna vara Narkolepsi, vid vilket tillstånd de förekommande Hypnagoga hallucinationerna har vissa likheter fr.a. genom deras starka realitetskaraktär, men där den  hallucinatoriska karaktären inses snabbt. Se bl.a. Ottosson, 1983.

Vid Autogen Träning hos normalpersoner uppträder som nämnts visuella och visionära urladdningar i runt 60 %. De gestaltas ofta som fantastiska ansikten och motsvarar därför vad man känner som hypnagoga hallucinationer. Dock saknas en sammanfattande beskrivning av dessa visuella fenomen från dessa studier som skulle underlätta en specificering av arten av fenomenen. Se Luthe,1965.

Enkla drömbilder och bilder under Klardröm dvs. ett tillstånd då man är medveten när man drömmer, har egenskapen att de kan upplevas som reella och under klardrömmen rekommenderas att man bör realitetstesta dröminnehållet efter vissa kriterier. Under drömtillståndet har man således en pågående "medveten erfarenhet" (eng. conscious awareness). Man vet således att man sover och befinner sig i en dröm. Dock är drömmaren under pågående klardröm medveten om att han/hon drömmer. Vid vårt experiment uppträdde visionen under fullständig vakenhet, pigghet och luciditet och således vetskap om att inte drömma. Se bl.a. LaBerges, Ph. D. & Rheingold, 1990.

Här är en redogörelse av en egenerfarenhet från ett experiment i visualisering.

Här uppträdde plötsligt spontant en förändring varvid det visualiserade objektet upplevdes som ett verkligt objekt från att ha varit en inre bild som ju egentligen blott är en mental konstruktion. Dessutom förändrades dess submodaliteter som läge, färg mm. Det görs försök att placera erfarenheten i ett nosologiskt sammanhang. Utifrån spontant uppträdande förändringar under en koncentrativ visualisering presenteras en uppfattning av denna förändring att vårt psyke under speciella omständigheter fr.a. under  intensiv  koncentration kommer att använda ett annorlunda vanligen vilande latent  neurogent bearbetningsprogram. Detta medför att det visualiserade objektet kan utsättas för en förändring under pågående visualiseringsakt med fr.a. ökad känsla av realism. Sådana upplevelser är beskrivna redan från historisk tid av bl.a.  Sokrates, Plotin och Patanjali och har kommit att tolkas rent naivt som ett uttryck för en perception av en högre andlig verklighet. Se bl.a. Hartnack, 1956; Bailey, 1959.

En närmare analys, baserad på nervsystemets fylogeniska utveckling i enlighet med Arieti´s teorier, visar att det vi här upplever istället är effekten av ett primordealt, atavistiskt, lågt kognitivt differentierat centralt bearbetningsprogram som utvecklats i historisk tid på reptil- och amphiox nivå och blivit kvar i hjärnan som ett reservprogram. Här framförs hypotesen att genom en för nervsystemet ansträngande visualisering kommer hjärnans funktion att regrediera till en lägre nivå med ett skifte i funktion. En fysiologisk rimlig förklaring till detta är att en långdragen visualisering/fokusering/koncentration är onaturligt för nervsystemet och tömmer ut det på signalsubstanser med bortfallssymptom som följd. I litteraturen avseende koncentration rekommenderas en fokusering på max tio minuter. Se bl.a. Sadhu, 1959. I vår fokusering skedde den på ungefär fem minuter, men det exceptionella var att uppmärksamheten på det visuella objektet var konstant utan avbrott, som skulle kunna ge en vila och restitution av signalsubstanser, vilket då skulle kunna upprätthålla nervsystemets funktionsnivå. Här uppstod istället en brist i synapserna med bortfallssymptom som följd. En bidragande faktor här bör vara att intensiteten i koncentrationen var mycket hög i vårt fall. Det använda visualiseringsobjektet var helt enkelt ett armbandsur där man försökte att bygga upp en inre bild i det inre mentala rummet. Se bl.a. Arieti, 1967; Enqvist, 2001 samt en sammanfattande neuropsykologisk teori i Liljeqvist, Ranch & Rudstam, 2008.

Resultatet blir att det vi upplever i visualiseringen blir kvalitativt samma som organismen på den tiden. Dvs. som  en odifferentierad tanke, en närmast fotografisk återspegling av omvärlden.

