Annons:
Etikettadyar
Läst 3216 ggr
Aldebaran
2010-02-23 23:00

Vägen till självkännedom 14

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Fjortonde delen av Vägen till självkännedom av I.K.Taimni Översättn. en arbetsgrupp från Teosofiska Samfundet Stockholm

Kapitel 14.  Intellekt och intuition                                  

I de föregående kapitlen behandlades intellektets och intuitionens funktioner. Eftersom dessa funktioner inte så lätt kan skiljas åt och därför ofta blandas ihop, måste vi först säga några ord om deras inbördes relationer för att klarlägga begreppen. Sammanblandningen mellan vanlig intellektuell kunskap och sann visdom bär nämligen till en stor del skulden för den stagnation som kännetecknar vår tids andliga liv och den överdrivna betydelse vi brukar ge intellektuell  kunskap i relation till religion och filosofi. Till följd av denna förvirring, uppfattas enbart lärdom med religiösa tillbehör som andlighet. Många sökare nöjer sig med den intellektuella kunskapens ytliga tillfredsställelse. De inser aldrig att den falska trygghetskänslan som de får från sådan kunskap är en illusion, och att den kan försvinna helt om deras yttre förhållanden förändras något. En sann förståelse av relationerna mellan intellektet och intuitionen är därför en förutsättning för en riktig bedömning av den intellektuella kunskapen och dess rätta värde, och kan inspirera oss att söka efter en stabilare och pålitligare grund för vårt så kallade andliga liv.

Låt oss först behandla begreppet intuition. Att döma av ordets vanligen diffusa innebörd för genomsnittsmänniskan verkar det alltför svagt och anemiskt för att visa en viktig egenskap vid upptäckandet av den inre Verkligheten. Att använda ordet 'intuition' för denna förmåga verkar därför vara ett misstag. Ordet intuition passade bra för de västerländska filosoferna, vars mestadels akademiska filosofi med tvekan accepterar intuitionen som ett medel att finna ut någonting om livets realiteter i annan och djupare mening än vad intellektet medger. Men för den som inom sig avfärdade möjligheten att direkt iaktta det högre livets verkligheter var ordet 'intuition' mycket lämpligt - en sådan möjlighet betraktades ju som vag och obestämd, och den 'intuitiva' förmågan var ännu mera vag och obestämd. 

Den österländska filosofin betraktar intellektet som ett mycket ineffektivt instrument när det gäller verklig kunskap, och den gör gällande att sant vetande är möjligt först när sinnet eller medvetandet sammansmälter med det objekt  som det undersöker. Detta att 'känna genom sammansmältning', dvs. genom omedelbar insikt, är någonting direkt, levande och dynamiskt, fritt från feltolkningar och illusioner, och det är därför nödvändigt med ett annat ord än 'intuition', som bättre och mer nyanserat beskriver den process genom vilken sådan insikt uppnås. Ordet 'buddhi' som ofta används inom den teosofiska litteraturen, är mera tillfredsställande men har nackdelen att inom den hinduiska filosofin även beteckna ett stort antal andra funktioner på det mentala området, som iakttagelse, omdöme, förstånd, etc. Så det behövs ett lämpligare ord för instrumentet att uppnå direkt kunskap. Men eftersom det skulle kunna skapa ännu mer förvirring genom att införa ett sådant ord, kommer vi därför att tills vidare använda de vedertagna orden, 'intuition' och 'buddhi', medvetna om deras begränsningar och otillräcklighet.

För att lättare förstå intellektets och buddhis funktioner och de olika slagen av kunskap som förmedlas genom dem, kan vi till en början föreställa oss ett experiment på det fysiska planet, som på ett enkelt sätt illustrerar vad vi talar om. Antag att vi en mörk natt plötsligt befinner oss i en stor hall i ett museum för att undersöka vad den innehåller. Vi trevar oss försiktigt fram i mörkret bland de många föremålen, vidrör dem, undersöker dem med händerna och försöker finna ut vad de är för något. Vi får tag i ett bordsben och antar att här har vi ett långt cylindriskt föremål. Men när vi trevar på stångens övre ända och finner att den övergår i en plan yta ändrar vi åsikt - det är tydligen fråga om ett bord. På så sätt går vi från objekt till objekt och lägger på minnet deras karaktär och deras plats i hallen.  Men nu börjar det svaga gryningsljuset sila in genom fönstren och de olika föremålen i rummet skymtar fram i halvdunklet. Ljuset tilltar, och vi urskiljer sakerna allt tydligare, tills alla föremålen i hallen står där klart belysta. Vi ser dem med ens som de är och i sina riktiga proportioner utan att behöva förflytta oss. Undersökningen av föremålen i mörkret kan liknas vid intellektets funktion, och att se dem framträda i fullt solljus vid att se dem belysta av buddhis ljus. Vi kan därför rent allmänt säga, att buddhi ger oss en bild av tingen som är direkt, sann, fullständig och i rätt perspektiv, medan intellektet presenterar dem indirekt, ofullständigt och i fel perspektiv.

