Annons:
Etikettadyar
Läst 5232 ggr
Aldebaran
2010-05-06 01:36

Vårt liv i tre världar 4

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Av Annie Besant

Del II Det förkroppsligade medvetandet.

Medvetandet i Kropparna.

Då vi studerar medvetandet från dess centrum och ser det verksamt i höljena och kropparna, kan vi ej undgå att lägga märke till dess odelbarhet. Det är ett enda flöde, en enda ström, som går genom olika slag av materia och åstadkommer olika verkningar däri, alldeles som en elektrisk ström kan gå genom en rad av olika ledningar och te sig som ljus eller värme beroende på det motstånd den möter, ehuru den själv förblir densamma. Eller den kan lysa i lampor i olika färger och se ut än som rött, än som grönt ljus, medan den i själva verket hela tiden sprider vitt ljus.

Genom att studera medvetandet utifrån och se det så som det yttrar sig för den, som från omkretsen granskar dess fenomen, har öster- och västerländska psykologer lyckats indela det i tre stadier. Det vanliga vakna medvetandet, som uppfattar och står i förbindelse med den fysiska världen, kallas Jagrata, eller dagsmedvetandet. Det medvetande som existerar under den naturliga sömnen eller den trance som åstadkommes enligt fysiska metoder, då människan är omedveten om den fysiska världen, men medveten om och i förnimmelse med känslans värld, kallas Svapna eller drömmedvetandet. Medvetenadet under djup sömn eller trance genom Raja-Yogametoder, då individen är omedveten om såväl den fysiska världen som känslans värld, men är medveten om och i beröring med tankens värld, kallas Sushupti eller "medvetandet under djup sömn".  

Medvetandet har skarpast uppfattning om den värld, på vilken dess uppmärksamhet är riktad och för de flesta människor är detta under dagen den fysiska världen. Men en konstnärs eller tänkares medvetande kan, utan att han avsiktligt övar Yoga, vara så intensivt koncentrerad  på någon underbar bild inom känslans eller tankens världar, att den fysiska världen ej existerar för honom. Han är ej medveten i den fysiska kroppen, han drömmer vaken, är "borta", "försjunken i sina tankar", som människor brukar säga.

Vidare erkänner nu många västerländska psykologer - något som de österländska alltid framhållit - att det medvetande, som arbetar genom en människas fysiska hjärna, endast är en ringa del av hennes verkliga medvetande. Man talar nu allmänt om "det undermedvetna" och detta anses förklara de annars oförklarliga fenomenen, då resultatet av tankeverksamhet framträder utan att medvetandet är tveksamt genom hjärnan.

Då vi närmare behandlar fenomenen i fråga, kommer vi att finna att termen "undermedvetande" inte säger nog. Det finns ett "övermedvetande" såväl som ett "undermedvetande" och det senare hänför sig till ett förflutet, som dagsmedvetandet lämnat bakom sig, medan det förra hänför sig till framtiden. Det påverkar hjärnan blott som plötsliga glimtar och arbetar under ordinära förhållanden ej alls genom denna.

Genom att studera dröm- och tracefenomenen, förhållandena vid automatisk skrift och liknande manifestationer, har västerländska psykologer börjat inse, att medvetandet sträcker sig utanför den fysiska kroppen och att det begagnar sig av hjärnan, men att dess yttringar alls icke framkallas av denna, såsom man ganska allmänt föreställde sig under det sistförflutna århundradet (1800-talet).  I österlandet har man alltid vetat, att medvetandet existerar oberoende av den fysiska kroppen, ehuru den begagnar den som sitt instrument i den fysiska världen. Där har man alltid betraktat Människan, den odödliga Anden, såsom "kroppens Herre" vilken bebor detta hus, som dock ej är hans enda bostad.

Yoga har till en av sina uppgifter att hjälpa människan att förnimma de världar, finare än den fysiska, i vilka hon lever, så att hon kan bli istånd att oavbrutet uppfatta medvetandets yttringar i sina olika kroppar. Genom Yoga lär hon sig vidare koncentrera sin uppmärksamhet på vilken som helst av dessa världar, så att hon ständigt minns sin verksamhet i dem alla.

Hur medvetandet förkroppsligas.

Då man ritar en cirkel, måste man börja vid en viss punkt i dess omkrets och komma till samma punkt igen sedan omkretsen fullständigats. Var man börjar är likgiltigt. Det kretslopp, som utgörs av en livsperiod i de tre världarna, kan följas från vilken punkt som helst. Det är vanligt att ta födelsen till utgångspunkt och följaktligen börja med den fysiska kroppen. Fördelen härmed är, att man har att göra med något säkert och påtagligt, som är väl känt för läsaren. Men härmed följer samtidigt den olägenheten, att man behandlar Människoandens klädnader i alldeles motsatt ordning till den, i vilken han tar dem på sig.

Det uppstår lätt den föreställningen, att Andens verksamhet i den inre klädnaden skulle börja först vid döden, då den i själva verket fortgår under hela hans liv i den fysiska kroppen och efter döden. Döden förefaller därigenom ha alldeles för stor betydelse och ser ut att medföra ett bestämt avbrott i en människas liv. Den blir en ingångsport till en främmande och obekant värld i stället för till ett land, som man redan förut lärt känna.  För att undvika detta anser jag ett annat tillvägagångssätt vara lämpligare, nämligen att studera Människans klädnader i den ordning de påtagas, dvs. från och med en ny livsperiods början. I första kapitlet talade jag därför om en livsperiod, som skulle räknas "från en födelse i den fysiska världen och till dess Människan lämnar himlen i och för nästa inkarnation.

Livsperioden  är vår cirkelgång i de tre världarna, och de har i själva verket ingen betydelse vilken utgångspunkt vi väljer för vårt kretslopp. Jag börjar med den punkt, där vi för första gången tar på oss en del av en ny omgång kläder, emedan denna utgångspunkt, om den också är mera ovanlig, förefaller mig att ha vissa fördelar vad tydligheten angår.

En kritisk läsare kunde anmärka på användandet av ordet "cirkel", emedan omkretsen i en sådan fullbordas i och med att man vänder tillbaka till utgångspunkten, och det därför förefaller, som om en människas tillvaro skulle bestå i att om och om igen genomlöpa samma cirkel, vilket kan tyckas både onödigt och ledsamt. Anmärkningen är alldeles riktig. Människans liv är ej en serie kretslopp i en cirkel utan en spiral. Kurvan dras ej tillbaka till utgångspunkten utan stiger ständigt och då man passerar den punkt, där man började den s.k. cirkeln, är människan ej längre på denna, utan över den.

Utgångspunkten för nästa livsperiod ligger alltid på en högre nivå än utgångspunkten för det sist förflutna livet. Varje ny födelsedag - för att använda en annan liknelse - finner individen rikare än föregående. Livsperioden är som ett år: Månaderna går i en bestämd följd, men kropp, känslor och tankeliv hos personen ifråga äro olika för varje nytt år. Det är blott vissa stadier, som i regelbunden ordning efterföljer varandra, och medför beständig tillväxt och förändring.

Kap 5

Kap 3

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
Gaiatri
2010-05-07 21:37
#1

Jag får nog fundera över dessa sömnperioder och observera detta med Svapna (förnimmelse med känslans värld) och Sushupti (medveten om och i beröring med tankens värld) under en tid. Det måste ju innebära att man inte gör astralresor under djupsömnen men är mer i tankens värld. Går man då in på mentalplanet för att berarbeta ideér eller vad sker egentligen. Forskningen är också medveten om att det är viktigt med djupsömnen men vid sömnbrist är det ofta denna del av sömnen som man inte går in i.

Sajtvärd på Andlig utveckling

[rore]
2010-05-08 12:35
#2

Jag tycker detta är så spännande!!

De olika medvetande planen som tycks finnas, gör mig yr i mössan.

Så oändligt stort och så svårt att sätta ord på de tankar som dyker upp….

"Det uppstår lätt den föreställningen, att Andens verksamhet i den inre klädnaden skulle börja först vid döden, då den i själva verket fortgår under hela hans liv i den fysiska kroppen och efter döden."

Kan det vara så att när vi lever våra liv med det personliga egot som ledsagare,,, gör att vi avskärmar oss från anden (kärnan inom oss ),,,

Vi har ju trots allt fått vår fria vilja att välja den väg vi vill gå, (om än omedvetet ),,,,

När vi väljer att följa vårt inerstas önskan,, så käns helheten mer total inombords,,

Det innebär inte att livet blir lekande lätt eller att alla motgångar tar slut,, Livet fortsätter precis som vanligt  och ger oss sina prövningar,,,

eftersom vi fortfarande endast är människor,, begränsade i vårat varande,,,,,,,,,,,,,Men kanske med en känsla av större helhet i varandetObestämd

Aldebaran
2010-05-08 13:27
#3

Rore m.fl. Läs nedan tre inlägg, de är hämtade ur P.G Bowen's "Ur en Pilgrims Väg" vilken jag la ut som en enda jättelång artikel 2009-07-09.

Vi är alla LÄRJUNGAR som aspirerar till att nå de gyllene portar, som bommar för ingången till VÄGEN. Allt vårt arbete, och alla arbetets föreskrifter som vi har fått, tillhör den här sidan av de portarna. Några få har haft glimtar av de portarna, och av vad som ligger bortom dem, såsom Moses hade av Det förlovade landet, men endast mycket få.

De flesta av oss har inte det minsta begrepp om vad inträde i och framåtskridande i sann ockultism betyder. Det betyder, så långt några ord kan förmedla någonting om det, att framsteg mot det gudomliga livet då har blivit enormt påskyndat. Lärjungen har satt sig före att under en livstid eller två åstadkomma vad det kan ta vissa andra miljarder år att uppnå.

För att ha minsta hopp om framgång måste han uppenbarligen från början ha utvecklat stora krafter och en hög tapperhet, och han måste som sin guide ha en äldre broder som själv har framskridit långt längs vägen. Det finns naturligtvis återsken på lägre stadier av vad som finns ovanför. Utan att vara lärjunge i ockultism kan man ha nått en punkt i medvetenhetens kretsgång, en förmåga att känna igen några bestämda blomningar av andlig medvetenhet eller sann visdom i en annan människa.

Men det finns blott en väg som till lärjungar lärs ut av de sanna bröderna av vit visdom, och det är "Finn din ledare och ditt ljus inom dig själv."

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Aldebaran
2010-05-08 13:29
#4

Viljan att ge till andra, som ropar efter hjälp, är saken. Inte att enkelt leta efter hjälp för oss själva, och vila, nöjda med att ha mottagit den. Ännu är det i bemödanden att ge, som vi får det mesta.

Kom ihåg uppdraget, ansvaret. Låt de tre fundamentala sanningarna fördjupa sig i din varelse:

1. Människans själ är odödlig och dess framtid är framtiden för någonting, vars tillväxt och storslagenhet inte har några gränser.

Lägg märke till att "själen" eller Egot inte är fixerad, oföränderlig, utan ett växande och evolverande väsen, i evighet. Det som är odödligt, eller bestående, är det enkla medvetandet "JAG ÄR". Men medvetandet om vad jag är har inga gränser för sin expansion.

2. Principen som ger Liv bor inom dig och utom dig. Den är odödlig och evinnerligen välgörande. Den ses inte, eller hörs, ej heller luktas den. Men den är känd av den människa som begär kunskap.

Denna "princip" är det universella självet, atman på sanskrit. Det är det som manifesteras i människan som hennes medvetenhet "JAG ÄR". Inte "jag är jag" - någon viss kombination av utmärkande drag. Detta senare är en lägre begränsad manifestation. Det universella självet vilar i det innersta, det innersta av var och en av oss, och lika mycket i hjärtats kärna för all manifesterad existens, som tycks finnas till oavsett och utanför oss själva. I vår innersta essens, som är denna princip, är vi alla alla varelser, från atom till ärkeängel - ETT. Våra till synes separata varelser är ingenting annat än de yttre kvistar och skott på livets träd där vår medvetenhet för närvarande är centrerad. Men vi är oskiljaktiga delar av det trädet och har inget liv, utom det, som flyter från dess eviga rot, och som är lika och gemensamt för alla. Denna princip, som inte bara är Liv utan Vägen och Sanningen, kan inte kännas av något sinne, inte ens det högsta medvetandet. Men det kan vetas av honom, som så begär kunskap, att han är redo att offra inte bara sinnenas liv, utan medvetandets liv, och därigenom dra sig tillbaka till och bli ett med roten för livet självt: det universella själv, i vilket all kunskap finns, all kraft och allt liv.

3. Varje människa är sin egen absoluta laggivare; den som utdelar ära och mörker åt sig själv, den som förordnar om sitt liv, sin belöning och sitt straff.

Det finns ingen extern styrande kraft. Vad våra liv är, vad vi gläds åt, vad vi lider, är endast resultat av vad vi gjorde, eller kände, eller tänkte i det förgångna, vare sig i detta livet eller något annat. Att verkligen fatta denna lag, som är den mest uppenbara av alla, om man blott ser med öppna ögon, skulle ge en mycket mera kraftfull drivfjäder till det rätta, dvs. osjälviska tankar och handlingar, än några löften om bestraffning i det traditionella helvetet eller lyckan i någon himmel.

Dessa tre sanningar är enkla och, som befallningen säger, "Föd de hungriga med dem." De leder dig när du önskar hjälpa någon som du ser hungrigt söker en stråle av sanning. Framhåll att detta är en bekännelse som gör, att de som accepterar den blir sanna, ansvarskännande, mänskliga individer, medvetna om en inre styrka, så stor, som livet för alla universa. Alla andra trosläror, som undervisar om underkastelse för och beroende av yttre makt, vare sig den gäller kroppsbefriade människor eller en utomstående kosmisk gud, skapar människor i krypande slaveri och kvarhåller dem däri.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Aldebaran
2010-05-08 13:31
#5

I en viss ockult orden inträffar följande i slutet av en årstidsceremoni, och uttalas av varje medlem, som offrar sitt liv, för att tjäna andra andligen. Grovt översatt lyder den:

"Låt mig vara tjänare för mina medtjänare, O gudomliga sol! Dem tillägnar jag mitt ljus och min skugga. Må de arbeta i skuggan, och leva i ljuset."

Det symboliserar den sanna attityden: LEVA i det universella gudomliga medvetandet som omfattar alla ting och ändå utan att knota arbeta med de begränsade instrument som vi finner kontakt med jorden och medmänniskorna med. En fullständig, eller något som närmar sig en fullständig förståelse, av allt som dessa få ord antyder, skulle ge oss förståelse och fördragsamhet. Högt utvecklade, och lågt utvecklade, alla är de Ett i det högsta Självet, den andliga sol som upplyser hela universum. Men för stunden måste vi arbeta och lära oss i det separata självskapets skugga, och såsom alla som vandrar i skuggan måste vi irra omkring och snubbla. Vi snavar inte med avsikt, utan endast i kraft av de omständigheter som vi fört in oss själva i. Vad skulle våra vanor att fördöma andra männikor vara, om vi höll kvar vid denna tanke, tills den blev en del av våra liv? Allt som sannerligen är väsentligt är summerat i dessa få rader. Dessa ting gäller kämpanden i skuggorna, och de är nödvändiga, ty det är endast fallen och skadorna som vi får i skuggorna, som någonsin vänder oss om till att söka ljuset.

Denna värld, och detta universum av alla universa, uttrycker ett gudomligt tillstånd, en gudomlig omständighet, av absolut enhet. När det gudomliga alstrar de formernas ändlösheter som existerar, då manifesterar sig det gudomliga tillståndet först i de oändliga mängderna av gudomliga eller halvgudomliga väsen. Man kan kalla dem gudar, ärkeänglar, änglar eller något sådant. Men tänk dig dem inte såsom att likna mänskligheten i vare sig form eller medvetande. Vilken som helst form, från mineralets atom till människan, och upp genom överliggande plans varelser, är ett särskilt uttryck eller en speciell återspegling på sitt eget plan av en av dessa gudar eller gudomliga varelser och kollektivt uttrycker dessa det enda absolut gudomliga livet.

Således är var och en ett särskilt vehikel eller intrument, genom vilket det gudomliga livet manifesterar sig, dvs. flyter utåt. I enlighet med deras speciella individuella naturer, som vehikler eller instrument, ger var och en av dem en speciell form och riktning åt universellt gudomligt liv, vilket inte har någon egen form, färg, riktning eller egenskap.

När man kommer ihåg vad jag har sagt, att varje form vi känner till från atom till människa på detta det jordiska planet är ett yttre uttryck för en av dessa gudomliga varelser, är det lätt att också förstå att atomen, eller människan, även är det vehikel eller instrument som i enlighet med dess eller hennes natur ger form och riktning åt det universella liv, som flyter genom det eller henne. Världen, allting däri, är därför ett uttryck för gudomligt liv eller lag. Men det betyder inte att världen vi känner är gudomlig. Den är en manifestation av det gudomliga, men formen som manifestationen tar är bestämd genom instrumentens eller vehiklernas natur som livet flyter genom. En Paderewski frambringar hänförande harmonier med ett perfekt stämt piano, men ge honom ett futtigt skramligt instrument, ostämt och i avsaknad av flera toner, vad kan han då framställa, annat än skärande dissonanser? Ändå är geniet därbakom densamme i båda fallen.

Kom ihåg att allt förbättringsarbete vi gör fullgörs med operfekta instrument och i ett ljus av beslöjad kunskap. Hur kan vi då hoppas att däri finna annat i sig självt, än grov ofullkomlighet? Och detta är Vägen, ingenting annat. När mänskligheten som helhet börjar gå denna väg kommer det tusenåriga riket att vara till hands.

Den svåraste arbetsuppgift som någon lärare, från den högste till den minste, har att ställa sig inför, det är att godtaga, att hans budskap läggs fram, bara för att begravas, mer eller mindre djupt, och att det minsann är sällan, som det ges honom att se, att ett kraftfullt skott reser sig därur.

Vägen bereses inte på en dag eller på många liv. Lärjungen är belåten att veta att han förflyttar sig såsom på ett hår när. Tänk på flugan, fångad i en honungsburk, som representerar människan, fastnad i separata, personliga ting. Hur fortskrider nu flugan för att frigöra sig? Jag har ofta iakttagit när en gör det. Inte med ett plötsligt hopp eller någon väldig kraftansträngning. Nej, han tar en fot i taget och långsamt, långsamt lösgör han den.

Han rensar den tålmodigt från honung med sin snabel. När det är gjort börjar han med en annan och använder den första till hjälp, och så vidare med alla, tills till sist en enda fot håller kvar honom. Då, med ett starkt flaxande med vingarna, blir han fri. Det är så vi måste fortskrida med att lösgöra oss från personlighet.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Moonwing
2010-05-08 18:40
#6

"Men för stunden måste vi arbeta och lära oss i det separata självskapets skugga"

