Annons:
Etikettadyar
Läst 4616 ggr
Aldebaran
1/8/11, 7:55 PM

Karma- Lagen om orsak och verkan 3

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Av Annie Besant

ORSAK OCH VERKAN

I nyare tider har man bestridit kausualsammanhangets teori; så säger t.ex. Huxley, att vi endast kan känna till följden men inte orsaken; om en boll rör sig sedan den fått ett slag, kan man inte säga att slaget förorsakat rörelsen, utan endast att det följdes av rörelsen. Denna ytterliga skepticism framträdde starkt hos några av nittonde århundradets stora män, en reaktion efter medeltidens godtrogenhet och många obevisade antaganden. Reaktionen medförde sin nytta, men håller nu på att försvinna såsom ytterligheter alltid gör.

Ehuru obevisbar genom sinnena är likväl uppkomsten av orsaksbegreppet helt naturligt; när ett fenomen under oöverskådliga tider oföränderligen åtföljts av ett annat fenomen, förbinds de med varandra i vår föreställning, och när ett av dem uppträder, väntar förståndet på grund av idéförbindelse det andra. Det faktum att dagen under oändliga tider har följt på natten ger oss sålunda den fasta övertygelsen, att solen skall gå upp i morgon, liksom under oräkneliga gårdagar. Men följden ensamt betyder inte nödvändigtvis orsak och verkan; vi betraktar inte dagen såsom orsak till natten, inte heller natten såsom orsak till dagen, därför att de oföränderligen följer på varandra.

För att tro på en verkan behöver vi mer än en oföränderlig följd; förnuftet måste se det, som sinnena är ur stånd att upptäcka - en relation mellan de båda fenomenen, vilken åvägabringar ett upptäckande av de andra, när det första uppträder. Dagens och nattens succession förorsakas inte av någondera; relationen mellan solen och jorden är orsaken till dem båda. Denna relation är verklig orsak, erkänd såsom sådan av förnuftet, och så länge som relationen existerar oförändrad kommer dag och natt att vara dess effekt. För att se en sak såsom orsak till en annan måste förnuftet påvisa en relation mellan dem, som är tillräcklig att åvägabringa det ena ur det andra; endast då kan vi tala om orsak och verkan.

De länkar mellan fenomenen, vilka aldrig bryts och som erkänts av förnuftet såsom en aktiv relation, vilken åvägabringar det andra fenomenet närhelst det första uppträder, kallar vi kausualsammanhang, orsak och verkan. De är skuggorna av inter-relationer, existerande i det Eviga utom tid och rum, och de sträcker sig över ett universums tillvaro, varhelst villkoren för deras manifestation förefinnas. Kausualsammanhanget är ett uttryck för Logos natur, en emanation av den eviga Verkligheten; varhelst det finns inter-relation i det Eviga, som fordrar succession för sin manifestation i tiden, där är orsak och verkan.

                                                      NATURLAGAR

Nästa steg i vår studie är en undersökning av "naturlagarna". Orsaks och successionsbegreppen omfattar hela universum, men när vi kommer till de s.k. naturlagarna är vi ur stånd att säga, över hur stort område de sträcker sig. Naturvetenskapsmännen finner sig nödsakade att uttala sig med allt större och större försiktighet, när de rör sig utanför området för sinnenas iakttagelser.  Orsaker och verkningar, vilka uppträder kontinuerligt inom vårt observationsområde, existerar kanske inte i andra regioner, och företeelser dem vi iakttar såsom oföränderliga kan avbrytas genom mellankomsten av någon orsak, okänd för vår tid, ehuru troligen inte för alla tider.

Mellan 1850 och 1890 framkom många bestämda påståenden rörande kraftens bevarande och materiens oförstörbarhet.  Det sades, att i universum existerar ett mått av energi, som varken kan förminskas eller förökas, att alla krafter var former av denna energi och kunde överföras från en form till en annan, samt att summan av någon given kraft, t.ex. värme, kunde växla, men inte energins totalsumma. Liksom 20 kan uppstå av 20 enheter eller av 10 tvåor, av 5 fyror, av 12+8 o.s.v., medan totalsumman förblir 20, så också med de växlande formerna och totalsumman. Med avseende på materien gjordes liknande påståenden; den var oförstörbar och förblev alltid till summan av densamma. Några förklarade likt Ludwig Büchner, att de kemiska elementen var oförstörbara, att en kolatom alltid var en kolatom o.s.v.

På dessa tvenne begrepp uppbyggdes vetenskapen, och de utgjorde materialismens grund. Men nu har man konstaterat, att kemiska element kan upplösas och atomen i själv kan vara en virvel i etern, eller kanske ingenting annat än ett hål, där det inte finns någon eter. Det kan finnas atomer genom vilken kraft strömmar in, andra genom vilken kraft strömmar ut - varthän? Varifrån? Kan måhända icke fysisk materia bli osynlig, upplösas till eter? Kan inte eter ge upphov till ny materia? Allt är ovisshet där en gång visshet härskade. Men ett universum har dock sin gräns. Endast inom ett givet område kan vi med visshet tala om en "naturlag".

Vad är en naturlag? I Contemporary Review för juli 1910 förklarar mr J. N. Farquahar, att om hinduerna vill genomdriva några reformer, måste de överge idén om karma. Likaväl kan han säga, att om en man vill flyga, måste han överge idén om atmosfären. Att förstå karmas lag är inte att avstå från verksamhet, men att känna de villkor, under vilka verksamhet bäst bedrivs. Mr Farquhar, som tydligen omsorgsfullt studerat modern hinduism, har inte förstått idén om karma sådan den framställts i gamla skrifter och i modern vetenskap.

En naturlag är inte en befallning utan ett konstaterande av villkor. Detta kan inte nog ofta upprepas eller nog starkt betonas. Naturen befaller inte det eller det; hon säger: "Här är vissa villkor; varhelst dessa existerar följer oföränderligen ett visst resultat." En naturlag är en oföränderlig ordningsföljd. Den som inte tycker om resultatet får förändra de föregående villkoren. Den okunnige är hjälplös, hemfallen åt naturens virvlande krafter; den vise är hennes herre, och hennes krafter tjänar honom villigt. Varje naturlag är en kraft som ger möjligheter, men kunskap fodras för att kunna utnyttja dem.

Vatten kokar vid 100 grader C. vid normalt tryck. Detta är villkoret. Gå upp på ett berg; där minskas trycket: vattnet kokar vid 95 grader C. Men vatten som har en temperatur av 95 grader ger inte ett gott te. Förbjuder då naturen oss att få gott te på en bergstopp? Visst inte: vid normalt tryck kokar vatten vid den för tebryggning erforderliga temperaturen, men här är trycket för lågt. Nåväl, ersätt då det som fattas, fängsla den flyende ångan, till dess trycket blir högt nog, och ni kan laga ert te med vatten som är 100 grader C.

För att framställa vatten av väte och syre fordras en viss temperatur, som kan erhållas genom den elektriska gnistan. Den som envisas att hålla temperaturen vid 0 grader eller som vill ersätta väte med kväve kan inte framställa vatten. Naturen bestämmer de villkor, under vilka vatten kan frambringas, och de kan inte förändras. Naturen varken skänker eller undanhåller vattnet; vi är fria att skaffa oss det eller vara utan. Om vi önskar det, måste vi åvägabringa de nödvändiga villkoren. Utan dem, inget vatten. Med dem skall vatten ovillkorligen och undantagslöst uppstå. Är vi bundna eller fria? Fria att åvägabringa villkoren, bundna i anseende till resultatet, när vi en gång har åvägabragt dem. Emedan vetenskapsmannen vet detta, står han inte hjälplös inför en mötande svårighet; han utforskar villkoren för det önskade resultatet och lär hur han skall framställa dem, viss om att resultatet inte uteblir.

Forts. i kap 4

[

](http://existens.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=9fcf57c1-23f7-4762-b8b6-967a92d5aab8)

Kap 2

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
[rore]
1/9/11, 3:58 PM
#1

"En naturlag är inte en befallning utan ett konstaterande av villkor. Detta kan inte nog ofta upprepas eller nog starkt betonas.

 Naturen befaller inte det eller det; hon säger: "Här är vissa villkor; varhelst dessa existerar följer oföränderligen ett visst resultat." En naturlag är en oföränderlig ordningsföljd.

 Den som inte tycker om resultatet får förändra de föregående villkoren. Den okunnige är hjälplös, hemfallen åt naturens virvlande krafter; den vise är hennes herre,

och hennes krafter tjänar honom villigt. Varje naturlag är en kraft som ger möjligheter, men kunskap fodras för att kunna utnyttja dem."

Aldebaran
1/10/11, 12:41 PM
#2

JA, visst är denna text om Karma väldigt lättläst och framför allt lättförstålig.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

[rore]
1/10/11, 5:00 PM
#3

Japp!! Me like!!!Glad

retep
1/12/11, 6:27 PM
#4

Me too…

Varje gång vi transcenderar, går bortom och besöker Varat, Det Absloluta… är vi förenade med Naturlagen, med Karma…

Natural Law är Den rena Intelligensen, Kreativ Intelligens, det är Källan.

Varje gång vi återgår, till det relativa, till sinnet, kroppen, tanken…

Då för vi med oss en glimt av "Lagen"…i en natrualiserande omvandling och den kunskap som…" fodras för att kunna utnyttja dem."

_Peter

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Aldebaran
1/12/11, 11:02 PM
#5

tack Peter  Glad

Snart kommer det 4:e

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Aldebaran
1/15/11, 12:33 AM
#6

kanske känner oss klara för 4:e delen? Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
[rore]
1/15/11, 6:52 AM
#7

Japp det gör jagGlad

retep
1/15/11, 1:12 PM
#8

Kör på!…vi kan alltid gå en vända till…och påminna oss.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Tride
1/15/11, 5:29 PM
#9

Att bli medveten . . . .Oskyldig

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

Upp till toppen
Annons: