Annons:
Etikettadyar
Läst 4807 ggr
Aldebaran
12/29/10, 12:03 PM

Karma- Lagen om orsak och verkan 2

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Av Annie Besant

ETT EVIGT NU

Denna det universella kausualitetsförhållandets lag binder samma till ett allt vad som händer inom en manifestation, ty den är universell samhörighet. Samhörigheten, sammanhanget mellan allt som existerar - det är karma. Därför manifesterar den sig också samtidigt med varje särskilt universum: Karma är därför evig som det universella Självet. Sammanhanget mellan allting finns alltid. Det begynner aldrig, det upphör aldrig att vara. "Det overkliga har inget vara; det verkliga upphör aldrig att vara." Det finns ingenting isolerat, ensamt, utan relation och sammanhang, och karma är sammanhanget mellan allt som finns. Karma är manifesterad under ett universums manifestation; den blir latent i förhållandet till universum som utträder ur manifestationen.

I Alltet är allting alltid; allt som har varit, allt som nu är manifesterat, allt som skall vara, allt som kan vara, alla möjligheter såväl som verkligheter finns alltid närvarande i Alltet. Det som är utåt, det i utveckling stadda, tillvaron, det avslöjade, är det manifesterade universum. Det som är lika verkligt ehuru inåt, det beslöjade, är det omanifesterade universum. Det omanifesterade är lika verkligt som det manifesterade. Samhörigheten mellan varelser i eller utom manifestation, är det eviga karma. Liksom Varat aldrig upphör, så upphör aldrig karma, utan är alltid. När en del av det som är samtidigt i Alltet manifesteras som ett universum, blir det eviga sammanhanget successivt och visar sig som orsak och verkan. I det enda Varat, Alltet, är allting länkat vid allting, står allting i relation till allting, och i fenomenvärlden, i det manifesterade universum, dras dessa länkar och relationer ut till successiva händelser, förbundna med varandra i den ordning de komma till synes i tiden.

Somliga ryggar tillbaka för en sådan metafysisk åsikt som denna, men om man inte tillägnar sig denna ide om ett evigt Vara, i vilket alla varelser alltid är, kan själva centrum inte nås. Så länge tankarna rör sig från periferin, finns det alltid en fråga bakom varje svar, ett ändlöst början på ett nytt med ett "varför?" bakom varje början. Om forskaren vill undgå detta, måste han tålmodigt söka centrum och uppta iden om Alltet i sin själ, tills den blir en alltid närvarande del av hans mentala utrustning, och då blir universa i periferin begripliga, och det universella sammanhanget mellan allting sett från samtidigheten i centrum blir helt naturligt till orsak och verkan i de periferiska successionerna. Det har blivit sagt, att det Eviga är som en ocean, vilken sänder ut unversa som vågor. Oceanen symboliserar Varat utan form, alltid detsamma. Vågen såsom varande en del, har form och attribut. Vågorna stiger och faller, de bryter sig i skum, och stänket är som världar i universum.

Eller så kan vi tänka på ett väldigt vattenfall som Niagara, där vattenmassan är en innan den faller och sedan delar sig i oräkneliga droppar, som var och en för sig återspeglar ljuset; och dropparna är som världar och deras regnbåge är de mångfärgade livet. Men vattnet är ett fastän dropparna är många, och livet är ett ehuru varelserna är många. Gud manifesterad eller omanifesterad är en och densamme, ehuru olika i sin manifesterade aspekt, som företar egenskaper, och i sin omanifesterade aspekt, som är egenskapslös. Logos och hans universum är ett, ehuru han är enheten och universum mångfalden, han livet och universum formerna. Utan manifestationen är karma latent, ty varelserna i det manifesterade är blott idéer i det omanifesterade, i manifestationen är karma aktiv, ty alla delar av en värld, av ett system, av ett universum är samhöriga. Vetenskapen förklarar, att ingen rörelse i en del kan äga rum utan att beröra det hela, och vetenskapligt sett står allt i samband med vartannat. Relationerna är universella, och ingen kan brytas, ty brytandet av en enda skulle bryta enheten i det hela. En naturlags okränkbarhet vilar på dess allmängiltighet, och ett lagbrott i någon del skulle betyda universellt kaos.

TIDEN

Vi har sett, att liksom manifestationen av ett universum medför succession i fenomenen, så blir den universella samhörigheten till en kedja av orsak och verkan. Men varje verkan blir i sin tur en orsak, och så vidare i all oändlighet, ty skillnaden mellan orsak och verkan är inte en väsenskillnad utan en relationsskillnad. De relationer som finns i det Evigas tanke blir relationerna mellan fenomenen i det manifesterade universum. Före manifestationen av varje särskilt universum finns det i det Eviga, tanken på det blivande universum och på relationerna inom det. Det som existerar samtidigt utanför tid och rum i det Eviga, framträder gradvis i tid och rum såsom successiva fenomen. Då man tänker sig ett universum såsom sammansatt av fenomen, måste man tänka på detta fenomen successivt, det ena efter det andra; men i det Evigas tanke är de alltid, och successionens begränsning finns inte där.

Även i de lägre världarna, där tidsmåtten skiljer sig så vitt från varandra, kan vi ana den tätare materiens växande begränsningar. Mozart berättar om ett medvetandetillstånd, i vilket han mottog en musikalisk komposition såsom ett enda intryck, ehuru han i vaket tillstånd endast kunde återge detta enda intryck i en följd av toner. Eller vi kan se på en målning och erhålla ett enda själsintryck - ett landskap, en drabbning; men en myra som kryper över målningen ser inget helt, utan mottager endast successiva intryck av de delar hon passerar.

Genom liknelser, genom analogier, kan vi få en aning om, hur ett universum ter sig för Logos och hur det ter sig för oss. För honom ett enda intryck, ett fullkomligt helt; för oss en oändlig serie, som långsamt upprullar sig. Vad som för honom är sammanhang, blir sålunda för oss succession. I stället för att se barndom, ungdom och ålderdom som ett helt, ser vi de successivt, dag efter dag, år efter år. Det som är samtidigt och universellt, blir successivt och särskilt för våra små själar, som skrider fram genom världen som myran över målningen.

Gå upp på ett berg och skåda ner på en stad, och du kan se hur husen hör tillsammans i kvarter, gator och så vidare. Du uppfattar dem som ett helt. Men när du kommer ned i staden måste du gå från gata till gata och se vart och ett hus särskilt, successivt. Så också med karma; vi ser relationerna endast en efter en, den ena efter den andra, ja, vi uppfattar inte ens de successiva relationerna, så begränsad är vår syn. Dylika liknelser kan ofta hjälpa oss att fatta de osynliga tingen; de kan tjänstgöra som kryckor åt vår haltande inbillning. Och av allt detta lägger vi grundstenen för vårt studium av karma. Karma är universellt sammanhang och ter sig i varje universum såsom kausualsammanhangets lag till följd av fenomenens successiva uppträdande i universumets manifestation.

Forts i kap 3

Kap 1

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
[rore]
12/29/10, 12:32 PM
#1

Tack!!

Mycket intressant.Glad

Aldebaran
12/29/10, 2:20 PM
#2

"I Alltet är allting alltid; allt som har varit, allt som nu är manifesterat, allt som skall vara, allt som kan vara, alla möjligheter såväl som verkligheter finns alltid närvarande i Alltet. Det som är utåt, det i utveckling stadda, tillvaron, det avslöjade, är det manifesterade universum. Det som är lika verkligt ehuru inåt, det beslöjade, är det omanifesterade universum. Det omanifesterade är lika verkligt som det manifesterade. Samhörigheten mellan varelser i eller utom manifestation, är det eviga karma. Liksom Varat aldrig upphör, så upphör aldrig karma, utan är alltid. När en del av det som är samtidigt i Alltet manifesteras som ett universum, blir det eviga sammanhanget successivt och visar sig som orsak och verkan. I det enda Varat, Alltet, är allting länkat vid allting, står allting i relation till allting, och i fenomenvärlden, i det manifesterade universum, dras dessa länkar och relationer ut till successiva händelser, förbundna med varandra i den ordning de komma till synes i tiden."

Det är ju just detta som gör det möjligt med horoskop, spådomar och i viss mån Tarot.. Informationen finns där. Sedan är det som med allt annat ingenting är 100% igt då allt, precis allt är stadda i ständig förändring. Mycket pga av år karma, men samtidigt vår egen inneboende vilja.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Moonwing
12/30/10, 2:56 AM
#3

..tack, Alde!..ska kommentera lite senare!Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Aldebaran
12/30/10, 4:33 PM
#4

gör så… glöm inte förord och första delen innan bara  Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

[rore]
12/30/10, 4:52 PM
#5

#2 Stort och intressant!!

JA, det går att snappa upp, men som du skriver så är sker det en ständig förändring,,,,och den är inte absolut,,,,

Men om jag minskar ner den tanken innan det blir så stortSkäms, så tänkte jag att egentligen varje individ är ett "eget" litet universum,*som hör till altet*

som bär på sina egna orsak och verkan,,och då kommer tankens kraft in i min bild,, och hur vi människor väljer att hantera den,,,,,,,,

Jösses så krångligt,,,, jag snubblar bort mig själv i tankenSkäms. Filurar lite till.Tyst

Moonwing
12/30/10, 11:55 PM
#6

"..förord..bla,bla..???"ObestämdFörvånadSkäms..hum?Foten i munnen

************************************************************

"karma är sammanhanget mellan allt som finns" Flört

…"Genom liknelser, genom analogier, kan vi få en aning om, hur ett universum ter sig för Logos och hur det ter sig för oss."

.." Du uppfattar dem som ett helt.." ..Flört -(sammanhang"??)

************************************************************

Naturligtvis måste vi igenom, liknelser , "brainstorming"..etc,etc..-få denna upplysning igenom ovan nämnda sätt.. -hur skulle vi annars förstå, alla "Mästare" som levat har utnyttjat denna sak,.. för att människan i sig skulle få chansen att få insikt! (1+1=2) Flört

Vi tänker i fysisk form (de flesta av oss).., vi är mao "barn", som behöver liknelser för att förstå….- hur andra existenser skall förstås..finns mognaden och längtan där..så lyfts vårt tänkande "upp" med hjälp av vårt högre jag..och "kronan trillar ner"..

" Om forskaren vill undgå detta, måste han tålmodigt söka centrum och uppta iden om Alltet i sin själ, tills den blir en alltid närvarande del av hans mentala utrustning, och då blir universa i periferin begripliga, och det universella sammanhanget mellan allting sett från samtidigheten i centrum blir helt naturligt till orsak och verkan i de periferiska successionerna"

Vetenskapen förklarar, att ingen rörelse i en del kan äga rum utan att beröra det hela, och vetenskapligt sett står allt i samband med vartannat.

Relationerna är universella, och ingen kan brytas, ty brytandet av en enda skulle bryta enheten i det hela. En naturlags okränkbarhet vilar på dess allmängiltighet, och ett lagbrott i någon del skulle betyda universellt kaos."

…mycket vackert, och så helt i enlighet med vårt varande, så..så vad mer finns att tillägga?

..tack, återigen, Alde! Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Annons:
Aldebaran
12/31/10, 1:09 AM
#7

vassego…  Jag bara återger… Men detta är faktiskt väldigt bra skrivet. Har läst mycket svårare saker…

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

[rore]
1/7/11, 5:50 PM
#8

Väntar,,,,,*kanske kommer det mera?*

Upp till toppen
Annons: