Övrigt

Prekognition

2010-10-21 02:43 #0 av: Moonwing

Varje män­niska har under si­na för­flutna jor­deliv alstrat or­saks­kedjor som ännu inte fått sina kon­sekvenser, och dessa orsakskedjor byg­ger hon vidare på i det innevarande livet. Därmed har hon inom ramen för världs­planen berett sig ett eget öde, och detta öde kas­tar sina skuggor framför sig...

Med prekognitioner menas visioner och andra intryck av framtida hän­del­ser som inte kunnat alstras genom att information om dessa händelser fanns till­­gäng­lig redan innan de utspelades i verkligheten. Ibland upplevs pre­kog­ni­tio­­nen bara som en obe­stämd "käns­la" av att någonting skall hända, men denna käns­la kan vara mycket stark.

Ett utmärkande drag hos prekognitioner är att de vanligen har vä­sent­­lig be­ty­­d­­else för prekognitörerna själva. De handlar ofta om dessas familjer och and­­ra när­stående. Bara ett fåtal handlar om offent­liga perso­ner, och för­kun­skap om stora katastrofer är sällsynta. När en halv miljon männi­skor omkom vid en jordbävning i Kina 1976, tycks ingen väster­länning ha fått förkunskap om det­ta. En del prekogni­tio­ner handlar dock om personer som pre­kog­ni­tö­rer­na inte tycks kän­na. Fast här skulle när­mare un­dersök­ningar kanske visa på för­­­bin­del­ser av något slag, förmodligen genetiska, mellan prekognitörerna och fö­­remå­len för deras för­kun­skap.

Prekognitioner är något som enligt naturvetenskapernas mekanistiska världs­­­­­bild helt enkelt inte kan existera. I den mekanistiska världsbilden är ti­den lineär och framtiden kan därför inte finnas förrän den så att säga är här. Än­då har det alltid i alla samhällen funnits en tro på att fram­tid­shändelser un­der vissa omständigheter kan uppen­baras, och drömmar har ansetts vara den hu­vudsakliga källan till uppenbarelser av det här slaget.

De gamla egyptierna betraktade prekognitiva drömmar som budskap från gu­­darna, och den som ville försöka få sådana kunde vända sig till spe­ciel­la tem­­pel för att sova där. Templen kalla­des för Serapeums efter drömguden Se­ra­pis och fanns bl a i Thebe och Memphis. Före insomnandet fick besöka­ren ge­­nom­gå olika reningsritualer som mental förberedelse för den gudomli­ga kom­­mu­ni­­kationen, och hade han sedan under natten faktiskt en dröm som kunde tänkas ha med framtiden att göra tolkades denna av, som det hette, "det ma­­giska bibliotekets lärda män". Därvid ansågs tidpunkten för drömmen kun­na ge en ungefärlig hän­visning om när den verk­liga händelsen skulle komma att in­träffa. En dröm i början av natten skulle förverkligas längre fram i ti­den än en dröm under nat­tens senare skede.

För att få inblickar i framtiden har man också sedan gammalt använt sig av olika tekniker, bl a den som kallas skåd­ning. Vid skåd­ning försöker man ge­nom att stirra in i en kristallkula, en spe­gel, en skål med vatten eller nå­got lik­nan­de me­dium framkalla slumpvisa figurer och färg­skiftning­ar i detta. Den som är skicklig i att visualisera ser därvid ofta klara bil­der, vilka kan beskri­va såväl pågående som kommande hän­delser. En berömd skå­dare är Nos­trad­a­mus, och han använde sig som be­kant av en skål med vatten.

Det här föredraget skall dock inte handla om viljemässigt framkallade pre­kog­nitioner utan om spontana. En forskare som studerat sådana är psy­ko­logen Keith Hearne, och större delen av mate­rialet till föredraget är hämtat ur hans bok Vi­sions of the Future .

Kategorier

De spontana prekognitionerna kan enligt Hearne upplevas i fyra olika med­ve­tandetillstånd: (1) i vakentillstån­det som tankar, (2) i vakentill­ståndet som bil­der, (3) i det hypnagoga tillståndet mellan sömn och vaka och (4) i dröm­men.

Ett exempel på prekognitiva tankar i vakentill­stån­det är följande fall, där en kvinna fick förkunskap om en olycka strax innan den in­träffade i verkligheten. Hon återger sin upplevelse med följande ord: "En dag stod jag och diskade då jag plötsligt visste att min son skul­le råka ut för en olycka med sin bil. Men jag var säker på att han in­te skulle bli skadad. Jag såg på klockan och den visade 19.15. Min son ringde senare på kvällen för att säga att han haft en olycka med bilen, men att varken han eller de som åkte i den andra bilen var skadade. Jag frågade när olyckan inträf­fa­de och han svarade 19.20."

Om den andra av sina prekognitionskategorier, den om bilder i vaken­till­stån­det, säger Hearne att dessa bilder kan uppträda hos personer som är duk­ti­ga på att visualisera dagdröm­mar. Ett exempel är följande, där en kvinna såg en händel­se som dagen efter inträffade i verkligheten. Hon berättar: "Jag hade just stigit av bus­sen vid Londons Whi­te­hall med mina matkassar på väg till mitt kontor i The Na­tional Libe­ral Club. Då jag rundade hörnet mot Whitehall Palace märk­te jag att det hade skett något slags explosion. Folk låg på trot­to­a­ren och and­ra stod lutade över dem. Det fanns en massa glasskärvor och blod. ... Jag kunde in­te förstå varför ingen i Whitehall reagerade och varför jag inte ha­de hört ex­plosionen. Då insåg jag att det inte hördes något ljud alls, inga skrik och inget trafikbuller. Scenen var helt tyst som om en ridå hade gått ned bakom mig. Så återkom det normala ljudet och ´vi­sio­nen´ försvann sakta. Jag vack­­lade in på kontoret och drack en kopp starkt kaffe, lika uppska­kad som om det hela hade varit verkligt. Följande dag, då en järnvägs­strejk hind­ra­de mig från att åka till jobbet, briserade en IRA-bomb vid Great Scotland Yard just runt det hörn där jag hade haft prekognitionen. ... En person dog och 238 skadades."

Om den tredje prekognitionskategorin säger Hearne att perso­ner som är skickliga visualiserare inte sällan ser klara livliga bil­der i det hypna­goga till­stån­det mellan sömn och vaka, dvs i insomnande­ögon­blicket respek­tive upp­vak­nandeögonblicket. Dessa bilder är ibland framtidsanknutna och anses av dem som har anlag för prekognitio­ner vara alldeles särskilt till­förlitliga. Ett ex­em­pel på hypnagoga prekognitioner ges av en man som berättar föl­jan­de: "Klockan var ungefär sju på morgonen när jag väcktes av en stark ex­plo­sion utan­för mina föräldrars hus i Northolt. Jag vände blicken mot fönstret och kun­de se ljuset från eldslågor. Jag steg upp och drog gardi­nerna åt sidan men såg då inte något annat än den vanliga morgontra­fi­ken. Jag gick nedför trap­pan till mina föräldrar i köket och frågade om de hade hört explosionen. De såg und­ran­de på mig och sade att jag måste ha drömt, och när jag ser till­ba­ka på hän­del­sen så tror jag också att jag gjorde det tills jag steg upp. Jag tänkte in­te vi­da­re på det hela förrän två dagar senare då jag klockan tre på morgonen väck­tes av en stark explosion. Jag vände åter­igen blicken mot fönstret och såg eld­ske­net utanför huset. Men den här gången var det verkligt. När jag tittade ut ge­­nom fönstret såg jag att en bil ha­de kört på en lyktstolpe, varvid bensin­tan­ken hade explode­rat."

Om den fjärde prekognitionskategorin slutligen säger Hearne att dröm­men är det medvetandetillstånd som tycks vara gynnsammast för fram­tids­upp­level­ser. De uppträder framför allt under sömnens REM-faser och är van­ligen visu­el­­la. En framtidsvision sägs vara mycket livlig och vid upp­vak­nandet kän­ner dröm­­maren att den var meningsfull och innehöll vik­tig information om hän­del­ser, vanligen ledsamma sådana, som inom kort skulle komma att utspelas i verk­lig­heten.

Ett välkänt historiskt exempel på en prekognitiv dröm är den som biskop Jo­seph de Lanyi hade om mordet på ärkehertig Ferdinand och dennes hustru Sophie i Sarajevo. Biskopen drömde under natten till den 28 juni 1914 att han fick ett brev från ärkehertigen. I brevhuvudet fanns en bild som vi­sade hur mor­det skulle gå till och i brevet berättade är­ke­her­tigen att han och hans hust­ru skulle bli mördade påföljande dag. På morgo­nen berättade bis­kopen sin dröm för fle­ra personer och höll därefter en mässa för de bli­vande offren. Senare sam­­ma dag utfördes mordet i verklig­heten och blev upptakten till första världs­­kri­get.

I ett nutida exempel säger en kvinna: "Jag har haft många pregogni­tiva upp­le­velser. En av dem hade jag när jag var i sjätte månaden med mitt and­ra barn. Jag hade en livlig dröm att barnet föddes med kejsarsnitt, att det var en pojke och att han bara levde 18 timmar. När han var död låg han i en plast­låda kan­tad med vita blommor. Jag fick en pojke som förlös­tes med kejsar­snitt och han levde i 17½ timmar. När läkaren be­rättade för mig att han hade dött kunde jag inte gråta, så man tog ned mig för att jag skulle få se ho­nom. Han var klädd i sovdräkt och omgavs av vita krysan­te­mer och låg i en kuvös precis som jag ha­de drömt."

I ett annat exempel mindes drömmaren sin prekognition när tiden för dess för­verkligande var inne och ingrep då i händelseförloppet, något som mycket väl kan ha räddat hans liv. Han beskriver sin upplevelse med föl­jande ord: "Jag ha­de inte haft en så livlig och detaljerad dröm på länge. Jag drömde att jag be­fann mig i ett flygplan som gjorde en krasch­landning och sedan fattade eld. Människor dö­dades. Tre dagar senare skulle jag fö­retaga en affärs­re­sa till Ki­­na, och frå­gan var nu om jag skulle berätta drömmen för mina kollegor. Ha­de de rätt att få reda på den? Efter mycken vånda beslöt jag att inte säga nå­got. På grund av en rad till synes slumpartade händelser bytte jag sittplats med en kol­lega, Eric, när planet skulle starta. Jag upptäckte då att jag satt på samma plats som i min dröm. Planet nådde Athens flygplats och gick ned för land­ning. Det girade bort från landningsbanan och rände genom skyddsstängslet på samma sätt som i drömmen. Jag kände hur piloten bromsa­de och tryckte mig mot golvet, men planet gled nedför en brant sluttning och stannade. När jag tit­ta­de ut genom kabinfönstret såg jag lågor blossa upp. Tjock dödlig gas började fylla kabinen. Den närmaste utgången var belägen i riktning bakåt, men jag kom ihåg min dröm och visste att jag måste gå framåt en mer än dubbelt så lång sträcka som till den bakre dörren. Det gjorde jag och lyckades hoppa ut ge­­nom dör­ren... Men de som befann sig i pla­nets bakre del satt i fällan. Av de 142 passagerarna omkom 14. Av de sex som hade suttit i min ursprung­liga stol­rad omkom fem, däribland min kollega Eric."

Ibland kan en återkommande prekognition förebåda något som ligger långt fram i tiden. Så var fallet för en kvinna som berättar följande: "Från un­gefär fem till ungefär trettio års ålder hade jag samma dröm minst en gång varannan eller var tredje vecka. Jag befann mig på ett fält och ett flyg­plan kraschade el­ler skulle göra det, och det fanns fallskär­mar över mig. Jag blev alltid rädd och vaknade gråtande. Hela familjen och alla mina vänner kände till den här dröm­men. För ungefär tio år sedan var jag på det fält som jag drömt om när två jet­plan kolliderade i luften. Fallskärmarna var där och jag grät, men det berodde på att min dröm hade besannats och att jag helt en­kelt inte kunde tro detta. Ing­en blev dödad. Jag hade abso­lut ingenting med människorna i planen att göra. Sedan dess har drömmen inte återkom­mit."

Det övervägande antalet av dem som har prekognitioner är kvinnor. Med en som haft många, och haft dem i alla fyra medvetande­till­stånden, företog Hear­ne en särskild undersökning. Kvinnan, som heter Bar­ba­ra Garwell, har ett gott minne och en livlig vi­suell fantasi. Hon kan också spå i kort. "Jag plockar upp tankar när jag gör det" säger hon, "och de visar sig ofta vara rik­ti­ga."

Undersökningen gick till på så sätt att Barbara under loppet av ett år sände in beskrivningar av alla sina prekognitioner till Hearne så snart hon haft dem. När året hade gått gavs beskrivningarna, det var 52 st, till två fristående kon­trollanter som inte visste vad undersökningen gick ut på. Kontrollan­ter­na fick hälften var och ombads att i den lokala tidningen söka efter händel­ser som lik­nan­de dem Barbara beskrivit. Därvid fick tiden mellan en prekogni­tions datum och händel­sens datum inte överstiga 28 da­gar, en begränsnings­period som val­des för att Barbara uppgav att de flesta av hennes sanna prekognitioner för­verk­li­gades inom denna tidsrymd. Om en händelse tycktes vara relaterad till en prekognition skulle överensstäm­mel­sen mel­lan de bå­da betygsättas efter en 8-gradig skala. Resultatet av undersökningen blev att 19 av de 52 pre­kognitio­ner­­na fick ett mycket högt betyg vad gäller överens­stämmelsen med verkligt in­träffade händelser.

Att prekognitioner inte är ovanliga konstaterade Hearne när han i ett tid­nings­upprop bad folk sända in berättelser om de framtids­upplevelser de haft och fick ca 450 svar. Majoriteten av de svarande hade visserligen ba­ra haft en enda sådan, men många hade haft flera. Av dem som haft flera val­des 127 ut för närmare undersökning och fick sig tillsända ett fråge­for­mu­lär och ett per­son­­lighetstest. Av de 127 återkom då 88, ett bra re­sultat vid studier av det här slaget. Den ålder då den första prekognitio­nen hade upplevts varierade från 3 till 64 år med ett genomsnitt på 18 år. De flesta hade sin första upp­le­vel­se i 10-15 årsål­dern. En del hade haft mer än 50 prekog­nitioner och hälften rap­­por­te­ra­­de att även andra fa­mil­je­med­lemmar ha­de haft sådana. Hälften hade ock­så haft en utanförkroppe­nupp­le­vel­se och lika många ansåg sig ha förmåga till te­le­pati. Personlig­hets­testet visade att prekognitörerna över­lag var nervö­sa­re än folk i all­män­het.

Vad beträffar de fyra medvetandetillstånden visade det sig att över 40 % av prekognitionerna hade upplevts i drömmen, nästan lika många som tankar i va­ken­tillståndet , drygt 10 % som bilder i vaken­tillståndet och något färre i det hyp­­nagoga tillståndet mellan sömn och vaka. När prekog­nitörerna skulle upp­skat­ta hur många av deras framtidsupplevelser som för­verk­li­gades svarade näs­­tan hälften 90-100 %, en tredjedel 70-90 % och res­ten mindre än 70%. Den tid som förflöt mellan prekognitio­nen och dess för­verk­ligande uppgavs av nå­got mindre än en femtedel till tim­mar, av närmare en tredjedel till dagar, av något färre till veckor , av en femtedel till må­nader och av några få till år. På frågan om hur pass sanna prekogni­tio­nerna visat sig vara, svarade 60 % mycket sanna och ungefär 25 % ganska sanna.

Upplevelser av det här slaget är inte något som lämnar upplevarna opå­ver­ka­de. Ca 30 % sade sig vara besvärade av dem me­dan 10 % var glada åt att få in­blickar i framtiden.

Hearne betraktar sina prekognitörer som uppriktiga. De visade ju samar­bets­­vilja genom att pre­sentera detaljerade redogörelser för sina upplevel­ser och fylla i frå­geformulären och personlighets­tester­na. De uttryckte dessutom sin till­freds­ställelse över det vetenskapliga in­tresset för upp­le­vel­serna. Ett fak­tum är också att några hade starka skuldkänslor för att de inte gett varningar om kommande olyckor när de kunnat göra det­ta. En del prekogni­törer gav ock­så namn och adresser på på­litliga vittnen. Hearne kan därför inte avfärda prekognitionerna som fantasier. Han anser att de definitivt uppmanar till fort­satt forsk­ning.

 

Vetenskapen och prekognitioner

Att det finns gott om material för fortsatt forskning visas av ett an­tal frek­vens­studier. I en sådan som genomfördes i England 1980 intervjua­des 896 per­soner, utgörande ett representativt urval av befolkningen. Stu­dien visade att 63 % av de intervjuade sade sig tro på prekognitiva dröm­mar och att 26 % själv hade haft sådana. Samma år genomfördes i Sverige en liknan­de studie på 502 personer. I denna sade sig 33 % definitivt tro på prekog­nitiva drömmar och yt­terligare 38 % sade sig kanske tro på dem. Det torde alltså inte vara svårt för forskare att få tag på fall att studera. Det vetenskapliga problemet ligger i att for­mu­le­ra förklaringsteorier för de observationer som görs.

Det finns två sätt att vetenskapligt studera prekognitioner. Det ena består bl a i att medelst laboratorieförsök testa enkla former av feno­me­net, där alla dess element experimentellt kan kontrolleras. Vid försök av det slaget kan det dock vara svårt att identifiera fenomenet. Vid tär­nings­för­sök t ex, där det gäl­ler för försökspersonen att säga vilken sida av tärningen som skall komma upp i det följande kastet, kan en lyckad för­ut­sägelse lika gärna be­ro på psykokinesi (dvs själslig styrning av tär­ning­en) som på prekogni­tion. Det and­ra sät­tet att veten­skapligt studera pre­kog­nitioner be­står i att analysera rapporterade fall, varvid man an­tingen över­siktligt synar ett stort antal sådana för att finna ty­pis­ka ka­rak­­täris­tika hos dem eller gör djupdykningar i och följer upp individu­el­la fall. Det senare sättet är värdefullt av bl a det skälet att man då ägnar upp­märk­sam­het åt de mil­jöbetingelser under vilka prekognitionerna har upp­levts.

Båda forskningsmetoderna har tillämpats på prekognitionsfenomenet, men resultaten av forskarmödan har inte lett till en allmänt accepterad för­kla­­rings­teo­­ri. Det finns bara ett antal sätt att vifta bort - respektive försöka förklara - den märk­liga företeelsen, och Hearne räknar upp de vik­ti­gaste.

Ett sätt att vifta bort prekognitioner är att påstå dem vara till­fäl­lig­heter. Det­ta påstående är en­kelt och undvikande och svårt att avvisa när det gäller en en­skild prekognition, vilken som helst. För varje enskild prekog­ni­tion kan man där­­för tala om en viss osäkerhet. Av den anledningen måste forskaren söka ef­ter mönster bland en rad olika fall.

Man kan också vifta bort prekognitionerna med påståendet att de är själv­upp­fyllande. Med andra ord så skulle en person som tror på sin pre­kognition omedvetet agera på ett sätt som får denna att förverkligas. Här kom­mer ef­fek­ten av självsuggestioner in. Det är ju ett känt faktum att t ex sjuk­doms­symp­tom kan suggereras fram av den som tror sig ha, eller skall få, en viss sjuk­dom.

En förklaring som kan appliceras på en del prekognitioner bygger på an­ta­gan­det att det framtida till­ståndet hos en människas kropp redan i för­väg kan utläsas i det under­med­vetna. Drömmar om framtida sjukdomar förkla­ras då med att drömmaren på undermedveten nivå får information om kropps­liga sti­muli som ännu inte gett sig tillkänna på medveten nivå.

Ett annat förklaringsalternativ bygger på männi­skans psykokinetiska för­må­ga, dvs förmåga att utan fysiska medel påverka fysiska ting och händelseför­lopp. Vissa per­soner skulle enligt detta förklarings­alternativ med psykokine­tisk energi kunna påverka såväl männi­skor som fö­re­mål på avstånd. Pre­kog­ni­tio­nen består då inte i ett passivt be­skådande av en framtida händelse utan i att prekognitören - medvetet eller omedvetet - med själsliga hjälp­medel aktivt kons­truerar en sådan. Hur psyko­ki­netisk ener­gi kan verka på av­stånd har de­mon­strerats av bl a ryskan Nina Kulagina. När hon koncen­tre­ra­de sig på att med "tankekraft" rub­ba ett visst föremål ur dess läge, kunde även andra fö­re­mål i hennes närhet bör­ja röra på sig. Vid biologiska försök fick Nina bl a en gro­­das hjärta att sluta slå. Alla Ninas märk­liga bedrifter utspelades dock i nuet. Det finns ingen känd dokumentation på att hon kunde manipulera framtiden.

Enligt ett tredje förklaringsalternativ består prekog­ni­tionen i telepa­tisk eller klärvo­ajant information om en rad om­ständigheter som senare kom­mer att re­sul­tera i en viss händelse. In­formationen får prokognitören an­tingen telepatiskt från personer som är i med­veten besitt­ning av den­sam­ma eller genom att klär­voa­jant själv se de orsa­ker som ligger i beredskap att utlösa händelsen i fråga. På basis av informa­tionen sluter prekognitö­ren sig till vad som stun­dar och slut­­ledningen gestaltas så till visio­ner eller andra in­tryck som han relaterar till framtiden. Det här förklarings­alternativet kräver att ett klart tids­inter­vall före­lig­­ger mel­lan prekog­nitionen och dess förverkligande. An­nars kan den före­giv­na pre­kognitionen ju utgöras av en på telepatisk eller klärvoa­jant väg er­hållen simultan­upp­levelse av hän­delsen i fråga.

En esoterisk förklaringsmodell

Om man nu trots frånvaron av en allmänt accepterad förklaringsteori än­då betraktar prekognitionerna som ett reellt fenomen, så ställs man själv­­fallet in­för frågan om inte allt som sker är förutbestämt av ett slags öde eller en gu­dom­lig allmakt. Prekog­nitionerna blir då till­fälliga in­blickar i det fastlagda framtida ske­ende som inte kan änd­ras. Detta fa­ta­listiska synsätt ger inget ut­rymma för fria viljeakter. Det vi tror vara utslag av vår fria vilja ingår bara i det förutbestämda händel­semönstret. Fatalismen strider dock mot vårt förnuft och vi vill hellre tänka oss att varje hän­delse visserligen är förutbestämd på så sätt att den utspelas som det ound­vikliga utfallet av förhandenvarande orsaks­ked­jor, men att männi­skan har förmåga till fria viljeakter me­d vilka hon kan änd­ra det framti­da ske­endet genom att ingripa i och omgestalta orsaks­ked­jor­na.

I det synsättet ryms gränsöverskridande, s k esoteriska, förkla­rings­mo­deller på prekognitionsfenomenet. Någon sådan anför Hearne dock in­te ef­ter­som han som vetenskapsman håller sig inom de för vetenska­pen to­le­rabla gränser­na. Vill man emellertid se på hur esoteriken kan be­trakta fenomenet kommer be­grepp som världsplan, karma, akashakrö­ni­kan och reinkarnation in i bilden.

Med världsplan menas då en av kosmiska intelligenser uppgjord plan, ef­ter vilken världsförloppet utspelas. Planen är dock in­te ovill­kor­lig utan lämnar ut­rymme för de viljeakter som vi människor och övriga i världsför­loppet delta­gan­de va­relser förmår utföra. Karma, syntesen av na­turlagar­na, ser sedan till att varje viljeakt får si­na i linje med världsplanen följd­riktiga och rättvisa kon­se­­kven­ser. Med hjälp av karma, som är ett uttryck för de kos­miska intelli­gen­ser­­nas inten­tioner, styrs världsförloppet mot sitt mål. Därvid regis­t­re­ras allt som sker på jorden - inte bara de fysiska utan även de själsli­ga skeendena - i det kosmis­ka minne som kallas akashakröni­kan.

Akashakrö­nikan innehåller därför bild-, ljud- och andra intryck av allt som varit och är på jorden, dvs alla dess forna och nuvarande invåna­res historia. Vi människor delta­ger i världs­för­loppets nu pågående fas i det att var och en av oss lever en se­rie liv, rein­kar­na­tioner, på jor­den. Under dessa utgör alla våra tankar, käns­lor, ord och hand­­lingar orsaker som genom karmas försorg får sina omedelba­ra eller fram­ti­da konsekvenser. Varje män­niska har under si­na för­flutna jor­deliv alstrat or­saks­kedjor som ännu inte fått sina kon­sekvenser, och dessa orsakskedjor byg­ger hon vidare på i det innevarande livet. Därmed har hon inom ramen för världs­planen berett sig ett eget öde, och detta öde kas­tar sina skuggor framför sig i akashakrönikan. Skuggorna visar möjliga karmiska skeen­den, vi­l­ka kan för­­nim­mas som prekogni­tiva upp­le­vel­ser i form av drömmar, vaken­vi­sio­ner , tankar etc. Detta är ett eso­teriskt sätt att förklara prekogni­tionen, det inom pa­ra­­psykologin mest svårförklarliga av alla gräns­överskridande fe­no­men.­

Av Herbert Edlund

Källa;Teosofiska läror mm

Utlagt av Moonwing

 

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Anmäl
2010-10-21 03:09 #1 av: [Jeremina]

Oj, nu är det för sent i natt att läsa allt detta och ta in. Men var så säker Wingen att i morgon ska jag läsa det här noggrannt!

Anmäl
2010-10-21 03:17 #2 av: Moonwing

Ja, det blev lite långt..men svårt att dela upp, eftersom det var såå intressant!...men man ju läsa eller skriva ut när man får lust..Tungan uteSkrattande

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Anmäl
2010-10-21 22:47 #3 av: [Jeremina]

Jag får nog skriva ut det Moonwing....Flört

Anmäl
2010-10-22 00:53 #4 av: Aldebaran

"Akashakrö­nikan innehåller därför bild-, ljud- och andra intryck av allt som varit och är på jorden, dvs alla dess forna och nuvarande invåna­res historia."

"You can run but you can't hide" har fått en esoterisk motsvarighet.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-10-22 13:45 #5 av: Moonwing

Precis så, Alde..precis så är det! Glad

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Anmäl
2010-10-22 17:26 #6 av: Aldebaran

Mmm när jag kommer till andra sidan så skall jag hyra DVD:erna Vem sköt Palme resp. Vem sköt Kennedy Flört

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-10-22 21:22 #7 av: Moonwing

..behöver du inte, kanske Tungan ute..du får kanske träffa "dem" själva!..Flört

..i alla fall är nog tankens kraft..oerhörd där..tror inte politik har sammma slags betydelse..ev naturligtvis för människors individuella utveckling-via "jordelivet", fortfarande..kanske för man debatter där med..Skrattande

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Anmäl
2010-10-25 10:35 #8 av: rore

Tackar så mycket Wingen!

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2010-10-26 04:03 #9 av: Moonwing

Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Anmäl
2010-10-28 03:39 #10 av: [Jeremina]

(1) i vakentillstån­det som tankar, (2) i vakentill­ståndet som bil­der, (3) i det hypnagoga tillståndet mellan sömn och vaka och (4) i dröm­men.

Så intressant men jag har läst mycket i kväll och i natt så jag ska läsa en gång till.

Jag kan säga att jag har haft varsel i alla fyra kategorierna vid ett antal tillfällen!

Tack Moonwing för en mycket bra och läsvärd artikel Flört

Anmäl
2010-10-28 17:50 #11 av: Moonwing

Bitte!Flört

..visste väl..du skulle känna igen dig..Tungan ute

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Anmäl
2012-01-14 15:30 #12 av: [Völva]

Hej Moonwing!

Tack för ditt inlägg och information! Glad

Mycket bra skrivet!Skrattande

Tack för att du delade med dig till oss läsare.Skrattande

Hälsningar från Völva

Anmäl
2012-01-20 07:41 #13 av: Aldebaran

Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.