Det visualiserade objektets uppbyggnad

Den vanliga visualiserade bilden, som man själv har skapat fram, är baserad på aktuellt memorerade sinnesintryck. Den ursprungliga bilden är därför baserad på två komponenter, dels memorerade visuella detaljer och dels mera komplementerande associerade abstrakta och symboliska kvaliteter, som uppstått genom bearbetningen i det centralnervösa nätverket, vilket tillsammans skapar vad vi betecknar en apperception och som är vårt habituella sätt att fungera på. Vi kallar detta nedan för ett speciellt mode som utgör ett bearbetningprogram som berör alla sinnesimpulser innan de slutligen blir medvetna. Denna bearbetning är vi således omedvetna om och tolkar spontant vad vi ser, som den utgör verkligheten, dvs. vad ögonen ser. Den ovan beskrivna visualiseringsbilden, som blev förändrad, genom en svikt i nervsystemet och blev omhändertagen av ett annat bearbetningsprogram, kom således att också avspegla verkligheten, men en förändrad och annorlunda sådan, som uppfattades som en "större, sannare" verklighet.

Den centralnervösa bearbetningen av stimuli har olika vägar för sin bearbetning, vilket framkommer om man tillämpar ett fylogenetiskt perspektiv. Detta innebär att vi har reminiscenser av tidigare utvecklade centrala bearbetningssätt, som vi kan beteckna som ett på den tiden utvecklat mode. Detta utformades specifikt för artens aktuella utvecklingsnivå och habituella beteenden och anspråk där nyttoaspekten som alltid var vägledande. Man antar  t.o.m. att bearbetningen är selektiv och utesluter delar av det inkommande impulsflödet, d.v.s. det har en filtereffekt. Detta skulle vara för att minska belastningen på nervsystemet. På så vis kan man tänka sig att det i slutänden finns gestaltande nycklar i denna centrala bearbetning, vilket medför en riktning till homeostas och balansering i kognitionen och det psykiska livet.

Man kan här tänka sig att det finns fylogenetiskt rester från tidigare program som då kännetecknas av låg differentiering. Det innebär då bl.a. låg minnesfunktion. Härigenom finns det inte mycket att jämföra, vilket leder till diffushet, globalitet, överinklusion och en upplevelse att allt hänger samman. Dvs. en enhetsförnimmelse Detta medför en outvecklad förnimmelse av tid och kausalitet. Upplevelsen präglas istället av en "här och nu" perception, varvid bl.a. förändring inte sker som en rörelse i tiden, utan som en form av kronologi, d.v.s. som en additiv förändring som en  succession av kronologiska stillbilder, likt en serie bilder från en stillbildskamera.

Återknyta till skapelsen av vår filosofiska världsbild och nervsystemets olika nivåer.

Detta leder tanken till att liknande erfarenheter finns beskrivna i litteraturen, där tolkningen har varit att det verkligen sker en förändring. Man tänker gärna då på Platons liknelse med grottan i Staten, se bl.a. Hartnack, 1956, där bl.a. Plotins koncentrationsmetod finns antydd. Tolkningen är att vi i grottans dunkel ser tillvaron oklart, medan vi utanför grottan i solens ljus ser verkligheten som den är.

Förutsättningen för detta seende är i enlighet med ovanstående att vi måste koncentrera oss länge och intensivt och utan vilopauser. Utgående från neurofysiologisk kunskap vet vi numera att hjärnans fungerande förändras då den utsätts för onaturligt starkt krav med utmattning som följd. Man har i sådan situation uppmätt t.ex. en brist på signalsubstanser. Då uppträder en störning av funktionen med ett fall till en mindre komplex och elementärare neurogen nivå, vilket är en känd egenskap i nervsystemet. Detta kan studeras hos nervsystemets reflexer som t.ex. Babinski reflexen, som ändrar form vid bortfall av högre reflexkomponenter vid skador i nervsystemet. Den är även betecknad som Hughlings Jacksons nivålära inom kognitionen, vilket innebär ett skift till en lägre funktionsnivå vid förlust av en högre. Det innebär således mer än blott en regression, utan dessutom ett uppdykande av s.k. positiva för oss särpräglade och främmande  symptom.  Arieti,1967, har betecknat detta primitiva tänkande med konkretisering som paleontologiskt, vilket kan bl.a. studeras vid den schizofrena sjukdomsbilden. Anmärkningsvärt är att en regressiv funktionsnivå även kan medföra emotionellt positiva upplevelser, vilket framgår av olika referenser. Se bl.a. Edsman, 1968; Bailey, 1959.

Åter till tidig kognition.

När det gäller bearbetningen inom kognitionen är detta mycket okänt, men som ledtråd kan man anta att samma principer gäller även här. En viktig grundprincip i den fylogenetiska utvecklingen där man kan spåra tidigare strukturer, som nu kan aktiveras och ge sig till känna, är den psykologiska differentieringen som också har studerats.  Se bl.a. Witkin, 1965. Arieti, 1967, har formulerat en teori om den kognitiva utvecklingen. Han beskriver att redan på tidig däggdjursnivå formerades neurogen central struktur för bearbetning av sensoriska impulser till lämplig motorisk reaktion. På denna primitiva och lågt differentierade nivå kännetecknas perceptionen av bristande minnesfunktion. Därigenom saknas också kausaluppfattning och uppfattning av ett tidsflöde. Istället blir det lågt differentierade perceptuella "modet" medvetandegjort. Det får då kategorier som vi vill beteckna som ett upplevande i ett "här och nu". Vad som percipieras får karaktär av en ständighet, en evighet. Det blir då på denna primordeala biologiska nivå en annan typ av verklighetsuppfattning som då närmast kan jämföras med vad som kan upplevas vid transpersonella tillstånd. Det ryms vanligen inte inom vårt normala sätt att uppfatta på utan experimentet här talar för att verkligheten beskrivs på ett ursprungligt, primordealt och ett kognetitvt lågt differentierat sätt genom växling av "mode". När den normala, associerade och nätverksberoende verklighetsuppfattningen är i funktion, får vi en utvecklad och låt oss säga, mogen bild av verkligheten. Genom att vi under fokuseringen hela tiden upprätthåller en hög luciditet, övergår vi inte till förvirring eller sömn, vilket man annars skulle förvänta om hjärnan blir uttröttad, utan vi faller istället ned till ett underliggande bearbetningsprogram, som ligger i beredskap, som genom ett skift. Villkoret för att detta skall överta funktionen och bli medvetet, bör då bero på att luciditeten och fokuseringen har upprätthållits. Finns det ett reservprogram, kommer detta att aktiveras, vilket man kan uppfatta som att det hade ett högt biologisk överlevnadsvärde då det tillskapades. Det har fungerat under långa perioder under paleontologisk tid. Emellertid blir den verklighetsbeskrivning, som blir resultatet av en lågt differentierad och rudimentär kognitiv bearbetning, avsevärt annorlunda med specifika och ovanliga särdrag. Genom avsaknad av abstrakt tänkande minskar symboliken, representationen, distanskänslan som vi är vana vid och istället framträder en mera naturalistisk och realistisk upplevelse som utspelar sig i ett "här och nu". En bild, som ju är en tvådimensionell representation, omvandlas till ett tredimensionellt objekt, som ju är den habituella perceptionen på den primitiva nivån. Detta medför att det visualiserade objektet upplevs verkligare. Det är väl här som andra gestaltande nycklar griper in, vilka tycks utgöra slutmålet i vår centrala kognitiva bearbetning. Den gestaltning som sker av vårt nervsystem sätter sig över och skapar en viss ordning i de sensoriska impulserna, det vi här kallar "nycklar". Detta har studerats inom gestaltpsykologin. Se bl.a. Larsson, 1948; Fantz, 1958; Olson, 1970.

De estetiska kvaliteterna framträder också påfallande, vilket beror på att perceptionen, dvs. dess "mode", är nu mera sensoriskt och direkt. Vad som gäller är inte att verkligheten, dvs. det som visualiserades, plötsligt blir "än mer verkligt", utan karaktären förändras mer åt det naturalistiska hållet och har inte passerat ett filter med olika modifikationer. I det lägre modet på låg differentieringsnivå är associationerna som berikar percepten avskalade och upplevelsen kvarstår som enkelt percept. Detta sker plötsligt som genom ett skift. Exempel på förändringen är bl.a. att memorering  dvs. underlaget för uppfattning av tidsflöde och kausalitet försvinner.  Tvådimensionalitet övergår också till tredimensionalitet. Dessa förändringar bör således inte uppfattas som ett berikande tillskott utan snarast resultatet av ett annorlunda sätt för hjärnans bearbetning av synimpulser. Viktigt är således att göra klart för sig vilket "mode" som är aktualiserat. Dvs. det finns således olika villkor för den upplevda verkligheten och inte vilken som är den mest sanna.  Vad som händer är att vi hamnar i en förändrad verklighets-"uppfattning". Inte att gå från illusion till verklighet, som man lätt kan fås till att tro.

Submodaliteter

Som en bekräftelse på att hjärnan fungerar genom två olika "moden" som skiljer sig genom graden av psykologisk differentiering, vilket vi här har diskuterat, utgör erfarenheten att de kodas olika i det inre psykiska rummet. I vårt experiment skedde plötsligt en förändring i läge från rakt fram till nedåt vänster, tredimensionalitet, varvid man kunde se sidorna och därmed djupet på objektet, vilket medför att det som visualiserades plötsligt övergick från att vara en grafisk representation till att bli ett naturalistiskt objekt med tydlig konkret objektiv verklighetskaraktär. Det framträdde närmare, vilket även bidrog till realitetskänslan. Det fick även mera tydlig färgsättning. Uppenbarligen skedde modalitetsförändringen, då "modet" bytte, som en regression till ett lägre differentierat mode utan den ursprungliga karaktären av representation. Hela totaliteten av modaliteter förändrades simultant, vilket innebar att totalkaraktären förbyttes från en representation till det verkliga objektet.(På det sättet som stillbilden i en lådkamera mera förmedlar verkligheten än en rörlig film om man avser ett naturalistiskt objekt). Detta kom då att utgöra underlaget till verklighetsupplevelsen. Således uppstod inte en förändring av någon detalj, vilket i sig kunde vara tillräckligt för att ge upplevelsen av att det handlade om något helt nytt. Detta måste då vara ett kriterium för att ett nytt kognitivt bearbetningssätt tog över. Detta talar för att detta "mode" måste vara det habituella och som på den primitiva biologiska utvecklingsnivån bäst, eller åtminstone tillräckligt väl, tjänade anpassningskraven. Det framstår då som mest sannolikt att detta "mode" ligger kvar från biologisk ursprunglig tid då det fortfarande fyller en biologisk funktion för vår verklighetsanpassning i krissituationer, då det nutida "modet" blir otillräckligt av olika anledningar. Funnes inte ett latent reservmode som kan träda in för att åstadkomma en verklighetsanpassning, åtminstone avseende basala behov, hade man hamnat i en situation med förvirring etc., vilket kan utgöra en fara för individen. Därför är erfarenheten av ett skifte i "mode" på detta sätt betydelsefullt, eftersom det ger insikter i hur dessa kognitiva bearbetningsprogram kan te sig. Det ger även fingervisning åt hur djurens kognition kan gestalta sig,

Det som åstadkom det förändrade upplevandet av det visualiserade objektet, var således en insufficiens eller kollaps i det neuronala associerade nätverket med sina uppbyggda strukturer och latenta minnesbilder och spår i protoplasman i form av engram. Denna tillät ett bakomliggande latent och enklare bearbetningsprogram att framträda.( Begreppet engram se bl.a. Noreen & Warberg, 1944; Dorland, 1951.)

Det finns dock andra mera mjuka och anpassade tekniker, som också avser att lösa upp associationer inom nätverket, för att därigenom möjliggöra att ett underliggande mode kan ta över i den kognitiva bearbetningen. Av dessa kan nämnas upprepning som användes vid transcendental meditation, shamantrumma etc. En mer sofistikerad psykologisk teknik tillämpas inom zenbuddism och liknande. Upplösningen inom nätverket utnyttjar det faktumet att i stort all psykisk verksamhet är relaterad till jaget. Genom att omdefiniera under en meditativ koncentration kan man motverka den naturliga associationen mellan psykiska processer och jaget, som styr dessa, genom att föra in föreställningen att det inte är jaget som ser utan att det är ett visuellt seende som blott är resultatet av biokemiska processer i nervsystemet. Man byter ut tanken "jag ser" till "det ser" eller ett "seende sker". På så vis upplöses så småningom de habituella mönstren och ett stilla tomrum, men ändå med kontinuerlig varseblivning, kvarstår. Då den intellektuella bearbetningen är avstannad, kan det underliggande "modet" med sina kvaliteter ta över. Detta upplevs som ett skifte till något nytt och annorlunda. Enligt litteraturen är det uppenbart att detta utgör vad som betecknas "sartori" i zen. Se bl.a. Deikman, 1982; Jacobson, 1973.

Avslutande reflektioner.

Denna framställning är resultatet av en koncentrationsövning som förberedelse till meditation där denna färdighet är grundläggande för att samla tankarna. Olika inriktningar varierar i sin disciplinering och det blir lätt så att man kan överdriva utan att vara medveten om att man gått för långt annat än genom en känsla av trötthet.  Därigenom kan man komma att ställa krav på nervsystemet som det sannolikt inte är skapt för. Det innebär att man bör hålla sig till försiktighetsprincipen och inom ramarna för vad som är naturligt med små pauser. I princip är detta självreglerande.

Man kan avslutningsvis tycka att den fenomenologiska analysen kom att utgöra en symptomdiagnos som svar på frågan vad upplevelsen egentligen stod för. Viktigt är att relatera den till den lågt differentierade kognitionen.  En annan viktig egenskap är något som Edsman (1968) framhåller vad gäller jämförelsen mellan den naturliga och den transpersonella erfarenheten där det verkar som det är två olika delvis inkompatibla världar, som beskrivs samt att bytet mellan dem sker som i ett skift, något som utmärkte vår erfarenhet, vilket stärker tolkningen att det verkligen handlar om ett byte av kognitivt bearbetningsprogram.

En annan erfarenhet med denna visualisering var att man under visualiseringen utvecklade en förmåga att uppfatta, percipiera själva objektet. Genom att man var medveten om objektets förvandling, är detta en funktion av att jaget kan "gå" in i det undermedvetna och röra sig ganska fritt i det inre rummet. Deikman kallar detta "det observerande jaget" en funktion som utvecklas med ökande meditativ erfarenhet. Se bl.a. Deikman (1982)

Den primära orsaken till att skriva denna redogörelse var att visualiseringen hade vissa objektiva aspekter och var detaljrik, för att kunna bilda underlag för en analys och möjliggöra enkla skattningar som t.ex. placering i det inre rummet, vilket annars sällan förekommer vid de transpersonella upplevelserna. Beskrivningarna i litteraturen av den transpersonella upplevelsen är annars mycket svepande, vilket ju är ett uttryck för deras låga artikuleringsnivå. Jacob Böhme kan stå som exempel på detta i sin beskrivning: "Porten öppnades för mig så att jag under en kvarts tid såg och visste mer än om jag hade varit många år på universitet. "Se bl.a. Ouspensky, (1951).  

Upplevelsen av en verklighetsförstärkning i förhållande till vår vanliga verklighet är praktiskt sett en illusion, eftersom den verklighet vi lever i är berikad av associerade minnen och erfarenheter, vilket således innebär en effektivare verklighetsuppfattning och coopingförmåga. Den lågt differentierade upplevelsen har dock andra kvaliteter som emotionella och estetiska som är relaterade till primitiv hjärnans funktionssätt i t.ex. det limbiska systemet.

I sammanhanget kommer man lätt in på NDU forskningen. Tanken har framförts att Nära Döden Upplevelserna, eftersom de uppträder när man är kliniskt död, men återuppväcks, kan vara ett uttryck för att dessa på grund av deras universalitet är en form av ångestreducerande bearbetningsprogram som aktiveras vid övergången. Som exempel vid testning av lämpligheten som stridspilot, utsätts aspiranten för starka g-krafter i en roterande slunga, vilket kan leda till medvetslöshet. Enligt tv program på Discovery Science kanalen har man noterat att innan aspiranten blir medvetslös, kan han uppleva en klassisk NDU. Inom ramen för denna verksamhet skulle man bl.a. kunna  fortsätta  en neuropsykologisk forskning då likheter finns med vårt tema.  

 Referenser

ARIETI, S. The intrapsychic self. Feeling, cognition and creativity in health and mental illness.        

New York, London: Basic Books, Inc., 1967

Bailey, A. THE LIGHT OF THE SOUL. The Science and Effect. A paraphrase of                                                   

THE YOGA  SUTRAS OF PATANJALI. New York: LUCIS PUBLISHING COMPANY, 1927.

BANDLER, R., AND MCDONALD, W. An insider's guide to sub-modalities. Cupertino,       California: Meta Publications, 1988.

Blundell, G., and Cade, C.  E. E.G. Measurement as an aid towards higher states of consciousness and Self- awareness and E.S.R. Två monografier bifogade vid köp av bio-feedback instrument. Published by the Publications Division Audio Ltd, London.

Dorland, W. THE AMERICAN ILLUSTRATED MEDICAL DICTIONARY 22nd ed. Philadelphia, London. W. B.  SAUNDERS COMPANY, 1954.

Deikman, A. The OBSERVING SELF. Beacon Press Boston, 1982.

Edsman, C-O. MYSTIKER I VÄLLINGBY. Sveriges Radios förlag, 1968.

Enquist, B. Evolutionsaspekter på hypnos samt hypnos och placebo. HypnosNytt, 2001, juni, 11-12.

Fantz, R. Pattern vision in young infants. The Psychological Record, 1958. Vol.8, pp 43-7 in Vernon, M. ed. EXPERIMENTS IN VISUAL PERCEPTION. PENGUIN MODERN PSYCHOLOGY, Penguin Books, 1966.

Grof, S., MÄNNISKANS OKÄNDA VÄRLDAR. Bokförlaget Prisma Stockholm, Berlings, Lund 1977.

Hartnack, J. Filosofiske problemer.s. 52-53. Köpenhamn: Gyldendal, 1956.

Jacobson, N-O., Meditationens vägar. Natur och Kultur. Stockholm. 1973.

La Berges Ph. D, S & Rheingold, H. Exploring the World of Lucid Dreaming. BALLANTINE BOOKS. New York.1990.

Larsson, H. PSYKOLOGI. Stockholm. Svenska Bokförlaget. P. A. Norstedt & Söner, 1947.

Liljeqvist, M., Ranch, M & Rudstam, G. Betydelsen av abreaction i traumaterapi, del 2. HypnosNytt, 2008 1 mars, 1911-21.

Naranjo, C & Ornstein, R. On The PSYCHOLOGY of MEDITATION. PENGUIN BOOKS, 1976.

Noreen, E.& Warberg, G. FRÄMMANDE ORD I SVENSKAN. STOCKHOLM. BOKFÖRLAGET NATUR och KULTUR, 1944.

Luthe, W., AUTOGENES TRAINING. Correlationes Psychosomaticae. GEORG THIEME VERLAG STUTTGART. 1965.

Olson, D., Cognitive Development. ACADEMIC PRESS. New York and London, 1970.

OTTOSSON, J. - O. Psykiatri. Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1983.

OUSPENSKY, P., TERTIUM ORGANUM. LONDON. ROUTLEDGE & KEGAN PAUL. 1951.

SADHU, M. Concentration.  GEORGE ALLEN6UNVIN LTD.LONDON, 1959.

Wei,W., ASK THE AWAKENED. The Negative Way. Routledge & Kegan Paul. London 1963.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
Moonwing
2011-01-23 18:38
#1

Mums, denna skall jag läsa..Flört..återkommer!

..härligt å va här igen..-vintern är verkligen en tuff period på alla vis…håller nog med Drakis om den globala uppv….nog låg man hellre vid en hängmatta i Söderhavet någonstans..Tungan ute

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Tride
2011-01-23 19:48
#2

Ja, läs Moon. Den är intressant och väcker en hel del tankar om hur vi uppfattar verkligheten

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

Moonwing
2011-01-23 19:53
#3

Yes..har skrivit ut "hela exi"Tungan ute (det jag  missat),..-skall läsa sista artiklarna i sängen, sen..skönare än vi datorn..Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Tride
2011-01-23 19:54
#4

Jag läser vid datorn, jag. Så slipper jag pappershögar, som jag ändå har gott om.

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

Moonwing
2011-01-23 20:04
#5

Jo, det är bättre..men har ingen laptop -min gamla mac-book la jue av Skrikandes, …å har hemsk tjurig ryggelände..så papper får det bli…Tungan uteFlört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Aldebaran
2011-01-23 23:52
#6

Va bra att någon svarade tillslut  i denna artikel..Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
Moonwing
2011-01-25 00:41
#7

Tungan uteSkrattandeFlört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Upp till toppen
Annons: