Adyar

ASTRALVÄRLDEN 5

2010-03-30 16:56 #0 av: Aldebaran

Femte delen av Panchadasis ockulta undersökningar..

 

Några lägre underplan

 

Nu är vi på väg in i de lägre astrala underplanens vibrationer. Ni måste bereda er på att få bevittna en del obehagliga scener, men var inte räd ty inget ont kan skada er så länge jag är med. Om ni var ensam här och inte kände till hur man skyddar sig vore det en ytterst obehaglig upplevelse. Men om ni än saknade den höga kunskapen skulle ni likväl vara säker om ni bara kunde upprätthålla en positiv mental attityd och ignorera astralinvånarnas förmåga att skada er. En bestämd tankeinriktning och vissheten om er egen immunitet  tjänstgör som en barriär vilka dessa influenser inte kan genomtränga.

Ert första intryck är att ni fortfarande tror att den materiella världen omger er, och ni ser tydligt dess naturscenerier. Men efter en närmare titt lägger ni märke till att det tycks finnas en egendomlig slöja mellan dess landskap och det plan som ni just nu vistas på. Denna slöja, som åtminstone är halvgenomskinlig, tycks ändå på något märkligt vis utgöra en solid barriär, och ni kommer att instinktivt att inse att den skulle hindra astralinvånarna att förflytta sig tillbaka till det materiella planet.

Jag ställer nu tillfälligt in våra vibrationer på en mycket obehaglig underavdelning av det lägsta underplanet. De gamla ockultisterna kallade denna underavdelning "den astrala kyrkogården". Vi stannar endast ett kort ögonblick på detta vibrationsplan, ty det erbjuder en alltför ohygglig anblick och atmosfären är verkligen nedlåtande. Håll er tätt intill mig för ni kommer instinktivt att känna ett behov att beskyddas. Om ni tittar er omkring ser ni något som likna människoskepnader i upplösning, och även några djur ser man. De ser så verkliga ut, men ändå overkliga på något vis. Ni förstår att det inte är fysiska kroppar, men de påminner ändå alltför mycket om sådana och det gör dem inte precis trevligare. Passa på att titta er omkring nu för strax ändrar jag vibrationerna igen.

Så där! Nu har vi lämnat intrycken bakom oss, men innan vi fortsätter skall vi göra en kort paus för att granska vad vi nyss har bevittnat. De astrala formerna som varit stadda i upplösning benämner ockultisterna "astrala skal". Ett astralt skal är egentligen en astral kropp liksom den fysiska kroppen i graven är en materiell kropp. Den diskarnerade själen lämnar med tiden astralplanet, vilket vi så småningom skall få erfara, och förflyttar sig vidare till det som ockultisterna kallar det mentala eller andliga existensplanen, och vilka symboliseras som "himlarna" varom alla religioner förtäljer. När själen sålunda går vidare, lämnar den bakom sig den astralkropp som den har bebott på astralplanet. Denna astrala kropp eller form börjar sedan upplösas och efter en tid har den helt försvunnit - upplöst sig i sina ursprungliga beståndsdelar. Under denna process befinner sig den just på denna avdelning tillhörande en av de lägre underavdelningarna på det lägsta astrala underplanet. Denna speciella avdelning har inget annat ändamål och är därför skild från de övriga avdelningarna.

De astrala skalens varaktighet varierar högst betydligt beroende på vilken individ som ägt dem. Det astrala skal som tillhört en högt andlig utvecklad person upplöses mycket snabbt eftersom dess atomer har ringa, om ens någon sammanhållande attraktion när det en gång har övergivits. Men å andra sidan hålls det astrala skalet samman för en jämförelsevis lång tidsperiod hos en människa med jordiska ideal och fysiska passioner; så stark är attraktionskraften som upplagrats då skalet beboddes av sin ägare.

Dessa astrala kroppar är "döda" och saknar medvetande och intelligens. Som regel kan de inte ens galvaniseras till ett skenliv, vilket dock är möjligt med den typ av astrala former som kallas "gengångare" eller "skuggor" och vilka tillhör en något annorlunda kategori, vilket vi strax skall få se. Studera nu omgivningen en stund innan jag åter ändrar vibrationerna.

Vår korta glimt av den astrala underavdelning på vilken skuggformerna bidar var ingen särskilt angenäm syn, men den var intressant så tillsvida att den förklarar en del egendomligheter rörande psykiska eller ockulta fenomen vilka ofta misstolkas. Ni såg hur dessa skuggformer istället för att sväva omkring i de astrala rymderna som de skal gjorde vi såg för en stund sedan, i stället betedde sig som skugglika mänskliga varelser i ett omtöcknat eller drömlikt tillstånd. Ni såg hur de drömmande vandrade omkring helt planlöst utan något mål - en spöklik, obehaglig syn. Dessa skuggor är verkliga astralskal som själarna har lämnat men som har kvar tillräckligt med kraft, alstrad av tidigare tankar och viljevibrationer hos ägaren, för att tillfälligt få ett skenliv och rörelseförmåga. Denna kraft ebbar gradvis ut, och skalet sjunker sedan ned till den underavdelning som vi såg för en stund sedan. Tills vidare vistas det på detta särskilda underplan.

När det gäller en själ med höga ideal och andliga aspirationer, finns det praktiskt taget inga materiella tankevibrationer som kan "galvanisera" astralkroppen sedan själen dragit bort. Dess högre natur har neutraliserat dessa lägre, men starka vibrationer. Men fallet med den själ som kvarhåller starka materiella tankar och begär är kraften mycket starkare. Även sedan själens högre natur dragit vidare uppåt, förbi det astrala, kan dessa lägre mentala vibrationer kvarstanna i den övergivna astralformen och således förläna denna en skenbar livsaktivitet, som trots sin konstlade natur kan manifestera ansenlig energi för en kortare tid.

Den konstlade energin i dessa skuggkroppar minskar stadigt, men i vissa fall kvarstannar den under relativt långa tidsperioder. Som regel avtager kraften successivt men ökar ibland genom psykisk stimulans från personer som lever på det materiella planet, ungefär som en gnista lyser upp om man blåser på den. Jag syftar närmast på den kraft som alstras i "cirklar" och genom mediala personer på jordeplanet. Den sålunda alstrade psykiska energin kan i förening med den starka mentala attraktionen som uppstår mellan gruppen på jordeplanet och skuggformen få den senare att materialisera sig mer eller mindre fullständigt eller delvis manifestera sig genom mediets fysiska organism.

Under sådana omständigheter kommer gengångaren, som "galvaniserats" till ett skenliv av medier eller cirkeldeltagarnas energier, att sträva efter att manifestera sig genom tal, automatisk skrift, knackningar eller på annat sätt. Men i bästa fall blir dessa ansträngningar dunkla och bristfälliga, och de personer som bevittnar fenomenet anar i regel att allt inte står rätt till - att det saknas något. Stundom kan vibrationer av gamla minnen överleva i gengångarens form och kan då tämligen väl besvara olika frågor och hänsyfta på händelser i det förflutna. Men även ändå kommer en skugga av overklighet vila över fenomenet, något som den uppmärksamme observatören inte undgår att registrera.

Glöm inte att det finns många andra former av "återvändande andar" i partiell eller fullständig manifestation, men mycket av det som passerar som äkta fenomen är i verkligheten endast en manifestation av dessa skuggformers närvaro, vars natur vi tidigare bekantgjort oss med.  Dessutom kan dessa väsen - om man nu kan kalla dem så - stjäla idéer och intryck från mediet eller cirkeldeltagarnas tankesfärer, och lägger de dessa till sina egna skuggminnen kan de i dubbel bemärkelse både reflektera och förfalska.

Dessa gengångare är helt själlösa. Den själ som tidigare bebodde dess form har uppstigit till ett högre plan och är helt ovetande om det avlagda skalets skådespeleri. Det är gripande att bevittna fall där dessa skuggformer accepteras som en hädangången själ av dem som älskade honom i jordelivet. Bristande insikter i den sanna ockultismen bäddar ofta för misstag av denna art. Den verklige ockultisten blir aldrig bedragen på detta sätt. Dessa gengångare är lika litet "hädangångna själar" eller "andar"  som ett galvaniserat fysiskt lik är den individ som en gång bebodde det. Ehuru strömmen kan få det att röra musklerna och genomgå en levandes rörelser, förblir det likväl ett lik, ett övergivet skal, och det är just vad skuggformerna är plus de kvarvarande vibrationsekona av denne forne ägares tankeliv.

Kap 6

Kap 4

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-03-30 17:40 #1 av: evrekaw

Intressant - men måste nog ,som vanligt, läsa om och fnurla lite på allt.Glad

Anmäl
2010-03-30 21:17 #2 av: Farwuq

Lägger in det i word och skriver ut det på jobbet. Det är intressant att följa texen kapitel för kapitel.

 

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi & Psykologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland


Anmäl
2010-03-30 21:37 #3 av: Aldebaran

Här är det återigen omtalat om tankens kraft och vad den an "ställa till" med under t.exv seanser...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-03-30 21:47 #4 av: Farwuq

Oj, jag förstår att allt inte är det som det kan verka att vara.

När man joxar med Ouijabord, är det då dessa "skal" som talar?

Obestämd

 

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi & Psykologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland


Anmäl
2010-03-30 21:48 #5 av: Aldebaran

ja, ganska så säkert...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-03-30 21:50 #6 av: Aldebaran

astralkroppar som fortfarande är bebodda av själen har ganska så säkert fullt upp med att upptäcka sin "nya" miljö för att överhuvudtaget bry sig om jordiska medier...Men det är klart en och annan kommer säkert tillbaka, men då skall det nog vara något alldeles speciellt..

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-03-31 10:16 #7 av: Howliten

Hej svejs, följer de här kapitlen noggrant. Läste dem igen i går kväll. Härom dagen hade jag min första upplevelse och jag har försökt 2 ggr efter det men inte lyckats. Kommer väl. Nu har jag inte kanske fattat allt riktigt men en tanke efter min upplevelse, som ägde rum på förmiddagen, var att det var ganska folktomt där jag hamnade. Såg ut som hemmaomkring men inte riktigt så ändå. Alla var väl på jobb. Flört 

Spännande var det att flyga, kände mig som en superhjälte, men jag blev väl för extatisk för jag tappade kraften och kom tillbaka.

Anmäl
2010-03-31 10:51 #8 av: Farwuq

#7

Mycket intressant, du får gärna förklara närmre vad du såg och upplevde.

 

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi & Psykologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland


Anmäl
2010-03-31 14:35 #9 av: Howliten

#7 Ja, jag var hemma och låg på soffan. Förmiddag, eller morgon ca 8.30, jag är trött och lägger mig på soffan. Ligger där en stund. Känner att det domnar eller sticker, kanske är det rätta ordet att det vibrerar. Ser fladder bakom slutna ögon i lite svaga färger. Det rör sig men jag ser inget speciellt. Bara "fladder". Helt plötsligt lyfter jag och ser mig omkring. Det var klart men ändå oklart på något sätt. Jag försotd vad det var och det var häftigt och hjärtat börjar slå lite extra. Stora grabben kom hem (fast han var inte hemma alls) och vi bytte några ord. Jag följde efter honom in i hans rum men han skulle leta efter papper och jag tyckte det var roligare där ute så jag gled genom rutan/väggen ut på parkeringen. Det såg ut som hemma på våran gata. Hela tiden var jag ganska exalterad att det fungerade och jag var på väg att tappa greppet och glida tillbaka ett par gånger. Sedan lyfte jag och jag bara skrek, av glädje, och tänkte att det är som att vara en superhjälte! Förmodligen var det också min exaltering som gjorde att jag tappar kraft och sakta segnar ner på marken på grannen tomt mittemot. Jag blev lite förtvivlad där och försökte fånga känslan igen men jag gled ner på marken och känner gräset mot kroppen. Känner hur stråna viker sig under mig. Jag reser mig upp och i grannens kök sitter grannfrun i morgonrock, röd är den, och när hon ser mig så reser hon sig upp och för handen mot kragen som om hon vill dra ihop den. Hon blev lite skraj. Funderar på om det är min nya grannfru, som jag inte sett, eller och det är min gamla (fast när hon var medelålders då). Sedan flyger jag igen och följer den större gatan häromkring och jag ser omgivningen som den är i verkligheten men något är ändå inte som här. Blir lite rädd tror jag och dras tillbaka till kroppen. Försökte gå tillbaka men då kom min man ner.

Har därefter försökt 2 ggr och jag känner det där "killet" eller rysningarna eller vibrationerna och är på väg men jag tror jag är för spänd. Fortsätter försöka för nu vet jag att jag kan.Glad

Anmäl
2010-03-31 14:37 #10 av: Howliten

Tilläggas skall att jag hela tiden också var medveten om mig själv på soffan och katten som låg vid mina fötter och ljuden från gatan utanför. Glad

Anmäl
2010-03-31 14:39 #11 av: Aldebaran

#10 mmm medvetenheten sitter ju i din astralkropp, så det måste vara den som är medveten om din fysiska kropp på soffan...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-03-31 14:41 #12 av: Howliten

#11 Du har säkert rätt. Glad 

Anmäl
2010-03-31 14:49 #13 av: Aldebaran

Nej inte så säkert i ditt fall...

Du måste ju ha märkt om du stod vid sidan och tittade på din kropp innan du flög iväg... Medvetande kan ju inte vara på två ställen samtidigt så att säga.. Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-03-31 15:05 #14 av: Farwuq

#9

Intressant, jag ska ge kommentar när jag har lite mer tid, men...

Att ta sig genom en vägg, hur upplevde du det, vad kände du och vad säg du under passagen?

Själv har jag gått igenom väggar flera gånger och vill gärna ha en jämförelse.

Flört

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi & Psykologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland


Anmäl
2010-03-31 15:26 #15 av: Howliten

#13 jag stod o upplevde att jag tittade på min kropp. Jag visste var "jag" låg, eller "kroppen". Under hela stunden så var jag ganska exalterad och det blev lite svaijigt på något sätt.

# 14 själva väggen/fönstret, att ta sig igenom var inget konstigt eller så. Jag bara gled. Inget förvånade mig egentligen, eller rätt ord kanske är "överraskade". Att allt är möjligt kände jag men att det hände och att det hände mig och just då var ganska stort för mig. Att jag var med om det. Det är ju min upplevelse.

Det var inte så att jag stod framför väggen och tänkte att nu ska jag se om det går att gå igenom väggen och uppleva hur det känns. Det bara hände, jag ville ut på gatan och jag gick ut. Själva genomträngandet av väggen/fönstret var inte målet eller det stora.

Det jag känner var störst i själva upplevelsen var lyckokänslan när jag lyfte och att jag var där. Att det gick.

Vissa ögonblick tyckte jag mig vara både här och där. Det är väl det jag menar med att vara svajig. När min upphetsning över att det händer gör att jag åker tillbaka. Precis som min rädsla för det okända gjorde till slut. Jag drogs tillbaka och tappade närvaron.

Anmäl
2010-03-31 15:37 #16 av: Aldebaran

#15 Låter som om du haft en verklig UKU...Detta känner jag igen åxå.. Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-03-31 16:29 #17 av: Howliten

#16 Jepp, jag tror det också. Glad Däremot så är jag väl lite skraj att det inte ska kunna hända igen för att jag vill för mycket. Men det händer om det händer...

Anmäl
2010-03-31 16:30 #18 av: Aldebaran

#17 så är det... Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-03-31 16:47 #19 av: rore

Intressant detta,,,

Det har hänt ibland, när jag ska meditera,, att det dyker upp skepnader ( om de nu kan kallas så) som inte ser allt för vänliga ut,,

De är som människor,, men förvridna på något vis,fast i en annan miljö, lite otäcka faktiskt,,,,,

Som tur är så försvinner de när uppmärksamheten inte riktas till dem,,

För någonstans så vill jag inte beblanda mig med dem..

Första gångerna det hände blev jag riktigt rädd och undrade hur det stod till i lilla knoppen på mig,,,

Fast då låg jag på sjukhuset och var ganska illa där an,, men ändå medveten om vad som skedde inom mig och i omgivningen utanför mig själv. Alltså i tid och rum,,

eller kanske var det så att jag pendlade mellan?

Konstigt och levande tedde sig dessa fenomen,, som ingen kunnat förklara för mig.

Tack Alde för intressant läsning!Glad

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2010-03-31 16:55 #20 av: rore

Ett litet p.s,,

Jag förstod inte riktigt detta med "skalen" som blev kvar??

De är som toma skal,,,men utan ande (tror jag det stod),,

Är de då starka tanke energier efter människor som levt,, som blir kvar??

Och själen har gått vidare i nästa etapp, omedveten om detta??

 

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2010-03-31 16:56 #21 av: Aldebaran

#19 Vassego Rore... Ganska så säkert var det frågan om dessa skuggformer..Oskyldig

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2010-03-31 18:25 #22 av: Farwuq

#15

Jo, lyckokänslan är speciell. Det är som att vara fem-sex år och ha fribiljett till tivoli.

Tungan ute

När jag gick igenom väggar så upplevde jag att väggen först gav med sig när man pressade med ett visst tryck, kanske några kilo eller så. Den släppte helt plötsligt efter, och upplevdes bara som lite trögare. När jag passerade igenom så kunde jag se väggens inre struktur.

Jag bjuder på ett klipp från min "Book of Shadows" där jag beskriver en UKU. Texten är ursprungligen endast skriven som en privat minnesanteckning, därför kan språket uppfattas som korthugget.

 

** **
2005-12-30
Plats: Lund

Jag var ute och snokade med någon typ av UKU natten till den 30:e. Jag var på en plats med "sommarsol" som gav en kraftig belysning, uppe på en gräsbevuxen backe ligger en byggnad.

Då hände bl.a. som följer:

Jag stod utanför byggnaden och tittade, någon som står bak-om mig sträcker fram sin hand och pekar mot huset. Han menar att jag ska gå dit in - om han sade det med ord eller riktad tanke vet jag inte men troligen med riktad tanke - jag lyder och går in.

Jag kommer in på gaveln i en lång lagerbyggnad eller lada, det är helt tomt och det är högt till tak, detta vore inte märkligt om det inte var för att allt brann, inte direkt med öppen låga utan med glöd som i en masugn eller förbränningsugn. Den röda glöden i hela den bärande konstruktionen var in-tensiv, det syns tydlig att branden verkligen har nått kärnan av träbalkarna. Jag går genom denna ugn, ladan är mellan 50 - 100 meter lång jag tycker mig se en del symboler i elden. Trots den hetsiga elden och det intensiva röda skenet - som jag var helt omsluten av - nådde mig ingen hetta, inget föll från det brinnande taket och det verkade som om inget egentligen förbrändes, jag kände inte ens en tillstymmelse till rädsla.

Längs bort i andra ändan av ladan och infernot såg jag två stora fönster i väggen, där bakom stod det människor, jag gick dit. Jag minns inte om det var två valv eller två rektangulära fönster, jag gick fram till det högra. Med viss ansträngning kunde jag tränga mig igenom glaset. Rutan verkade bestå av tre lager som vardera var ungefär 5-7 mm tjocka. Där inne fanns ett möblerat rum med människor. Rummet var på kanske 30 kvm och saknade helt fönster i de smutsgula väggarna förutom det jag kommit in genom och som nu var bakom mig. Det fanns en öppen dörr eller ett valv i den vänstra väggen, det var ljus där inne på andra sidan och jag kunde inte se in dit. Det fanns några fåtöljer inne i rummet som jag kommit till. Mitt på golvet var ett stort bord, på detta bord satt några yngre kvinnor och dingla med benen. Jag gick rakt fram och rundade bordet så att jag stod vid bordets bortre ände med ansiktet mot de båda fönstren som vette ut mot eldhavet.

- Vill du ha blinier, frågade en av flickorna. (Hon var klädd i kort svart klänning, hade rakt mörkt hår och log vänligt emot mig).

- Ja, menade jag, (jag gillar boveteplättar).

- Nä dom är mina, sade en annan av flickorna.

Flickan som lade in en protest satt vid ett litet bord till höger strax invid vägen och dörren in till ljuset, här fanns också spisen där de gjort blinierna. (Jag fick intrycket av att hon var en självisk människa, hon hade kort lockigt mörkt hår och glasögon, jag såg henne bara snett bakifrån).

Den snälla mörka flickan med den korta svarta klänningen hoppade ner ifrån bordet tog en handfull blinier och kastade dem till mig, jag fångade alla men en föll till golvet. (Jag pockade upp den och lade den sedan åt sidan på det lilla bordet, blinierna som jag åt var goda)

Den sura lockiga rusade ut ur rummet, igenom valvet och försvann in i ljuset.

Det var nu jag fick intrycket att flickorna av prostituerade och jag befann mig på en bordell och jag var "backstage".

I en av fåtöljerna satt en rödblond man med mustasch, jag kommer inte ihåg vad han sade till mig men han gav intryck av att han var "tuppen".

Jag nickade liknöjd åt honom och satte mig på den stol där den "sura" suttit. Där låg några papper som jag började vända på och försökte läsa. Flickorna hoppade ner från bordet och gick bakom mig fram till fönstren ut mot elden medan jag försökte att läsa pappren.

Medan jag satt där kom det in två män från ljuset i valvet. De hade mörkt hår, mörka byxor, ljus skjorta och blå lammullströja; på en lägre nivå i mitt medvetande förstod jag att det var någon slags polis eller ordningsmakt. Jag såg senare att det stod broderat med gul text "Polis" till höger på bröstet.

Den ene gick omedelbart fram till fönstret, den andre rundade mig och ställde sig på min högra sida. Jag kunde se att det var en anslående proper och bildskön man. Han böjande plocka med några saker som låg i en skål och lyfte något som liknade en CD.

Vad är detta, frågade han mig.

- Vänta, svarade jag. Jag är inte på det hela riktigt klar över...

Han lade ner skivan, då förstod jag vad det var för skiva.

- Det är ett program för utskrift av etiketter, svarade jag.

Sekunden därefter blev jag fullt medveten om att han och hans kollega var poliser då jag läst texten på bröstet, jag ryckte till i hela kroppen.

- Är ni poliser, frågade jag.

- Ja, svarade han leende och gick runt mig och fram emot fönstret.

- Är ni här under tjänsteutövning, frågade jag.

- Ja visst, svarade han mig med ryggen emot mig med en ton som kunde tänkas att börja ha en klang av lätt spydighet eller skämtsamhet.

Jag förstod att jag skulle gå där ifrån.

Jag lämnade platsen där jag satt, passerade människorna och trängde mig igenom rutan igen och stod där ute i elden och tittade in. De vinkade. Då stack jag handen igenom rutan och vinkade tillbaks, det gick motsträvigt att vinka pga. att den "tröga" rutan hindrade mig rätt mycket i mina rörelser.

Det var först nu som jag såg att jag var klädd i mörka kläder och med vit skjorta med fina manschetter och med manschettknappar.


 

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi & Psykologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland


Anmäl
2010-04-03 01:18 #23 av: [yodhe]

 

Tack för en bra artikel..

Och tack Draken för att du också delger..

Anmäl
2010-04-03 01:21 #24 av: Aldebaran

Varsågod... Håller på 6:an å 7:an  Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.