Det första vi kan säga om buddhis funktion är att den sysslar mindre med fakta än med deras betydelser och ömsesidiga förhållanden. Den visdom vi uppnår när sinnet upplyses genom buddhis ljus består i grunden av förmågan att se fakta i deras riktiga perspektiv och sanna betydelse. Ett sinne fullt med fakta, även om de är korrekta, kan  sägas vara ointelligent, om inte buddhis ljus belyser dess innehåll och verkliga betydelse. Den moderna vetenskapens framsteg, särskilt upptäckten av atomkraften, har mycket klart riktat uppmärksamheten på de faror som är förenade med intellektets utveckling, utan en motsvarande utveckling av buddhi som lägger visdom till kunskap.

Hur insikten om ett nytt förhållande mellan vissa fakta helt kan förändra deras betydelse framgår klart av ett enkelt exempel. Antag att en man förlorar en liten son och att sonen kommer att uppfostras någon annanstans utan att fadern vet något om det. Den vuxne sonen kommer till faderns hus där han anställs som tjänare och arbetar under många år. En dag upptäcker fadern att tjänaren som arbetat för honom är hans förlorade son. Detta faktum förändrar omedelbart hela deras förhållande. Till det yttre är situationen densamma som förut, men ändå förändras genom denna upptäckt alla deras inbördes relationer.  På liknande sätt kan buddhis ljus fullständigt förändra vår uppfattning och inställning  - och därmed vårt liv - utan några förändringar i de yttre förhållandena.

Låt oss ge några exempel på de genomgripande förändringar som sker i vårt liv och vår syn på tillvaron och som beror på att vi upptäcker nya relationer och nya samband allt efter som vi utvecklas andligen. Låt oss först ta förhållandet mellan Jivatman och Paramatman, eller den individuella själen och Gud. Detta är ett av livets största mysterier, som helt förklaras först under det allra sista skedet av mänsklig utveckling, och som  Ljus på vägen så vackert beskriver i följande ord: "Begär av det innersta, Den Ende, förklaringen till den slutliga hemlighet som genom tidsåldrarna har sparats för dig." Mysteriets slutliga lösning får vi i allra sista stadiet, vid själva tröskeln till  Nirvana eller Befrielsen. Ändå har vi en dunkel aning om detta redan i ett mycket tidigt stadium av vår andliga utveckling. 'Aningen' om detta mysteriums existens tar sig uttryck i sann hängivenhet, kärlek eller bhakti mot vår varelses centrum eller innersta källa. Denna aning är ingenting annat än en återspegling på ett lägre plan av buddhis olika grader av intim relation till Den Ende, som redan existerar i djupet av vårt väsen. Det räcker för att  förvandla även den mest förhärdade syndare till ett helgon.

Sedan kommer vi till en annan viktig relation i själens vidare liv, nämligen olika själars förhållande till varandra. Alla  Jivatmas är till sitt innersta väsen gudomliga och utgör medvetandecentra i den enda Verkligheten. Därför är deras känsla för sin sanna inbördes släktskap beroende på medvetandet om relationen med det enda Livet för vilket de är olika uttryck. Broderskapets mysterium har därför ett nära samband med mysteriet om vårt gudomliga ursprung. De två mysterierna är i själva verket olika aspekter av ett och samma mysterium.  

Den sanna insikten om alla levande varelsers broderskap beror därför på olika grader av insikt  om Guds faderskap och vår gudomliga natur. Innan ett sådant medvetande har nåtts, kan begreppet broderskap, som i sann mening existerar endast på de andliga planen, bara innebära ett intellektuellt ideal eller i bästa fall en känsla av sympati och äkta välvilja mot alla. Bara i den mån som vi förnimmer vår gudomliga natur och livets Enhet kan vi hysa den sanna broderskänslan. Att upptäcka det egna självet och att inse universellt broderskap är därför i själva verket inte två problem utan ett. De vanliga formerna av broderskap, som grundar sig  på ett intellektuellt ideal eller på egennytta eller till och med känsla, kan lätt korrumperas. Om vår broder inte handlar som vi vill, eller om han skadar oss, börjar vi hata honom och kan till och med gå så långt  att vi försöker skada honom. Detta till skillnad från det äkta broderskapet som bygger på buddhis insikt om vårt gemensamma  ursprung och det Enda livet som vi alla är delaktiga av.

Det faktum att buddhi har att göra med relationer framgår också av vehikelns stora förnimmelseförmåga, som enligt yogapsykologin är en av dess främsta funktioner. Vad är förnimmelse ? Det är den relation som sammanför iakttagaren och det iakttagna, eller subjekt och objekt. När relationen subjekt-objekt försvinner, vilket sker exempelvis i Samadhi, smälter de tre - iakttagaren, det iakttagna och själva iakttagelseprocessen - samman till ett integrerat medvetandetillstånd och det innebär att subjektet blir medvetet om objektets verklighet..

Härmed är vi framme vid en annan buddhifunktion som är viktig för nybörjaren, nämligen urskillningsförmågan. Vi måste få förmågan att skilja mellan rätt och orätt och att till varje pris handla rätt på ett tidigt stadium, om vi tryggt skall kunna gå Vägen. Sinnets rening och lugnande, vilket är nödvändigt för att buddhis ljus skall kunna lysa genom det, beror till stor del på hur långt vårt liv styrs av rättfärdighet.    Rättfärdighet är inte detsamma som att följa en speciell uppförandekod grundad på någon religion eller ideologi, utan en ständig vana att naturligt och utan ansträngning eller inre motstånd handla så som vi anser vara rätt. Rätt och orätt är relativa begrepp, och det är mycket möjligt att vårt handlande i en given situation inte är det riktiga. Men det rena motivet har två direkta följder. För det första befriar det oss från inre konflikter, vilket försvårar livet för alla samvetslösa människor och leder till ett mycket osunt sinnestillstånd. För det andra renas sinnet efter hand så att buddhis ljus får lättare att lysa igenom. En av de allvarligaste konsekvenserna av att kompromissa med det onda  är att vi snart dras in  i en ond cirkel som är mycket svår att komma ur. Onda handlingar, tankar och känslor fördunklar buddhi mer och mer och hindrar oss från att avgöra om en handling är rätt eller orätt. Vi dras allt lättare in i ondska. Ungefär så går det till när normala förståndiga människor gradvis glider in i ett dåligt liv, kanske inte ens medvetna om att de gör något orätt. Buddhis urskillningsförmåga har i deras fall kopplats bort.

På samma sätt som vi råkar in i en ond cirkel när vi handlar orättfärdigt, kan vi - om uttrycket tillåts - råka in i en god cirkel när vi handlar rätt. Varje gång vi gör vad vi anser vara rätt, oavsett eventuella konsekvenser, så renar vi i viss mån vårt sinne och  buddhis ljus lyser lite klarare genom det. Detta i sin tur stärker vår omdömesförmåga, och förutsättningen för att urskilja och vilja det rätta ökar lika mycket. Ett sådant sätt att reagera och handla befriar oss slutligen inte bara från alla tendenser att göra fel. Det gör det också möjligt för oss att i varje situation nästan omedelbart kunna bedöma vad som är rätt att göra. För den som vill föra ett rättskaffens liv finns det inte några stela regler som kan följas mekaniskt, därför att varje situation i livet är en ny  som fordrar att vi handlar med urskillning. Det enda som kan få oss att osvikligt följa rätt kurs under vissa givna förhållanden och som kan ge oss styrka och vilja att göra detta, är ett rent sinne, genom vilket buddhis ljus lyser stadigt och klart. Det är därför att buddhi har att göra med relationer som denna aspekt av medvetandet gör det möjligt för oss att skilja mellan rätt och fel i varje situation.

Efter att i det föregående ha behandlat några av buddhis viktiga funktioner skall vi kort belysa några fakta som visar skillnaden mellan kunskap, som är produkten av enbart intellektet, och visdom, som blir resultatet när intellektet blir upplyst av buddhis ljus.

Det första man ser när man tar itu med denna fråga är, att det kan finnas en oöverstiglig klyfta mellan teori och praktik när det gäller intellektuell kunskap, men att någon sådan inte kan finnas när det gäller visdom. En utpräglat intellektuell människa, vars vetande uteslutande vilar på intellektuell grund, kan var utmärkt som talare, föreläsare och skribent, inom de högsta religiösa, filosofiska och etiska områdena. Samtidigt kan hans liv vara ett totalt förnekande av allt han förkunnar. Något sådant är inte möjligt för den som har insett  dessa sanningar genom buddhis varseblivning, helt enkelt därför att han vet att dessa saningar som gäller det inre livet är sanna. En person som har fullt klart för sig att Adharma, eller orättfärdighet, leder till lidande och demoralisering undviker Adharma som en vanlig människa undviker ett dödande gift.

Ett handlingssätt som styrs av visdom, blir inte bara ofelbart rätt. Det finns ingen tvekan eller ånger även om handlingen medför förlust, obehag eller lidande på grund av den fasta övertygelsen att det som är rätt måste vara för vårt bästa i det långa loppet. Skillnaden när vanlig kunskap respektive visdom omsätts i handling kommer från själva kärnan i buddhiförmågan. På buddhiplanet  är varseblivning och handling oskiljaktiga. Tvivel eller osäkerhet fördröjer handling och existerar inte där allt är Pratyaksha eller självklart.Tvivel verkar förlamande på den enbart intellektuella människan, och detta är orsaken till att ett riktigt beslut inte alltid åtföljs av handling. När vi inte kan omsätta i handling det vi vill, lurar alltid något dolt tvivel någonstans i vårt sinne, fast vi kanske inte är medvetna om det. Här är det mindre en fråga om viljekraft än om rätt och klar insikt. Det behövs inte mycket viljekraft för att avstå från att äta något som vi vet innehåller gift.

Också sätten att förvärva kunskap respektive visdom är olika, beroende på deras olika natur. Eftersom kunskap har innehåll  kan den byggas upp, sten efter sten, eller målas som en tavla med penseldrag efter penseldrag. Detta tar tid och energi. Men eftersom visdom egentligen inte har något innehåll och bara handlar om att uppfatta relationer och innebörden av fakta, som redan är kända av intellektet, behöver ingenting byggas upp. Det blir helt en fråga om att öka den genomträngande förmågan till varseblivning och att kunna se djupare in i saker och ting. Ju mera inträngande denna förmåga är, desto djupare blir visdomen. En genomträngande gnista av buddhis ljus kan totalt förändra en människas liv och få henne att se livets realiteter på ett sätt som är omöjligt även om hon ägnar många inkarnationer åt att fundera över de stora livsfrågorna. En blixt under en mörk natt kan visa ett landskap på ett sätt som är omöjligt när man försöker utforska det med en lykta. I blixtens ljus blir bilden ögonblicklig, integrerad och med riktigt perspektiv, medan den i lyktskenet blir osammanhängande och utan perspektiv. De två metoderna tar olika tid i anspråk och är dessutom olika till sin innersta natur. Kunskap förvärvar vi genom att läsa böcker, delta i diskussioner eller gå på föredrag, vilket ger oss det obearbetade faktaunderlag av olika slag som behövs för att bygga kunskap. Men byggstenarna måste placeras på rätt plats, luckor måste fyllas i, idéer klarläggas och svaga punkter förstärkas. Visdom däremot förvärvar vi genom att öka vår urskillningsförmåga.  Detta innebär att vi måste eliminera orenheter, snedvridningar och komplex som förekommer i sinnet och som gör att vårt handlande blir felaktigt. Vi måste tränga inåt till allt subtilare nivåer, höja oss till ett högre medvetandeplan och öppna kanalen mellan det mentala och det andliga.

Vad som sagts om kunskap och visdom kommer att hjälpa den studerande till en bättre förståelse av vad han bör eftersträva. Det kan hjälpa honom att avgöra i vad mån han kan lita på och ägna tid åt rent intellektuella förehavanden, att använda rätt sätt för att utveckla visdom, och slutligen bedöma om hans kunskap är intellektuell eller intuitiv. För att fastställa detta senare kan han använda några enkla och okomplicerade objektiva tester för att bedöma det allmänna tillståndet i sina sinnen:

  • (1) Känner jag tvekan eller obenägenhet inför att fullfölja mina riktiga beslut eller väl övertänkta slutsatser genom motsvarande handling?
  • (2) Följs mina riktiga beslut naturligt av motsvarande handling, lätt och utan motstånd från det lägre sinnet?
  • (3) Skiftar mina slutsatser och övertygelser ständigt så, att vad jag idag bestämt mig för känns slutgiltigt och riktigt, men att jag i morgon känner mig osäker och full av tvivel inför mina beslut?
  • (4) Måste mina slutsatser ständigt förändras eller förnyas i ljuset av eventuella nya fakta som tillkommer?
  • (5) Inverkar nya fakta och erfarenheter så på mina samlade kunskapers grundstruktur, att de bara framträder klarare, mera levande och säkrare, eller måste jag ofta och grundligt modifiera dem med hänsyn till nya fakta och erfarenheter?
  • (6) Måste jag ständigt rådgöra med andra personer när jag råkat in i svårigheter och inte kan bestämma mig för vilket handlingssätt jag skall välja under vissa givna omständigheter?
  • (7) Befinner jag mig nästan alltid i ett upprört sinnestillstånd? Är jag vanligtvis olycklig, oharmoniskt och oresonligt inställd till allt och alla?

Svaren på dessa frågor ger den studerande en antydan om i vad mån hans sinne är i stånd att mottaga buddhis ljus.

Av vad som sagts ovan framgår, att förståelsen av skillnaden mellan intellekt och intuition inte bara är ett teoretiskt psykologiskt problem, utan att den också på olika sätt intimt påverkar vårt liv. Vår värdeskala och vår förmåga att effektivt organisera våra strävanden att upptäcka vårt sanna Själv beror på om vi förstår denna skillnad.

Forts i kap 15

Kap 13

____________________

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
[yodhe]
2010-02-25 11:27
#1

Redan i första stycket förstår man skillnaden på intellektuell andlighet och intuitiv…att uppleva här är bland det viktigaste, vilket man också klart kan uppfatta på forumet i sin helhet hur människor reagerar på texter…

Och hur man uppfattar sin egna reaktion gentemot andras svar…vilket enbart ligger inom en själv att hantera…

återkommer…….

[rore]
2010-02-28 17:21
#2

Tack Alde för intrressant läsning!Glad

evrekaw
2010-03-02 16:55
#3

Mycket intressant!

Fantastiskt bra med alla frågeställningar man kan  göra ang sitt eget tänk och ev agerande där i slutet!Glad

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

evrekaw
2010-03-02 16:55
#4

Mycket intressant!

Fantastiskt bra med alla frågeställningar man kan  göra ang sitt eget tänk och ev agerande där i slutet!Glad

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

[Jeremina]
2010-03-04 00:02
#5

För mig är intuition när man bara känner saker medans intellektet (förnuftet) är när man tänker logiskt.

[rore]
2010-03-04 12:25
#6

Tanke, känsla, handling,, tror jag att jag läst någonstans,,i samklang,, är ju det ultimata,, men inte alltid så himla lättTungan ute

Gillade frågeställningarna på slutet,,

Annons:
evrekaw
2010-03-04 13:29
#7

Jo, men jag tänker att det vid olika tillfällen är bättre att använda det ena än det andra (intellekt/intuition). Exempelvis en huskonstruktion bör nog göras via intellektet, medans de där gångerna vi velar mellan om vi ska agera si eller så, hellre är tillfällen att lyssna till magkänslan…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Gaiatri
2010-03-05 22:59
#8

Jag har förstått intuitionen (när det utgår från buddhis ljus på den mentala vägen) som att det är när vi tänker nytt. Oftast när vi tänker så använder vi oss av gamla tankesätt när vi möter nya situationer och problemställningar. Vi applicerar de invanda tankeformerna i något ny form och generaliserar utifrån tidigare upplevelser och kunskap. Vi bygger ut intellektet och lagrar in mycket kunskap och erfarenheter. När vi däremot tänker i nya tankebanor och ser sakerna i ett nytt ljus så är vi i kontakt med intuitionen. Detta kan ju ske glimtvis att man ser saker ur ett nytt perspektiv och förmågan ökar ju mer man jobbar med det som tex genom urskillning.

Förövrigt en mycket bra artikelserie som sammanfattar det på ett bra sätt.Glad

Sajtvärd på Andlig utveckling

Farwuq
2010-03-30 21:26
#9

Tack för ytterligare ett kapitel.

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Upp till toppen
Annons: