Förord

Många böcker har skrivits om det viktiga ämnet självförverkligande. Några av dessa har skrivits av personer vars syn på livet är betingad, antingen av materialism eller av religiös dogmatism, men nästan alla är grundade på det outtalade antagandet att vi bara lever ett liv på denna jord, och borde pröva de medel för självförbättring som tros kunna leda till största möjliga framgång eller lycka enligt detta livs naturliga begränsningar. Även de som diskuterar ämnet mot en moralisk eller andlig bakgrund utelämnar de vitala frågorna om livet och begränsar sig i allmänhet till de futtiga och begränsade intressena i ett enda liv. Inga försök görs för att se människan i ett universellt perspektiv, eller antyda arten av hennes yttersta bestämmelse.

En begränsad syn på mänskligt liv som denna kan knappast ge tillfredsställande grund för en verklig vetenskap om självförverkligande. Om vi bara lever ett enda liv på ett fåtal år på denna jord, om människans framtid efter döden är en mörk eller som bäst en diffus fråga, om det inte finns bestämda lagar som arbetar på sinnets och känslornas plan, om det inte finns ett slutligt mål som varje människa kan och måste nå, då blir självförverkligande i det större perspektivet ett meningslöst och poänglöst försök att sträva efter ett vagt och ouppnåligt ideal. Vilken chans har en vanlig nutidsmänniska, tyngd av svagheter och ansvar, att höja sig till den höga grad av mänsklighet som exemplifieras av världens stora personligheter? Och till och med för dem som har de största möjligheterna att nå detta höga ideal, hur säkert är det att de når det mot bakgrund av livets ovissheter? Och om det inte finns någon garanti att lyckas, om livet för den stora majoriteten aspiranter är dömd att avkortas mitt i kampen, vad är det då värt att sträva efter idealet?

De vaga löften om belöning om något slags existens efter döden, som erbjuds av dagens ortodoxa religioner, kan kanske vara tillräckliga för att förmå vanligt folk att leva ett dygdigt liv, men kan inte ge dem den stimulerande kraft och beslutsamhet som är nödvändig för att gå den långa och krävande vägen till fullkomning. Faktum är att en verklig vetenskap om självförverkligande bara kan byggas på den alltomfattande och direkta kunskap om livet som en helhet som finns i ockultismen. De som inte är beredda att acceptera att sådan kunskap finns och kan förvärvas, kan inte påbörja den vandring som leder genom många liv till fullkomning och upplysning. Det kan visserligen vara möjligt för var och en att leva ett dygdigt liv, eller att gå en kurs för utveckling av mentala krafter och förmågor, eller till och med att få något slags andlig erfarenhet, men detta måste då ske inom gränserna för en kort och osäker livstid och kan inte ses i samband med själens vidare livsplan där ett enda liv bara är ett isolerat kapitel.

Det är inte möjligt att i denna bok - även kortfattat - behandla den enorma kunskap som går under namnet ockultism, än mindre att ge belägg för många främmande fakta som är en del av denna kunskap. Men det är rimligt att ge läsaren en viss uppfattning om ockultismens grunder, så att han kan avgöra om de kan accepteras som grund för en heltäckande vetenskap om självförverkligande. Det är sant att de metoder som används i självförverkligande inte på något sätt beror på sanningen hos dessa grunder, liksom vår användning av elektrisk kraft inte beror på den rådande teorin om elektricitetens natur.

Ändå kan man knappast förvänta sig att någon är beredd att ta itu med den långa och ansträngande uppgiften att förändra sig själv, om han inte accepterar den ockulta vetenskapens sanningar eller åtminstone är beredd att se dem som rimliga hypoteser för praktiska ändamål. De grundläggande idéer som är en del av den ockulta filosofin och på vilken boken är baserad, är följande:

1. Det manifesterade världsalltet har sin rot i en evig, gränslös, oföränderlig, alltid-omanifesterad princip som kallas Det Absoluta, Parabrahm eller den Yttersta Verkligheten. Denna princip övergår mänsklig fattningsförmåga.

2. Medvetenhet och Kraft eller Ande och Materia är inte två oberoende verkligheter utan polära aspekter av Det Absoluta. De är särskiljandets första produkter och manifestationens bas.

3. Från denna triad utgår alla de otaliga världsallt som framträder och försvinner i en ändlös cykel av Srishti och Pralaya eller Manifestation och Upplösning.

4. De otaliga solsystem som utgör en del av det manifesterade världsalltet är uttryck för denna Yttersta Verklighet, varje solsystem bildar en oberoende enhet och har ändå sin rot i denna Yttersta Verklighet.

5. Varje solsystem är en perfekt ordnad mekanism som inte bara styrs av naturens oföränderliga lagar utan också är en manifestation av en transcendent intelligens som kallas Gud eller Logos.

6. Den fysiska solen och dess planeter är den yttersta och tätaste delen av solsystemet, i vilket många osynliga världar, sammansatta av i ökande grad allt finare materia, genomtränger den fysiska världen.

7. Hela solsystemet med dess planeter - synliga och osynliga - är en ofantlig evolutionsteater i vilken liv i skiftande stadier och oräkneliga former utvecklas mot allt större och större fulländning.

8. Hela denna häpnadsväckande process äger rum i enlighet med en bestämd plan i det Gudomliga Medvetandet och kontrolleras och vägleds av olika hierarkier av väsen på olika utvecklingsstadier.

9. Mänsklighetens utveckling på vår jord är vägledd av en ockult hierarki bestående av fullkomnade mänskliga Väsen som inom sig har utvecklat överlägsna krafter och förmågor om vilka vi inte kan ha någon uppfattning på vårt nuvarande stadium. De är i ständig och nära kontakt med varandra och med vad som sker på jorden och vägleder den med visdom och fulländad skicklighet i enlighet med den Gudomliga Planen.

10. Livet utvecklas gradvis, steg för steg genom mineral-, växt-, djur- och människorikena, utvecklingen fortsätter även efter det att människostadiet fullbordats.

11. Varje mänsklig varelse är i sitt innersta gudomlig, och innehåller i fröstadiet alla de kvaliteter och krafter som vi associerar med gudomlighet. Utvecklingen sker undan för undan mot fullkomning och medvetandets utveckling är utan gräns.

12. Utvecklingen av dessa latenta kvaliteter och krafter åstadkoms genom reinkarnationsprocessen - själen inkarnerar om och om igen i olika länder och under skilda omständigheter för att vinna erfarenheter av alla slag. Däremellan tillbringar själen viloperioder på de överfysiska planen för att tillgodogöra sig dessa erfarenheter.

13. Inte bara den fysiska aspekten, utan även alla andra aspekter av mänskligt liv styrs av naturlagar som verkar i sina respektive sfärer. Denna allt omfattande lag av orsak och verkan - känd som Karma - gör människan till herre över sitt öde och skapare av sin egen lycka eller olycka.

14. På liknande sätt som formernas evolution i växt- och djurrikena kan drivas på genom tillämpning av biologiska lagar, kan människans utveckling i hög grad påskyndas genom tillämpning av de mentala och andliga lagar som verkar på deras respektive plan.

15. Självförverkligandets vetenskap är baserad på den sammantagna tillämpningen av dessa lagar på den mänskliga utvecklingens problem, och denna vetenskap kan därför lika säkert och pålitligt ge noggranna resultat som de lagar som gäller på det fysiska planet i den moderna vetenskapen.

Vissa av ovannämnda påståenden kan tyckas främmande och inte övertygande för dem som ser dem för första gången. Men de är i verkligheten inte så främmande, om vi granskar dem noga i sin helhet, och synar det som stöder dem. Då de studeras omsorgsfullt kommer man att finna att de leder till en heltäckande lösning på praktiskt taget alla djupare livsproblem - en lösning som är naturligt förnuftig och stämmer överens med dagens kunskap. Läsaren kan - om han så tycker - betrakta dem som hypoteser om han tänker på att de inte är hypoteser i samma mening som ordet används i vetenskapen. I vetenskap används ordet för ett urval antaganden som är godtyckligt antagna för att förklara en grupp fenomen och för att vägleda till vidare forskning efter den linje som hypotesen öppnar för. Den ockulta filosofins lärosatser är inte oprövade antaganden i denna betydelse. De är alla ämnen för direkt kunskap för ockultisterna, åtminstone för de mer utvecklade, och verifieras undan för undan av varje kandidat som går den ockulta vägen mot fullkomning. Men för nykomlingen måste de förbli overifierade fakta, även om han lätt kan övertyga sig själv om deras sanning och inneboende rimlighet genom att grundligt studera den ockulta litteraturen. De kan verifieras och uppfattas som sanna bara av dem som vandrar vägen för inre utveckling för att själva bli adepter i självförverkligandets vetenskap.

Ockultism hopblandas mycket ofta med magi och ockulta företeelser som astrologi, hypnotism och kristallskådande, och eftersom det senare ofta förknippas med charlatism, är bildade människor i våra dagar naturligtvis misstänksamma mot allt som inte passar in i dagens vetande. Det är sant att mycket som utges såsom ockultism av föreningar eller individer är ovederhäftigt, men ändå - bakom denna pseudo-ockultism ligger en oerhörd verklighet som vardagsmänniskan knappt kan ha en aning om. Allt subtilare världar av ökad skönhet finns och genomtränger den fysiska värld vi känner genom våra fysiska sinnen; och det finns högt utvecklade människor som har ingående kunskap om dessa världar. Dessa förhållanden kommer naturligtvis att verka otroliga för den som hör talas om dem för första gången, men de är inte främmande för ett antal personer som är i kontakt med ockultismens adepter och fått nödvändiga förmågor att komma i kontakt med dessa världar.

De som inte är besatta av materialistisk livsfilosofi och som tror att människan är odödlig och att det fysiska livet bara är ett kapitel i ett långt och kontinuerligt liv på de överfysiska planen, kommer, om sådana överfysiska världar existerar, att se att kunskap om dem är möjlig, och att det bör finnas individer som har sådan kunskap. Som de religiösa och filosofiska skrifterna hos vissa forntida folk visar, har de bildade klasserna försökt att se in i de djupaste livsmysterierna och även under lång tid försökt finna lösning på dem. Det finns också belägg för att det fanns ockulta skolor och insikt om djupa livsmysterier i de forntida mysterierna. Alla dessa saker pekar på att verklig kunskap om de djupare livsmysterierna inte bara är möjlig utan också tillgänglig för vissa människor.

Sedan urminnes tider har det funnits en krets högt utvecklade varelser som fungerat som vårdare av denna ockulta kunskap och använt den under strikt kontroll för att hjälpa och vägleda mänskligheten. Okända och anonyma för den yttre världen har de under tidsåldrar arbetat bakom utvecklingens scen i samverkan med naturkrafter och gudomlig ledning för att uppfylla det gudomliga målet. Ur denna upphöjda grupp har stora religiösa lärare framträtt vid olika tidpunkter. De har varit direkt inspirerande för de flesta rörelser som långsamt förändrat de olika civilisationerna och fört mänskligheten till högre och högre utvecklingsnivåer. Alla som ingår i denna ockulta grupp är inte på samma nivå, utan de bildar en hierarki från de lägsta nivåerna av initierade lärjungar till de högsta, som har en sådan kolossal kraft och visdom, att vi inte ens kan ha någon föreställning om den.

Allt som existerar i solsystemet har den ockulta hierarkin kännedom om, fast varje medlem i hierarkin har inte all denna kunskap. När en adept utvecklar sina förmågor en efter en, kommer han i kontakt med allt djupare skikt av det gudomliga medvetandet och får allt klarare insikt i fakta om existensen och de subtilare planen. Det mesta av den ockulta kunskapen liknar inte vanlig vetenskaplig kunskap som kan formuleras i ord och meddelas till andra. De lägre aspekterna av den kan utan tvivel i viss mån förmedlas på detta sätt men de högre aspekterna är bortom tankens räckvidd och är bara tillgängliga genom direkt erfarenhet.

Det är nödvändigt att inse att all kunskap finns för evigt i medvetandet hos vårt solsystems Logos och allt eftersom vi utvecklar våra inre förmågor, får vi kapacitet att komma i kontakt med den på olika nivåer. Vi måste i vårt eget medvetande ställa in oss på den nivå i det gudomliga medvetandet, där den kunskap finns som vi vill ha kontakt med. Det är därför att kunskapen om livets transcendenta realiteter bara kan fås på detta sätt. Tillgången till denna kunskap beror på vår förmåga att "svara" på olika subtila vibrationer på de inre planen. Det är därför omöjligt att överföra den till andra, eller att överföra den i någon begriplig form som med annan vetenskaplig kunskap. Var och en måste utveckla sina egna inre förmågor och hämta kunskapen inifrån.

Det är inte bara omöjligt att förmedla det mesta av denna kunskap , mycket av den berör också de högre världarna och är ofattbara för det mänskliga intellektet. Vi som är vana vid fakta och idéer i en värld med tre dimensioner, kan inte naturligt förstå det som är verkligt i världar, där medvetandet arbetar i ett ökande antal dimensioner, om vi inte kan höja oss till dessa världar och "se" tingen själva. Ju mer vi söker inåt i de ofattbara djupen i det gudomliga medvetandet, desto svårare blir det att formulera dessa världars verklighet i begrepp som vi känner till, och desto nödvändigare är det att utveckla våra inre förmågor och krafter för att förstå dessa realiteter. Det är därför som Buddha höll tyst när han tillfrågades om Gud, och alla sanna lärare av "hjärtats lära" vägrar att diskutera livets djupare mysterier med oinitierade och nyfikna.

Från vad som ovan sagts borde det framgå hur lite vi kan förstå ockultism och vad adepternas förmågor och krafter är för något. Allt vi kan hoppas på när vi studerar denna heliga vetenskap är att komma i kontakt med periferin av denna ändlösa kunskap, och börja utveckla vår andliga natur och våra inre förmågor. Allt eftersom vi gör framsteg i våra försök får vi direkt insikt i livets djupare mysterier och förstahandskunskap om de realiteter, som akademiska filosofer felaktigt söker i intellektets sfär och ortodoxa religiösa i en helig bok.

En sådan inre utveckling är möjlig därför att ockultismens adepter inte bara har omfattande kunskaper om naturens alla hemligheter utan även erfarenhet av eget självförverkligande. Vem som helst kan gradvis utveckla sina inre förmågor och bekräfta - ett efter ett - ockultismens alla fakta. Aspekter av självförverkligandets vetenskap har gjorts tillgängliga för världen för att möjliggöra för var och en att gå självförverkligandes väg. Men djupare kunskap om naturens mysterier som ger särskilda krafter till den initierade, ges bara till dem, som genom lång prövotid visat sig ytterligt hängivna mänsklighetens intressen och som inte kan korrumperas och använda kunskapen för egna själviska syften. Alla människor som av själviska orsaker dras till ockultism , även om själviskheten är mycket liten, är därför uteslutna från adepternas hjälp. De kan bara stanna kvar i det heliga templets yttre förgård där man bara kan få ytlig kännedom om naturens hemligheter och mindre viktiga krafter. Det är bara de som är beredda att uppge alla själviska syften och närma sig ockultismens väg med ett rent hjärta och ett rent liv som kan få tillgång till de inre hemligheterna och utöva den Atmans kraft som ger dem makt på de inre planen och ändå uppfattas som "vanliga" i allmänhetens ögon. Därför att ju mer en adept drar sig tillbaka i sin själs inre  och når fördjupad kunskap om livets realiteter, desto mer höjer han sig över de småaktiga och ibland barnsliga begär som får vanliga människor att söka makt, berömmelse och popularitet i livets undanglidande skuggor. Det är på så sätt den verkliga ockultisten förblir okänd och medvetet undviker folks stirrande blickar, medan pseudo-ockultisten - styrd av de lägre begären - försöker få uppmärksamhet av intresserade, och av världen i stort.

Eftersom alla sanna adepter håller sin kunskap och kraft dold från nyfikna människors blickar, undrar de senare om det finns något verkligt i ockultism eller om allt tal om subtila plan och övermänskliga väsen bara är vilda fantasier. De som har verklig insikt låter emellertid medvetet världen förbli okunnig om de ofantliga möjligheter som ligger dolda i människan och i naturen. För så länge den mänskliga naturen är vad den för närvarande är, och själviskhet, fördomar och hänsynslösa överdrifter dominerar, är det bra att människorna förblir okunniga om de mäktiga krafter och väldiga möjligheter som ockultismen öppnar dörren för. Vem som helst som uppmärksammar vad som sker i världen och ser hur grovt det fysiska planets krafter missbrukas av samvetslösa människor och stater, inser visheten i att undanhålla den djupare kunskapen om naturens krafter från en omogen och ibland barbarisk mänsklighet. Dessa krafter är slumrande och betydligt mycket starkare när det gäller att åstadkomma förstörelse och skada och därför oändligt mycket farligare.

Det kan därför inte vara svårt att förstå att den ockulta kunskap som finns i böcker, och därmed är tillgänglig för alla, är den minst viktiga. Bortom symbolik och dolda hänsyftningar som vi ofta finner i texten, finns oerhörda realiteter, vilka ingen oinvigd i den yttre världen kan ha någon uppfattning om. Men ändå är den lilla kunskap som givits ut till den seriösa sanningssökaren tillräcklig för att ge honom tillräcklig vägledning att förstå livets problem och att göra det möjligt för honom att ta de förberedande steg som leder till ockultismens väg. Det egentliga livet i ockultism börjar först när individen kommer i direkt kontakt med de inre verkligheterna, och han alltmer förlitar sig på sina inre förmågor och krafter och allt mindre på instruktioner och vägledning utifrån.

Med detta korta förord är det upp till läsaren att besluta om det är mödan värt att gå igenom boken, och efter att ha läst den, att ta steget vidare och göra självförverkligandets filosofi till sin, för att påbörja självutforskandets och självförverkligandets upptäcktsfärd.

Boken har tre delar. Del I handlar allmänt om den teoretiska grunden till självförverkligandets vetenskap, vars yttersta mål är att upptäcka den verklighet som är gömd i hjärtat hos varje människa. Utan åtminstone en allmän kunskap om människans förhållande till Gud (den yttersta principen), vari vi har vår rot, och om vår samhörighet med universum, där vi utvecklas, kan vi inte på ett intelligent och systematiskt sätt tackla självförverkligandets olika problem.

Del II behandlar problemen i samband med självdisciplin och självförverkligande, när det gäller att göra aspirantens vehikler till effektiva instrument för att uttrycka det gudomliga livet och medvetandet på de olika planen. Utan att förstå dessa problem och vidtaga rätta åtgärder för att åstadkomma de nödvändiga ändringarna i vehiklerna är det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att angripa självupptagandets och självförverkligandets problem. Det är bara när vehiklerna har renats tillräckligt, harmoniserats och kontrollerats av det högre självet, som buddhi börjar lysa upp sinnet och atman kan fungera genom sina förmedlingsorgan på de lägre planen.

Del III handlar om självupptäckandets och självförverkligandets problem och de metoder som hör samman med dem. Den ger inte någon detaljerad kunskap om dessa metoder, som kan inhämtas från specialinriktade verk eller andra källor. Dess syfte är bara att ge aspiranten en allmän föreställning om problemen och att förbereda honom för kraven på mer intensiva studier och övningar.

Kapitlen i del I och II är i stort sett återgivningar av den första upplagan av boken (publicerad av Ananda Publishing House, Allahabad 1945). Del III innehåller nya kapitel som har lagts till för att göra boken mer omfattande och för att tjäna som en slags inledning till "The Science of Yoga". Vissa kapitel i del III finns i The Theosophist som artiklar.

_Forts. kap1___________________