"Dessa ting gäller kämpanden i skuggorna, och de är nödvändiga, ty det är endast fallen och skadorna som vi får i skuggorna, som någonsin vänder oss om till att söka ljuset."

~~~~~~~~~~

"Men den är känd av den människa som begär kunskap."

"Principen som ger Liv bor inom dig och utom dig.."

Tack,Alde..för att du bemödar dig så..Kyss

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Annons:
Aldebaran
2010-05-08 19:18
#7

mmm jag gör så gott jag kan till min "förtappade" skara  GladOskyldig Flört

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Aldebaran
2010-05-08 19:22
#8

"Det finns ingen extern styrande kraft. Vad våra liv är, vad vi gläds åt, vad vi lider, är endast resultat av vad vi gjorde, eller kände, eller tänkte i det förgångna, vare sig i detta livet eller något annat. Att verkligen fatta denna lag, som är den mest uppenbara av alla, om man blott ser med öppna ögon, skulle ge en mycket mera kraftfull drivfjäder till det rätta, dvs. osjälviska tankar och handlingar, än några löften om bestraffning i det traditionella helvetet eller lyckan i någon himmel."

Det ovan kan ju ge en "tröstande" förklaring till varför så många av oss många gånger utropar "HUR KAN DET FINNAS NÅGON GUD SOM LÅTER DETTA SKE??"

Det är ju vi själva som sätter oss i situationerna om man ser på det från ovan samt ur långt tidsperspektiv.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Moonwing
2010-05-08 20:42
#9

#8.."Det är ju vi själva som.." Tungan ute…-denna insikt ger en frihetskänsla..som..även om;

"Lärjungen är belåten att veta att han förflyttar sig såsom på ett hår när"..  Skäms..*fniss*..Absolut, Alde..absolut!…..

~~~~~~~~~~

"Genom sin förening med högre plan har människan förmåga att sätta nya energier i rörelse, och är därför inte orubbligt fast i sin karma…

….Läran om karma är trösterik för människan i det att hon själv stakar ut sitt öde och faktiskt måste göra det."

Ur;Teosofiska OrdbokenTungan uteFlört

..snacka om att "ha livet i sin hand",härligt eller hur?Skrattande

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Aldebaran
2010-05-09 02:51
#10

#9 Härligt men säkert skrämmande och många gånger än mer skraämmande för de flesta. "Att just JAG skulle ha ansvar för allt som händer mig på gott och ont…"

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Moonwing
2010-05-09 13:08
#11

Hmm..jo, i å för sig..men då kan man ju se följder å konsekvenser i ett annat perspektiv med….

-som du nämner ovan tex…man kanske fast,.. -man fastnat i en svår sits,  då förstår hur/varför..till en del..Cool

..och att det kanske finns "nåt å hämta"..ifrån just den situation man är i….Oskyldig

..kanske har man "slagit pannan blodig", alldeles för länge..å skadar både sig andra eller sig själv..Obestämd

…eller har man äntligen hittat rätt spår..pga av allt bakomliggande..det gäller att ha ögonen öpnna!

Man kanske också kan ta andras ilska med mer jämnmod-om man själv inte ser sig som "allsmäktig"Tungan ute…å inte vill ha den behandlingen ifrån andra..i framtiden!

-utan förstår att vi alla är "lärjungar", fast på olika nivåer..Skrattande..å borde hjälpas åt..mer!

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

[yodhe]
2010-08-04 21:58
#12

Den med flugan är ju en fantastisk beskrivning på hur segt vi tar oss fram i livet, kan verkligen känna av det ibland under väldigt fysiskt tunga perioder i livet, när kroppen inte vill göra det jag vill….

Ett steg i taget, väääldigt långsamt…..Grrrr…..Skrikandes

Moonwing
2010-08-04 23:49
#13

 Det är sant Yodhe..men längtan (efter mer insikt) , vilar aldrig…DEN är, om än frustrerad och trött över sin kropps fysiska begränsningar..alltid lika pockande..Flört.

..då får vi ta emot det tillfället som en gåva..kanske vi just behöver..den..Tungan ute

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Annons:
[yodhe]
2010-08-05 02:06
#14

O tur é väl det Wingen,

annars skulle vi säkerligen stå fullständigt stilla…..om vi inte sökte alls…

Moonwing
2010-08-05 02:25
#15

..ja,och vi är ju även fysiska..och skall passa på  att njuta av "Barndomen" med..inget fel i det!OskyldigCool

..förkovra sig…hinner en jue alltid,.. mä, vettdu´!..eh,eh..Tungan uteSkrattande

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Aldebaran
2010-08-05 14:50
#16

#15… Den var bra Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Upp till toppen
Annons: