Annons:
Etikettadyar
Läst 5384 ggr
Aldebaran
2010-04-22 23:45

Vårt liv i tre världar 1

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Av Annie Besant

Kap I. Vad är en människa?

Människan är en andlig intelligens, en del av Gudomen, iklädd materia. "Då en del av Mitt eget Jag blir en odödlig Ande i de levande varelsernas värld, höljer han sig i de av materia beslöjade sinnena, av vilka förnuftet är det sjätte."

Detta är den omfattande beskrivningen på människan, som lämnas i Bhagavad-Gita . Där framhålles, att hon tills ursprungliga väsen är en del av Gudomen, en odödlig Ande, och där talas också om hennes yttre höljen, klädnader eller kroppar - vi kan ge vilket namn vi behagar åt den tillfälliga och föränderliga delen av människan, så vitt skild från hennes odödliga Ande, framsprungen ur Gud själv.

Om vi önskar förstå, vad en människa verkligen är, måste vi rikta vår uppmärksamhet på detta bestående liv, ty det är den verkliga människan, som i allt högre grad uppenbarar Gudomen, sitt innersta väsen, och omformar sina tillfälliga kroppar till att uttrycka sin ständigt ökande förmåga.

Det blivande trädet finns som möjlighet i ett frö, fröet läggs i jorden och suger sin näring i denna, solljus regn och luft ger det kraft, och så småningom börjar trädet framspira. Fröet skickar ut rottrådar, stjälk och blad, plantan blir en telning, telningen ett träd, som skjuter i höjden för varje år, tills det är lika stort som sitt ursprung, det träd, ur vars frö det blivit till. Bladen vissnar bort, men trädet står kvar. Varje år skjuter nya blad fram, det suger näring genom dem och blir kraftigare för varje år och får ständigt andra blad i stället för dem, som dör och faller av.

Liknande är förhållandet med Människan. Hon är ett gudomligt frö, som den himmelske Fadern sått i materiens sköte. Ur materien, i vilken det nerlagts, hämtar människo-fröet sin näring. Glädjens solsken, sorgens regn och de omgivande förhållandenas luft när det. För varje nytt år, som vi kallar en livsperiod, skjuter det ut sina blad, varigenom det hämtar erfarenhet, och bladen faller och dör, då deras livsarbete givit näring åt trädet. Trädet växer och blir starkt och mera likt sin Fader, ända till dess det blir Hans fullkomliga avbild och lämnar mänskligheten för att bland Övermänniskorna i ett vidare verksamhetsfält leva ett allt rikare, fullare och mera Gudomligt liv.

Vad är då en människa?

Hon är en del av Gud, ett väsen, vars inneboende dolda Gudomlighet så småningom uppenbaras. Och det är detta ständigt upprepande under, som i den kristna religionen framställs som historien om Kristus, i vilken Gud blir Människa. Människoanden är iordets verkliga bemärkelse Guds son. Hinduismen talar om Purushas offer, Gud som offrar Sig för att bli Människa, för att uppenbaras i Sin världs människor. Och denna vardandets process, sätter för denna uppenbarelse, evolutionens hemlighet, kallas transmigration, själavandring, om vi tänker på den andliga intelligens, som besjälar form efter form, eller reinkarnation, om vi tänker på de förgängliga kroppar, som ersätts av nya vid varje livsperiods början

Del 2

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
[Jeremina]
2010-04-23 01:13
#1

Det låter väldigt logiskt och enkelt att ta till sig den texten!

Aldebaran
2010-04-23 01:55
#2

Bra… Äntligen  Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

[rore]
2010-04-23 08:55
#3

Tack Alde!!Glad

[rore]
2010-04-23 09:49
#4

Aldebaran!

Tänkte du lägga ut fler delar ur denna intressanta text?Tungan ute

Aldebaran
2010-04-23 10:21
#5

ja, jag har redan den andra färdig…Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

[rore]
2010-04-23 14:47
#6

#5

Hehe! Jag väntar ivrigt,,,,Tungan ute

Annons:
Aldebaran
2010-04-23 22:52
#7

La ut den andra delen nu, men vill gärna ha lite mer funderingar och tankar mer än "intressant" och "tack"  Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

[rore]
2010-04-23 22:57
#8

Tungan ute

[rore]
2010-04-23 23:37
#9

#0

"Detta är den omfattande beskrivningen på människan, som lämnas i Bhagavad-Gita . Där framhålles, att hon tills ursprungliga väsen är en del av Gudomen, en odödlig Ande, och där talas också om hennes yttre höljen, klädnader eller kroppar - vi kan ge vilket namn vi behagar åt den tillfälliga och föränderliga delen av människan, så vitt skild från hennes odödliga Ande, framsprungen ur Gud själv."

Det är i just detta som jag blir så himla förvirrad och nyfiken,,,,,,,

Hur och varför blev det så?,Människan,, skild från sin odödliga ande,,,men ändå  framsprungen ur Gud själv?Obestämd

En medveten separation kan ju tyckas,, men är det människan som valt att separera sig från kraftkällan "Gud"

Eller var det kraftkällan "Gud" som valde att göra det svårare för människan??

Är det dessa tankar som härleder tillbaka till Bibeln, och Adam och Eva och deras utvisning ur Edenslustgård,,,,,?

Aldebaran
2010-04-23 23:55
#10

Man kan jämföra skild från sin odöliga ande som när ett barn föds och skiljs från sin moder. Vi har fötts av och från GUD, men bara som gnistor utav denna gudomlighet, liksom det nyfödda barnet är en ofullkomlig vuxen människa (alltså vuxen person som klarar sig själv)… Det är upp till oss att styra våran utveckling till fullkomlighet, dvs. bli ett med gudomen..

Vad denna gudom är kan jag inte svara på och vara helt säker…

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

[rore]
2010-04-24 00:07
#11

Nej Ingen kan väl med säkerhet svara på det,,

Tack för liknelsen den hjälpte till,,,Glad

Aldebaran
2010-04-24 00:15
#12

Vår Monad är visserligen odödlig men den är ju långtifrån fullkomlig, därför skaffar den sig erfarenheter via de tre kropparna i de tre lägre planen… Det är ju det som personligheten är till för så att säga…

Den skall vi ju utveckla till att iförsta hand ta hand om din nästa å inte dig själv som är på tapeten just nu….Flört

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

[rore]
2010-04-24 00:21
#13

Men om jag inte "kan ta hand om och älska mig själv,,, hur ska jag då kunna ta hand om och älska min nästa. På ett ärligt och sant sätt???"

Psst:

Jag förstår vad du menarFlört

Annons:
Aldebaran
2010-04-24 00:36
#14

#13. Det där är ju en av de stora myterna och lika stora om inte större undanflykterna.. Visst kan vi sörja förandra även om vi inte är perfekta själva, det är ju det som är själva grejen med det hela.Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

[rore]
2010-04-24 10:27
#15

#14

Grejen är väl inte att vi människor ska vara perfekta,, tänker jag.

Som jag känner det, så är vi ju alla i livets skola och livets skola är ju föränderligt.

Vi blir som aldrig klara.

Undanflykter eller inte,, men,, så länge vi inte är ärliga gentemot oss själva,, så blir vi det inte heller mot andra i vår omgivning,,,,

Medvetet eller omedvetet, och det är kanske här som Karmat kommer in då,Obestämd, eftersom vi alla har lite olika förutsättningar och lärdommar från livet,,,,,,Tungan ute

Aldebaran
2010-04-24 11:51
#16

#14 Du har rätt i det du säger när du nämner "så länge vi inte är ärliga gentemot oss själva,, så blir vi det inte heller mot andra i vår omgivning,,,,"

Men….

Så fort vi börjar ta steg frammåt så kan vi ge/dela med oss. Vi behöver inte vänta tills vi nått en punkt då vi anser oss såpass starka och "ärliga" att vi kan börja ge/dela med oss. Men det kommer vi nog var och en bli varse om, på ett eller annat sätt.. Glad    Du nämnde själv det rätta ordet i sista stycket ovan  Flört

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

[rore]
2010-04-24 12:00
#17

JA, det liksom bakas in i varandet allt ihopa,,,Tungan uteFlört,,

Aldebaran
2010-04-24 12:18
#18

Jag har lagt in ett inlägg som heter Möten, har haft den förut men hittatde den inte så jag la in den på nytt..

Väldigt tänkvärd i detta sammanhang, med tanke på vad vi diskuterat ovan. Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

[yodhe]
2010-04-25 04:10
#19

Mm, det Är intressant..

Jag tror nog man kan ge fast man inte älskar sig själv, man kan totalt utplåna sig själv i glädje över att få ge..och inte behöver man vara färdig heller, det blir vi ju inte förräns vi är tillbaka i monaden igen…färdiga i detta livet..tills nya äventyr uppstår….

Tride
2010-04-28 13:41
#20

Som jag ser det handlar det om att övervinna sig själv. Som trösklar att ta sig över. Många gånger, många trösklar.

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

Annons:
Upp till toppen
Annons: