Den Odödliga Individualiteten
Sömnen ger oss ett klart bevis för att avbrottet i vårt medvetandes kontinuitet inte betyder ett avbrott i vår existens, ty på morgonen återinträder medvetandet i kroppen och känner igen sin identitet eftersom hjärnan lagrar minnena av dess tidigare upplevelser i kroppen.
Med tanke på personlighetens tillfälliga existens är det uppenbarligen kortsiktigt att koncentrera sina ansträngningar på att tillfredsställa de rent personliga intressena, behoven etc.
Frukterna av alla sådana ansträngningar måste vi lämna bakom oss vid döden, medan altruistiska ansträngningar hjälper oss att vinna medvetande i vårt mentala-andliga vehikel, vilket inte berörs av döden.
Om vi betraktar ämnet reinkarnation utan att gå in på detaljer, är det individualiteten som är den verkliga odödliga delen av människan och den som inkarnerar i jordeliv efter jordeliv.
Individualiteten är ”orsaken” och personligheten ”effekten”. Det skulle inte kunna finnas en personlighet om det inte fanns en individualitet som alstrade den.
För varje inkarnation bygger individualiteten upp en ny personlighet åt sig som sedan blir det instrument, genom vilket individualiteten verkar på det fysiska planet.
Vår karaktär, det ackumulerade resultatet av alla våra tidigare aktiviteter, är den styrande faktorn vid skapandet och utrustandet av den nya personligheten.
Vi kan under jordelivet förändra vår karaktär, men eftersom karaktären förblir oförändrad mellan jordeliven blir den nya personligheten en reproduktion av vad personligheten var vid slutet av det senaste jordelivet.
Under såväl sömnen som efter döden överbryggar egot gapet mellan två medvetna perioder genom att dra sig tillbaka till inre osynliga plan. Ingen vanlig människa har en klar kunskap om vad som händer under sömnen, trots att hon upplever den varje dygn.
Den vanliga människan kan inte korsa sömnens och dödens trösklar med bibehållet självmedvetande, ty hon har ännu inte lärt sig leva i sitt mentala-andliga vehikel. Det finns dock undantag från denna regel, människor vilkas evolution är mycket längre framskriden än den vanliga individens. Dessa människor är visdomens mästare, också kallade adepter eller mahatmaer .
Adepterna lever, även när de förkroppsligat sig i fysisk gestalt, i sitt mentala-andliga vehikel, och har därför förmågan att bibehålla sitt självmedvetande även när deras fysiska kropp sover eller har upplösts genom döden.
Det är den förmågan som låtit adepterna inträda på de osynliga tillvaroplanen och föra med sig tillbaka kunskapen om vad som möter det mänskliga egot under sömnen och efter döden.
Den förmåga adepterna besitter är resultatet av självstyrda ansträngningar under många jordeliv, vilka lett till att det mänskliga egot i deras fall har höjts och blivit ett med det högre egot.
Adepterna började som vanliga människor, men har genom sina fortlöpande ansträngningar påskyndat sin evolution och på relativt kort tid uppnått vad vanliga människor behöver tidsåldrar för att uppnå.
Eftersom adepten obehindrat kan passera från plan till plan vid fullt självmedvetande, upplever han kontinuiteten i både sin existens och sitt egos identitet genom alla dessa förändringar. Fullt medveten i den bestående delen av sin varelse, i vilken alla hans tidigare liv är upptecknade, kan han inte bara minnas sitt senaste utan alla tidigare jordeliv.
Innan vi själva har höjt vårt mänskliga ego till att bli ett med det högre egot, kommer vi att vara oförmögna att bibehålla vårt självmedvetande när vi korsar sömnens och dödens trösklar, och därför också oförmögna att minnas våra tidigare liv på jorden.
Källa; Tesofiska läror mm
Utdrag ur Life´s Riddle av Nils Amnéus
Utlagt av; Moonwing
"Inom
en människa av ljus, finns det ljus...När
hon inte lyser, råder mörker." (Evangelium
enligt Thomas,
24)
/ Wingen
Tack Wingen!!
Vassego!…gumman!
"Inom
en människa av ljus, finns det ljus...När
hon inte lyser, råder mörker." (Evangelium
enligt Thomas,
24)
/ Wingen
"Innan vi själva har höjt vårt mänskliga ego till att bli ett med det högre egot, kommer vi att vara oförmögna att bibehålla vårt självmedvetande när vi korsar sömnens och dödens trösklar, och därför också oförmögna att minnas våra tidigare liv på jorden."
Precis! Så är det…. Din personlighet som du har i detta liv har ju aldrig levat på jorden förut utan är nydanad inför varje inkarnation…. Därför minns vi ej……
Satyat Nasti Paro Dharmah
Sajtvärd på Existens och Filosofi.
Ja, visst är han lätt att förstå och ta till sig!
"Inom
en människa av ljus, finns det ljus...När
hon inte lyser, råder mörker." (Evangelium
enligt Thomas,
24)
/ Wingen
Man kan undra om det är för att kroppen lagrar upplevelser i kroppen som jaget återläser i primärminnet efter nattens sömn som man kan säga att sömnen bevisar att existensen inte avbryts …och om det i så fall innebär att om då kroppen slutar att lagra minnen eller får sin rekapitulation hämmad att jaget blir helt vilse i paletten och uppvisar en annan identitet…
Intressant och viktigt
Tride.
Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling
"Livet är inte lätt men intressant" storafamnen